Vänsterpartiet har, som jag skrivit tidigare – gått tillbaka i fem val i rad, likafullt finns det inga tecken som tyder på att några förändringar är på väg inom partiet. Det oroar mig eftersom jag inte har lust att rösta på ett parti som inte har en chans att behålla sin plats i riksdagen i valet 2014, och kommer kräftgången att fortsätta så hamnar partiet utanför i nästa val.
Ekot: ”Hela partiledningen i Vänsterpartiet bör ställa sina platser till förfogande. Det anser det vänsterpartistiska kommunalrådet i Fagersta, Stig Henriksson, där partiet har över 50 procent av rösterna. Stig Henriksson har svårt att se hur partiledningen kan sitta kvar efter flera dåliga valresultat:
– Jag förstår inte ens hur man kan vilja sitta kvar om man har så dåliga resultat gång på gång. Ren självbevarelsedrift borde ju göra att man ställer sina platser till förfogande så snart som möjligt. Vänsterpartiet gjorde i höstas sitt femte raka förlustval, med valen till EU-parlamentet inkluderade. Det blev 5.6 procent av rösterna i höstens val.”
Visserligen hörs tongångar från Socialdemokraterna att de nu har ändrat sig inför sitt krav på att man ska upphäva och göra om FRA-lagen, och samtidigt säger man att man måste ge Säpo möjlighet att skanna nätet på samma sätt som FRA, den typen av nyheter borde stärka Vänsterpartiet men jag tror inte att man kan vinna val på andras misstag, man fälls snarare av sina egna.
Jag vet att ett par av medlemmarna här i Haninge redan har upphört med det engagemang som de tidigare haft för partiet, och enligt dessa är det fler som överväger samma sak. På ett sätt förvånar det mig, gamla trotjänare blir man inte av med så lätt, de brukar vara de sista att överge skeppet. Men samtidigt så använder de ungefär samma argument som jag – har man förlorat fem val i rad så ska partiledning och partistyrelse ställa sina platser till förfogande och inkalla en extrakongress.
Socialdemokraterna har delvis tagit steget även om det fortfarande är folk som väljer att bli utsparkade i stället för att avgå frivilligt, och Stig Henriksson fortsätter:
Ekot: ”I Vänsterpartiet avfärdades förslaget om en extrakongress snabbt och partiet har tillsatt en framtidskommission som under våren ska presentera en rapport. Det är inte alls tillräckligt menar Stig Henriksson i Fagersta, där Vänsterpartiet nu för tredje gången i rad fick över hälften av rösterna i kommunen: – Nu tycker jag det känns som en svårt sjuk patient som är helt utan sjukdomsinsikt. Men eventuella förändringar i partiledningen lär dröja till partiets ordinarie kongress 2012. Ida Gabrielsson är ordförande i Framtidskommissionen och vill inte tala personfrågor: – Jag tror att man gör ett misstag när fokuserar på enskilda personer. Det jag tror är ett mycket större och svårare problem att lösa är hur vår organisation ska kunna bära upp det vi vill få ut i den nya tiden, säger hon.”
Ida Gabrielsson visar att hon tillhör de tondövas skara. Det är synd för partiet behöver ungdomar som henne, men när man redan som ung klamrar sig fast och talar om vad man ”vill få ut i den nya tiden” så har man lämnat sunt resonerande och använder flummiga argument. Och alla vet vi vad flummiga argument tyder på, de tyder i vart fall inte på klara tankar, något som tycks vara signifikant för hela partiets ledande skikt idag.
