Valet – Hur kunde detta ske?


Detta är det tredje blogginlägg på en vecka om valet. Först kom Sven Hofman, som avslutade sitt inlägg om olika partier och dess representanter med ”Vad Löfven bör göra i ett läge där hans ”allians” blir större än den blågråa är inte att göra om Göran Perssons anti-parlamentariska felgrepp och flytta in stödpartier i regeringskansliet men inte i regeringen, utan skapa regeringskonstellationer med nya förtroenderelationer. Först därefter kan vi veta vem som har utgått som det svenska riksdagsvalets segrare. Man ska inte förhasta sig!”
Val 2014

Igår gjorde jag en mer övergripande kommentar, som nog någon läsare tyckte var alltför utopistiskt eller inaktuellt, vet inte. Jag påstod att kapitalismen var valets verkliga vinnare och pläderade för ett socialistiskt samhälle med ökad demokrati, och beskrev möjliga komponenter i ett sådant samhälle i grova drag.
Dagen blogginlägg av Ulf Karlström, den allra flitigaste gästbloggaren med inlägg i olika ämnen tillför verkligen nya och viktiga synpunkter i valanalysen!

Ulf Karlströms valanalys.
Det var ett högt valdeltagande, 83,3 %, en ökning med +1,2 % trots att valmanskåren blivit 200 000 personer större än 2010. Valdebatterna var också ganska många, både i radio och TV, förutom partiernas lokala aktivitet. Man brukar hävda att svenska valdebatt är en stillsam historia och så är det vanligen. I år blandades det stillsamma med lite mer hetta. Kanske bidrog detta tillsammans till det höga valdeltagandet?

Samtliga Allianspartier backade, (m) mest med -6,7 %,och med 23 förlorade riksdagsbänkar. De 3 rödgröna partierna stod och stampade, mätt som andel av de röstande. I absoluta tal ökade de då valmanskåren ökat. Således utropade sig framför allt (s) som vinnare, utan att ha vunnit, annat än Alliansens förlust. Och frågan tycks öppen om de rödgröna tillfogade Alliansen förlusterna, eller om det var valets enda segerherre, SD, som gjorde det. Vid radions valvaka meddelade en statsvetare att röstströmmarna till SD kom framför allt från (m), (fp) och (s). Detta material kommer att redovisas mer i detalj, så vi får återkomma i frågan.
Jimmie Åkesson

SD fick 12,9 % eller drygt 781 000 röster i valet. De fick minst röster i Västernorrland och på Gotland, 7,3 respektive 8,2 %. Mest röster fick SD i Skåne i de 3 valkretsarna N & Ö, V resp. S, med 22,3%, 19,4 resp. 16,7. Dessvärre fick man också många röster i V:a Götaland N, 15,2 %, dvs klart över riksgenomsnittet.

Valets högoddsare var Fi som kom in i 13 kommuner, men ej i riksdagen. De fick högst siffror i riksdagsvalet i de tre storstäderna, 7,2, 6,4 resp. 5,5 %. Blankröstarna uppgick till 0,9 och felaktiga (ogiltiga) valsedlar var 0,3 % av samtliga avgivna röster.

Hur skall vi då förklara SD:s makalösa framgång? Vi får nog anstränga oss mer än de vanliga vänsterflosklerna om rasism, då vi knappast har drygt 781 000 rasister i Sverige. Har man en slapp definition, där allt man inte gillar, inklusive falukorv räknas in, så når man förstås nivån 800 000 personer. Men med tanke på valutgången är det nog dags att släppa flosklerna.

Naturligtvis har vi en stor grupp proteströstare. SD är ju det pestsmittade, så en röst på Åkesson är väl den största käftsmäll en missnöjd person kan hitta på! Välfärds- och skolfrågorna seglade glädjande nog upp som stora valfrågor, då missnöjet vuxit alltmer över nedskärningar, skolan, vinsterna i välfärden för privata bolag, köer och trängsel, speciellt på akutermottagningar. Visserligen lyfte partierna på den vänstra flanken dessa frågor, och särskilt förtjänstfullt gjorde (v) det.

Varför tyckte proteströstarna att SD då var den lämpligaste kandidaten att artikulera protesterna? (s) höll låg profil och hycklade om att begränsa vinsterna, men absolut inte förbjuda dem! En sådan position inger ju inget som helst förtroende, vilket skulle kunna vara en delförklaring till väljarströmmarna till SD. Varför fick då inte (v) fler röster? Jag har inget bra svar. Kanske har 25 års närmast total borgerlig, ideologisk hegemoni satt sina spår i form av antikommunism/antivänster? Kanske har (v) för svag basorganisation?

