Detta blogginlägg utgår från en kommentar av ”Thomas” som jag besvarar ganska utförligt nedan. De inledande lätt kritiska synpunkterna på bloggaren A Svensson (http://blog.zaramis.se/2015/09/12/de-flesta-som-flyr-fran-syrien-flyr-fran-assad/) finner jag inte skäl att kommentera

”Svensson må vara lite ”kitslig” när det gäller att ta in kommentarer och är kanske ibland lite väl övertygad om sin egen förträfflighet men i frågan om Syrien är han nog faktiskt på rätt spår. Assadsregimen, där makten gått i arv från far till son och som till inte oväsentliga delar hämtar sin makt från det som nästan kan betraktas som medeltida klansamhällen, är en tveksam företeelse. Diktatur och förtryck av oliktänkande är och har varit dess signum allt sedan den kom till makten. Den arabiska revolutionen var en folklig företeelse som ville förändring i Syrien, tyvärr var det repressiva systemet för starkt för att det helt skulle lyckas men också för svagt för att behålla full kontroll. Konsekvensen är den tragiska situation vi ser idag. Nog har Assad en skuld i detta.”

Mina kommentarer.
Assad är liksom Saddam Hussein och Khadaffi diktatorer i stater som strävat efter nationellt oberoende och självständighet från USA. De utgör ett slag av f.d. kolonier eller ”utvecklingsländer”. En annan vanligare typ är USA-stödda diktatorer som Saudiarabien, Egypten och tidigare alla de diktaturer som USA stödde eller etablerade i Sydamerika. Libyen blev under Khadaffi Afrikas rikaste land, med kraftigt ökat välstånd för folket, och med en tydlig strävan efter oberoende politik för Afrika. Resultat: En sönderslagen stat, en grogrund för al-Qaida, ISIS och flyktingströmmarna.
Vad har vi för fakta om omfattningen av ”förtryck av oliktänkande” i det multietniska Syrien med religiös frihet och samexistens före 2011?

I Syrien har tydliga steg tagits mot demokratisering, enligt den vanliga synen på detta (som bortser att plutokrati kraftigt reducerat demokratin vid val i USA, vilket jag ingående behandlat i tidigare blogginlägg). Det finns flera partier i parlamentet, inklusive sådana som vill ha bort Assad. Vid presidentval under suboptimala krigsförhållanden vann Assad för något år sedan. Detta val förhånades av väst, som genast accepterat statskuppen i Kiev och accepterade valet i Ukraina under krigsförhållanden. Av allt att döma har Assad betydande stöd av befolkningen – annars hade man knappast klarat av att stå emot det USA-ledda kriget. Dess syfte är att få kontroll över Syrien. (Bilden nedan är efter israeliskt bombanfall mot Damaskus)

Jag försvarar Syriens rätt till nationell självbestämmanderätt och rätten för folket att i kommande val själva välja sin ledare. Jag tar förstås då inte ställning för eller emot Assad – det är syriernas sak att bestämma. Det är viktigt för folken i världen att USA:s brutala, odemokratiska politik möter motstånd och stoppas. USA vill, med stöd av ledande västmakter och Sverige ha bort Assad utan demokratisk process. I den meningen är faktiskt syriernas motstånd i alla demokratiska krafters intressen
Ang: Arabiska våren i Syrien
Massmedia har mest tigit om en rapport från Arabförbundet från början av 2012 som baseras på iakttagelser av 166 observatörer från 13 arabländer, vilka besökte 20 städer och distrikt i hela Syrien under en månad vid årsskiftet.

Arabförbundets observatörer kunde röra sig fritt och intervjua medborgare som var mot eller för regeringen. Man nämner också att enheter i Fria syriska armén (FSA) attackerade både regeringssoldater och civila, med vapen och bomber, dvs. man ger stöd åt den syriska regeringens rapporter om sådana attacker. Som exempel nämns bombning av en civil buss, av ett tåg med dieselolja, av en buss med poliser och att åtta personer dödats och andra sårats.
Arabförbundets rapport kritiserar också regeringen för att ibland använda onödigt våld. Observatörerna beskrev också fredliga demonstrationer både för och emot regeringen, som med ett begränsat undantag inte stördes. Enligt observatörerna förekom falska eller överdrivna medierapporter om explos-ioner och våld.
Rapporten godkändes av Arabförbundets ministerkommitté med röstsiffrorna 4-1, då Algeriet, Egypten, Oman och Sudan röstade för och Qatar röstade mot. Denna rapport har en helt annan empirisk bas än t.ex. rapporterna från den Londonbaserade Syrian Observatory for Human Rights (SOHR), med nära band till regeringen i Storbritannien, som gör sina beräkningar av dödsfall på osäkra uppgifter från bl.a. hörsägen, Youtube och Twittermeddelanden.
Hur startade kriget?
I ett blogginlägg nyligen (http://jinge.se/mediekritik/vem-startade-kriget-i-syrien-hade-assad-fel.htm) anför jag bl.a. ögonvittnesskildringar av hur väpnade protester började. Jag kompletterar med Avsnitt 4.1 ”De första protesterna” ur ”Vad händer i Syrien”? från 2013 De första protesterna.
”Det finns många belägg för att USA och dess allierade redan i de första protesterna stött och beväpnat delar av oppositionen i Syrien, och därmed motverkat möjligheten till en fredlig lös-ning.

