Den första åtgärden som Löfven och (S) tänker ta till i händelse av valseger 2014 är att bilda ett innovationspolitiskt råd, dvs. ge jobb åt ett antal politiker och näringslivstoppar som alla kommer att komma fram till att man ska fortsätta med den marknadsliberala politik som högerpartierna för idag.
AB: ”Vid en S-valseger 2014 kommer han att tillsätta ett innovationspolitiskt råd, efter en modell som tidigare föreslagits av toppdirektörer som Carl Bennet. Rådet ska enligt Löfven ledas av statsministern och där ska både näringsliv, fack och forskare ingå. Och syftet ska vara att gemensamt skapa nya arbetstillfällen. Idéer i forskningen ska tas tillvara och omsättas till verkliga jobb.
– Vi måste höja efterfrågan på arbetskraft, säger Stefan Löfven.
Hur många nya jobb ett innovationspolitiskt råd skulle kunna resultera i, vill han dock inte spekulera i. De konkreta detaljerna vill han återkomma med senare.”
Det ger i alla händelser arbete åt en grupp människor som ska sitta i detta råd. Personligen så hade jag värdesatt om beskedet skulle ha varit ett antal reformer, men nu ska saken utredas, frågan är om väljarna köper en sådan nyordning. Vi har ett järnvägsnät som fungerar illa eller inte alls, praktiskt taget dagligen så är det kraftiga trafikstörningar. Att sätta igång en upprustning är en välkommen åtgärd, kanske samtidigt med att man bygger en ny höghastighetsbana.
Sätter man dessutom igång att bygga hyreslägenheter så kanske man kan se till att folk har någonstans att bo när de slipper ut ur arbetslösheten. Dessutom har vi ett vägnät som behöver rustas upp, och de investeringar som behövs kostar många miljarder, och en av fördelarna är alla de kringeffekter som dyker upp som ett resultat av stora investeringar. Sedan behöver man se till att KomVux får rejäla resurser så att de som misslyckats i grundskolan eller gymnasiet kan skaffa sig rätt kompetens för att få arbete eller fortsätta att plugga.
Nu har jag inte sett eller hört socialdemokraternas tal, jag har bara haft tillgång till tidningarnas rapportering, men jag har inte läst något om Fas3 och om alla jobbcoacher. Det oroar mig en hel del i nuläget. Ska opinionsvindarna fortsätta gå i socialdemokratisk favör i de dryga två år som är fram till valet, så måste socialdemokraterna prata lite om socialdemokratisk politik istället för att prata om utredningar som ska tillsättas efter en eventuell valvinst. Gör de inte det så kommer det knappast bli någon sådan nämligen.
it Andra om: Löfven, Socialdemokraterna, Utredningar, Val 2014 ab1234567 svt1 sr12345 dn1234 svd123 gp123
33 svar till “Vart tog socialdemokratin vägen då Löfven?”
Jag tycker det är intressant rubriksättning i Aftonbladet. Löfven lockade ”rekordpublik” sägs det, med 3000 tågande och 15 000 som lyssnade på talet. Samtidigt tågade 10 000 i Vänsterpartiets tåg i Stockholm och 20 000 lyssnade på Jonas Sjöstedt i Kungsan, om det sägs det inte ett pip. Större stad, javisst, men mycket mindre parti också.
Man sade det på Rapport, men de klippte istället sitt reportage på en taskigt sätt..
schhh! Tala inte om vänstern och den där Sjöstedt så kanske de försvinner! …
Locket på verkar gälla bland borgerliga media-monopolet, förutom när man tvingas rapportera men då försöker man av alla krafter vinkla det till något negativt.
Du behöver icke oroa dig. Det blir Labour-regering nästa val. De borgeliga börjar redan nu få slut på politiskt bränsle och alliansen börjar sakta falla sönder i och med att C och KD sakta dör sotdöden.
-Frågan är dock hur detta nya S block skall fungera i praktiken, med betydligt större (och kaxigare) Vänsterpartiet och Miljöpartiet i rummet.
