Utvecklingen i Egypten är allvarlig, som utrikesminister Carl Bildt och andra framhåller. Omedelbart fokus finns på kampen mellan den egyptiska militären och muslimska brödraskapet, med alltfler dödade. Morsis fall är inget stort bakslag för USA, även om han var deras ”man” -men den är också det egyptisk militären som får 1 500 000 000 dollar per år i militärt stöd, officielt. Utrikesminister Bildt har igår 14/8 kritiserat militärens dödsskjutningar och våldet från båda sidor. Bra, men varför har han inte kritiserat USA:s döddskjutningar i IRAK, Afghanistan, dödandet med drönare etc?

USA spelar med minst två kortlekar
De stora demonstrantionerna i maj-juni innehöll också skarp kritik mot USA. Demonstranter bar handgjorda affischer som fördömde Obama och hans Kairo-ambassadör Anne Patterson som stödde muslimska brödraskapet. I en intervju av egyptiska Ahram Online i maj konstaterade ambassadören ”Faktum är att vann ett legitimt val. Det är naturligtvis svårt att ha att göra med någon ny regering. Men på statlig institutionell nivå, har vi till exempel fortfarande kontakter med samma militära och civila personal, och därmed har behållit samma sedan länge etablerade relationer.”

USA har givetvis kritiserat det ömsesidiga våldet, det kostar inget. Men Obama och regeringen betecknar inte militärens maktövertagande som en starskupp, för då får USA formellt sett inte leverera vapen till den egyptiska militären. Man har dock gjort ett -taktiskt stopp- i leveranser av tyngre vapen, som inte behövs för militären, men som ändå innebär att USA har en viss hållhake på militären. General al-Sisi som ledde statskuppen mot president Morsi har en examen från USA:a krigsakademi i Carlisle, Pennsylvania. Han har stått i ständig telefonförbindelse med USA:s försvarsminister Chuck Hagel från början av proteströrelsen fram till militärkuppen enligt pressrapporter. Det är högst osannolikt att General Al Sisi skulle ha agerat utan klartecken från Pentagon.
Och detta med formellt förbud för regeringen att leverera vapen efter statskupper ter sig som hyckleri. Många äro de statskupper som USA på olika sätt stött, och som följts av även militärt stöd.

Och protesterna i Egypten fortsätter mot USA, det jämre Israel mest hatade landet bland människor i Mellanöstern. En artikel i Wall Street Journal 9/8 hade sålunda titeln ”Anti-amerikanska fientlighet trappas upp i Egypten…”. Se bilden från WSJ!

Det Muslimska brödraskapet, CIA och USA

Västerländska underrättelsetjänster har en lång historia av samarbete med brödraskapet. Storbritanniens stöd av brödraskapet går tillbaka till 1940-talet. Från och med 1950-talet gav CIA ​stöd till det muslimska brödraskapet på grund av” Brödraskapets berömvärda förmåga att motarbeta den folkliga nationelle presidenten Nasser. Dessa hemliga kopplingar till CIA bibehölls under Mubarak. Från början av den ”arabiska våren” var Obama-administrationens mål att underminera sekulära regeringar i Mellanöstern och Nordafrika och installera en islamisk modellstat som skulle tjäna amerikanska geopolitiska och företagens intressen.

Proteströrelse mot Mubarak i början av 2011 var ett svar på de förödande konsekvenserna av IMF:s reformer. Initierat på höjden av Gulfkriget i början av 1991 har dessa reformer utarmat det egyptiska folket, samtidigt som de öppna upp den egyptiska ekonomin för utländska investerare. Egyptens kornbod i Nildalen sedan mer än 3000 år förstördes till förmån för import av livsmedel från USA och EU. Den resulterande avregleringen av matpriser, svepande privatisering och åtstramningar har lett till fattigdom och massarbetslöshet. Sociala program kollapsade och Egyptens ekonomi och finansiella system destabiliserades. Och den egyptiska militären är Egyptens kanske främsta ekonomiska aktör och ingen vän av demokrati.

USA och Muslimska brödraskapet har både försökt att utnyttjavarandra utifrån sina egna agendor, som inte alltid sammanfaller. I själva verket skulle det muslimska brödraskapet haft svårt i många fall att agera på egen hand om det inte vore för det stöd för Obama-administrationen och dess regionala allierade, som Qatar och Turkiet. Å andra sidan har Obama-administrationen använt det muslimska brödraskapet i sin regionala strategi mot Iran och andra regionala aktörer som motsätter sig USA:s Mellanösternpolitik och Israel. Muslimska Brödraskapet i Egypten har också kraftfullt stött rebellerna i Syrien.

