Detta baseras på två blogginlägg av Pål Steigan i morse och en text av mig.
Pål Steigans första inlägg.
9. april 2015 vedtok Verkhovna Rada, Ukrainas parlament, innføring av krigslover i landet. Det betyr at landet blir stilt under militær ledelse og at de militære myndighetene får fullmakter til å sette alle sivile organer og all sivil lov til side. Vedtaket er referert i ukrainske nyhetsmedier som Kyiv Post og Interfax, men det mest utførlige referatet fant jeg på ”Russia beyond the headlines.” Det er ingen grunn til å tro at vedtaket er referert uriktig eller tendensiøst – dessverre.
The legislative initiative defines measures the military command may take together with military administrations to instate the martial law regime.
For instance, they have the right to tighten security of strategic economic and social facilities and regulate the regime of their operation, to compel able-bodied citizens to do community service, to use assets and human resources of enterprises and organizations of any form of property for defense needs, to alienate private or communal property, and to seize assets of state-run enterprises for state needs.
In addition, the military command and the military administrations can enforce a curfew and apply internment (forced relocation) of citizens of other countries threatening to attack or involved in an aggression against Ukraine.
Militære myndigheter kan altså etter eget forgodtbefinnende gripe inn over for sivile organer, utpeke folk til tvangsarbeid og beslaglegge eiendom. Man vedtok også å gi militære myndigheter mulighetene til å opprette interneringsleire for russere. Annerledes kan man ikke forstå det.
Jeg har ikke registrert at EU-kommisjonen, Thorbjørn Jagland i Europarådet eller regjeringa Solberg har hatt noen innvendinger mot de nye militærlovene i Ukraina.”
Pål Steigans andra inlägg Ukrainas parlament forbyr kommunismen
”9. april 2015 vedtok Verkhovna Rada, Ukrainas parlament, å forby kommunistiske symboler og propaganda for kommunismen. Alle byer, gater, steder, plasser m.m. som er oppkalt etter kommunister skal skifte navn. Monumenter over kommunister, som ikke allerede er blitt ødelagt av fascistiske bøller, skal ødelegges.
Dette skriver ”Solidarity with the Antifascist Resistance in Ukraine”.
In order to justify this legislation, the ruling parties have resorted to the trick of equating Communism and Nazism. … Of course, the condemnation of Nazism is just a fig leave, as in the same breath, the Rada passed the law “On Legal Status and to commemorate fighters for Ukraine’s independence in the twentieth century.” This law lists dozens of organisations which are recognised as Ukranian freedom fighters, including those which collaborated with the Nazis and carried out massacres of Jews, Poles and others, like the Organisation of Ukrainian Nationalists and the Ukrainian Insurgent Army. Their symbols are widely used by far-right organisations and paramilitary fascists organisations which are now part of the state apparatus.”
Så mens man liksom fordømmer nazismen, så hyller man nazistiske og fascistiske personer og grupper som har begått forbrytelser mot menneskeheten. Ikke bare det, men fra nå av er disse fascistiske kreftene beskyttet av loven:
(Nedan bild från hyllningsmanifestation år 2014 för nazistledaren Bandera under Andra Världskriget)
”Public denial of the legitimacy of the struggle for the independence of Ukraine in the twentieth century recognized insult to the memory of fighters for independence of Ukraine in the XX century constitutes disparagement of the Ukrainian people and is illegal.”
Det er heretter forbudt å kritisere de fascistiske personene og organisasjonene som har spilt en rolle i Ukrainas historie. ”Forbudet” mot nazismen er altså en finte. Den virkelige hensikten var å forby kommunismen og hylle fascismen. Straffen for propaganda for kommunismen og produksjon av kommunistiske symboler vil ligge på mellom 5 og 10 års fengsel.
Loven ble foreslått av fascisten Oleh Liashko, og den ble vedtatt kort etter at fascisten Dmitro Jarosj ble oppnevnt til rådgiver for generalstabssjefen.”
Och den svenska regeringen har förstås inte reagerat.
Statskuppen gav ökat utrymme för fascister.
