Detta är ett gästblogginlägg av Jan Hagberg, och kan ses som en uppföljning av hans blogginlägg här nyligen (http://jinge.se/mediekritik/srebenica-20-ar.htm).

Som redan påpekats: Skriverierna kring Srebrenica syftar inte till fred och försoning – utan att till varje pris hålla de etniska motsättningarna vid liv i det som var Jugoslavien. Tillfogas kan att Srebrenica i den verktygslådan bara är ett av redskapen.

Överfallet på den serbiske statsministern Alexandar Vucic blir närmast en följdriktig reaktion efter allt det exempellösa, rasistiska hat västs ledande skikt med lydmedier bedrivit, inte minst i dessa dagar men också genom åren mot serber. En hets som så väl illustrerar den liberala finrumsrasismen, den så socialt godtagna.

I sammanhanget hjälper det inte att Vucic är synnerligen proväst, tydligt markerat genom att han har Tony Blair som politisk rådgivare. Det är den samme Tony Blair som kallade Natos terrorkrig mot Jugoslavien ett ”korståg för civilisationen”, då 1999! Att Vucic till sig knyter en av dem som stod i främsta ledet vid Natoöverfallet på Jugoslavien upprör inga röster som får höras! Notera dock att inga demonstrationer mot Vucics närvaro i Srebrenica var tillåtna i Belgrad den 11 juli.

Notera också att i förra veckan ratificerade Serbiens parlament ett avtal som ger Nato rätten att använda Serbiens territorium. Nato har med det beslutet slutgiltigt fått genom ett krav från Rambouillet-avtalets hemliga tillägg, avtalets annex B! Det som på goda grunder avvisades av den självständiga staten (Rest-)Jugoslavien för mer än sexton år sedan.

Efter det avvisandet konstruerades Racak som ursäkt för Natos bombkrig. Det var i grunden ett kosovosoalbanskt överfall på jugoslaviska ställningar, men efter USA-diplomaten William Walkers manipulationer förvandlades det propagandistiskt, med mediemässig uppbackning, till en massaker på albaner. En verklighet som först långt senare, i inlindade ordalag, också antytts av den ansvariga, EU-utsedda finska obducenten Helena Ranta.

Om något västland skulle råka ut för motsvarande överfall, skulle detta kallas en terroristhandling. Vad fortsättningen brukar vara känner vi också alltför väl.

Lägg också märke till det ”orangea” upproret i Makedonien i maj tidigare i år, det som i västpressen matchades fram som demonstrationer mot korruption och diktatoriska fasoner hos landets president. De efterföljande oerhört mycket större regeringsvänliga demonstrationerna hölls det tyst om i medierna hos oss.
Se mer på länken här hos Stefan Lindgren: http://www.8dagar.com/2015/05/markligt-i-makedonien.html och här 27/5 (http://jinge.se/mediekritik/nulands-senaste-fargrevolution-i-makedonien.htm) (Olika artiklar).

Notera därutöver att det finns en oro i den albanskdominerade i Presevodalen i sydöstra Serbien, inte långt från Skopje, en oro åtföljd av västs mediala påståenden om etniskt förtryck.

Sammantaget har vi en för västliga ingripanden på ett eller annat sätt oemotståndlig häxbrygd.

Det är inte att undra över att Ryssland främsta Balkanexpert, akademiledamoten Jelena Guskova, i en tidningsintervju häromdagen pekade på att Serbien riskerar att råka ut för ett islamistiskt terrordåd någon gång i augusti. Tyvärr bara en källa på serbokroatiska (men vi har också många boende i vårt land som är förtrogna med det språket):
http://www.pravda.rs/2015/07/08/jelena-guskova-islamisti-napadaju-srbiju-u-avgustu/

Här några engelskspråkiga länkar om vad Srebrenica gäller

http://rt.com/op-edge/273157-srebrenica-tragedy-excuse-atrocities/
publicerad 11 juli och den här

Special Report: The Truth about Srebrenica 20 years later

från den 13 juli, med en mycket omfattande referenslista någonstans mitt i texten.

intressant.se Srebenica, Jugoslavien, Kroatien, Bosnien, Serbien,Kosovo, USA, politik, EU, imperialism,antikommunism, NATOdemokrati, imperialism,