Det är min bestämda uppfattning att man måste skilja på proteströstare och kvalificerade rasister. De senare kanske utgör 10-15 % av Åkessons nära 800 000 röster. Med en sådan distinktion blir det svårt att förstå att vänstern – i vid mening – inte tog upp en kraftig kritik mot den svenska invandringspolikens närmast totala misslyckande.

I stället har denna bredare vänster gått ut med paroller om asyl åt alla, hyllningar till särartskultur, ospecificerat multi-kulti mm. Dessutom har flummarna i (mp) och vänsterallierade konsekvent förkastat alla diskussioner om t ex kostnaderna för invandringen, bristen på integrationsfaktorer när jobb inte finns, långa ledtider på 7-8 år innan etablering sker på arbetsmarknaden mm. Det är möjligt att detta avhållit många proteströstare att gå vänsterut? I så fall får man väl säga att nya, stora SD delvis är en skapelse av denna s k vänster.

SvD:s ledarskribent Sanna Rayman uttryckte i ett ledarstick (30/8) en balanserad syn på KDU:s ordförande Sara Skyttedals artikel på DN Debatt. Rayman skrev: ”Skyttedals problembeskrivning [om invandringen] var konkret och möjligheterna att bemöta henne får därmed anses goda. Men samhällsdebatten lyckades tyvärr inte bestå sitt mandomsprov”.

Kanske är det dags för vänstersvängen att ta ansvar kring fiaskot att integrera invandrare? Det sker naturligtvis inte när jag läser på en hemsida/blogg hur en kunnig socialist förklarar att invandrarna har jobb, med hänvisning till SCB. Nej, det är nog bättre att vänstersvängen bjuder in t ex Sanna Rayman. Jag föreställer mig att hon kan ge goda uppslag på hur Åkessongänget skall desarmeras och åderlåtas på supportrar.


intressant.se, , , ,, , , , ,, , , , , , , ,

DN Debatt om valet 20/9 Knut Lindelöf 21/9 Åsa Linderborg AB DN Debatt 16/9 DN 14/9 DN Debatt Flamman 15/9 Annarkia 16/9 Sven Hofman i Kulturen Opinionsundersökningar DN Debatt 10/9 DN1 17/10 DN 2 17/10 DN 3 17/10DN 4 17/10DN 5 1/10 DN 6 17/10

SvD 17/10 Knut Lindelöf 16/9 DN Debatt 18/9SvT 17/10 SR 17/10 SvT Rapport 24/9 SvD 26/9 Equality Trust SvT Rapport 24/9 kl 19.30 DN Debatt 24/9 Lena Sommestads blogg 24/9 DN recension Rapport 23/9 Dagens Industri 18/9 DN15/3 DN 20/9 recension av Nina Björks bok
SvD
Occupy Wall Street 4/9

  22 comments for “Valet – Hur kunde detta ske?

  1. Benny H
    16 september, 2014 at 07:50

    Visst fick SD de flesta proteströsterna i valet det är väl klarlagt och med de röster man fick från moderater som är emot för stor invandring så fick man ihop 13% av rösterna. SD:s hårdföra kärna av nazister och facister utgör kanske bara 2-3% av väljarna till SD och detta vet Jimmie Åkesson därav hans försök att dämpa ner de värsta gaphalsarna ur den gruppen. Att V inte ökade kan nog nästan uteslutande förklaras med FI och Schymans popularitet (varför är obegripligt) vilket säkert gjorde att V bara fick 5.7% i stället för ca 8% .Hade S gått ut med att ta bort vinster ur välfärden, förstatligande av skola, stramare utrikespolitik mot USA och uppgradering av a-kassan dvs gammal hederlig socialdemokrati hade man haft över 35%. Jag tror att Lövens tid som partiledare kommer att bli kort och föga framgångsrik om inte ett mirakel inträffar.

    • Ulf Karlström
      18 september, 2014 at 14:48

      Benny,
      Instämmer med dina kommentarer.
      Ett offensivt (s) med stöd av (v) hade säkert förändrat spelplanen och valutgången.
      Tvärr är väl både Löfvén och Andersson repr för (s):s högerkrafter. Därför blev det som det blev.
      Skit kort och gott.

      Ulf K

      • Tom Jensen
        18 september, 2014 at 19:11

        Ulf, Benny. Ni får gärna förklara varför ett mera vänsteralternativ från s/v hade fått personer som röstade höger i valet istället skulle ha röstat vänster. Det logiska borde istället ha inneburit att fler mittenväljare hade lämnat S.

