Snälla människor kan ibland bli för snälla. Ett rådjur som blir vant vid människor är kanske inte hjälpt när det ska ut i naturen på egen hand, det blir nog lätt så att det återvänder till människorna när hungern tränger sig på.

AB: ”Ewa Kierkegaard tar hand om husdjuren som människor kastar bort. Det lilla rådjurskidet följer Ewa Kierkegaard i hasorna…

…I köket bor för tillfället en exotisk padda. På gården går getter, höns, katter, gäss, ankor och rådjur. I burar längre bort finns igelkottar, ekorrar, berguv, kattugglor, påfåglar och en 2 och en halv meter stor havsörn. Ewa sköter om djuren vid sidan av sitt heltidsarbete som lärare, och hon får inget betalt. – Jag älskar djur och har alltid gjort det. Jag är mer vän med djur än med människor, säger hon.”

Vad Aftonbladet menar med ”Viltjouren” får man surfa sig fram till, men det är ”Katastrof-
hjälp för fåglar och vilt” som avses, www.kfv.se visar det sig efter att jag uppdragit åt Google att snoka reda på fakta i målet. Sedan kan jag ju tycka att det är lite udda med en lärarinna säger sig vara mer vän med djur än med människor, möjligen borde föräldrarna till skolbarnen reagera. Min uppfattning är annars att djurvänner också är människovänner så det finns säkert ingen anledning till oro över den sortens uttalanden.

Det är värre med det lilla rådjurskid som följer henne i hasorna. Jag är inte helt övertygad om att rådjuret är hjälpt av att bli helt tamt, snarare kommer säkerligen villaägare att reta upp sig på ett djur som inte ens springer sin väg när husägaren upprörs över dess framfart i trädgården. Personligen så tror jag att det allra bästa borde ha varit att avliva djuret direkt. Fast jag undrar hur jag själv skulle ha gjort om jag bodde ute på landet.

Jag har inga som helst svårigheter att föreställa mig att själv ta hand om skadade fåglar om jag skulle ha bott så att jag haft möjlighet, ett uthus eller en lada där jag kunde utfordra fåglar i avvaktan på att de ska piggna på sig så att man kan släppa ut dem. Men djurens

gullighetsfaktor ska man nog bortse ifrån. Ett rådjurskid har definitivt en sådan, men som sagt, jag är tveksam.

Hade Ewa bott i Värmland så hade det inte varit någon tvekan, det bästa för kidet hade varit att sätta ut det i skogen till gråben. Lättfångat och antagligen lättsmält. Och inte störs vargen heller av att rådjuret är gulligt och har vackra ögon…

Men Aftonbladet rör sig utan att hesitera det minsta ända ner i medias riktiga träskmarker. Idag har man en stort uppslagen artikel om att Schulmans ska skilja sig. Får de göra det utan att rabbinen sagt sitt först? Har tidningen inga nyheter att skriva om, är det bara underhållning? Eller är detta också ett Schulmanskt mediejippo?

AB1 t

[tags]Ewa Kierkegaard, KFV, Rådjur, Rådjurskid, Mediekritik, Schulman, Medieträsket, Nyhetstorka, Djurvänner[/tags]