it Vänsterpartiet, Val 2014, Extrakongress, Framtidskommission, Partistyrelsen, Ohly, Ida Gabrielsson sr svt ab ex1 svd1 dn12
45 svar till “Vänsterpartiet förvånar medlemmarna”
Jag delar inte alls din bild. Du skriver att ett par gamla trotjänare i din partiförening lämnat, och sådant är inte bra. Det ska tas på allvar. Men samtidigt vet väl också du att Vänsterpartiet har en otrolig tillströmning av nya medlemmar nu, vilket tyder på att någonting också är rätt. Det krävs mycket av organisationen för att lyckas aktivera fler av medlemmarna, att behålla alla de nya som kommit in, att ta vara på både gamla och nya medlemmars idéer och engagemang. Det är ju vad framtidskommissionen jobbar med, att försöka utröna vad bristerna i organisationen är och ge förslag om hur man ska lösa dem. Att byta ut en partistyrelse som valdes för bara några månader sedan, vad är det för lösning? När Henriksson talar om att partistyrelsen fått dåliga valresultat ”gång på gång” talar han i nattmössan – partistyrelsen är ju ny! Kanske är det några få individer han egentligen menar – Lasse, Anki? Men återigen, på vilket sätt skulle det göra partiet bättre organiserat att byta ut dem? Ge framtidskommissionen sina månader att arbeta, så kan vi ha en konstruktiv diskussion om deras förslag sedan istället för att hamna i quick fix-tänkande som det här.
Problemet med detta är att samtliga partier har fått mängder av nya medlemmar. Ska man tro på vad de själva uppger så är sossar och moderater värst. Rimligt kanske med tanke på storleken, men det gäller att behålla dessa oxo, och det kommer partiet inte klara när det väl åkt ut i Sveriges riksdag, något som kan ske redan i valet 2014.
Ja, jag kan t.o.m. förvärra resonemanget genom att hävda att det minsann inte bara är gamla trotjänare som försvinner. Fortsätter trenden till nästa val så är det färre medlemmar då än vad det var strax före valet i år.
Henriksson får väl svara för sig själv. Och jag har väl inte talat om bättre organiserat? I vart fall om du inte menar byte av partiledning… Jag menar att partiledningen bör ställa sina platser till förfogande på en extrakongress, och den bör hållas senvintern 2011. När t.o.m. betongsossar som Sahlin inser att det är dags att göra förändringar så borde det oxo gälla (V). Visst kan man skylla tillbakagångarna på högermedia, men man kommer inte ifrån att Ohly har blivit ett argument för partiets motståndare. Det har varit alldeles för mycket fokus på ”Berlinmuren” och ”Kommunismen” för att partiet inte ska skadas. Att även kommande partiledning kommer att nagelfaras på samma sätt är självklart, men jag tror att vissa har lättare att försvara sig i dessa sammanhang, de är helt enkelt inte belastade med sådan historia.
Själv skulle jag gärna se Josefin på posten, men hon skulle per automatik innebära en straffspark utan målvakt för högerpartierna och deras tidningar. Dubbelt partiledarskap a la MP? Kanske, jag vet inte.
Och nej, det är inte en framtidskommission som partiet behöver som jag ser det, det behövs en rejäl analys av vad som gått snett de senaste fem valen. ”Det jag tror är ett mycket större och svårare problem att lösa är hur vår organisation ska kunna bära upp det vi vill få ut i den nya tiden, säger hon” Den nya tiden kommer aldrig om inte partiet tar itu med de problem som gjort att det backat fem val i rad.
Kommentaren fanns inte när jag började läsa, nu finns den och du har rätt i det mesta Jinge. För mig är det dock kört, jag kommer inte betala medlemsavgift ett år till, nu har jag aldrig varit speciellt aktiv så det spelar kanske mindre roll. Men en av mina jobbarkompisar har varit mycket aktiv i sin lokala förening och har länge förslagits till en säker plats på kommunlistan, nu skippar han politiken helt för att istället försöka rädda det som räddas kan av fackklubben. V går inte att rädda längre säger han, men visst skulle Jonas och Josefin bli ett kanonpar?
En sak vet jag, Stig och de andra vänsterpartisterna i Fagersta lyssnar på vad folk säger och driver lokal kommunalpolitik på basis av detta, det väger tungt när valen är.
Ett intressant fenomen är att runt om l landet har majoritetsförhållandena skiftat, ”de röd-gröna” har fått makten i fler kommuner än tidigare, ett förhållande som inte märktes i riksdagsvalet utan tvärtom gick det bakåt för s och vp. Att det blev så tåls att fundera över, fast egentligen är svaret givet, partiledningarna höll inte måttet.