20/2 2014 ingicks en överenskommelse mellan demokratiskt vald president och opposition med stöd av USA och EU. Överenskommelsen hade kunnat bana vägen för minskade spänningar mellan olika sociala och etniska grupper, minskat inflytandet från högerextremister, och gett bättre utvecklingsmöjligheter med Rysslands ekonomiska stöd som var 25 gånger större än EU:s bud. Dagens Nyheter skrev på bästa nyhetsplats ”Det lät för bra för att vara sant. President Viktor Janukovitj accepterade på fredagen oppositionens främsta krav. Landet ska återgå till tidigare författning med en vingklippt exekutivmakt. En övergångsregering ska styra i väntan på nyval i höst av både president och parlament. oppositionsledaren Julia Tymosjenko friges ur fängelset. Alla anklagelser mot övervåld skulle utredas. Presidenten verkar inte ägna sig åt nya finter. Det blir mycket svårt att svika de givna löftena.” (DN har senare inte kommenterat denna bedömning)
Det var för bra för att vara sant. Överenskommelsen accepterades inte av högerextremisterna bland alla demokratiskt sinnade på Maidan. Följande dag skedde en statskupp, där presidenten flydde, hotad till livet. Statskuppen stöddes genast av USA & EU, som därmed svek demokratin, liksom dominerande massmedia.
* USA:s och EU:s stöd till den fascistinfluerade statskuppen dagen efter Janukovitjs överenskommelse med oppositionen ifrågasätter verkligen stödet till de vanliga demokratiska principerna. Detsamma gäller också närmast unisont alla etablerade svenska och västliga massmedia.
* I den nya regeringen fick fascistpartiet Svoboda 4 ministerposter, bl.a. som vice premiärminister och än mer extrema Högersektorn har också män på ledande poster.
* Statskuppen och Svoboda har hyllats av bland andra naziststämplade ”Svenskarnas parti”.
* I det nya parlamentet sitter minst 29 fascister, bland 410 ledamöter.
* En nazist är nu polischef i Kiev.
* Den kände fascistledaren för Pravij sektor, Dmitro Jarosj har utnämnts till rådgivare till generalstabschefen Viktor Muzhenko. Ändå har Jarosj klargjort att han inte accepterar Minsk-2-avtalet. Det var Jarsoj som gick upp på podiet på Maidan 21/2 och rev avtalet mellan Ukrainas dåvarande parlament, EU och Janukovitj och inledde statskuppen.
* Vidare strider nazister från olika länder, bl.a. Sverige strider tillsammans med Ukrainas armé i östra Ukraina, vilket svenska massmedia rapporterat utan kritik.
* USA och EU har helt avstått från att kritisera fascismen i Ukraina och i stället talat om nationalister.
Ukraina skulle må bättre om landet:
* Strikt iakttar Minsk 2-avtalet
* Tar avstånd från USA:s krigshets om detta
* Återupptar ekonomiskt samarbete med Ryssland, som varit förmånligt tidigare
* Avstår från lån från och beroende av IMF
* Bestämt säger nej till NATO-medlemskap
* Ger regioner ökat självbestämmande
* Avskedar/flyttar fascister från poster i statsförvaltningen
* Erkänner statskuppen
* Utreder dödsskjutningen på Maidan
* Tar itu med korruptionen.
intressant.se Ukraina, Ryssland, fascism, politik, USA, statskupp krig, desinformation ekonomi imperialism, kapitalism NATO EU, Ryssland
Pål Steigan 14/4 Pål Steigan II 14/4 DN Kolumnen 7/4 Pål Steigan 6/4 Information från Ukrainas försvarsdepartement Namnuppropet Krypskyttarnas massaker på Majdan Peter Wolodarskis ledare 8/2 DN 8/2 Intervju med Merkel Lavros uttalande Hollandes uttalande Sveriges Radio 7/2 Pål Steigan Globalresearch 6/2 Robert Parry 6/2 Parrys bok Huvudstadsbladet 5/2 E Zuesse på Globalresearch 31/1 Åtta dagar 29/8 2014DN 24/1 The saker Globalresearch 22/1 Globalresearch 23/1 OSSE:s hemsida Hans lilla gröna Oliver Stone på FacebookNyhetsbanken Ryssland fördömer USA & EU:s nej till resolution mot nazismen Talesman för Ryssland Nej från USA & Co mot nazism-resolution FN-resolutionen 2012 DN 23/11 SvD 23/11 Orangea revolutionen Michael Roberts blog Från Poroshenko till Putin – en nedförsbacke Pål Steigan 15/11 DN Debatt 13/9 M Hudson i CounterpunchPål Steigan Counterpunch om USA:s UkrainapolitikYatsenjuk och Nuland DN 30/7DN 23/2
Rozoff i Globalresearch
7 svar till “Ukraina inför krigslagar, öppnar för interneringsläger och hyllning av nazister.”
