Vilka är motståndsmännen i Syrien?


Dagens Nyheter har i artiklar, ledare och kommentarer en okunnig policy som inte visar respekt för nationell självständighet, FN-stadgan, ja som ibland rentav är krigshetsande. Ett exempel är ledaren 3/8. DN skriver: ”Om det inte går måste västmakterna överväga alternativ för att skydda Syriens civila – genom till exempel en flygförbudszon – helst med FN-mandat, men annars utan”.

Ordet ”flygförbudszon har vi hört förr, från Libyen som för 1,5 år sedan hade Afrikas högsta levnadsstandard enligt FN. Där utvidgades en tveksam FN-resolution för att skydda civila mycket snabbt till ett angreppskrig mot installationer, infrastruktur och den libyiska regimens trupper, samtidigt som ”motståndsmän” utifrån snabbt var på plats i Benghazi. Knappt 10 000 flyguppdrag, med tiotusentals dödade. Nu stort förtryck (Human Rights Watch), ett val, där den tidigare regimens anhägnare ej kan delta, en starkt islamistisk regim som säljer ut landets oljetillgångar.

I DN:s kolumn skriver idag den kände amerikanske journalisten och författaren Thomas Friedman att han ”hoppas att motståndets krafter i Syrien segrar så fort som möjligt och visar sig vara lika demokratiskt sinnade som vi hoppas” och att ”jag är full av beundran för de modiga syriska rebellerna” etc.

Vi har tidigare raporterat om utländskt stöd till den Fria Syriska Armen (FSA). Några exempel:
Enligt Daily Star i Storbritannien har agenter från CIA och MI6 (Storbritannien) samarbete med FSA. Enligt en rapport från brittiska militära källor redan i november i november 2011 har brittiska och franska specialstyrkor tränat medlemmar i FSA, i en bas i Turkiet.

Vid ett möte i april i Istanbul med deltagande av gulfstater beslöt USA och drygt 70 andra stater att stödja det splittrade Syriska nationella rådet med vapen och pengar, vilket också underminerade Annans fredsplan.

En fotograf från Agence France Presse (AFP) rapporterade för ett par veckor sedan att en del av 150 jihadister han träffade på sa att de är talibaner och andra att de var medlemmar av al-Qaida. Den syriska armén dödade terrorister av olika arabisk nationalitet under sin upprensning av stadsdelar i Damaskus.
CIA-agenter stationerade i Turkiet har trappat upp vapenleveranserna till den syriska oppositionen rapporterade New York Times i juni.

Jag vill tillägga att det också finns uppgifter om att det finns en viktig del av motståndsrörelsen inne i Syrien, som vill ha bort Assad, men som motsäger sig utländsk inblandning, och som verkar öppet enligt journalister som besökt landet.

Johan Croneman skrev nyligen i sin krönika i Dagens Nyheter om en bristfällig svensk massmediarapportering om Syrien och rekommenderade en krönika av Charlie Skelton i The Guardian.
Ett utdrag från Charlie Sheltons artikel följer nedan.

”Dominerande (mainstream) nyhetsmedia har varit anmärkningsvärt passiva när det gäller syriska källor.
Dessa talesmän har betecknats som ”officiella talesmän” eller ”pro-demokrati aktivister”. Att undersöka bakgrunden till en syrisk talesman innebär inte att tvivla uppriktigheten i hans eller hennes motstånd mot Assad. Men ett passionerat hat mot Assad-regimen är ingen garanti för oberoende.

Faktum är att ett antal nyckelpersoner i den syriska oppositionsrörelsen befinner sig utomlands sedan länge och har fått ersättning från USA:s regering för att undergräva Assad regering långt innan den arabiska våren bröt ut. Dessa talesmän är högljudda förespråkare för utländsk militär intervention.

Syriska nationella rådet.
De mest citerade av oppositionens talesmän är representanter för den syriska nationella rådet SNC som anses vara den viktigaste oppositionsorganisationen och som tidigt krävde utländsk intervention.
Washington Post beskriver SNC som ”en paraplyorganisation av rivaliserande fraktioner baserade utanför Syrien”.