Det grundläggande problemet är att både s och vp är ålderdomliga strukturellt hierarkiska partier där allt går centralt uppifrån och ner.
Ett annat skäl till att den ålderdomliga strukturen konserveras är att den alltid gynnar dem som sitter i toppen och de anser ju sig ofta vara oumbärliga in i det sista.
Både s och vp behöver öppnare strukturer och system så medlemmarna får verkligt inflytande över vilka som ska representera dem i partistyrelserna, val via ombud ska helt enkelt tas bort.
Som det är i dag är kan inte heller varje lokalförening sända en representant till kongresserna utan ett mindre antal platser fördelas på basis av hur många medlemmar lokalföreningen har.
T.ex. har mp att varje lokalförening får sända en representant, men de får själva finansiera det, å andra sidan sänder de inte heller några pengar till en central partikassa.
Stig Henriksson är en person som tvivelsutan kommer väl överens (ideologiskt dvs) med den där ”råkapitalisten” i socialdemokraterna. Det finns ingenting vänster med Stig Henriksson. Så till den milda grad har han bedrivit den politik som moderaterna annars för att han fått många av deras väljare, och den moderate ansvarige i kommunen har inga synpunkter på Henriksson’s politik. Den dag en moderat inte har några synpunkter på en så kallad ”Vänsterpartists” politik… då är han inte längre en sådan.
Skall ledarskapet ställa sina platser till förfogande, bör Stig Henriksson uteslutas ur partiet, ity han och hans borgerliga avarter, dvs Vägval Vänster som han stödde på den tiden det var aktivt, hör inte alls hemma i ett självutnämnt vänster-parti.
En sak är uppenbar Emiru, kommunalpolitik vet du inte mycket. Mer än 70% av kommunernas verksamhet är lagreglerad, det är det utanför lagregleringen Stig och de andra får kredit för.
Den moderaten du förövrigt förmodligen skriver om är en f.d. stockholmspolitiker och när han kom ut på landsbygden kanske han blev klokare.
Det är väl ovidkommande. Han är en kapitalist, det är knappast något som han döljer under mattan. Hans politik går ut på att vara vänlig mot privat industri och företagande och att likt varenda annan kommunalpolitiker stycka och skära i välfärd. Han är en principlös populist befriad från ideologiska ställningstaganden.
Det definitivt inte ovidkommande, men med detta visar du på djup okunnighet. Hälften av en kommuns intäkter kommer från staten och andra halvan av skatteintäkter från kommuninnevånarna, pengar från kommuninnevånare som har ett jobb.
Ungefär 70 % av en kommuns kostnader är förskolor, skolor, individ och familjeomsorg (soc) och äldreomsorg.
Vad som har hänt är att staten har minskat statsbidragen till kommunerna under många år och samtidigt lagt över verksamhet och lagkrav på dem. I bergslagskommunernas sammanföll det med att massor av jobb försvann. (gruvor och industri lades ner) och kommunernas intäkter föll. Det Stig och de andra gör är bara vad Fagerstaborna förväntar sig, jobbar på att folk ska ha arbeten att försörja sig på och finansiera kommunalservice.
Kommunal service kräver mer än slagord och plakatviftande, den kräver pengar till löner, lokaler och underhåll.
Det är väl ingenting nytt det du nämner, men det är ingen ursäkt för avsaknad av ideologiska ställningstagande av det slag som Stig står för? Han kan ju lika gärna vara en moderat eller en socialdemokrat. Jag har dock aldrig påstått att han skulle ha stort faktiskt utrymme att navigera, sådant är vårat så kallade ”demokratiska”-samhälle, men det är inte någon ursäkt för hans ideologiska urvattning. Sänkte han inte kommunalskatten också?