I HATE TO BOTHER YOU
by EDUARDO GALEANO
I’d like to share with you some questions–some flies that keep buzzing in my head.
Is justice right side up?
Has world justice been frozen in an upside-down position?
The shoe-thrower of Iraq, the man who hurled his shoes at Bush, was condemned to three years in prison. Doesn’t he deserve, instead, a medal?
Who is the terrorist? The hurler of shoes or their recipient? Is not the real terrorist the serial killer who, lying, fabricated the Iraq war, massacred a multitude, and legalized and ordered torture?
Who are the guilty ones–the people of Atenco, in Mexico, the indigenous Mapuches of Chile, the Kekchies of Guatemala, the landless peasants of Brazil—all being accused of the crime of terrorism for defending their right to their own land? If the earth is sacred, even if the law does not say so, aren’t its defenders sacred too?
According to Foreign Policy Magazine, Somalia is the most dangerous place in the world. But who are the pirates? The starving people who attack ships or the speculators of Wall Street who spent years attacking the world and who are now rewarded with many millions of dollars for their pains?
Why does the world reward its ransackers?
Why is justice a one-eyed blind woman? Wal-Mart, the most powerful corporation on earth, bans trade unions. McDonald’s, too. Why do these corporations violate, with criminal impunity, international law? Is it because in this contemporary world of ours, work is valued as lower than trash and workers’ rights are valued even less?
Who are the righteous and who are the villains? If international justice really exists, why are the powerful never judged? The masterminds of the worst butcheries are never sent to prison. Is it because it is these butchers themselves who hold the prison keys?
What makes the five nations with veto power in the United Nations inviolable? Is it of a divine origin, that veto power of theirs? Can you trust those who profit from war to guard the peace?
Is it fair that world peace is in the hands of the very five nations who are also the world’s main producers of weapons? Without implying any disrespect to the drug runners, couldn’t we refer to this arrangement as yet another example of organized crime?
Those who clamor, everywhere, for the death penalty are strangely silent about the owners of the world. Even worse, these clamorers forever complain about knife-wielding murderers, yet say nothing about missile-wielding arch-murderers.
And one asks oneself: Given that these self-righteous world owners are so enamored of killing, why pray don’t they try to aim their murderous proclivities at social injustice? Is it a just a world when, every minute, three million dollars are wasted on the military, while at the same time fifteen children perish from hunger or curable disease? Against whom is the so-called international community armed to the teeth? Against poverty or against the poor?
Why don’t the champions of capital punishment direct their ire at the values of the consumer society, values which pose a daily threat to public safety? Or doesn’t, perhaps, the constant bombardment of advertising constitute an invitation to crime? Doesn’t that bombardment numb millions and millions of unemployed or poorly paid youth, endlessly teaching them the lie that “to be = to have,” that life derives its meaning from ownership of such things as cars or brand name shoes? Own, own, they keep saying, implying that he who has nothing is, himself, nothing.
Why isn’t the death penalty applied to death itself? The world is organized in the service of death. Isn’t it true that the military industrial complex manufactures death and devours the greater part of our resources as well as a good part of our energies? Yet the owners of the world only condemn violence when it is exercised by others. To extraterrestrials, if they existed, such monopoly of violence would appear inexplicable. It likewise appears insupportable to earth dwellers who, against all the available evidence, hope for survival: we humans are the only animals who specialize in mutual extermination, and who have developed a technology of destruction that is annihilating, coincidentally, our planet and all its inhabitants.
This technology sustains itself on fear. It is the fear of enemies that justifies the squandering of resources by the military and police. And speaking about implementing the death penalty, why don’t we pass a death sentence on fear itself? Would it not behoove us to end this universal dictatorship of the professional scaremongers? The sowers of panic condemn us to loneliness, keeping solidarity outside our reach: falsely teaching us that we live in a dog-eat-dog world, that he who can must crush his fellows, that danger is lurking behind every neighbor. Watch out, they keep saying, be careful, this neighbor will steal from you, that other one will rape you, that baby carriage hides a Muslim bomb, and that woman who is watching you–that innocent-looking neighbor of yours—will surely infect you with swine flu.
