|
Inatt har jag ägnat ett antal timmar åt att spana efter Perseiderna, en årligt återkommande meteorsvärm som får mängder av människor att rikta sina kameror mot himlen. AB: ”Packa kaffetermos, sovsäck och stjärnkikare och bege dig ut på närmsta fält i natt. I natt har nämligen meteorsvärmen Perseiderna sitt maximum. Nätterna mellan den 10 och 14 augusti kan du se den årligen återkommande meteorsvärmen Perseiderna dra förbi. Och i natt – natten mellan den 12 och 13 augusti – har den sitt maximum.” Dessvärre så var himlen aldrig helt molnfri, gluggar var det men någon bild lyckades jag inte få. Jag såg dock en del, men egentligen bör man befinna sig längre söderut i landet och långt från en storstad. Men uppfylls dessa krav så kan faktiskt himlen te sig randig ibland. Bilden här kommer dock från Wikin, och nu ger jag upp för inatt eftersom gryningsljuset är alldeles för starkt. Men är du vaken imorgon natt eller natten efter den så kan du fortfarande få se ett märkligt skådespel. Wikin om Perseiderna. |
Läs också kommentar nummer ett… i Andra om: Perseiderna, Meteorsvärm, Stjärnfall, Augusti, Foto, Astronomi, Stjärnhimlen, Natur t [tags]Perseiderna, Meteorsvärm, Stjärnfall, Augusti, Foto, Astronomi, Stjärnhimlen, Natur[/tags]
|
9 svar till “En nattugglas bekännelser”
Kul att kommentera sig själv… :-) Under många år var jag radioamatör (SM0LRN) och ägnade då många nätter åt att reflektera höghastighetstelegrafi på VHF-bandet mot de joniseringar som meteorer skapar. Bästa svärmen någonsin var ute på Muskö:s södra udde en natt på 80-talet. Då hade jag riktantenner och slutsteg klara, men eftersom ön på den tiden var ”hemlig” så fick jag anmäla min ankomst till vakthavande befäl. Dessutom hade jag en bil parkerad hundra meter ifrån mig hela natten. De visste ju inte säkert om det verkligen var radioamatörer i mellaneuropa jag kommunicerade med. Som bekant fanns det gott om budgetubåtar på den tiden… :-)
Då får jag kolla himlen nu när jag promenerar 1,6 km till jobbet med start klockan 3:50
Nordöst…
Jinge #1,
Radiotrafiken på ubåtsbanden, VLF, var minst sagt intensiv på den tiden och var förvånansvärt lätt att ta in. Jobbade då med ett instrument för kabelsökning som tog in signaler, runt 20 kHz, vilka ”speglades” via tillräckligt långa järnrör och kopparkablar i marken och morsesignalerna kunde då höras i instrumentets högtalare.
Antar att ingen radioamatör kan bygga VLF-sändare av den kalibern då, som instrumentmakaren förklarade tekniken, signalen gick ”rakt genom jordklotet.”
Har alltid undrat sedan dess om detta är möjligt — vad tror du som gammal radioamatör Jinge .. — orkar dessa låga frekvenser verkligen gå genom hela jorden?
Chansar på att frågan kvalificerar in i badbollstävlingen! :D
Nja, långvåg vet jag ingenting om. Men eftersom ubåtar använder det, eller har i alla fall gjort, så var den säkert effektiv. Att bygga radiosändare är annars inte så svårt, en lödkolv och lite komponenter som finns på hyllan hos Elfa i Solna. En femtilapp räcker. Men långvåg? Inte en aaaning… Det längsta jag körde var 15, 20, 40 och 80 meter… :-)
Det blev inga Perseider för mig i morse, det hann bli för ljust för det. Får se om det kan bli i natt istället.
Ken: Det blev inga Perseider för mig i morse, det hann bli för ljust för det. Får se om det kan bli i natt istället.
Det låter ok, nordöst är en bra riktning, och då drabbas du inte av så mycket ljus från Fjollträsk heller..
Problemet med nordost är att solen kliver upp där. Det får bli så att jag kollar ut mitt i natt.
Det regnade och molnen var tjocka!