Vi och dom


Igår såg jag något nyhetsinslag som berättade att Fredrik Reinfeldt var på besök på TCO:s kongress. Man förklarade i inslaget att just TCO-medlemmar var dem som var mest trogna moderaterna, något som också Katrine Kielos är inne på i sin ledarkrönika i Aftonbladet idag.

Katrine Kielos/AB: ”Den typiske TCO:aren är en välutbildad person med rötter i arbetarklassen. Han bor i en villa i en mellanstor kommun. Han är nöjd med sitt jobb men alltmer stressad: hämta barn, lämna barn, svara på jobbmail, chefen ringer och så ska man vara klassförälder också. Hon vill ha starka trygghetssystem, men gillar inte kravlösa bidrag. Tror på jämställdhet, generös flyktingpolitik och oroar sig över de ökade klyftorna. Detta är den mytomspunna mitten i svensk politik. Lutar den åt vänster, eller lutar den åt höger? Mitten är svårtolkad. Det enda vi vet säkert är att den i dag röstar på Moderaterna.”

Egentligen är det obegripligt att TCO-medlemmar i så hög utsträckning röstar på moderaterna, men jag gissar att det beror på det låtsasspråk som moderaterna lanserat, ordet ”jobbskatteavdrag” t.ex. Det implicerar en gammal sanning, de som har arbete får göra skatteavdrag precis som pensionärer och sjukskrivna. Men själva ordet distanserar dem som inte är pensionärer, sjuka eller arbetslösa från dem som är friska och har ett arbete att gå till. Och det är just det som är en del av meningen med att införa ordet, att skilja på folk och folk.

Man behöver ju inte dra in propagandaminister Goebbels i resonemanget, men det är lätt gjort. Även han var en mästare på att hitta på nya ord för gamla sanningar och på det sättet ge sken av att det var nya sanningar, upptäckta av honom själv. Vår egen propagandaminister Schlingmann hade varit just propagandaminister om det inte vore för det att han var tysk medborgare för ett tag sedan, nu är han istället statssekreterare i Statsrådsberedningen med exakt samma funktion. Han ses allmänt som Fredrik Reinfeldts efterträdare inom moderaterna för hans främsta merit är just att skapa nyspråk som ”jobbskatteavdraget” och ord som ”arbetslinjen”, inget nytt som sagt, men nya ord på gamla företeelser.

Det moderaterna är duktiga på är att skapa en vi och dom-situation, ja duktiga är ett för svagt ord, mästerliga är mer korrekt. Vi-sidan är de som har ett arbete och är friska, dom-sidan är resten av befolkningen som ses som tärande på dem som tillhör vi-sidan. Dit hör pensionärer, sjuka och arbetslösa, och till den sidan hör inte delegaterna på TCO-kongresssen. De kan lugnt fortsätta att rösta på Reinfeldt och hoppas på att de blir kvar på rätt sida, den dagen de hamnar på fel sida så kommer de att förstå skillnaden, innan det händer kan de glädjas åt det jobbskatteavdrag som får tjänstgöra som en muta från alliansen för att få behålla makten och öka klassklyftorna. Vi på dom-sidan ser fram emot den dag som vi-sidan kommer till oss i utanförskapet. Då ska vi berätta för dem om FAS-3 och andra kuligheter som vi-sidan har hittat på.

it Andra om: , , , , , ab1 ex1 dn1 svd sr


2 svar till “Vi och dom”

  1. Den traditionella östgränsen av Europa går vid Uralbergen, om vi skall inkludera Kaukasus eller inte är ett gränsfall. Åtminstone Armenien och Georgien har mer med Europa än med Mellanöstern att göra och är dessutom med i Europarådet (liksom Azerbajdzjan vilket jag dock kopplar mer till MÖ)

    Vad gäller Israel så är det naturligtvis dåligt samvete som är en motivation, samtidigt så är det fler länder i MÖ som är medlemmar i EBU och som skulle kunna delta redan idag om de ville. (Algeriet, Egypten, Jordanien, Libanon, Libyen, Marocko, och Tunisien)

    • Hmm… den hamnade på fel blog-post… Jag hade Eurovisionssidan med kommentarer framme och tryckte på skicka kommentar… Klistrar in den igen och ser vad som händer…