”En känd talesperson är den Paris-baserade syriska akademikern Bassma Kodmani.
Hon framträder internationellt och har två gånger deltagit i Bilderberggruppens möte, där världens finansiella och ekonomiska elit träffas. År 2005 försämrades förbindelserna mellan USA och Syrien markant och USA började satsa på att försvaga den syriska oppositionen enligt Washington Post. Kodmani blev chef för ett centralt projekt i detta syfte, Arab Reform Initiative, som initierades av Council on Foreign Relations (CFR), med mycket stort inflytande på USA:s utrikespolitik.
Kodmani är också forskningschef för Académie Diplomatique Internationale, som leds av Jean-Claude Cousseran, tidigare chef för DGSE – den franska underrättelsetjänsten. Hon har alltså nära och långvariga förbindelser med de stater som hon ber intervenera i Syrien.

En annan känd talesman är Radwan Ziadeh, senior medarbetare i tankesmedjan US Institute of Peace, som medverkade i ett brev till Obama med förslag till intervention i Syrien. En annan är Monajed som arbetar för den brittiskt baserade Movement for Justice and Development, som finansieras av USA:s utrikesdepartement enligt Washington Post.

I en sammanfattning av artikeln skriver Skelton: ”Dessa talesmän för den syriska oppositionen säljer förslag på militär intervention och regimförändring, och dominerande massmedia köper det gärna. Många av ”aktivisterna” i den syriska oppositionen är nära och i många fall finansiellt knutna till USA och London, till de personer som skulle genomföra en intervention.
Detta innebär att informationen från dessa källor inte bara handlar om nyheter – det rör sig om en PR kampanj.
Men det är inte för sent att undersöka källorna. Att ställa frågor innebär inte att du sluter upp bakom Assad. De goda nyheterna är att en skeptiker (till dominerande nyhetsförmedlingen) föds varje minut.”

Sådana centrala uppgifter om den syriska oppostionen är antingen okända eller negligerade av DN och dominerande massmedia. De är också negligerade av ledande svenska politiker. Detta är förfärligt (ansvarslöst)!


http://www.dn.se/ledare/huvudledare/tragedin-fortsatter
i Andra om: , ,, , , , , , ,

DN ledare 3/8 DN Croneman 31/7 DN 2/8 DN2 2/8 Skelton i the Guardian 12 juli DN 1/8 Aftonbladet 2/8 DN huvudledare 31/7 SvD 1/8 DN ledare 31/7 DN Joscha Fischers kolumn 30/7

  8 comments for “Vilka är motståndsmännen i Syrien?

  1. H2
    6 augusti, 2012 at 19:21

    Jag förmodar att källan Thierry Messan är samme person som Thierry Meyssan. Åtminstone den senare är en välkänd konspriationsmakare som brukar komma med den en uppsjö av orimliga teorier. Boken om 9/11 är bara en av dom.
    Du fortsätter att referera till hans tokiga påstående att 40-60.000 libyer skall ha tagit sig in via Jordanien till Syrien. :-) Fundera på det rinliga.
    Använd den lägre sifran och räkna tio personer per truck så behövs det 4000 små lastbilar som osedda tagit sig över gränsen. Alla dessa fordon och människor beöver drivmedel, mat, vapen, ammunition, sköta någon form av hygien osv. Om en sådan styrka kan ta sig in i landet och hållas gömda så måste dom verkligen ha folkets stöd och det är en verklig revolution vi har inom kort.
    Att dess rövarmän har klarat av att ta sig från Libyen till Jordanien osedda är också ett under. Visst båt är en möjlighet genom Suez kanalen, men det behövs ett antal båtar för att klara den volymen.

    Sedan måste jag tyvärr dar på munnen, du säger att Sverige utförde 40% av 10.000 flyguppdrag i Libyen. Varifrån kommer den orimliga siffran ifrån? Försvarsmaketen anger 344 flyguppdrag och 1001 flygtimmar.

    Du har många bra synpunkter Anders men om du inte förankrar dom till rimliga fakta och källor måste jag tyvärr misstro dina slutsatser.

    • 6 augusti, 2012 at 22:26

      Jag har som du sett (och som jag direkt mailade dig om) tagit bort Thierry Meyssans uppgifter. Jag manade särskilt att de skulle granskas kritiskt. Tyvärr hade jag inte kollat upp honom och hans data innan, vilket borde skett. Boken om 11/9 presenterar en mycket osannolik teori.

