Den senaste tiden så har media varit fyllda av reportage om olika riskkapitalbolag som väger kissblöjor och lurar skolbarn på deras skolgång. Det alla har gemensamt är att de dessutom lurar varenda med-
borgare genom att undandra landet de skatteinkomster som annars skulle komma från vinsterna, de flyttar nämligen pengarna till olika kanalöar eller till Västindien, allt för att slippa att betala tillbaka något till landet de verkar i.
Katrine Kielos/AB: ”Den grekiske filosofen Sokrates menade att orättvisa uppstår när ”fel folk börjar ägna sig åt fel saker av fel skäl”. En girig riskkapitalist, driver äldreboenden eftersom han vill ha snabba pengar. Skulle man kunna tänka sig. De senaste trettio åren har vinsterna från brant stigande produktivitet i världsekonomin samlats i ett enda hörn: hos de superrika. Medelamerikanen har inte fått några reallöneökningar sedan början av 1970-talet och ojämlikheten är tillbaka på 1920-talets nivåer. I Sverige har den rikaste tiondelen av befolkningen samtidigt ökat sina inkomster med 63 procent medan de fattigaste bara har fått en ökning med 1,7 procent.”
När Reinfeldt och Borg övertog makten i landet så skedde det delvis därför att de hävdade att de skulle minska utanförskapet. Hur det gick med det vet vi, vi har aldrig haft så många i utanförskap som vi har idag, vi har aldrig haft så många drop outs från skolan som idag. Sjuka, arbetslösa och pensionärer har fått sänkta realinkomster, och det utifrån en låtsaspolitik som de döpt till arbetslinjen. Det handlar egentligen om en förklädd politik, en politik avsedd att sänka den allmänna välfärden på bekostnad av de tre nämnda grupperna i första hand.
I praktiken handlar det om en rejäl omfördelning från dem som inte har till dem som har. Kortsiktiga ekonomiska fördelar för dem med hyfsade inkomster har lyckats befästa ett opinionsmässigt övertag för moderaterna. Borgerligt ägda och styrda tidningar gör sedan sitt till för att demonisera Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, allt för att befästa högerns makt i Sverige. Vi utmärker oss dessutom som extremt USA-vänliga. Vi krigar i Afghanistan och i Libyen, dessutom vägrar den svenska regeringen – som ett land av tre (!) på hela planeten, lämna ut uppgifter om hur CIA:s hemliga flygplan transporterar hemliga fångar mellan olika lika hemliga fängelser.
Själv oroar jag mig en del för konsekvenserna av den rådande politiken. Tidigare har det funnits något slags koncensus runt det faktum att nationen beter sig hyggligt mot den egna befolkningen, och även mot andra länder. Idag ser vi motsatsen, cancersjuka ska ställa sig till arbetsmarknadens förfogande, Fas3 har blivit Sveriges största industri. Outbildade ”coacher” tjänar stora pengar på arbetslösa trots att de i de flesta fall själva tillhörde de arbetslösa innan de nappade på Arbetsförmedlingens annonser.
Själv så tror jag att detta är farligt för samhället. Förr eller senare så kommer en del av de drabbade att vända sig mot samhället, i värsta fall så riskerar konsekvenserna drabba oss alla på olika sätt. Vi kommer allt närmare en polisstat och snart nog så börjar olika extrema grupper växa på allvar, det är sådant som oroar mig. Men det tyck inte oroa högerregeringen, och det oroar mig det också…
it Andra om: Högerregeringen, Riskkapitalbolag, Moderaterna, Utanförskapet, Arbetslinjen ab1 dn1 svd1 ex
Tweet
10 svar till “Utanförskap skapar farligt hat”
Man har sett gott om segregerade samhällen. I våran närhet har vi exempelvis Baltikum, där den tyska nobiliteten i slutet av 1800-talet blev trängd mellan förryskning och nationellt uppvaknande bland ester, letter och litauer.
Sydafrika har också en liknande utveckling men slutade dock inte lika blodigt som för balttyskarna. Franska revolutionen är ett äldre exempel. Nyliberalisterna tycks inte ha lärt sig av historien. Vi ser bara kravallerna i England tidigare under året.
Orättvisor blir mycket lätt ändade i revolution. Tror vi i Norden inte knorrat särskilt mycket delvis på grund av temperaturen, men att vi ändå haft förvånansvärt lite korruption och god fördelningspolitik.
God fördelningspolitik håller jag med om men att korruptionen skulle vara liten är nog att se som en klassisk myt sprungen ur vår extrema självbild. ”Vardagskorruptionen” är liten men går man uppåt i samhällspyramiden ökar korruptionen för varje steg och värst är det inom politikerskrået där lobbygrupper länge tillåtits styra utvecklingen och att vi därför ser ett allt mer ’amerikaniserat’ Sverige med vidagade klyftor, minskat inflytande för ’vanligt folk’ och en utveckling mot en polisstat.
Ökningen av hot och våld mot anställda inom skola, vård, omsorg och samhällsservice kan helt säkert kopplas till alla nedskärningar som genomförts av Rajrajs regering under de senaste fem åren.
Självklart har vi att vänta en ännu värre utveckling med mera våld och annan kriminalitet.