        • Benny H
          19 september, 2014 at 08:42

          För att många vänsterväljare inte förstått att SD:s politik inte hjälper när deras jobb försvinner till polacker, litauer och andra låglöneländer. Dessa är ju med i EU och kan således inte stängas ute från den svenska arbetsmarknaden så länge vi är med i EU. Nu vill ju SD att Sverige ska lämna EU men hur och när det ska gå till vet väl inte någon idag. Sen är det ju så att väljare numera är lättrörliga och att ideologin inte längre är så viktig. Det blir mer realpolitik som väljarna röstar efter.

          • Tom Jensen
            20 september, 2014 at 17:31

            Benny har jag förstått dig rätt. Om Socialdemokraterna hade fört en politik som ligger till vänster om vänsterpartiet så hade inte bara socialdemokraterna lyckats plocka upp de högerrösterna som Sverigedemokraterna fick. Utan socialdemokraterna hade heller inte förlorat några mittenväljare till varesig miljöpartiet eller det borgerliga blocket?

  2. Tom Jensen
    16 september, 2014 at 16:20

    Många kloka ord. Skönt att se att iallafall någon på vänsterkanten försöker analyser SDs framgång utan att enbart komma dragande med floskeln att den beror på ”kapitalismens kris” När det gäller flyktingmottagande måste vi våga erkänna att detta kostar pengar och hur obehagligt det än är att nämna så måste flyktingmottagande ställas mot ökad välfärd/högre skatter. Det är inför detta faktum som alla de etablerade partierna har stuckit huvudet i sanden och låtsats som att detta faktum inte existerar. SDs framgång beror på att det finns många i Sverige som inte är rasister, men som ändå tycker att kostnaderna för flyktingmottagandet har varit för högt och vi måste bli bättre på integrationen innan vi öppnar våra gränser igen.

    • 16 september, 2014 at 17:29

      Tack för en del relevanta och intressanta synpunkter. Detta står inte i motsättning till det kapitalistiska systemets grundläggande bidrag.

      • Tom Jensen
        17 september, 2014 at 04:29

        Nej det har du rätt i problem med flyktingar har inte funnits i socialistiska samhällen. Historiskt har flyktingströmmarna gått från socialistiska länder till kapitalistiska, snarare än tvärt om. Så du har rätt i att orsaken till flyktingströmmarna beror på att kapitalistiska länder helt enkelt utvecklas för bra och gör att folk från socialistiska länder vill fly dit.

        • 17 september, 2014 at 07:51

          Tom, de stora flyktingströmmarna i detta millenium går från länder där USA inlett eller stödjer folkrättsvidriga, krig för att utöka kontrollen över andra områden för att stärka sin kapitalism/imperialism: Från Irak har några miljoner flytt, från Syrien 2-4 miljoner, från Afghanistan många. Från Ukraina har närmare en miljon flytt till Ryssland sedan en halvt år.

    • 17 september, 2014 at 07:16

      Tack för synpunkter. Så roligt att du instämmer i en marxists synpunkter, Tom Jensen. Håller med om att frågor om fördelning, arbetslöshet och klimat kom i skymundan. Varför? S ligger nära M i politiken. S har alltså en borgerlig ledning, trots allt. Även massmedia har i månader påtalat detta. V fokuserade nästan enbart på vinster i välfärden. Man tog inte upp särskilt de frågor du nämnde, än mindre försökte man presentera ett bra socialistiskt alternativ. Vilken mer eller mindre säker slutsats/bedömning bör ske av dessa partier?

  3. Niklas Lindgren
    16 september, 2014 at 20:28

    ”Att V inte ökade kan nog nästan uteslutande förklaras med FI och Schymans popularitet (varför är obegripligt) vilket säkert gjorde att V bara fick 5.7% i stället för ca 8% .Hade S gått ut med att ta bort vinster ur välfärden, förstatligande av skola, stramare utrikespolitik mot USA och uppgradering av a-kassan dvs gammal hederlig socialdemokrati hade man haft över 35%.”

    Detta är en förenklad analys som förbiser det faktum att vänstern sedan länge förlorat förmågan att formulera samhällsproblemen på ett sätt där människor kan identifiera sig i vardagsproblemen. Ideologiskt finns det inget att invända mot vikten av frågan om vinster i välfärden MEN det är inte denna fråga som är människors största problem i vardagen. Få märker skillnad i vardagen om den vårdcentral de besöker eller den skola deras barn går i är offentlig eller privat. Jag försvarar inte en privatiserad välfärd men konstaterar att vinstfrågan inte haft någon större dragningskraft – den utgör helt enkelt inget vardagsproblem.