      Då det gäller uppgifterna om 40 % av bombmålen har jag kontaktat Ulf Bjerén, författare till broschyren ”Vad hände i Libyen” om uppgiften och fått svaret att det gäller ”De flygspaningar som gällde att rekognosera bombmål.”

      Jag söker nu källan till detta, och uppgifter ang T Meyssans uppgifter.Återkommer då jag har ny information om detta.

      Bortsett från detta finns flera andra uppgifter om utländsk inblandning, av vilka jag nämnt några.
      Det är av betydelse att dessa knappast beaktats, som Croneman skrev i sin krönika i DN i slutet av juli.

    • Thomas
      6 augusti, 2012 at 23:19

      Varför skulle det vara så orimligt att 40-60.000 jihadister från Libyen skulle ha tagit sig till Syrien via Jordanien? Det väpnade motståndet från FSA började redan hösten 2011 – alltså ungefär 300 dagar sedan. Att per dygn köra 10-20 st små lastbilar med jihadister till Syrien i det allmänna kaoset och flyktingströmmarna, kan inte anses som något ”tokigt påstående”. Att förutsätta att jihadisterna kom en masse är däremot ett befängt antagande.

      • H2
        7 augusti, 2012 at 00:12

        Thomas, ”Within a few days, 40 to 60 000 Contras, mostly Libyans, entered the country, most often via the Jordanian border”
        Fundera lite på hur men logistiskt förflyttar den människomassan så inser du hur tokigt det är.
        Gränsen mellan Jordanien och Syrien är inte så lång, väljer man att inte använda de få gränsövergångar som finns ställer det ännu större krav på fordonenen. Bandvagnar?
        USA had som mest 170.000 soldater i Iraq och det var en väldams tid och logistik som behövdes för att få dit dom. (Nu bortser jag ifrån att dom inte hade något där att göra)

    • 6 augusti, 2012 at 23:44

      Nu har jag fått besked från Ulf Bjerén om att uppgiften om 40% finns på flera håll.

      En är http://bloggar.aftonbladet.se/ledarbloggen/2012/05/utred-natos-misstankta-krigsbrott-i-libyen/
      Mer uppgifter finns på
      http://bloggar.aftonbladet.se/ledarbloggen/2012/05/utred-natos-misstankta-krigsbrott-i-libyen/

      Broschyren ”Vad hände i Libyen?” kan beställas av ulf@bjeren.se

      • H2
        7 augusti, 2012 at 00:05

        Anders, de linkar du hänvisar till säger att Sverige utförde 40% av flygspaningen. Inte 40% av 10.000 av flyguppdragen. Det kan stämma med försvarmaktens uppgifter.
        Det skulle innebära att det gjordes nära 1000 spaningsuppdrag och 9.000 angreppsuppdarg, eller hur?
        Alternativet annars är att försvarmakten ljuger

  2. 6 augusti, 2012 at 23:39

    Under tillräcklig tid är det nog inte orimligt, särskilt om regimen är sysselsatt på andra håll. Jag granskade källan igen på http://www.globalresearch.ca, publicerat 27/7, men daterat 24/7. Se nedan, han talar om ”within few days”. Har nu kontaktat 3 kunniga personer för bedömning i denna fråga och återkommer då jag har mer besked.

    ”Over the past five days Washington and Paris have launched an attack operation dubbed “Damascus Volcano and Syrian Earthquake.” It is not a new campaign of aerial bombardment, but a secret military operation, similar to the one used in Central America during the Reagan era.

    Within a few days, 40 to 60 000 Contras, mostly Libyans, entered the country, most often via the Jordanian border. The majority of them are attached to the ”Syrian” Free Army, a secret operations front for NATO under Turkish command. Some are affiliated with groups of fanatics, including Al-Qaeda, under Qatar’s command or factions of the Saudi Royal Family, the Sudairi. Along the way, they took some border posts, and then moved to the capital where they have sown confusion by attacking random targets: police groups or isolated military.”

  3. jan mellring
    7 augusti, 2012 at 01:52

    När Breivik sprängde och massmördade i Oslo blev det nationell samling och rättegång. När liknande massakrer inträffar fast nu med tusentals terrorister i libyen och syrien inträffar motsatsen… statsledningar och redaktioner anklagar de drabbade och stöder förövarna

Comments are closed.