|
Torill Kornfeldt berättar i en artikel med rubriken ”Husdjur blev barnsliga och korkade” om tamkattens utveckling och om tiden för 9000 år sedan.
Men det fanns en stor skillnad mellan katterna och våra andra husdjur. – Katter har inget syfte. De har aldrig haft ett syfte och de kommer antagligen aldrig att få något, säger Carlos Driscoll vid Oxford universitetet. Carlos Driscoll har kartlagt tamkattens ursprung. För några veckor sedan kunde han visa att alla tamkatter härstammar från en vildkatt i Mellanöstern som kallas falbkatt. (Felis Lybica / min anm) Hans teori är att katterna valde oss, inte tvärtom. När de tidiga jordbrukarna började bygga byar och städer skapade de en perfekt miljö för råttor och möss. Och med dem följde vildkatterna. De var inget hot mot oss, så de fick stanna, till skillnad från lejon, schakaler och andra stora rovdjur. De katter som inte var rädda för människor klarade sig lite bättre och efter hand blev katterna tamare och tamare. Men de förändrades inte lika mycket som andra tämjda djur. – En stor del av tamkatters personlighet beror nog på att vi aldrig har försökt få dem att sluta jaga eller sluta vara självständiga, säger Carlos Driscoll. Till skillnad från andra husdjur har katterna inte helt lämnat sitt vilda arv. En katt är, som många kattägare vet, fullt kapabel att välja bort sin husse eller matte. Carlos Driscoll har visat att tamkatter hela tiden har parat sig med vilda katter, och fortfarande gör det. Bondkatter och vildkatter är fortfarande så lika att det är nästan omöjligt att se skillnad på dem.” Jag har skrivit åtskilliga gånger om den solitära katten, och den stora missuppfattningen att två katter har glädje av varandras sällskap. |
Torill lyckas inte heller vara helt tydlig i artikeln eftersom det står att två tamkatter som inte känner varandra kan äta samtidigt ur samma matskål. För detta underverk ska inträffa krävs det nog att katterna i det närmaste är ihjälsvultna. Däremot tolererar ofta katter detta om de känner varandra, men det är minst lindrigt djurplågeri att ha t.ex. två innekatter i en lägenhet eller ett hus. Katter är ensamlevande och bryr sig inte heller speciellt mycket om sin mänskliga sambo. Om man bortser ifrån när kisse är hungrig förstås. Jag har skrivit om tamkatten och detta ämne förut, läs det men läs också Torill Kornfeldts artikel! Läs DN-artikeln: Torill Kornfeldt artikel / Mina senaste postningar i ämnet: Min kommentar till undersökningen / Den solitära katten
Andra bloggar om: Katt, Huskatt, Vildkatt, Falbkatt, Felis Catus, Felis Silvestri, Felis Lybica, Solitär [tags]Katt, Huskatt, Vildkatt, Falbkatt, Felis Catus, Felis Silvestri, Felis Lybica, Solitär[/tags] |
16 svar till “Varning kattbloggning!”
Kommer namnet från ”Feline”?
Exakt Magnus!
Jag funderade kring din rätt entydiga beskrivning av katter som rätt ointresserade av de människor de bor hos. Vi tog för några månader sedan över grannens katt (grannen flyttade in till stan). Den katten, Mao, är den mest sociala katt jag träffat och tycks ha ett nästan obegränsat behov av att bli kliad/klappad/smekt. Han börjar spinna redan innan man börjat och efterfrågar uppmärksamhet alltid när han kommer hem och rätt många gånger under sina hemmavistelser.
Mja Peter, entydig vete fasiken om den är. Jag hävdar nämligen oxo att vi omhändertar misse vid 12 veckors ålder. Därför avstannar kattens utveckling och den blir en ”ständig” kattunge. Forskare har fastslagit, precis som i artikeln, att tama djur är barnsligare (dummare). Och det beror givetvis på att den byter ut mamman mot en människa.
