Allt mindre fosfor – och allt mindre mat! Vad göra?

Detta inlägg utgår från ett tidigare blogginlägg av Pål Steigan >”Verden kan gå tom for fosfor – og mat”. Det handlar inte bara om klimatkris, vattenbrist, begränsat tillgång på olja och viktiga mineralet – utan också om brist på fosfor. Själv uppmärksammade jag det då jag för några år sedan läste den utmärkta boken ”En dag skall världen bliva vår”, Leopold Förlag eller ”Sammenbruddet” (på norska).
Blogginlägget har legat länge hos mig, men verkar lämpligt att publicera i dessa dagar… Både med anknytning till klimatmötet i Paris och inför julens mat-fröjder (?) Jag har avslutningsvis lagt till en plädering för en bättre socialistisk värld, må vara i allmänna ordalag. Kanske kan den uppfattas som visionär – eller naiv. Hur som helst är det tillåtet att läsa även den delen – eller låta bli.

”Mineralfosfor har sørget for mat til en voksende verdensbefolkning. Men i nær framtid vil vi oppleve at verden ikke har mer fosfor.” Dette skriver ABC Nyheter. Det sier professor Petter D. Jenssen ved Norges miljø- og biovitenskapelige universitet (NMBU) om et voksende problem de færreste er klar over:
GMO tomater images
En av hovedingrediensene i mineralgjødsel, populært kalt kunstgjødsel, er fosfor. Det utvinnes av stein i gruver som nå bare finnes i fem land. Problemet er at med verdens forbruk av fosfor, vil de gjenværende forekomstene være tømt en gang i løpet av 2035-2075.
Fosfor er grunnleggende element i alt liv. Uten fosfor, ikke noe liv. Og omvendt: Slipper vi for mye fosfor ut i vannet, dreper vi livet der,” sa professor Jenssen.
Mat 1
ABC Nyheter skriver videre ”Fosfatstein er en begrenset ressurs. 82 prosent brukes til kunstgjødsel. Og bruken er i ferd med å øke, også til andre formål som dyrking av biodrivstoff og elektriske biler.” Det sa dr. Cordell på seminaret i Oslo, som ble arrangert av Norsk institutt for bioøkonomi (NIBIO).

”Det er 60 kilo fosfor i hvert elbilbatteri! Og fosforprisene spratt i været da USA vedtok sin bioetanol-lov i 2007. Er vi i ferd med å bytte vårt energiproblem med et fosforproblem?” spør Cordell.

Ifølge henne vil den globale etterspørselen etter fosforgjødsel passere tilgangen på fosfor en gang mellom 2035-2075.
fosfor_reserver
Jeg tok opp fosfatkrisa i boka Sammenbruddet (2011) og skrev om dette:
”Det er ganske enkelt slik at uten fosfor kan man ikke produsere mat. India har allerede problemer med å skaffe seg nok fosfor. Brasil vurderer å nasjonalisere fosforgruver for å sikre landets jordbruk for framtida. Kina har store fosfatforekomster, men har innført 135 prosent eksportavgift på råvaren for å prøve å bevare kontrollen. USA har stoppet sin eksport. Europa har ikke egne fosfatgruver og er fullstendig avhengig av import for å kunne produsere mat. Fosfater er svært ulikt fordelt i jordoverflaten. De viktigste kildene finnes i USA, Kina, Russland, Marokko og Vest-Sahara (som fortsatt ulovlig kontrolleres av Marokko). Marokko og Vest-Sahara har antakelig 50 prosent av reservene i verden.”

