[column width=”49%” padding=”2%”]
Att småkronorna skulle vara överlägsna i mötet mot Schweiz var väntat, likaså att de får resa hem igen med bronsmedaljerna i bagaget. Det var välförtjänt och det är lätt att konstatera att Sverige för närvarande är bland de fyra bästa länderna i hockey globalt sett. De som är med och fightas om tredjeplatsen är förstås Ryssland som i JVM utgjorde en blek kopia av sin egentliga kapacitet.

En speciellt godkänd spelare i mina ögon är målvakten Jacob Markström, för trots en miss i matchen mot USA och det dubbla antalet i bronsmatchen så är det definitivt en blivande stormålvakt. Missarna i gårdagens match var en assist på det ena baklängesmålet och minst ett skott till som han borde ha tagit. Men han är för ung för att orka med att vara hundra procent genom en hel turnering, och att man slappnar av när laget är på väg mot tvåsiffrigt är naturligt. Att gå på tårna en hel match i det läget är knappast något man kan förvänta sig av en junior.

Annars störs jag lite av att hockeymålvakter idag alltmer liknar sina innebandykollegor i spelstilen. Man går ner på knä i praktiskt taget alla situationer, allt för att täppa till eventuella vinklar, men det ser konstigt ut i mina ögon men är tvivelsutan den effektivaste metoden. Men en som definitivt inte fick godkänt är SVT:s expertkommentator Niklas Wikegård.

Förra gången jag skrev om hans sätt att kommentera så var det någon som skrev att ”lyssna på Wikegård är som att lyssna på brorsan hemma i TV-soffan”. Det som avsågs var Wikegårds kommentarer som föreföll riktade direkt till spelarna, precis som om han hade en radiosändare och spelarna hade öronsnäckor som gjorde att de kunde höra hans tips. Andra kommentatorer berättar vem som har pucken, vem som han passar till, och som förklarar skeendet på isen för publiken. Men inte Wikegård, han tjuter ”spela”, ”åk skridskor”, ”håll ihop boxen” och liknande uppmaningar precis som om spelarna kunde höra honom, precis som brorsan till den som kommenterade här på bloggen.

[/column]
[column width=”49%” padding=”0″]

Sedan blir det lite märkligt att höra Wikegård urskulda sig för ett personligt påhopp i direktsändning på en av juniorerna.
”- Han spelar som en sjuåring”, sade han i direktsändningen i matchen mot USA. Sådant tar antagligen rejält på en juniorspelare, en spontanitet som Sveriges Television borde se till att den försvinner. Niklas Wikegård är en mycket hockeykunnig person, men han har ingenting i kommentatorsbåset att göra i någon radio- eller TV-sänd match. Han är både ogenomtänkt och alldeles för eldfängd.

Som expert i Hockeykväll är han mycket bra, blir någon sårad där så handlar det uteslutande och vuxna professionella idrottsmän, inga juniorer. Jag håller dessutom med honom om att de olika hockeyserierna så snabbt som möjligt bör övergå till de mindre transatlantiska rinkarna. Spelet skiljer sig så mycket att även rinken blir en motståndare om man inte är van vid storleken redan från början. Antagligen är flytten av Wikegård till studion lättare att åstadkomma än att göra rinkarna mindre.

intressant Andra om: Tre Kronor, Brons, Hockey-VM, Juniorer, Niklas Wikegård, Mediekritik, Kommentatorn, Hockeyrinkar, Jacob Markström, Junior-VM, SVT dn1 svd ab1 gp t
[/column]