Katter är ofta väldigt sällskapliga, men det är behovsstyrt i en omfattning som vi knappast kan förställa oss. Varje kattsambo har lärt sig hur uppfordrande mjau låter, och även vad kisse vill då. Tomt i magen är det vanligaste. Min lilla Felin springer just omkring på skrivbordet och ser på mig stint. Hon har tråkigt och då ska jag plocka fram laserpekaren eller ett fiskespö med resårband på. Hon vill leka (jaga). Är jag lat tar jag en pingisboll och kastar åt henne.
Väl behandlade katter är ofta väldigt gosiga och ligger gärna i knät och sover. Bortser vi från att det är värmeälskande djur från asien/afrika så kan vi gott inbilla oss att det beror på att djuret tycker att vi är trevliga och rara… :-)
Jag tror att det VIKTIGASTE vi kan göra när vi talar om katter är att undvika att förmänskliga dem. Det är ok att göra det med hundar eftersom de, precis som vi, är sociala varelser. Men skulle den rara missen som du lånar kunna livnära sig året runt på gnagare som den själv fångar så är det långt ifrån säkert att misse skulle bo kvar.
Skulle den göra det så vore det säkert vanans makt…
Sedan har katten i sitt beteende handlingsbenägenheter som vi tolkar som rara. Den trivs uppenbarligen med att kelas med (inom vissa gränser) men det är oxo ett beteende den har med sig från unga år. Mamman var noga med att tvätta ungarna och de börjar genast ta efter. De tvättar sig själva och varandra.
Får du tag i en gammal katt som inte träffat en enda misse på tio år så sätter den genast igång att tvätta en ny kattsambo (unge) i huset om den inte biter ihjäl den. Det sitter långt inne i generna.
När vi ”tvättar” den genom att stryka den och kela med den så reagerar den som mamman gjort, spinner. Spinnandet i sig är inget som BEVISAR att misse trivs. Hittar du en döende katt så ska du finna att den spinner oxo.
Men som sagt, försöker man att filtrera bort vårt eget förmänskligande av Felis Catus så blir det lättare att se…
Jag minns särskilt en bild från någon gammal skoluppslagsbok där man såg en hyena och texten under löd:
”Denna bild visar tydligt hyenans lömska väsen.”
Snacka om förmänskligande!
Trevligt att läsa om din kärlek till katter.
”Katter är ensamlevande och bryr sig inte heller speciellt mycket om sin mänskliga sambo.”
Kärleken mellan katt och människa är av största slag. Vi älskar deras trevliga sällskap och mujka päls och vi beundrar deras smidighet och självständighet. Katter älskar våra smekande händer och varma kropp samt vårt goda käk förstås, :-)
Jag håller med dig i beskrivningen av kattens karaktär, fast just min katt… Ja, du fattar nog. :-)
Det är det att katten är katt som gör den så charmig. Dess opportunistiska självklarhet. Hundar är en helt annan sak. De kan vara kompis och arbetskamrat. Det kan aldrig en katt. Fast visst kan de göra nytta de också, som gnagarjagare.
Nu har jag inte alls studerat kattens historia på det sätt du gjort så min relation till katter (och andra djur) baseras uteslutande på att jag levt med dem. Är det verkligen så att katten inte är ett socialt djur, man associerar ju lätt till vilt levande stora kattdjur som ju vanligen lever och jagar i flock. Även våra tama katter följer ju emellanåt med ut på jakt (på promenad), busar med familjemedlemmar (både barn och hundar) osv. Jag försöker, precis som du, inte att förmänskliga katten utan snarare ”fördjurliga” mig själv, dvs betrakta oss alla som olika sorters biologiska varelser men ser några gemensamma drag – föda, trygghet, värme, gemenskap, revir m.fl.
Jonny! Det är vår kärlek till misse som är av största slag. Den tar sig många uttryck. Jag själv betalar utan knot mat/kattsand etc för 350.- i månaden i 15 år, plus då ett antal veterinärräkningar. Och lik förbaskat så kommer jag att gråta badkar om misse dör före mig själv.