Vill bara påpeka att min kommentar knappast är ett uttryck för exakt vad kommissionen gör. Så blir det sällan i media. Vill man ha bättre koll på min och kommissionens tonsäkerhet uppmanar jag er att följa bloggen eller bjuda in oss till distrikt/föreningar. För övrigt kommer citatet från en helt annan intervju och är ingen kommentar på Stig S uttalande. Vi har redan en valberedning i partiet, kommissionens mandat och syfte är ett annat. Det går också att läsa om på framtidsbloggen.
Det är möjligt Ida, nu igår hörde jag att opinionssiffrorna (5,1%) sjunkit ytterligare en bit, och – fortsätter det på detta sätt så kommer (V) att hamna under 4% redan i april-maj senast (i opinionsmätningar). Så där har kommissionen en viktig uppgift, och kopplar man inte dessa fakta till partiledningen så gör man, enligt min mening, ett allvarligt misstag. Sedan behöver jag knappast nämna medias roll och ägarförhållanden, men missar man budskapet från många medlemmar så kommer man antagligen att mista dem. Det är jag övertygad om.
Jinge:
Håller delvis med dig i dina argument men å andra sidan har Ida Gabrielsson en poang nar man hellre ska fokusera på politisk utveckling istallet før personfrågor. Vad ar vitsen med att byta ut en ledning nar en viss linje i partiet bara fortsatter?
Det ar tragiskt nar man hela tiden kompromissar och gør eftergifter och det ar ett tecken hur svagt orienterat v-partiet ar, både organisatoriskt och ideologiskt. Før mig ar det en gåta varfør medlemmarna inte gør uppror mot ledningen och øverhuvudtaget tolererar din beskrivning av vanstern ovan.
Garna maktskifte men på førutsattning att den førda høgerlinjen och høgeropportunismen i partiet bryts.
Mycket gick fel när (V) accepterade Afghanistan fram till 2013, men största felet var att man gick in i det rödgröna samarbetet. Något som jag själv var positiv pinsamt nog… Ett av de problem som jag upplever är att många centrala figurer klamrar sig fast på sina poster. Det skadar partiet, och det leder dessutom till missnöje i partiföreningarna. När (V) blir ett betongparti så är det helt kört.
Själv tycker jag att Ohly är himla duktig, han blir sällan svaret skyldig även om han pratar om bröstpumpar.. :-) Men i nuläget handlar det om att byta till någon som inte var ledsen när Berlinmuren föll… (om man ska vara lite taskig)
Fast ett parti där ledande företrädare inte är pragmatiska alls överlever inte ens fram till valet 2014. Det är inte ett försvar av pragmatism, men det är som jag ser saken en – realitet.
Realiteten är att ett partis utveckling är avhängig enskilda personer. Alla påstående emot är inget annat än att försvara sitt revir.
Jag tycker att det känns både förtroendeingivande och framåtsyftande att Framtidskommissionen försöker få eftervalsdebatten att handla om annat än personfrågor och det har lyckats ganska bra. Det har – i ett svårt läge – varit en fördel för vänsterpartiet jämfört med exempelvis S att det har kunnat bli så. Att det sedan finns andra som försöker vända tillbaka diskussionen bort/ned i personfrågor kan man väl bara sucka lite trött åt. Att det blåses upp i medier är vid det här laget som vänsterfolk borde vara vana vid – och se som ett tecken på vad man bör försöka undvika.
De nya medlemmarna är en möjlighet som man måste ta vara på. De behöver diskutera politik och de behöver komma in i konkret organisationsarbete. Det understryker ytterligare vikten av att styra undan från personutspel och allmänt gnäll.
Det handlar inte i första hand om ”vänsterfolk” är vana, eller borde vara vana, vid det. Det handlar om en politisk verklighet, låt vara att den är beroende av borgarpressens politisering av nyheter, låt vara att den i sin tur är beroende av ägarstrukturen i dagens massmedievärld, men vässar man inte sina egna möjligheter blir man som en bågskytt utan sträng eller pilar till sin båge.