In this upside-down world, they are making us afraid of even the most elementary acts of justice and common sense. When President Evo Morales started to re-build Bolivia, so that his country with its indigenous majority will no longer feel shame facing a mirror, his actions provoked panic. Morales’ challenge was indeed catastrophic from the traditional standpoint of the racist order, whose beneficiaries felt that theirs was the only possible option for Bolivia. It was Evo, they felt, who ushered in chaos and violence, and this alleged crime justified efforts to blow up national unity and break Bolivia into pieces. And when President Correa of Ecuador refused to pay the illegitimate debts of his country, the news caused terror in the financial world and Ecuador was threatened with dire punishment, for daring to set such a bad example. If the military dictatorships and roguish politicians have always been pampered by international banks, have we not already conditioned ourselves to accept it as our inevitable fate that the people must pay for the club that hits them and for the greed the plunders them?
But, have common sense and justice always been divorced from each other?
Were not common sense and justice meant to walk hand in hand, intimately linked?
Aren’t common sense, and also justice, in accord with the feminist slogan which states that if we, men, had to go through pregnancy, abortion would have been free. Why not legalize the right to have an abortion? Is it because abortion will then cease being the sole privilege of the women who can afford it and of the physicians who can charge for it?
The same thing is observed with another scandalous case of denial of justice and common sense: why aren’t drugs legal? Is this not, like abortion, a public health issue? And the very same country that counts in its population more drug addicts than any other country in the world, what moral authority does it have to condemn its drug suppliers? And why don’t the mass media, in their dedication to the war against the scourge of drugs, ever divulge that it is Afghanistan which single-handedly satisfies just about all the heroin consumed in the world? Who rules Afghanistan? Is it not militarily occupied by a messianic country which conferred upon itself the mission of saving us all?
Why aren’t drugs legalized once and for all? Is it because they provide the best pretext for military invasions, in addition to providing the juiciest profits to the large banks who, in the darkness of night, serve as money-laundering centers?
Nowadays the world is sad because fewer vehicles are sold. One of the consequences of the global crisis is a decline of the otherwise prosperous car industry. Had we some shred of common sense, a mere fragment of a sense of justice, would we not celebrate this good news?
Could anyone deny that a decline in the number of automobiles is good for nature, seeing that she will end up with a bit less poison in her veins? Could anyone deny the value of this decline in car numbers to pedestrians, seeing that fewer of them will die?
Here’s how Lewis Carroll’s queen explained to Alice how justice is dispensed in a looking-glass world:
“There’s the King’s Messenger. He’s in prison now, being punished: and the trial doesn’t begin until next Wednesday: and of course the crime comes last of all.”
In El Salvador, Archbishop Oscar Arnulfo Romero found that justice, like a snake, only bites barefoot people. He died of gunshot wounds, for proclaiming that in his country the dispossessed were condemned from the very start, on the day of their birth.
Couldn’t the outcome of the recent elections in El Salvador be viewed, in some ways, as a homage to Archbishop Romero and to the thousands who, like him, died fighting for right-side-up justice in this reign of injustice?
At times the narratives of History end badly, but she, History itself, never ends. When she says goodbye, she only says: I’ll be back.
Där kom den ja. Det sista steget i en nazistisk statskupp, ”Ge sig själv extraordinära befogenheter”.
CyberBerkut, en välkänd ukrainsk grupp, i opposition till Kiev-regeringen har varnat Donbass invånare för eventuella provokationer i området inom den närmaste framtiden. Gruppen har kunna avslöja och namnge en överdimensionerad lista över internationella militära inspektörer som ska komma till Ukraina från april 12 till 6 maj. Den ukrainska gruppen CyberBerkut utfärdade en varning om eventuella provokationer till invånarna i Donbass av de ukrainska myndigheterna vid gränserna till de självutnämnda Donetsk och Lugansk Människors republikerna. CyberBerkut menar att gruppen av inspektörer är alltför stor för uppdraget och varnar för att de ukrainska myndigheterna och väst är inte intresserade av vapenvilan i Ukraina och faktiskt letar efter sätt att eskalera den militära konflikten.
(http://sputniknews.com/world/20150414/1020871520.html#ixzz3XK40h2A8)
CyberBerkut är en HACKERgrupp
En stolt Arseniy Yatsenyuk, Ukrainas PM, medgav att Kiev ”sparade” 3,4 miljarder genom att inte betala Gazprom för gasleveranser (enligt kontrakt) under 2014:
”Kiev was able to save $3.4 billion by not paying Russia’s gas giant Gazprom for fuel deliveries in 2014, Ukrainian Prime Minister Arseniy Yatsenyuk said Wednesday.