Det andra viktiga problemet blir hur SD skall hanteras, då jag spår att de kommer att växa betydligt till nästa val.
Jag börjar tro att du har rätt om SD. Jag tror oxo att (V) och (MP) går stärkta ur talen som hölls 1 maj. Men jag hoppas inte för mycket på sönderfallande (C) och (KD). Bägge partierna hinner byta partiledare, frågan är om inte (M) borde göra det oxo. OCh kommer det folk med visioner så kan precis vad f*n som helst hända. Jag tror att Löfven på sikt, ganska kort sikt oxo, missgynnar SAP och att det snart kommer synas i opinionsmätningarna.
Vad sjutton ska du rösta på som socialliberal? KD? FP och C är väl uteslutna, jag har i alla fall mitt vänsterparti kvar, ett parti som jag kanske borde bli aktiv i nu. F*n, jag gör ju ändå inget annat än gnölar om politik hela dagarna… :-P
Socialliberaler röstar väl på (Mp), eller har jag fel ?
Att lägga en röst på Allianzen innebär stenhård nyliberalism helt befriat från empati och kan därför knappast ses som ett alternativ.
Lite OT kan jag säga att (V):s nye partisekreterare Aron Etzler höll ett riktigt bra tal i Linköping där han b l a tog upp (M):s patetiska försök till historierevisionism på ett humoristiskt sätt och även varför borgarna våndas så över 1:a Maj-firandet varje år. Där tror jag (V) kan ha hittat en riktig ’guldkalv’ till valrörelsen, särskilt i jämförelse med (M):s Kent Persson som är tråkigare att lyssna på än det är att se färg torka.
Slutligen kan jag säga att även jag funderar på att ’aktivera’ mig i partiet nu, det känns som det finns väldigt mycket vilja att få till en verklig förändring i svensk politik nu och då vill man ju inte stå på sidlinjen.
-Intressant…man hör ju överallt om hur Löfven ska rädda SAP och mer därtill. På vilket sätt tror du att han blir en nackdel? -Då jag icke är så inläst på detaljer i rörelsen skulle det vara intressant att få höra lite skepsis…
Visst kan C och KD byte partiledare, men jag tror inte att det kommer att stoppa förfallet. Orsaken ligger djupare än så; bägge partiernas huvudgrupper kan inte längre stampa fram politiskt bränsle för att hålla riksapparaten gående. C har för länge sedan övergivit den döende landsbygdens röster, och KD´s härdsmälta visar på att det inte går att bygga ett riksdagsparti på frimicklare i landet brunsås; de är helt enkelt för få. När bägge dessa försöker bli allänboreliga blir det trångt på skalan höger-mitten, och de slår skallen i kaklet där M och FP tar vid.
Tja, man är rätt ensam som socialliberal kan jag säga (i alla fall som jag läser den). Man tycker saker som nyliberaler inte tycker om att höra (som att exempelvis att vissa ting i samhället är allmänningar och fungerar inte som företag, eller att bara för att det går att privatisera något behöver det inte betyda att man borde göra det). Man tycker dock också saker som grabbarna vänsterut inte tycker om att höra (som att staten inte kan vara överallt och att denne skal undvika att bli onödigt stor, ty då imploderar den efter att nått kritisk massa, till stor skada och förtret, eller att skattepengar inte växer på träd).
Jag har tidigare harvat runt i FP, och plockat lite med tanken att försöka nätverka i vänsteroppositionen som ligger i spillror efter nyliberalernas intåg, men det börjar nu milt sagt se dystert ut med det. Har länge varit skeptisk till MP, men jag har hört att det finns en teknikoptimistisk falang med liberala drag. Ska defenitivt undersöka dem närmare…
Jag är allt mer övertygad om att det blir M+S som bildar regering. S kan alltid skylla på att man måste stoppa SD, och M vill inte lämna maktens korridorer…Socialdemokratin är död, rättvisa och solidaritet är borta. Jinge, du har nog rätt i att Löfven kommer att dra in S i ett nytt ”rosornas krig”. Tror inte S-kärnväljare och lokal avdelningar kommer att acceptera högervridningen på sikt. På sikt innebär sveket från S-ledningen mot arbetslösa och sjuka, att man accepterar ökande klyftor och den ensidiga satsningen på företagarsidan partiets död. Som sagt, även jag har mitt vänsterparti kvar.