Reflexion (Anders Romelsjö)
Fosforbristen är bara en av många förhållanden som pekar på att mänskligheten bör, – nej måste- överge det primitiva ekonomiska systemet kapitalism och ersätta det med en mer avancerat, mer demokratiskt, rättvisare system – en socialism med ökad demokrati.Nu är det objektiva läget mycket bättre för att gå vidare till en mer demokratisk och mänsklig ekonomiska och politisk struktur, en socialism med kraftigt ökad demokrati som också omfattar det ekonomiska livet. Med en samhällelig planering av jordens begränsade resurser. Kapitalismen motverkar samarbete för att lösa mänsklighetens stora problem. Det stora problemet är den framgångsrika demoniseringen av socialism och marxism, där massmedia för fram att socialism är lika med det mest negativa i de första försöken att bygga socialism i outvecklade samhällen, starkt hotade från omvärlden.
Doktor om kapitalism
Det helt dominerande produktionssättet, kapitalismen, är inte grundat på samarbete. Kapitalismen är snarare grundad på konkurrens mellan olika företag, där var och en strävar efter största möjliga vinst. Vidare på att en liten grupp, kapitalisterna, får vinst på andras arbete (utsugning) för att använda denna efter eget gottfinnande och inte för samhällets bästa. Konkurrens i sig kan vara sporrande, inte tu tal om detta. Men ett produktionssystem som baseras på vinstintresse, där en liten, liten minoritet fattar besluten med ingen eller begränsad insyn från folkmajoriteten är inte demokratiskt och inte heller optimalt då det gäller att på bästa sätt nyttja jorden begränsade resurser och låta alla få en rimlig del. Kapitalismen har inneburit kraftigt ökad produktion och produktivitet, men också världskrig, miljöförstöring, girighet, korruption och mutor för att få större marknader osv.
Dess svagheter är tydliga
-33 % av jordens befolkning lever i stor fattigdom (FN, 2011);-De ekonomiska skillnaderna inom länder och mellan många länder har ökat. Forskning har visat att det finns ett tämligen starkt samband mellan graden av ekonomisk ojämlikhet i ett land och nivån av ohälsa och sociala problem (Wilkinson & Pickett. Jämlikhetsanden. Se t.ex. min recension i Läkartidningen 2010, www.lakartidningen.se/arkiv).
Boston Consulting Group har nyligen rapporterat att 0,1 % av jordens invånare kontrollerar mer än 20 % av tillgångarna på jorden;
-20 % av tillgångarna hos världens miljardärer skulle räcka till för att ge alla jordens invånare tillräckligt med mat, skolunderbyggnad och hälso- och sjukvård enligt vissa beräkningar (Toussaint & Millet. Debt, the IMF and the World Bank. Monthly Review Press, 2010);
-Deras förmögenheter har främst skapats av andras arbete;
-Kapitalismen utgår inte från en analys av vilka behov som främst behöver tillgodoses.
I så fall skulle fattigdom, mat- och vattenbrist snabbt försvinna;
-Kapitalismen utmärks sedan 2-3 decennier av ökade ekonomiska klyftor och ökad arbetslöshet;
-Varor tillverkas medvetet för att ha begränsad livslängd;
-I en demokratisk planerad humanitär ekonomi skulle alla få arbeta;
-I stället för företagshemligheter och reklam av osäker kvalitet behövs samarbete (Hur många miljarder skulle sparas om läkemedelsbolagen delade på kunskap och forskning?)
-I stället för allt allvarligare och redan delvis irreversibel klimatförstöring behövs samarbete;
-I stället för ökad rustning (f.a USA har rustat kraftigt efter kalla krigets slut, svarar för närmare hälften av jordens militärutgifter, har 700 militärbaser och bedrivit angreppskrig i råvarurika Irak och Afghanistan. I USA, lever drygt 40 miljoner på matkuponger, och medianlönen har ej ökat sedan 1974 enligt statistik).

Största hindret för en verkligt demokratisk, ansvarsfull och humanitär ekonomi är dels vinstintressen hos en mycket liten grupp som kontrollerar och kontrolleras av kapitalismen och dels förkrossande ideologiskt försvar av dagens läge. Statens roll är här att slå vakt om den bestående ordningen, med våld om så behövs. Den demokrati som många tror är optimal är det inte alls – det djupt odemokratiska produktionssystemet lämnas utanför.
Största tillgången för att genomföra den nödvändiga genomgripande förändringen är samverkan mellan den stora majoriteten av människor på jorden baserad på ökad insikt och solidaritet. Klasskamp för ökad rättvisa.
För detta behövs massrörelser med bas i arbetarklassen och klart utformade, mer konkreta program än dagens för en demokratisk, socialistisk värld. Det gäller att i fråga efter fråga ge information om och förslag på hur detta ska ske. De förslag jag hittills sett måste utvecklas! Vi måste satsa på kamp för en bättre och rättvisare värld och inte inbilla oss att dagens är den bästa möjliga. Det behövs ideologiskt arbete baserad på användning av marxismen på dagen värld, konkret analys av konkreta förhållanden och trovärdiga modeller av en framtida socialistisk värld

i ,

Andra om: , , , , ,
Pål Steigan 17/9 BBC-undersökningen 2009 Cleveland Leader 9/4 2009 Frågeundersökning 2011 Pew Research

  5 comments for “Allt mindre fosfor – och allt mindre mat! Vad göra?

