Detta är ett blogginlägg 5 maj av Pål Steigan, aningen avkortat. Med eget tillägg.

Stadig flere rapporter viser at de styrkene som kjemper mot regjeringa til Bashar al-Assad har fått store mengder tyngre og mer avansert våpen fra USA, Israel, Tyrkia, Saudi Arabia og gulfstatene. Dette har ført til betydelige framganger på slagmarka. I løpet av de siste to ukene har ”opprørerne” erobret Jisr al-Shughour i den nordlige Idlib provinsen, noe som gjør dem i stand til å rykke fram mot Syrias strategisk viktige Latakia og sletta ved Homs. Opprørerne har også rykket fram i det sørlige Syria i nærheten av de israelskokkuperte Golan-høydene.

Etterretningsrapporter sier at ”opprørerne” nå har tunge våpen som T-55, T-62 og T-72-tanks, pansrede personellkjøretøy, rakettkastere og tungt anti-luftskyts. De har også kraftig anti-tankvåpen, tusenvis av TOW-missiler – og det hele kommer med avanserte nattsikter. Med dette utstyret og nødvendig finansiell og etterretningsmessig støtte, ser det for første gang ut til at opprørerne har en mulighet til å vinne kampen om Syria.

Det er styrker som er knyttet til a-Qaida som får brorparten av disse våpnene:

Al-Nusra-fronten er al-Qaidas syriske fløy. De er rivaler til IS i kampen om å dominere Syria. De er svært profesjonelle og har sikret seg store mengder avanserte våpen.

Ahrar al-Sham er støttet av Qatar. De er mer ytterliggående enn al-Nusra og har et visst samarbeid med IS.

Kystdivisjonen som opererer ved Latakia er formelt en del av Den frie syriske armé, men tar i praksis kommando fra al-Nusra.

Sukur Al Ahab-brigaden opererer i Qalamou-fjellene og tar ordre fra al-Nusra.

Sørkoalisjonen opererer på grensa mot Israel. De er også under al-Nusras kommando.

I mars 2015 dannet flere av jihadistgruppene en felles front kalt Jaish al-Fatah, Army of Conquest. Den har hatt store framganger på slagmarka.

(Les også: Climbing Into Bed with al-Qaida!)

Dette kartet viser hvor omfattende de jihadistiske erobringene i Syria er og hvor ubetydelig den såkalte Free Syrian Army er oppe i dette. Krigen mot Syria dreier seg om al-Qaida og Den islamske staten, alt annet er uvesentlig. Og det vet naturligvis også de fremmede maktene som vil ødelegge Syria.

Ulike mål – samme metode

USA, Israel, Tyrkia, Saudi Arabia og gulfstatene har ulike motiver for å støtte disse kreftene. For USA er det en del av krigene for å kontrollere Eurasia. I Syria vil man svekke Iran og Russland. I Ukraina vil man svekke Russland. Og i det fjerne ligger strategien for å stoppe Kinas framgang og nedkjempe Kina
For Israel handler det om å svekke Iran og knekke Syria. Israel foretrekker et sunni-islamsk kaos i Syria framfor et sterkt Syria i allianse med Iran.

For Saudi Arabia og gulfstatene handler det om å bekjempe Iran og Irans allierte.

Og alle disse maktene er fullstendig klare over at de støtter ekstreme jihadistiske styrker, sjøl om de ikke innrømmer dette offisielt. USA opprettholder illusjonen om at de støtter ”moderate opprørere”, sjøl om Barack Obama har innrømt at de ikke finnes.

With “respect to Syria,” said the president, the notion that arming the rebels would have made a difference has “always been a fantasy.

Aleppo var en vakker by før krigen

Ødelegg, skap kaos, behold kontrollen

Krigen i Syria er ingen borgerkrig. Det er en intervensjonskrig mot Syria dirigert av utenlandske makter og med ekstreme islamistiske krefter som kjempende enheter. Krigen har pågått i fire år og den har ført til enorme ødeleggelser i Syria, et land som tidligere var relativt velfungerende. Hundretusener er blitt drept og millioner er drevet på flukt. Det handler naturligvis ikke om frigjøring, men om en total ødeleggelse av en alliert av Iran og et land som var en hindring for Israels planer om å kontrollere en større del av Midt-Østen. Siden 2011 har Vesten i allianse med jihadistene ødelagt Libya. Nå ødelegger man Syria, slik man fra før av har ødelagt Irak. Og man drømmer våte drømmer om å ødelegge Iran en gang for alle. Og for å ødelegge Syria allierer man seg med folk som vil skape et kalifat av hodekappende jihadister som skal spre sitt barbariske styre så langt de rekker. Med all den støtten jihadistene nå får, er det en reell sjanse for at de vil lykkes.