Ja det är ju tur att vi har det, skulle det tendera att ge efter för högerinfluenser (S) så får vi hjälpas åt att få dem att fatta att de riskerar att dras med i fallet när (S) går omkull..
Många personer vänster om socialdemokraterna verkar ha allvarliga svårigheter att resonera kring näringslivspolitik. När samarbeten med företag nämns så verkar en ryggradsreflex slå till. Förslag, hur de än ser ut, döms omedelbart ut som dåliga, otillräckliga eller rentav löjeväckande. Det kanske är önskan om att byta ut kapitalismen på studs som ligger bakom, eller möjligtvis den generella misstron mot alla i det privata näringslivet, eller både och.
Det är synd att även Jinge faller i fällan, som annars har både roliga och intresseväckande analyser. I detta fall undrar jag, varför måste förslaget om ett innovationspolitiskt råd dömas ut så snabbt? Löfven nämner på aftonbladets webbtv att liknande råd finns i Finland, Holland, Sydkorea och Taiwan. Om de fungerar där och kan bidra till att mer kunskap tas tillvara, att produktionen effektiviseras och att ja… innovationer stimuleras, vad är det då som är så galet med ett liknande råd i Sverige?
Det är inte heller så att det står i konflikt med andra investeringar. Järnvägsnätet kan fortfarande byggas ut, hyreslägenheter byggas och komvux expanderas. Om rådet har en verklig effekt så kommer det bidra till en bättre välfärd och inte stå i motsatsställning.
”Många personer vänster om socialdemokraterna verkar ha allvarliga svårigheter att resonera kring näringslivspolitik. När samarbeten med företag nämns så verkar en ryggradsreflex slå till. Förslag, hur de än ser ut, döms omedelbart ut som dåliga, otillräckliga eller rentav löjeväckande. Det kanske är önskan om att byta ut kapitalismen på studs som ligger bakom, eller möjligtvis den generella misstron mot alla i det privata näringslivet, eller både och.”
Jag har inga som helst svårigheter att resonera om näringslivspolitik. Jag har aldrig haft det heller. Men när sosseledaren går ut med det beskedet utan att berätta att en sossepolitik innefattar ett visst mått av John Maynard Keynes teorier så gör han ett allvarligt avsted från sitt partis historia och politik. Alla vet att vi behöver förbättra infrastrukturen RADIKALT och samtidigt bygga bostäder, men först ska S sätta sig i ett ”råd” och utreda hur de ska samarbeta med näringslivet, då är det samma näringsliv som ska prioriteras.
Sedan vänder jag mig starkt emot att du tillskriver mig egenskaper eller åsikter som du faktiskt inte har den blekaste aning om. Och den ”generella misstro” du talar om närmar sig då bottenrekordet, jag har ingen generell misstro mot näringslivet, och jag har aldrig haft. Jag har däremot en mycket stark kritik mot riskkapitalbolag och att de ska tjäna pengar som kommer från skattebetalarnas plånböcker, där blir jag rigid, eller rent hatisk.
Medborgarnas skattepengar ska aldrig hamna i några anonyma skatteparadis, likaså ska företag betala skatt som vi medborgare. Och som lök på laxen säger du att jag vill byta ut kapitalismen på studs. Du har inte en blekaste aning om vad jag vill eller inte, tillskriv inte mig åsikter och attityder hit och dit. Jag tar MYCKET illa upp av sådant.
Jag har ingen önskan om att sänka debatten, så om du tagit illa upp av mitt föregående inlägg så ber jag ödmjukast om ursäkt. Det som min reaktion handlade om var att du så snabbt verkade ha bestämt dig för att förslaget om ett finanspolitiskt råd är dåligt.