För ett par år sedan var det en journalist på SvD som skrev i en artikel ”Hur kan man tycka om en KATT så mycket?”
Henne kunde de nog inte ha kvar för att halva prenumerantkåren var säkert beredda att säga upp abonnemanget.. :-) Över huvud taget så är det KLART OLÖNSAMT för tidningar att skriva skit om våra husdjur. En kattunge som åkt bil under motorhuven i tio mil får större rubriker än 30 döda i en bilbomb i Irak.
Visserligen både dumt och fel – men mänskligt på ett märkligt sätt…
Ja Ulla Marianne! Det enda man kan lära en katt någorlunda är vad den INTE får göra. Min lilla Felin slutar genast om jag säger – PSCHYYT! Det låter väl antagligen som en betydligt starkare katt som fräser.. :)
Peter! Ja, jag vet egentligen inte varför, men jag är ju beteendevetare socionom med 60 p pedagogik + 20 sociologi, så det är möjligen något slags beteendevetenskapligt intresse. Jag har levt alla mina år tillsammans med hundar och katter och jag skulle säkert ha en vovve oxo om jag inte hade haft en stor del latmask i mig.
Min ”litteraturlista” innefattar två doktorsavhandlingar plus ett trettiotal böcker om Felis Catus varav hälften på engelska. Och det är pur kattintresse som fått mig att traggla mig igenom den litteraturen.. :-) Lite som det som Jonny skrev: Hela deras väsen är älskvärt och bitvis avundsvärt. Länken nedan berättar en annan historia än flockbeteendet. Men jag förstår precis vad du menar. Lejon jagar i flock och de är djurens konung och drottning. Det finns ytterligare en katt som jagar tillsammans med andra, minns dock inte vilken.
De andra trettio kattarterna är ensamlevande och jagar ensamma.
Vår lilla tamkatt skulle, om den förvildades, skaffa ett revir på omkring ett-par hektar om jag minns rätt. En hankatt något mer eftersom den behöver mer mat. Har du sett stadskatterna i Rom (t.ex.) så verkar ju de tämligen sociala. Det är de oxo, mot – människor, som ju faktiskt förser dem med föda. Likadan är vår egen lilla huskatt. Mycket kan man säga, men den är inte dum på det sättet… :)
Annars är misse ett tämligen korkat litet djur. Släng en pingisboll i en papperskorg så kommer du att se att hon/han kollar runt på sidorna och mot botten. Den lär sig givetvis att den kan komma åt bollen genom att hoppa ner i korgen eller att välta den, men finns kunskapen kvar tre veckor senare? Tveksamt…
När ungarna var små hade de ett par katter, den ena följde med grabben till skolan varje dag och satt timmavis utanför och väntade. Men det motsäger på inget sätt att katten faktiskt betraktade honom som ”mamma” eftersom han både matade och ”tvättade” den dagligen.
Min lilla Felin reagerar likadant och hon skulle följa med mig om hon fick. Jag ”tvättar” henne både morgon, middag och kväll och dessutom leker jag med henne så att hon får utlopp för det inbyggda och livsfarliga rovdjuret dagligen. Utöver det så kammar jag henne en kvart om dagen vilket är koncentrerad ”tvätt”… :)
Jag har varit med om att t.o.m. kattuppfödare hävdat att katter är sociala djur och fungerar bra i grupp. På en hemsida har jag läst att kattfarmaren ifråga inte säljer till hem som inte har fler än en enda katt. DET visar bara på att standarden bland kattuppfödare kan vara väldigt ojämn.
Jag har skrivit flera saker om katter som utgår ifrån missuppfattningar av kattens beteende. Bland annat den ständigt återkommande ”sommarkatten”. Länkar till en sådan text oxo…
Solitär: http://animal.discovery.com/guides/cats/behavior/intelligenceintro.html
Sommarkatt: http://www.jinge.se/index.php/katter/snart-dags-for-lognen-om-sommarkatten.htm
Driscolls forskning: http://www.wildcru.org/aboutus/people/driscoll.htm
Washington Post: http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/discussion/2007/06/29/DI2007062900911.html
Kul att hitta en kattfantast bland bloggarna! En sak som jag alltid undrat är varför katter brukar trampa så inttensivt på matte eller husse ibland. ÄR man barbent så känns klorna? En väninna sade att det berodde på att katten är hungrig?