Kanske har Morsis ställningstagande för heligt krig mot Syrien och implicit stöd till även extrema rebeller bidragit hans fall efter missnöje från militären. Det torde ha ställt till besvär med tanke på USA:s dubbla hållning att officiellt kritisera terrorismen, men samtidigt genom stöd till rebeller i Syrien försvagat Syriens regering. Denna bedriver den främsta striden i världen idag mot terrorismen dels mot al-Qaidaaossicierade och liknande grupper som den bekämpar i Syrien, och dels mot USA:s åtminstone indirekta stöd till dessa rebeller för att kväsa ett självständigt land innan man ger sig på Iran, Ryssland och Kina.

Kanske låter/tvingar USA al-Assad att utföra huvudstriden mot al-Nusra & Co i Syrien, vartefter man kan träda in tydligare mot ett ömsesidigt försvagat al-Qaida och Syrien. Det är inga dumskallar som sitter i Washington – men deras dumhet är så mycket allvarligare för mänskligheten!.

USA och dess statskupper. Det finns inte något land i världen som stött tillnärmelsevis så många militärkupper i demokratiska länder som USA. Utrikespolitiskt har USA tydligt visat att landet inte är för demokrati. Man kan kritisera och angripa diktaturer som står självständiga i förhållande till USA, som Irak, Libyen och Syrien men inte andra (Egypten, Tunisien, Bahrain, Saudiarabien, Pinochets Chile och alla de militärdiktaturer som USA stött/etablerat i Sydamerika och även i Sydostasien.)

Några demokratiskt valda etc. regeringar som USA störtat i statskupper.
-Mossadeq i Iran 1953;
-Arbenz i Guatemala 1954;
-Sukarno i Indonesien 1965;
-Allende i Chile 1973;
-Sihanouk i Kambodja 1970;
-USA invaderar militärt och störtar den demokratiska Bishopregeringen i Grenada 1983;
-USA understödjer statskupp en i Venezuela 2002, och erkänner, omedelbart och officiellt, kuppmakarna som de nya representanterna för landet. Problemet för USA var att kuppen misslyckades;
-Den folkvalde presidenten Aristide kidnappas i Haitia av USA 2004 och skickas till Afrika. En statskupp genomförs, med USA:s stöd och många Aristide-anhängare mördas eller fängslas;
-Zelaya i Honduras 2009 (?)

Vad sker härnäst?
Sammanfattningsvis har statskuppen hejdat de folkliga protesterna mot de ekonomiska orättvisorna och en arrogant islamistisk politik. USA:s starka inflytande kvarstår genom dess nära allians med den egyptiska militären, samtidigt som USA med all säkerhet försöker odla sina gamla goda, nu troligen försämrade kontakter med muslimska brödraskapet. Val ska ske inom 6 månader och tills dess kommer USA sannolikt att ha kunnat påverkat val av kandidater etc. I planeringen av statskuppen mot Morsi deltog också liberala krafter som El-Baradei, som nu avgått som vicepresident. Jag är inte alls säkert på USA gjort så stora misstag i Egypten. De folkliga, demokratiska protesterna som delvis var riktade mot USA och dess ekonomiska hjälpreda IMF, har mattats och USA sitter orubbat kvar som den i särklass mest inflytelserika utländska staten på den kommande utvecklingen. Detta ger särskilt stor anledning till oro. Och USA:s ställning försvagas knappast av ökat kaos och dödande – man blir än viktigare för ett än mer pressat militärt ledarskap/muslimskt brödraskap. I helgen bekämpade egyptiska och israeliska styrkor islamistiska rebeller i en samordnad aktion i Sinai – Israel är ingen förlorare på händelseutvecklingen.

i Andra om: Egypten, imperialism,Muslimska brödraskapet, Syrien, Obama, USA, politik, Morsi, demokrati, islam, statskupp, CIA, IMF, kapitalism val> militär folkomröstning

MJ Rosenberg Wall Street Journal 9/8 Globalresearch 12/8 Bilderblogg 15/8 DN 28/7 Globalresearch 28/7DN 11/7 Ahramonline Globalresearch William Engdahl 4/7 Globalresearch Michel Chossudovsky 4/7 Bilderblogg 7/7 Björnbrum Intervjun med Dr TarpleyIMF del 1 blogginlägg DN 3/7DN ledare 3/7DN 28/1 DN 27/1 SvD 28/1 Abu Dhai AftonbladetDN 29/1 Expressen Humanistbloggen Anders Svensson 9/12 Dagens Arena DN 7/12Bilderblogg 7/12 Annarkia 26/11 DN ledare 27/11Anders Svenssons blogg DN 6/12 Lars Linders bloggGlobal Research 27/11Samir Amins artikelMR youtube Annarkia DN 26/11SvD 26/11 AB 26/11 DN 25/11 SvD 25/11 AB 25/11 Expressen 24/11 Globalresearch SVT 25/11