Detta gästblogginlägg i en av dagens heta frågor är skriven av Hans Öhrn som är frilansjournalist (Öhrn Reportage & Medier) med inriktning på internationella frågor. Hans har skrivit artiklar här i olika frågor och besökte Syrien i maj 2012. 31/8 2012 publicerades inlägget ”Etnicitet och imperialism i Syrien – riksdagsmän skriver till Putin” senare samma år ”Blicken på Zuma”, ”Billie Holiday, märkliga frukter och Bashar al-Assad” 28/11 2012 samt om ett ”objektivt Syrienmöte” 14/12 2012. Därtill”Medierna och makten” 14/2 2013, 8/7 ”Den anti-imperialistiska rörelsen lever på USA:s nationaldag!”, om valet i Zimbabwe i augusti och ”Syrien, vänstern och ABF” 21/11 2013. I juni 2014 kom artikeln ”Rwanda – 20 år efteråt” och i början ett anti-imperialistiskt appelltal som hölls vid möte i centrala Stockholm 4/7 och 20/9 ”En stympad invandrardebatt – om kvinnlig könsstympning”. Vi återgav i slutet av januari hans tal om IS från ett möte i Stockholm, samt publicerade senast 20/6 artikeln ”Anitikalifaten och antiimperialismen?”

Efter det avskyvärda dådet på en badstrand i Tunisien förra veckan samlades enligt medierapporter ett hundratal personer på Sergels Torg i Stockholm för att protestera mot “terrorismen”. Av bilder från manifestation framgår att det kurdiska inslaget var stort. Samma dag som dådet i Tunisien attackerade en man i Frankrike en gasfabrik och skar huvudet av sin arbetsköpare. Dessutom sprängde sig en man i luften i en moské i Kuwait och tog med sig ett 30-tal människor i döden.

Medierna gick naturligtvis i spinn och målade omedelbart upp en bild av en samordnad världsomfattande attack från det atavistiska Is, eller Isis som också ibland kallas Islamiska staten. Några dagar senare står det klart att mannen i Frankrike hade mycket otalt med sin arbetsgivare. Mannen i Tunisen hade aldrig lämnat sitt hemland och tunisiska myndigheter avfärdade kopplingar till utländska terrororganisationer.

Endast dåden i Kuwait kan kanske karaktäriseras som ett verkligt terrordåd. Det, å andra sidan, uppmärksammades knappt av medierna och försvann snabbt från löpsedlarna. Dels för att inga västerlänningar dog i attentatet och dels för att det utfördes av en man från Saudiarabien, ett land allierat med Sverige och USA i kriget mot Syrien. Den smutsiga byken vill ogärna svenska medier tvätta i offentligheten.
Isis pekas i dag ut som roten till allt ont. När USA et consortes inte lyckades att militärt besegra regeringen i Damaskus dök Isis upp. Nu fanns plötsligt en rörelse som kunde motivera ytterligare militära insatser i Västasien. Att det i själva verket var USA:s och Väst politik i området som banade väg för Isis och att det är de allierade staterna Turkiet och Saudiarabien som förser rörelsen med pengar och vapen glömdes helt bort i detta sammanhang. Borta var också de syriska “oppositions”-hjältarna i “fria syriska armén” som så heroiskt hade kämpat mot “diktatorn” i Damaskus. I stället dök nya hjältar upp, YPG, de kurdiska självförsvarsstyrkorna som ansågs vara de enda som kunde besegra Isis.

”Kurdiska “amazoner” används för att popularisera YPG”

I Sverige letade den vänsterpartistiska riksdagledamöten och kurdiska aktivisten Amineh Kakabaveh efter orsakerna till Isis framväxt i det svenska förorterna. Det var där “i de manliga enklaverna” som Isis jihadkrigare skapades, ansåg hon i ett debattinlägg i tidningen Expressen. Några kritiker menade att hon var fördomsfull. Hon skrev blanda annat om “hur männen med långa skägg och i vita klänningar tittar nedlåtande på kvinnor utan slöja eller i klänning med bara armar.” Jag vet inte om det är fördomsfullt.

Men jag vet att den våg Kakabaveh rider på är i färd med att driva fram allt mer repressiva åtgärder mot framför allt marginaliserade grupper i svenska förorter under förenvändning att stoppa rekryteringen till Isis. Samtidigt kan Sveriges radio göra reportage om – och reklam för – hemsidor och facebookgrupper via vilka ungdomar kan få hjälp och pengar för att åka ned och förena sig med YPG-enheter.
”Bilden nedan visar hur kvinnor för befäl i YPG-grupperna”

Jag vet också att Isis är en del i USA:s och Väst försök att rita om kartan i Västasien. Även YPG tycks vara en del i denna strategi. Trots alla försök att popularisera rörelsen och framställa den som en närmast ren kvinnlig demokratisk milis är och förblir rörelsens mål “ett demokratisk Syrien” och ett “fritt Kurdistan”. Det första innebär att rörelsen vill störta regeringen i Damaskus, det andra att den vill spränga de nuvarande staterna i området, precis som USA och Väst.

Kartan i Västasien är godtyckligt ritad av främst Imperiemakterna Storbritannien och Frankrike. Alla progressiva människor bör kunna enas om att de nuvarande gränserna inte är skriva i sten utan snarare i sand. Ingen vettig regeringsföreträdare i området förnekar heller att de måste ändras. Men att i nuläget resa kravet på ett redan förlegat nationalistisk projekt, som dessutom förmodligen inte skulle kunna förverkligas utan etnisk rensning, är inte trovärdigt. Ett fritt Kurdistan eller Rojava har framtiden bakom sig.

Först när imperialismen besegrats och dess planer för Västasien omintetgjorts kan folken i området sätta sig ned och förhandla om nya gränser. Eller om inga alls.

i Andra om: ISIS, imperialism,kurder, Kurdistan, imperium, Syrien, USA, politik, IS, terrorism, extremism, krig, ekonomi, demokrati