Det gäller nog för de gynnande att se om sina hus, bygga höga murar och anlita vaktbolag i än större omfattning än tidigare.
en lag paragraf om att ”vårdgivare inom landet måste skatta på förtjänsten inom detsamma” hade nog varit bra i detta läget:)
Kan åter rekommendera boken ”Jämlikhetsanden”, som vetenskapligt visar att samhällen med små klyftor mellan medborgarna gynnar alla i samhället, även de bäst ställda. Boken visar att kriminalitet, dålig hälsa (för alla)fler tonårsgraviditeter och en massa andra för samhället belastande faktorer minskar om samhället blir mer jämlikt. I bokens diagram ligger de nordiska länderna i topp, men statistiken är några år gammal. Sverige är i snabb takt på väg utför. Sämst till ligger USA, tätt följt av Storbritannien (de har bara tittat på OECD-länder). Eftersom USA tycks vara ledstjärnan för Reinfeldt & co närmar vi oss detta land med stormsteg.
Ja, den här boken håller vad den lovar och mer därtill. Det oroväckande är att vi i Sverige är på väg käpprätt åt fel håll. Sverige lyfts ofta fram som en förebild i boken och jag är rädd att resultatet skulle se annorlunda ut om boken skrevs idag, med tanke på utvecklingen på snart sagt alla områden de senaste åren.
Författarna försöker också ge svar på de stora, globala frågor som mänskligheten står inför och de gör det med den äran. Deras intressantaste bidrag är kopplingen mellan jämlikhet och tillväxt. De menar att det finns en gräns för sambandet mellan en människas lycka och materialism. Det innebär att jakten på ännu mer prylar inte är detsamma som ännu mer lycka. Dessutom visar det sig att vi mår sämre om människor runt oss inte har det bra. Det gäller även de allra förmögnaste i ojämlika samhällen. Med andra ord: ALLA tjänar på jämlikhet. Dessutom skulle miljön må bättre av mindre konsumtion.
Ett citat ur boken (av H Wallich, f d centralbankschef och professor i ekonomi vid Yale): ”Tillväxt är ett surrogat för jämlikhet i inkomst. Så länge det finns tillväxt kan stora inkomstskillnader tolereras.”
En stor del av konsumtionens drivkraft ligger i statuskonkurrens. I ett jämlikt samhälle skapar vi förutsättningar för GEMENSKAP i stället för konkurrens.
Så ni som ännu inte läst Jämlikhetsanden: Gör det!
Går ju inte annat än att instämma i kritiken, rekommendationen och den generella oron. Och vill därför ta denna diskussion ett steg längre. Hur förändrar vi denna trend? Vad gör vi åt det? Jag är redo för kamp då jag är rädd om det som vi faktiskt har… Och ni verkar kloka, så säg mig, vad ska göras?
Så vad gör vi, alla vi som vill ett annat samhälle, både för människornas och för klimatets skull? Vad gör vi, utöver att leta oss fram till varandra i bloggosfären?
Jag har ställt samma fråga på andra bloggar. Svaren går i en och samma riktning: vi väntar på att ”någon” ska starta ”något”. Mycket luddigt, och det är väl just därför ingenting händer. Själv tror och hoppas jag att det kommer att ske en rörelse underifrån, när tillräckligt många samtidigt säger att det räcker nu! När alltfler inser att det inte var det här samhället vi ville ha. Kanske är tiden inte mogen. Till dess får vi fortsätta stödja varandra via bloggosfären.
Ett sätt att manifestera vad man känner är att delta i olika upprop. Det är lätt att förlöjliga liknande aktiviteter men jag vill tro att de ändå fyller en funktion, som en plattform, där vi kan samla kraft. Eftersom det är lätt att fyllas av vanmakt och en känsla av ensamhet så kan mycket vara vunnet, bara detta att vi ser att vi börjar bli väldigt många som vill något nytt. Tyvärr är det inte alltid de politiska partierna kan fånga upp vår frustration. Själv upplever jag att nät-trollens framfart är oerhört destruktiv, det är lätt att hemfalla åt missmod när man överallt konfronteras med den negativa energi de sprider. Då är det skönt att det finns plattformar där de inte har något att hämta.
http://www.radikaliseraklimatpolitiken.nu (vi får se om länken släpps igenom av herr moderator) är ett sådant nätverk. Alliansfritt Sverige, Folkrörelsen nej till eu och Kortare arbetstid.nu är andra.
När jag för en dryg vecka sen klev av planet i Chicago efter att ha suttit bredvid en (trevlig) amerikan och kommit i samspråk med en kvinna som suttit framför mig i planet, som var amerikanska och hade hälsat på vänner i Pajala och som pratade svenska, så tänkte jag ”Vi har all anledning att vara stolta över det Sverige vi tillsammans har skapat, men som nu tyvärr i rask takt monteras ner”.
Min särbo är amerikan och jag ser hur förhållandena är här. Fortfarande har vi i Sverige det riktigt bra i jämförelse med många, många här! Vi borde vara rädda om detta!
Anledningen att det är som det är här är som jag ser det de enorma skillnader som skapats mellan människor p.g.a. samma sorts politik som högern bedriver i Sverige idag. Den sorts politik som amerikanerna blivit utsatta för och tyvärr röstat på därför att krafter med enromt mycket pengar kampanjat för den.
En massa är oerhört desillusionerade här och rösar över huvudtaget inte.
Och t.o.m. medelklassen har det tufft här.
Man har skapat misstro mellan människor (kanske finns detta redan i amerikansk själ?), något som ju Wilkinson och Pickett tar upp i sin bok Jämlikhetsanden.
Glad att den nämns – och rekommenderas!
Den poltik som förs nu är INTE ofrånkomlig. Vi kan välja – och borde välja (bort) den. Ja, det tycker jag från djupet i mitt hjärta.
Tack för boktips. Bra med ett vetenskapligt ’bevis’ att ta till när man talar med rajrajs beundrare.