“Last year we saved $3.4 billion by not paying Russia’s Gazprom the amount that Gazprom thought it would get according to its contract,” Yatsenyuk said.
Ukraine paid Gazprom $30 million for April supplies. However, Russian Energy Minister Alexander Novak said in March that Ukraine’s state-run energy major Naftogaz still owed its Russian counterpart Gazprom $3.4 billion for last year’s gas deliveries and nonpayment penalties”.
http://sputniknews.com/europe/20150415/1020911309.html
Lustrationen stövlar på och omvärlden ger sitt stöd samt kniper tyvärr käften.
Idag torsdag hittades journalisten Oles B ihjälskjuten i närheten av sin bostad i Kiev. Mordet skedde omkring 12.30 och utfördes troligen under en joggingrunda. Vittnen har sett ”två maskerade personer försvinna i en Ford Focus med endera Lettiska eller Vitryska plåtar”. Oleg B var sedan januari 2015 chefredaktör för tidningen Segodnija, dvs en tidning som ägs av Donbassbaserade och Ukrainas rikaste oligark – Rinat A. Oleg B klassas som ”Kiev-kritisk” och välkänd för sin kritik mot ”presidenten för fred”.
Idag torsdag arresterades även misstänkta för mordet på journalisten Sergei S. Sergei S som var medgrundare för Obkom och ProUA mördades den 13 april 2015. Ja, Sergei S var också känd som opponent mot Keiv och mot ”presidenten för fred”. Sergei S stod och står som författare till flertalet artiklar med socialpolitisk, social, juridisk och ekonomisk inriktning och han var främst publicerad i ”Ukrainian pravda”. Något som är ovanligt för Ukrainska journalister; Sergei S arbetade under några månader 2014 i Donetsk.
I onsdags kväll mördades Oleh K i Kiev. Oleh K, som är fd folkvald i rada och en en uttalad kritiker mot Kiev och mot ”presidenten för fred”, sköts i ihjäl i sitt hem. Strax innan mordet hade Oleh K mottagit hot och hotbrev pga sina politiska åsikter och sitt upprop för ett stort firande av 70-årsjubileumet av slutet på andra världskriget – segerdagen. Ukrainsk säkerhetstjänst utredde Oleh Ks uttalanden som ett potentiellt hot mot nationens säkerhet…
Mykola A, fd premiärmininster i Ukraina, anklagar Kiev för mordet på Oleh K. Mykola A säger:
”Terrible and bitter news came yesterday. Kiev regime has committed yet another shameful crime. Killed a prominent opposition politician Oleh K.”och lade till att offret var en sann Ukrainsk patriot och ”a honest and a decent man”.
I samband med detta vädjade fd premiärmininstern Mykola A även till västliga länder med att ”because of your support in Ukraine there are political murders, terror taking place against political opponents, and all the people. What else should these nazis do, for you to finally understand and be aware of your responsibility for what is happening now in Ukraine?
Tidigare har flera fd folkvalda i rada som ingått i regionpartiet eller stått nära Viktor Y hittats mördade i Ukraina under januari, februari och mars 2015.
Mykola S, fd vice ansvarig för Ukrainska järnvägen som arbetade direkt underställd fd premiärmininstern Mykola A, hittades 26 januari 2015 död i sitt hem i Kiev. Han var ensam med alla fönster och dörrar låsta från insidan. Dödsorsaken är ett skott som avfyrats från eget jaktgevär.
29 januari 2015 hittades Oleksiy K, fd chef för Charkovs regionala förvaltning som avgick 2004, hängd. Oleksiy K lämnade inget självmordsbrev. Hans dödsdag sammanfaller med hans vän och politikerkollega Yevhen Ks dödsdag.
Yevhen K dog 2007 i samband med en ”jaktolycka tillsammans med vänner”.
Serhiy W, fd guvenör i Melitipol, hittades död 25 februari 2015. Serhiy W tvingades från sin post under 2013 och ”under utredning för kopplingar till organiserad brottslighet”, dvs något han nekade till. Serhiy W hittades död samma dag som han skulle ha varit på sitt 145 förhör. Serhiy W påstås ha hängt sig.