    Genom fokuset på vinstfrågan invecklade sig både socialdemokrater och miljöpartister i resonemang om teknikaliteter – svårförståliga för de flesta – samtidigt som frågan av Alliansen gjordes till ett kraftfullt vapen för att påvisa rödgrön splittring. Frågor som fördelningspolitik, arbetslöshet och inte minst klimatet nedgraderades till andra rangens frågor och kom inte att spela någon avgörande roll i valrörelsen. Det var här vänstern förlorade valet – för visst var valet en vänsterförlust – att inte efter åtta år av borgerlig regering kunna prestera ett bättre valrsultat är inget annat än ett gigantiskt misslyckande och ett underbetyg av sällan skådat slag. I detta perspektiv var Löfvens ”segertal” patetiskt då även Löfven är en förlorare.

    Det trixande som socialdemokrater och miljöpartister nu tvingas in i kommer än mer att försvaga vänstern då den förmodade kommande s-mp-regeringen i praktiken kommer att vara maktlös under en i borgerlig riksdagsmajoritet. Sjöstedt skall nog vara glad att han slipper delta i den ökenvandring som väntar den nya regeringen. Vänsterpolitik – glöm det.

    • 17 september, 2014 at 07:18

      Tack för synpunkter. Så roligt att du instämmer i en marxists synpunkter. Håller med om att frågor om fördelning, arbetslöshet och klimat kom i skymundan. Varför? S ligger nära M i politiken. S har alltså en borgerlig ledning, trots allt. Även massmedia har i månader påtalat detta. V fokuserade nästan enbart på vinster i välfärden. Man tog inte upp särskilt de frågor du nämnde, än mindre försökte man presentera ett bra socialistiskt alternativ. Vilken mer eller mindre säker slutsats/bedömning bör ske av dessa partier?

  4. Peter Grafström
    17 september, 2014 at 01:17

    Skälet till att S och M ligger nära tror jag i inte obetydlig grad beror på spekulationsekonomin beträffande bostäder. Den ekonomiska eliten oavsett om man tror att det bestäms av enbart privata makthavare eller av staten och de privata har målmedvetet gjort en stor del av befolkningen till spekulationskapitalister. Om man skulle bygga massor av billiga bostäder så att bubblan sprack och alla huspriser sjönk rejält och utbudet var stort skulle många såna lägre medelklasskapitalister inte längre ha några illusioner om växande rikedomar.
    Då skulle de få anledning att fundera mer över vad som förenar dem med andra.
    Ägandet – individen – konservatism.
    Kollektivet – socialist.

  5. 17 september, 2014 at 07:20

    Jenny Andersson i Dagens Arena påminner oss ”Som Stefan Svallfors upprepade gånger visat en majoritet av folket är positiva till en utbyggd och offentligt finansierad välfärdsstat. Detta glapp är ett problem om man tänker sig att demokrati innebär att folkviljan avspeglas i politiken.” (Professor Svallfors har genomfört upprepade opinionsundersökningar om svenskars inställning till centrala välfärdsfrågor.)

  6. Maggan
    18 september, 2014 at 14:31

    Existensen av ett antal människor i landet som har definierats att inte höra till det egna folket, uppfattas mer och mer de politiska partierna och regeringarna som ett störfall. Denna avgräsning och utgränsning av människor lever av urskiljningen mellan två sorters människor, som ingen annan än statsmakterna själv hittat på: mellan sådana, som hör till nationen – dom som helt och hållet är underkastade statens exklusiva överhöghet – och därför såsom inhemska medborgare får njuta av rätten att leva på „sitt“ lands område å ena sidan och alla de som egentligen hör till andra nationer och därför inte har något att göra i ett annat land, om inte staten har särskilt viktiga motiv att tillåta dem vistas där – nämligen om och så länge som främlingarna är till nytta för den. Det beror alltså inte på utlänningarna själva, om och när de är en störfaktor för staten.
    Utlänningar står helt från början utanför detta kollektiv. De är ju inte infödda medborgare, som därför har förtjänat att leva under statens „skyddande“ hand. Tvärtom anses, att nationens kollektiv måste eftersträva och försvara sin välfärd mot andra staters och folkslags egoism och intriger. Ett folk, framför allt löntagarna, som jämt hotas av arbetslöshet, ser sin tillhörighet till nationen som ett privilegium och samtidigt som en garantie till säkerhet i livet – om inte mot arbetsgivarnas business-kalkulationer, så dock mot främmande konkurrenter, som inte har de inhemska medborgarns rättigheter till säkert liv. Även om det för det mesta är utlänningar, som tar de gemena och lågavlönade jobben, så står det fast, att de utnyttjar „oss“, därför att de vill ha fördelar i „vårat“ land. I allmänhet belastar det befolkningens förtroende till politikerna, att de tillåter utlänningar att uppehålla sig i landet och ta „våra“ arbetsplatser, daghemsplatser, lägenheter osv.
    läs gärna vidare: http://www.gegenstandpunkt.com/svenska/2012/global_nationalism_2.html