Ja Anneli! Det bär sannolikhetens prägel, som domstolsjurister plägar säga.. :)
Katter växer normalt upp med en hel bunt syskon, tre-fyra minst. Kattmammans bröstkörtlar stimuleras sannolikt av detta trampande, det är i varje fall vad åtskilliga kattexperter hävdar. Jag tror att det stämmer. Men de katter jag levt ihop med trampar även om de INTE kan vara hungriga. Kommer man direkt från matskålen och har tvättat av det mesta av blandningen ”lax och forell” som nyss är upplagd så tror inte jag att misse är sugen på mer käk.
Om man nu helt bortser från det som tillverkaren vill att köparen ska tro, att det handlar om lax och forell menar jag, så verkar det mer troligt att det jag tidigare hävdat stämmer. Människan, dvs burköppnaren, är misses ”Mamma” och beteendet har klar bäring mot mamman… :-)
Parentes: Min misse får givetvis både torrfoder och blötmat. Men det är en hona, min förra katt en hane (Måns) tvingades jag avliva pga urinsten. Troligen orsakad av torrfoder. Honkatter har kortare och vidare urinledare så från nu kommer jag ALDRIG mer bo med en hankatt.
När det gäller kattmat så har Felins leverantör, Whiskas, diverse trix för sig. De kallar sina blandningar för ”Jägarmeny”, ”Charmörmeny” och ”Kattitydmeny” och liknande… Det handlar givetvis om att fånga KATTSAMBON och inte misse själv. Däremot så kan jag trösta kritiker med att just Whiskas blötfoder i tester visat sig innehålla alla de spårämnen (metall och mineral) som misse behöver i nödvändig omfattning, till skillnad från BETYDLIGT dyrare kattmatstillverkare. (Så tro inte att du får bättre mat för dubbla priset!)
Men överlägset bäst är givetvis om man har en slaktare inom räckhåll. Katter är helt konfigurerade för animalisk föda, läser du på en kattmatförpackning att innehållet delvis består av vegetabilier så bör du inte köpa det. Den tillverkaren är inte ute efter kisses hälsa utan enbart efter din plånbok.
Känner man slaktaren så är det lätt att få tag i de mineraler som man behöver förstärka kosten med. En hyfsad köttkvarn och man kan få ner kostnaden för kattmat med 80-90 procent och misse mår bättre…
Just det här med maten beykymrar mig. Har också haft katter som fått problem med njurarna. Den nuvarande väljer torrfoder framför konserv, dvs äter istort sett inte vanligt konserverat kattfoder. Praktiskt förstås – är sambandet torrfoder och njurproblem belagt eller en ”modern myt”?
Det är DEFINITIVT belagt Peter. Det är i första hand hankatter som drabbas av de skäl jag tidigare nämnt.
Hm, torrfoder + njurproblem=sant. Det kan förklara en del här hemma kanske. Intressant. Ytterligare en dos vettig information som man införskaffat sig här.
Man kan ju blöta upp torrfodret, hälla lagom mycket vatten på de torra kulorna och låta det stå några timmar. Det borde göra torrfodret mindre skadligt för njurarna. På den tiden jag köpte torrfoder till mina hundar så gav jag det aldrig torrt, alltid uppblött. Katterna har däremot aldrig fått torrfoder.
Men är det verkligen frågan om blötheten hos det katten äter som påverkart njurarna. Fri tillgång til vätska borde ju i så fall fungera lika bra. Finessen med torrfodret (som alla hundar och katter jag haft ätit torrt) är ju att djuret självt helt kontrollerar födointaget – mat finns alltid tillgängligt.