26 februari 2015 hittades Oleksandr B, en fd vice ansvarig för Melitpol polis, i ett garage. Den officiella dödsorsaken uppgavs till “hypertensive crisis”, dvs en term som ofta används av polis för självmord. Kommunen i Melitpol försökte koppla Oleksandr B till fd guvenör Serhiy W och en av Oleksandr Bs chefer var försvarare för den fd guvenören Serhiy W.
28 februari 2015 hittades Mykhaylo C i vad som påstods vara ett självmord. Mykhaylo C var arresterad för bedrägeri samma dag som fd polisen Oleksandr B hittades död, dvs två dagar tidigare. Mykhaylo C uppgavs ha hoppat från sin lägenhet på 17e våningen.
Mykhaylo C hade varit involverad i privatisering i postsovjet. Stålverksamheten Kryvorizhstal såldes då till svärsonen till den fd presidenten Leonid K (kommentar: Carl Bildts polare) för ett underpris på $850 miljoner för att strax återsäljas för $4.8 miljarder. Det spekuleras att Mykhaylo C tog sitt liv hellre än att ange sina kumpaner i samband med rättegång. Den rabiata inrikesmininsterns rådgivare Anton H fick tex luft med att ”“It’s a shame we’ll never get to learn all of the interesting things we would have heard from (Mykhaylo) C’s evidence”…
Mitt i allt säger en talesperson för ryska utrikesmininsteriet följande om denna våg av mord:
“It is scary because none of the leaders in the EU will take notice that, day after day politicians are being killed in Ukraine. Let’s try and find at least 20 tweets of foreign ministers of Estonia, Lithuania, Latvia, Poland, Sweden, the UK, Canada, USA, and Australia, representatives of the OSCE, EU and NATO expressing concern over the killing of Ukrainian politician and condemning the situation in Ukraine.”
Ovanstående individer är tyvärr garanterat inte de enda som mördats i Ukraina.
Det är så nazister regerar, med våld och hot om våld. Medan vi här i Sverige stödjer en kuppregim som systematiskt mördar alla kritiska röster, så säger vi ingenting, mord efter mord låtsas vi som det regnar. Såvida det inte är en nazist som stöder Kiev som mördas, då går västerländska politiker man ur huse med sin kränkthet, med vilda teorier om vem som mördade nazisten. Men att kritiker emot Kiev dör under mystiska omständigheter, det är så vanligt så man inte höjer på ögonbrynen längre. Det är bara en normal dag i livet i vår nyaste nazistregim i Europa, listan på politiska mord växer dagligen.
Källor: Ukrainsk och rysk media av olika slag
Pål Steigan har i morse på sin blogg (http://steigan.no/2015/04/21/ledende-polsk-general-trekker-stotten-til-ukraina/) återgivit en tankeväckande protest mot nazifieringen i Ukraina av en polsk general under titeln
”Ledende polsk general trekker støtten til Ukraina ”
En ledende militærrådgiver og tidligere leder for Polens væpnede styrker, general Waldemar Skrzypczak, har trukket tilbake sin støtte til å gi militærhjelp og politisk støtte til regimet i Ukraina. Han kom med denne uttalelsen til avisa Gazeta Prawna 16.04.2015. Grunnen til at han fullstendig trekker tilbake denne støtten er at det ukrainske parlamentet 9. april fattet vedtak som glorifiserte to organisasjoner som samarbeidet med Nazi-Tyskland. Rett før hadde Polens president Bronislaw Komorowski haddde gått ut med sterk støtte til Ukraina. Skrzypczak sa:
Bare et par timer etterpå fattet det ukrainske parlamentet et vedtak som glorifiserte Den ukrainske opprørsarmeen UPA. Da skjønte jeg at Ukraina ikke vedrdsetter det polske folket. Jeg snakker om det som skjedde i Volhynia, der 100.000 polakker ble slaktet ned av UPA i 1943 og 1944.
UPA myrdet onkelen min. De spiddet ham med høygafler til låvedøra. Etter det jeg vet døde han tre dager etterpå. Deres grusomheter var hinsides menneskelig fatteevne. Selv Nazi-Tyskland klarte ikke å opptre verre enn disse ukrainerne. Jeg lurer på hva slags framtid Ukrainas president Porosjenko skaper. På grunnlag av blodtørstig nasjonalisme. Dette er forferdelig.”
Bäste läsare – har Du sett/läst eller hört om protester från svenska politiker om detta?