Väljer man dessutom att bemöta interna kritiker med att de bör ”styra undan från personutspel och allmänt gnäll” så illustrerar man en del av partiets problem idag tycker jag. Det är oerhört Stockholmscentrerat och många anser att det finns en betydande bunkermentalitet i partiet. Oavsett hur man tolkar innebörden av detta så är det inget positivt uttalande eller ett slags förtäckt beröm, det handlar om många medlemmars uppfattning av verkligheten, oavsett hur allmängiltig en sådan utsaga är.
Men partiet har inte råd att byta partiledning år 2012 om det är vad som ska till för att vända den nedåtgående trenden, det måste göras i så god tid det låter sig göra, att försöka lägga locket på sådana diskussioner visar snarare på just bunkermentalitet och inte en sådan öppenhet som är alldeles nödvändig för ett litet parti, Riksdagens näst minsta, och ett parti med en långvarig kräftgång i bagaget.
Själv vet jag inte speciellt mycket om Stig Henriksson i Fagersta, jag har sett några TV-inslag med honom och jag vet givetvis ännu mindre om den lokala partikretsen i kommunen. Men jag vet att de lyckats göra sig till ett mycket valbart alternativ, så när han uttrycker sig som han gör så borde man lyssna mycket noga på honom innan han avfärdas. Dessutom så tror jag att det är extremt otaktiskt att kritisera kritiker för att de kritiserar, sådant riskerar alltid att slå tillbaka. Bättre att lyssna och försöka förstå, det innebär inte att ge kritikerna rätt, det innebär bara att man lyssnar.
Problemet är högervridningen, den obefintliga systemkritiken och att man ska hållandet av S och MP i handen. Titta på tyska vänstern, det är inga mesar. De är ett tydligt vänsteralternativ, de drar sig inte för att stödja Kuba och Venezuela eller samarbeta med mindre kommunistpartier. Det är alldeles för detaljerade frågor man sysslar med. Det behövs en klar systemkritik.
Ursäkta Floffe, här hänger jag inte riktigt med.
Om Vänsterpartiets problem är på verklig eller påstådd ”högervridning” (vilket i sig inte självklart är samma sak som uppgörelser med S och MP- som väl ev ska ifrågasättas för att vara dålig taktik) tror jag inte lösningen är en vänstervridning som handlar om att stödja Kuba, Venezuela, kommunism och diktaturfasoner i allmänhet. Om Vänsterpartiet ska överleva som något annat än en sekt är näppeligen ”systemkritik” i form av kommunism och diktaturkramande något att stå efter.
Sant.
Han är nog rätt ensam om sin inställning.
Tycker man kan se på positiva grejer i Kuba och Venezuela och andra länder, allt är inte värdelöst. För ett tag sedan skrev Flamman om hur de utbildade poliser till att i princip vara mer än just ”hårda tag-poliser”, utan mer bildade http://www.flamman.se/en-poliskar-med-mjukare-nypor klart man ska se sådant med positiva ögon. Men diktaturkritik SKA finnas absolut, samtidigt är jag säker på att man måste ha en dialog med socialister över hela världen, om man ska kunna nå en global socialistisk omställning. Det är väl vårat mål?
Man kan och SKA kritisera Kuba för att det är en diktatur, men man ska också kritisera USA’s blockad som varit där sedan 60-talet, som mer eller mindre hjälper till att göra Kuba mer fattigt. Det gör en inte till någon diktaturförespråkare.
(Kan tillägga att jag inte är så speciellt insatt i politiken i dessa länder och hoppas jag inte är helt ute och cyklar i diskussionen)
var inte så säker på det. När alla andra partier tar några steg åt höger, på et sätt som hänt under 90 och 2000-talet, så hänger man lätt med av bara farten för att inte verka för ”extrem”. Eftersom debatten alltid tar avstamp i någon liberal teori så glider man lätt in i fel fil.
Jag håller helt mig dig Floffe..
Ser man runt om i Europa så är det just de vänsterpartier som har en tydlig systemkritik som växer starkast.