  1. Martin Kullberg
    22 december, 2015 at 17:44

    Skulle inte ta rapporterna på så stort allvar. Fosfor är ett av de vanligaste grundämnena på jorden, det har en egen liten tårtbit i ett pajdiagram över grundämnena och det är mycket få grundämnen förunnat. Det kommer aldrig bli brist på det. Men det har gjort underverk för priset och förväntningarna, så det har kunnat utvecklas ny källor till fosfor. Men med ett vettigare system hade kostnaden för det tagits av någon annan än de fattigaste, så som spekulationsekonomin gör.

  2. 23 december, 2015 at 00:01

    Det finns olika uppfattningar om den kommande tillgången på fosfor. Wikipedia skriver ”Peak phosphorus is a concept to describe the point in time at which the maximum global phosphorus production rate is reached and is used in an equivalent way to the better known term peak oil.[1]

    Phosphorus is a finite (limited) resource which is relatively scarce and is not evenly distributed across the Earth. Only a few countries have significant reserves and these are (in the order of phosphate rock economic reserves): China, Morocco and Western Sahara, United States and Jordan.[2]

    Means of phosphorus production – other than mining – are unavailable because of its non-gaseous environmental cycle.[3] The predominant source of phosphorus comes in the form of phosphate rock and in the past guano. According to some researchers, Earth’s phosphorus reserves are expected to be completely depleted in 50–100 years and peak phosphorus to be reached in approximately 2030.[1][4] Others suggest that supplies will last for several hundreds of years. (https://en.wikipedia.org/wiki/Peak_phosphorus)

    Jag kan självkritiskt tycka att min plädering för socialismen i an slutning till just denna fråga inte är bästa valet. Generellt är kapitalismen inte alls det optimala ekonomiska systemet. Det finns anledning att återkomma till frågan!

    • Martin Kullberg
      23 december, 2015 at 17:11

      Jag tycker fosforbristen är ett ypperligt exempel på problemet med handelsekonomi. Det visar den dialektiska motsättningen mellan produktion och handel, där handeln(kapitalismen) tjänar på brist och undanhållande av nödtorft, medan produktionen(socialismen) tjänar på tillgängliggörande.

      Det är väl höjden av exempel på att handel syftar till att skapa brist, när man kan framkalla brist på ett av de vanligaste grundämnena i världen.

  3. jax
    23 december, 2015 at 02:09

    Hade inte människornas urin och avföring hade kunnat användas i produktion av gödning? Borde väl innehålla vad som behövs?

  4. 23 december, 2015 at 19:06

    Västsaharier är stolta, suveräna i sitt land södra Marocko. De är fria att ta itu med internationella företag och att göra framsteg i sin region.

    Det stora flertalet av västsahariska stödföreningarna och autonomi. Algeriets diplomater och frivilligorganisationer som arbetar för Algeriet i Sverige, talar på uppdrag av sahariska som inte nödvändigtvis från Västsaharas territorium södra Marocko. Majoriteten av västsaharier bor i Västsahara. Cheferna för kommunerna är Västsahariska. Borgmästarna är Västsahariska. Guvernörerna är Västsahariska. Cheferna för lokala industrier, inklusive fosfatindustrin, är Västsahariska. Deltagandet vid det senaste valet är ca 70%. Fackföreningar tillkom 1975. De hade val valet av självständighet 2007 för att avsluta den absurda Västsahara-frågan. Västsahara-frågan finns kvar sedan kalla kriget …

    Svenska samfundet bör stödja vår kamp för att befria våra släktingar som finns sekvestrerade i Algeriet utan att vara registrerad av UNHCR !!!

    Tack

    Ahmed Salem Amr Khaddad
    Unionist sahariska – Internet aktivist

Comments are closed.