  7. 18 september, 2014 at 21:28

    ETC skriver idag ”Vänsterfalangen inom S sluter upp bakom lockropen åt höger. Löfven har inget val, säger flera tunga namn till Dagens ETC. Även facken håller tyst. Samtidigt varslas det för att taktiken är dömd att misslyckas. ”C och FP är inga mittenpartier längre, de är högerpartier”, säger Bo Bernhardsson, riksdagsman för S i Skåne.Få inom Socialdemokraterna vill kritisera Löfven för hans kalla hand mot Jonas Sjöstedt – trots att Mona Sahlin fick bära hundhuvudet när hon gjorde samma sak 2008. Fackförbunden, som då mullrade så högt att Vänstern bjöds in i värmen igen, håller nu låg profil.”

    Ja, detta beror kanske främst på att S är ett högerparti, men med annat namn. Man för ju väsentligen samma politik som moderaterna. Hur länge ska man kunna lura folket?

    (http://www.etc.se/inrikes/vansterfalang-stoder-lofvens-hogersvang)

  8. 18 september, 2014 at 21:34

    Jan Myrdal skriver på hemsidan för Folket-i-Bild att han i november förra året skrev att han inte uteslöt risken att Sverige skulle få en blåröd regering efter valet. Texten har nu efter söndagens val åter blivit aktuell och så här skriver skriftställaren idag:”Detta skrev jag alltså i höstas. Jag hade helt rätt. Nu när Reinfeldt avgår som partiledare behöver de inte käbbla om statsministerposten. Löfven har redan på vanligt betongsossesätt sparkat ut vänsterpartiet. Moderaterna kan släppa sina små påhäng. Sedan blir det en regering som kan fullfölja den gemensamma politiken.”
    (http://www.fib.se/debatt/item/4453-jan-myrdal-vi-kan-fa-en-blarod-regering-efter-valet-bade-s-och-m-sneglar-pa-tyskland).

    Ja, inte skulle jag bli förvånad om högerpolitikern Löfven slår sig ihop med M:s nya ledning – som i det beundrade Tyskland.

  9. 20 september, 2014 at 09:20

    Inte bara SD hade stora framgångar. På nätet hittar jag information från Sveriges Kommunistiska Parti (SKP) ”I dag slutfördes sammanräkningen av rösterna i riksdagsvalet. SKP kan konstatera att rösterna för vår riksdagslista har ökat med 49 procent jämfört med 2010. Med tanke på ringa ekonomiska resurser och inte mer hjälp med att lägga ut valsedlar till förtidsröstning och på valdagen än vad vi själva åstadkommer så är det en glädjande framgång. Riksdagsrösterna för SKP i Stockholms kommun har ökat med 140 procent och i Stockholms län (minus Stockholms kommun) med 85 procent. Procentsiffrorna säger något om acceptans för ett konsekvent antikapitalistiskt och på sikt socialistiskt program och om ett bra valarbete. SKP i Stockholms län väntar nu med spänning på resultatet i landstingsvalet.”(http://www.riktpunkt.nu/2014/09/positivt-valresultat-for-sveriges-kommunistiska-parti-i-riksdagsvalet/)

    • Karl
      21 september, 2014 at 14:46

      Anders Skp hade stora framgångar dom fick 558 röster i hela landet. Vad kallar du då Svps resultat? dom fick över fyra tusen röster alltså ett flertal gånger högre än den stora framgången Skp hade. ”Procentsiffrorna säger något om acceptans för ett konsekvent antikapitalistiskt och på sikt socialistiskt program och om ett bra valarbete. ” ja visst gör det, 558 personer röstade på dom och det kallar du stora framgångar. För sjutton dom är ju mer marginaliserade än kristna värdepartiet som fick tusentals fler röster men framgång likförbannat.

      • 21 september, 2014 at 17:57

        Jag återgav uppgifter från SKP, som jag stötte på, och som menade att valresultatet var en stor framgång. 558 röster är verkligen inte mycket, även om det är en ökning. Att Svenskarnas parti fick mångdubbelt fler röster är trist.

  10. 21 september, 2014 at 08:23

    Rekommenderar också Knuts Lindelöfs blogginlägg till läsning (”http://www.lindelof.nu/begreppsforvirring-och-beroringsskrack/”)

Comments are closed.