Du skriver i ditt svar till mig att ”först ska S sätta sig i ett ”råd” och utreda hur de ska samarbeta med näringslivet, då är det samma näringsliv som ska prioriteras.”
Då undrar jag, varför är ett finanspolitiskt råd ett hinder för andra åtgärder? På vilken grund drar du den slutsatsen?
Du skriver: ”när sosseledaren går ut med det beskedet utan att berätta att en sossepolitik innefattar ett visst mått av John Maynard Keynes teorier så gör han ett allvarligt avsted från sitt partis historia och politik.”
Menar du att det är ett krav att Löfven skall hänvisa till Keynes för att han ska kunna föreslå innovationsråd? Och om han gör det, kan du då köpa upplägget?
Sen skriver du om en rad politiska uppfattningar du har:
– Vi behöver förbättra infrastrukturen
– Vi behöver bygga bostäder
– Man ska vara kritisk mot riskkapitalbolag
– Medborgarnas skattepengar ska aldrig hamna i några anonyma skatteparadis
– Företag ska betala skatt
Men problemet här, vilket också är min poäng, är att dessa saker inte står i konflikt med ett innovationsråd. Så därför ber jag, utveckla din kritik i sakfrågan.
Jag menar såklart ett innovationsråd i första och andra styckena… ursäkta slarvet.
Det hela är ju i samma klass som ”butler i tunnelbanan”, prima kalkon.
Sonen: ”-Pappa, jag & alla polarna är massarbetslösa!”
Fadern: ”-Lugn min son, nya (s) hoppas & tror att en eventuell s.k. super-termos uppfinns i framtiden, då kommer ni kanske, eller rent av möjligtvis, att få jobb..!”
Sent omsider har jag sett/hört en inspelning av Löfvens första maj-tal. Jag har min politiska hemvist i gränstrakterna mellan V och S – döm då om min egen förvåning när jag plötsligt sitter där och tycker att Löfven är förbaskat bra! Den skepsis jag känt gentemot valet av Löfven blåste allt längre bort ju längre in i talet han kom. Det slog mig att den mannen är förankrad i det han säger, han är trovärdig när han berättar om sina möten med den före detta skoputsaren Lula da Silva. Han är inte alls tråkig och en dålig retoriker, som jag hört i massmedia under dagen, nej, i patos låg han inte efter Juholt, även om anslaget är ett annat.
Jag känner mig lugnad efter det här talet, det här var ingen slipad, marknadsanpassad högersosse. Grattis S, jag tror att Löfven är ett lyckokast!
(Visst skulle jag önska att S hade en tydligare, radikalare politik, men det är en helt annan fråga.)
Nja, det är vi på vänsterkanten som tror att riktig socialdemokrati skulle vara ett valvinnande koncept. Vi tror det därför att vi önskar det. Och därför att det borde vara det. Men så är det tyvärr inte bland folkflertalet. Skall SAP ha en chans får det inte verka alltför socialdemokratiskt, då är det för många som slår bakut. Såg på regional-TV, reportern frågade varför det går så bra nu för partiet och svaren var i regel att nu har vi en partiledare som inger förtroende, han är mycket lugnare än den förre …
Så jag är pessimist. Skulle bli mycket glad om jag har fel!
Jag tror inte heller att vi ska hoppas så mycket på att allianspartier åker ur. KD och C ligger ju visserligen risigt till och inte heller FP kan känna sig säkra, men taktikröstarna träder nog till och räddar dem … Möjligen kan ett av dessa partier åka ut men absolut inte fler.