Aleppo i dag etter fire år med «frigjøring»

Krigen i Libya og krigen i Syria er grunnlaget for den flyktningkatastrofen som vi nå ser i Middelhavet, som igjen legger et press på et fra før av kriserammet Europa, og som også kan bidra til å destabilisere land som Italia og Spania, men også Frankrike. ”The Empire of Chaos”, kaosimperiet, kan ikke lenger tilby framgang og vekst, bare krig og kaos. Og vi er deres lydige vasaller.

Tillägg – jag vill påminna om USA:s ineffektiva flygbombningar av IS. (Från blogginlägg i februari).
Det är ”märkligt” att USA:s bombningar i Syrien och Irak har skadat IS så litet.
Sedan augusti 2014 har det amerikanska flygvapnet med stöd av en koalition av 19 länder utfört över 16 000 flygattacker mot Syrien och Irak som påstås vara riktade mot IS styrkor. Sextio procent av attackerna utfördes av mycket avancerade flygplan (Defense News, 19 januari 2015.) IS saknar effektiva motmedel mot flygattackerna och opererar till stor del i eller nära ökenområden där styrkorna är ganska lätta att identifiera. Max Boot, säkerhetsrådgivare vid Foreign Relations: ”Obamas strategi i Syrien och Irak fungerar inte … eftersom den amerikanska bombkampanjen mot ISIS har varit anmärkningsvärt återhållsam”. (Newsweek den 17 februari 2015). NATO:s bombräder mot Serbien varade tre månader 24/3-10/6 1999 och var mycket effektiva, liksom flygattackerna mot Irak 2001.
Detta motiverar verkligen frågan: I vilken utsträckning är USA:s flygattacker ett falskspel, en dimridå för att komma åt Syriens folkvalde president Assad, öka inflytandet i Irak och få stöd och förståelse för de trupper som sänts och ska sändas till Irak från USA och andra länder – däribland kanske Sverige. (Newsweek 12/1)

* Om USA menar allvar med kampen mot terrorismen skulle USA & Co aktivt arbeta för:
* Ett samarbete med Syriens regering och armé som är huvudkraften i kampen mot terrorismen på marken.
* Söka tillstånd av Syriens regering och i FN:s säkerhetsråd för bombningar i landet.
* Respektera att bombningar i Syrien är ett brott mot FN-stadgan och internationell rätt.
* Arbeta för en vapenvila mellan de ”moderata” rebellerna och Assad.
* Helt upphöra med utbildningar av rebeller som ska strida mot Assad, vilket försvagar kampen mot IS och terrorismen.

i Andra om: ISIS, imperialism,al-Nusra, imperium, Syrien, USA, politik, al-Qaida, IS, terrorism, extremism, Ryssland, ekonomi, demokrati

Pål Steigan 5/5 Clarkes CNN-intervju Newsweek 12/1 Globalresearch 19/2 om ”kriget mot IS” DN 26/2 Joe Bidens medgivande New Eastern Outlook Sveriges radio 20/11 Reuters 7/11 ABC 21/11 Globalresearch 30/9 Daniel Ellsberg SvD 6/10 DN 11/9 Pål Steigans blogg M ChossudovskyTehran Times DN Debatt 27/8Daniel PipesIndependent 24/8Ron Pauls artikelRune Lanestrands blogg
DN 8/8 DN 13/8 Tampa Bay News 12/8 Svensson-bloggen 26/7 New York Times 27/6 2013 New York Times 27/6 DN 26/6 SvD 26/6 John Kerry i Kairo Russia Today om ISIS DN 24/6 Globalresearch 18/6 2014 Globalresearch 11/6 DN 12/6 Iraksolidaritet Mike Powers, Iraksolidaritet DN 14/4 Seymour Hersh Blogginlägg om gasattacken 5 april Daily Star Dailykos om Turkiet