USA:s ambassad i Damaskus öppnade åter i januari 2011 efter att ha varit stängd i 6 år. Am-bassadören Robert S. Ford är en lärjunge till den kände ambassadören John Negroponte som organi-serade dödsskvadronerna i El Salvador på 1970-talet och i Irak som ambassadör i Irak 2004-2005, med Robert Ford som nära medarbetare (http://www.globalresearch.ca/the-pentagon-s-salvador-option-the-deployment-of-death-squads-in-iraq-and-syria/2604). Robert Ford spelade en central roll i att söka och etablera kontakter med oppositionsgrupper efter sin ankomst, och två måna-der efter hans ankomst inleddes väpnade strider av rebellerna (The Salvador option for Syria. US-NATO Sponsored Death Squads Integrate “Opposition Forces, Globalresearch 28 May 2011, http://www.globalresearch.ca/the-salvador-option-for-syria-us-nato-sponsored-death-squads-integrate-opposition-forces/31096).

Vanligen börjar folkliga protester i större städer, som i Tunis i Tunisien 2010, i Kairo i Egypten 2010, i Paris vid franska revolutionen 1789 och i St. Petersburg vid ryska revolutionen 1917. I Syrien började protester 17/3 2011 med deltagande av en beväpnad opposition i staden Daraa med 75 000 invånare nära gränsen till Jordanien.

Det finns olika uppgifter om vad som skedde i Daraa. Enligt oppositionen inled-des protesterna med att säkerhetsstyrkor tillfångatog tonåringar som ritade slagord från upproret i Tunisien på väggarna, och sedan inte ville släppa dessa tonåringar. Enligt Syriens regering sköt opposit-ionen mot säkerhetsstyrkor och dödade flera män innan säkerhetsstyrkorna besvarade elden. Enligt Israel National News Report så sköts sju polismän och minst fyra demonstranter (Gavriel Queenann. Syria: Seven police killed. Buildings torched in protest. Israel National News, Arutz Sheva 21/3 2011).
Den libanesiska tidningen Ya Libnan uppgav under hänvisning till Al Jazeera att demonstranter bränt högkvarteren för Baath-partiet och rådhuset i Daraa. Michel Chossudovsky diskuterade detta 3/5 2011 på Globalresearch (http://www.globalresearch.ca/syria-who-is-behind-the-protest-movement-fabricating-a-pretext-for-a-us-nato-humanitarian-intervention/24591) och menar att rapporterna tyder på att det inte var en fredlig protest som västerländska massmedia rapporterade. Flera av dem som demonstrerade hade vapen och sköt mot polisen. Han påpekar att enligt den initiala rapporten från den israeliska tidningen dödades fler polismän än demonstranter.

Slutsats: Starka belägg finns för att kriget i Syrien främst beror på intervention av USA & Co enligt väl kända Pentagonplaner från år 2001, att detta gynnat framväxten av ISIS, att president Assads utsagor var riktiga och för att Syriensolidaritets analys 2013 är riktig.

Statskupper mot demokratiskt valda regeringar efter Andra Världskriget.
Det finns inget land i världen som stött tillnärmelsevis så många militärkupper i demokratiska länder som USA. Utrikespolitiskt har USA tydligt visat att landet inte är för demokrati. Man kan kritisera och angripa diktaturer som står självständiga i förhållande till USA, som Irak, Libyen och Syrien men inte andra (Egypten, Tunisien, Bahrain, Saudiarabien, Pinochets Chile och alla de militärdiktaturer som USA stött/etablerat i Sydamerika och även i Sydostasien.)
Några demokratiskt valda regeringar som USA störtat/stött störtandet av/försökt störta i statskupper.
-Mossadeq i Iran 1953;
-Arbenz i Guatemala 1954;
-Sukarno i Indonesien 1965;
-Allende i Chile 1973;
-Sihanouk i Kambodja 1970;
-USA invaderar militärt och störtar den demokratiska Bishopregeringen i Grenada 1983;
-USA understödjer statskupp en i Venezuela 2002, och erkänner, omedelbart och officiellt, kuppmakarna som de nya representanterna för landet. Problemet för USA var att kuppen misslyckades;
-Den folkvalde presidenten Aristide kidnappas i Haiti av USA 2004 och skickas till Afrika. En statskupp genomförs, med USA:s stöd och många Aristide-anhängare mördas eller fängslas;
-Zelaya i Honduras 2009;
-Stödet till den egyptiska militärens statskupp mot Morsi 2013.
-Stödet till statskuppen i Ukraina i februari 2014
-Statskuppsförsök i Venezuela 2015.

i Andra om: ISIS, imperialism,al-Nusra, demokrati, Syrien, USA, politik, al-Qaida, diktatur, terrorism, extremism, Ryssland, ekonomi, debatt