Det är väl klart att taktikröster kan hjälpa KD och C, men inte till den grad att de blir kvar i riksdagen. I vart fall inte så länge den församlade borgerligheten tappar mark i opinionen i samma takt som nu. Sedan är det svårt och ambitiöst att agera spåman, eller så är det bara dumt och inget annat. Jag kan ju alltid gå in och redigera sådant jag skrivit, trist bara att Google har kvar originalet.. :-P
KD och C har ju lyckats hålla sig kvar på taktikröster de senaste två valen så de lyckas nog denna gången också. Själv tycker jag det är ett bevis på att vi har ett fel i systemet eftersom folk känner sig manad att taktikrösta.
Jag skulle aldrig någonsin rösta på ett parti jag inte tror på sedan spelar det ingen roll att de är på ”min sida”.
Du har uppenbarligen kort minne. Sossarna ökade ordentligt även när Juholt snackade Socialdemokrati förra året, skillnaden var att media inte var med på noterna och genaste började smutskasta honom. Politiken sossarna för verkar inte spela någon större roll för väljarna, bara de får en ledare som de (och framförallt media) inte hatar.
Nej Niklas, jag har inte så dåligt minne men jag kanske hoppade över några led i min argumentering. Helt riktigt, Juholt ökade sakta men säkert han också – ända tills ett (officiellt eller inofficiellt) påbud utgick att det måste startas ett drev för att få honom att avgå, etablissemanget vågade inte ta risken att vi skulle kunna få en statsminister som folk kände igen som en vanlig socialdemokrat.
Man började med ett påhittat bidragsfusk och när bilden av s-ledaren som en fifflare satt sig hos stora delar av allmänheten så lades det ena till det andra, kommentatorerna lusläste varje yttrande av honom och valde konsekvent den sämsta tänkbara tolkningen. Vilket tillsammans givetvis fick följden att förtroendet sjönk kraftigt. Eller, som jag hörde yttras, ”han måste väl vara dålig eftersom så många säger det…”
Löfvén kommer aldrig att behöva riskera att det uppstår ett drev mot honom så länge han håller sig till den urblekta socialdemokrati som även etablissemanget kan tåla. Kritik, javisst, men ”snäll” sådan, inte ett drev.
Vänstern har inget vapen emot detta, etablissemanget är jättestarkt och det styr i praktiken vad medborgarna ska tycka. Därför är jag pessimist.
Drevet mot Juholt inleddes faktiskt före bidragsaffären: med avslöjandet om hans särbos brottsförflutna.
Det var egentligen inget drivet avslöjande. Eftersom det handlade om offentliga och lätt tillgängliga uppgifter var det snarast en fråga om vilka som skulle släppa dem först. Men eftersom det inte var Juholt själv som gjorde det kunde saken enkelt göras till en fråga om hans personliga trovärdighet och heder.
Utan ”särboaffären” skulle bidragsaffären förmodligen inte ha fått så stora konsekvenser för hans förtroende. Det säger en del om hur lite som behövs för att ta heder och ära av någon.
Om personen heter Carl Bildt så krävs det oändligt mycket mer för att ta heder av honom … eller så är det så enkelt att han saknar heder och därför inte har något att ta.
Dessutom är det såpass långt kvar till nästa val att det kan komma att hända saker innan dess. Som gammal pessimist misstänker jag att uppgången kommit lite för tidigt. Men även jag hoppas naturligtvis ha fel.
Jag har skrivit om det här tidigare men det var i ett ”bortglömt” blogginlägg som började bli inaktuellt så jag tar det igen.
Socialdemokraternas dilemma är att dels ska de försöka tillfredsställa de traditionella socialdemokratiska väljarna och dels måste de försöka fånga upp den växande andelen högutbildade storstadsbor från medelklassen. Precis det som AB skriver om här:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14754352.ab
Så på ett vis kan jag förstå sossarna, jag undrar om de verkligen kan vinna ett val mha ”gammaldags” traditionell socialdemokratisk politik? Innerst inne tror jag inte det! Sverige är annorlunda nu och den som vill regera måste få den välutbildade och relativt högavlönade medelklassen med sig.