Ex. Kommunistiska partiet i Grekland .. dels har de inte förnekat att kalla sig för kommunist, har aldrig refererat till Kuba som en diktatur, och har en tydlig och klar antikapitalistisk ställning som inte följer den världsording som Europa vill sätta.
Håller med Floffe. Var är den internationella utblicken, och var är kontakten med europeiska vänsterpartier? Med undantag för kritiken mot Afghanistankriget är ju V ett ankdammsparti. Någon ankdamm är däremot, tyvärr och paradoxalt nog, inte Sverigedemokraterna, de förstår att hålla kontakt över gränserna.
Jinge, du och Stig H träffar så väldigt rätt.
Har själv tillhört partiet sedan 1963!
Varit mycket aktiv på olika nivåer genom åren.
Med egna rötter i Vietnamrörelsen och ”68-vänstern”, så kan jag inte annat än förvånas över dagens unga medlemmar.
Har vi någonsin upplevt en ungdomsgeneration i vänstern som är så konformistisk.
Inför hotet att sticka ut, bli sedd, så sluter man sig ihop som en flock djur på savannen, när rovdjur närmar sig.
Var är rebellerna, var är systemkritikerna?
De flesta verkar sitta tysta och snälla tills riksdags-eller EU-parlamentsplatsen öppnar sig.
Var på ett partiföreingsmöte här om sistens.
Majoriteten var unga och relativt nya medlemmar.
Men så tyst det var, ingen debatt, två som obstruerade lite, det var de två älsta medlemmarna.
Dagens situation påminner om när Komintern upplösts, ingen tog några initiativ, man verkade sitta och vänta på signaler som inte kom.
Vägval vänster skrämde skiten ur en hel partigeneration, ingen vågar ta debatt, riskera att bli utpekad som dessident.
För mig, är kravet på att partiets ledning ska ställa sina platser till förfogande, inte i första hand en personfråga.
Det handlar om hur stort ansvar man lägger på sig själv.
Skapa förutsättningar för en framtidsdiskussion, där ingen har några revir att försvara.
Vi kan inte hålla på att vara ”enda oppositionspartiet”, vi ska bli enda partet som har en vision, som bär långt in i framtiden.
Men då är det många mossiga stenar som behöver vändas på.
Många ryggmärgsreaktioner som behöver behandlas.
Jag kan kanske glädja dig med upplysningen att – de flesta som mejlar mig från olika partidistrikt (i första hand från Stockholm) är just ungdomar. De talar ofta om låg takhöjd, intern prestige och – betongmentalitet. De upplever att det är mer eller mindre förbjudet att uttrycka en avvikande mening, möjligen törs de mejla en gammal gubbe med en blogg…
Jag kan inte på rak arm säga hur många det är, och det är inte alla jag haft någon längre kontakt med, men de tycks vara hyfsat ense i sin kritik. De klagar över ett gubb- och kärringvälde, och de som håller dem tillbaka är de som har något att förlora, något som jag tror jag nämnde i någon av kommentarerna.
Och just det där vägval vänster-tugget, på 68-tiden talade man om revisionisterna oavsett vilken bokstabskombination man själv ansåg sig tillhöra. Men som sagt, jag tror inte att man går iland med uppgiften längre. Nu måste man rensa för att man tagit för många felskär för att inte hamna på rumpan, möjligen blir det gåsmarsch ut ur riksdagen 2014 om man inte agerar nu, jag håller det tyvärr för rätt så troligt…
… men (v) är och har alltid varit revisionister, deras idé har alltid gått ut på att snacka kapitalet till omorientering. :P
Ursäkta, kunde bara inte motstå det.
Det behövs verkligen en ny ”kominter”, gör en ”socinter”
Vad för band har Vänsterpartiet där ute i stora vida världen egentligen?
Ett problem egentligen är att det sitter en massa människor på olika poster som tycker att det var bättre förr. Jag tillhör en lokalförening som har väldigt gott rykte och arbetar på ett bra sätt (men säkerligen jobbigt för styrelsen), och en grannförening till oss därimot har bara gnälliga pensionärer. Ett problem med detta är att då vår förening fungerar såpass bra så finns det dom utomstående som vill att vår förening annekterar den andra föreningen.