Löfven resonerar säkert som så att ”till detta är jag nödd och tvungen”. Han inser självklart att valet står mellan att damma av de gamla idealen och bli ett 25 procentsparti i ständig opposition eller att ta en annan väg som går bättre hem hos medelklassväljarna och ha en vettig chans på regeringsmakten.
Så ser det ut, valet står mellan idealism VS pragmatism, mellan ständig opposition VS chansen att erövra regeringsmakten. Den som vill regera måste på något vis kompromissa mellan de egna idealen och den krassa verkligheten. Om detta kan man tycka vad man vill men jag tror det är ett faktum som inte går att ändra på.
Det skadar INTE att upprepa sig. Men att man inte får svar beror inte på att folk tycker att det är fel, det är nog oftast tvärtom.
Absolut men det är alltid roligare att kommentera i ett inlägg där det är lite fart på debatten, alltid provocerar man väl någon. ;)
Nej men allvarligt talat så tror jag det här är ett stort problem för hela vänstern. Hur formulera en politik som gynnar de värst utsatta samtidigt som man går såpass bra hem även hos den relativt välbeställda medelklassen att man har chans att ta hem valet? Det är en oerhörd utmaning.
Det är därför som vänstern ska agera på dumheterna. Jag tror att det kommer bli mer och mer av det framöver..
Självklart ska man reagera och agera på det man ser som dumheter. Det svåra är ändå att som ”motbud” redogöra för hur ”slipstenen ska dras”. Hur ska vänsterns alternativ se ut för att valet 2014 ska kunna tas hem? Jag tror tyvärr inte att det längre är möjligt att vinna ett val mha traditionell ”gammal hederlig” vänsterpolitik. Någon sorts kompromiss måste till, och en sak är säker vinns inte valet hjälper det inte om ideologierna hålls till 100 %, då är ändå allt förlorat.
Jag vet givetvis inte, men jag tycker att jag hör att man vill ha traditionell vänsterpolitik och strunta i den rödgröna röran. Det blir allt viktigare oxo när folk upptäcker att (S) och (M) är samma sak. Då måste alternativen bli synliga.
Javisst självklart bra om vänsterpartiet går bra och på allvar blir ett alternativ att räkna med. Men problemet är att hela vänsterflygeln (ja jag räknar fortfarande sossarna dit) måste gå bra för att vi ska ha en möjlighet att få bort borgarna. Därför tror jag att sossarna till viss del måste kompromissa med sina ideal för att lyckas.
Läste just ett inlägg på Aftonbladets debattsida av Åsa Petersen. Rubrik: Idag blev Stefan Löfven min självklara statsministerkandidat
Hon tycks, precis som jag i en tidigare kommentar här, ha uppfattat något ”mer” i Löfvens tal igår. Något som inte går att sätta fingret på, men om jag ska lita på min magkänsla så handlar det om att karln har en äkta förankring i de socialdemokratiska värderingarna, i den allra bästa bemärkelsen.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article14762144.ab
Mja… Jag tror att man ska undvika att dra slutsatser utifrån hur man VILL att (S)/Löfven ska tycka och reagera. Men det är ju praktiskt för den socialdemokratiska ordfranden att hans tilltänkta väljare TROR att han är vettig. Men det blir en svettig (mar-) dröm
”men jag har inte läst något om Fas3 och om alla jobbcoacher”
Oppositionen gav upp kritiken när Alliansen krävt dem på motförslag efter riksdagen röstat för ett stopp av nya anvisningar till Fas 3. S, V och Mp verkar ha blivit rädda för att de skulle behöva arbeta fram ett sådant tillsammans med SD och har därför valt att anamma Alliansens linje om pysselsättning och daddande av arbetslösa.
Man sviker 36000 människor av taktiska skäl och accepterar en åtgärd som blöder skattepengar och skapar psykisk ohälsa istället för att ta striden. Nu när även Josefin Brink verkar ha fallit in i ledet om att det är bra för arbetslösa att vara livegna bidragsslavar finns det ingen som talar för dem längre. Oppositionen är tyst, media likaså och de stora vinnarna är anordnarna av helvetet.