Det finns små hjälpmedel som faktiskt fungerar för att få upp kamratskapen i en förening/organisation:
Talartid, första, andra och tredje talarlista, varva kvinnor och män på talarlistan, en utåtriktad aktivitet i månaden, att ha intressanta föredrag (vi får ju inte glömma av att vi har en hel hord väldigt kunniga människor i vårt parti och det får vi utnyttja), samt att kanske inrätta en slumpmässigt utvald grupp i partiet som får komma med synpunkter när något föreslås. Var det fler än 2 personer som t.ex. såg valaffischerna så blir jag förvånad, eller rättare sagt, 2 människor från olika grupper som såg dom så skulle jag bli förvånad.
Det är inte ett lokalt problem i partiföreningarna.
Det är inte ett lokalt problem egentligen, men alla som sitter på höga poster har sitt säte i någon lokalförening. Men man kan även på distriktsnivå arbeta med dessa saker. Hur väl hade förslaget om olika talarlistor slagit ut i stockholmsdistriktet? Körs det redan? Eller anses sådant vara trams? Hur ser dom hiearkiska strukturerna ut i andra distrikt och föreningar? Hur låter det i partiledningen?
Uppgången med Schyman berodde väl delvis på en högervinkling som fler kunde relatera till som försvann med henne.
Uppgången med Schyman berodde väl delvis på en högervinkling som fler kunde relatera till som försvann med henne. Om det var henne som person som folk röstade på skulle FI ha fått lite mer röster.
Är du säker på att de lade ner rösterna? Källa?
Ja ta mig faan… (DN)
Jag skulle kunna tänka mig att vp var drabba av bombrelaterad opportunism vid omröstningen. Det som är mest skrämmande i sammanhanget är att ingen enskild ledamot från vp röstade emot.
Och vad säger att de representera mig? Du måste nog bättra på din analytiska förmåga.
Så här gick omröstningen om Afghanistan-insatsen. I den första voteringen ställdes SD:s reservation mot Vänsterpartiets reservation med krav på inledd avveckling första halvåret 2011. Den voteringen vann DS med 21 röster mot 20. Alla närvarande vänsterpartister röstade med andra för en avveckling av den svenska insatsen. I den efterföljande omröstningen ställdes SD:s reservation mot majoriteten (De borgferliga partierna, S och MP). I den omröstningen avstod V eftersom vårt förslag hade fallit.
Det handlar således inte om en omröstning kring ja/nej till att ta hem trupperna. Media gör det hela otydligt…
Nä, men jag vet inte hur man resonerat.
Enligt teves Rapport så tänker Lars Ohly fortsätta att vara partiledare för (V) i valet 2014. Jag har inte sett detta kommenteras än i media.
Lars Ohly tänker ställa upp för omval på kongressen 2012 vilket självklart är hans fulla rättighet (även om jag helst sett att han låtit bli). Nu hoppas jag att Vänsterpartiet har samma sunda förfarande som Miljöpartiet när det kommer till att vaska fram kandidater. Inget jävla mumlande som hos Socialmoderaterna där ingen vill utan full öppenhet där alla som känner sig manade att ta över rodret presenterar sin vision över var partiet ska ta vägen så att medlemmarna vet vad man får av sin kandidat.
Jo det stod i Vänsteraktuellt. Jag kommer nog återkomma till ämnet…
För min del ”dog” Vänsterpartiet när man gick i allians med S och MP inför valet. För mig har S varit ett högerparti långt innan Prime-skandalen, och det verkar inte omöjligt enl. Ohly att än en gång inför nästa val ha nåt slags samarbete med S och MP igen.
Jag kommer inte heller att förnya mitt medlemsskap i V, utan sneglar åt Rättvisepartiet Socialisterna.
Det skulle jag kanske oxo göra om det inte vore för det faktum att det är en röst på Reinfeldt. Jag har svårt att tänka mig att rösta på högern…