Syrien, Assad och kriget. Demokrati och diktatur.

Detta blogginlägg utgår från en kommentar av ”Thomas” som jag besvarar ganska utförligt nedan. De inledande lätt kritiska synpunkterna på bloggaren A Svensson (http://blog.zaramis.se/2015/09/12/de-flesta-som-flyr-fran-syrien-flyr-fran-assad/) finner jag inte skäl att kommentera

”Svensson må vara lite ”kitslig” när det gäller att ta in kommentarer och är kanske ibland lite väl övertygad om sin egen förträfflighet men i frågan om Syrien är han nog faktiskt på rätt spår. Assadsregimen, där makten gått i arv från far till son och som till inte oväsentliga delar hämtar sin makt från det som nästan kan betraktas som medeltida klansamhällen, är en tveksam företeelse. Diktatur och förtryck av oliktänkande är och har varit dess signum allt sedan den kom till makten. Den arabiska revolutionen var en folklig företeelse som ville förändring i Syrien, tyvärr var det repressiva systemet för starkt för att det helt skulle lyckas men också för svagt för att behålla full kontroll. Konsekvensen är den tragiska situation vi ser idag. Nog har Assad en skuld i detta.”
AssadInterview2
Mina kommentarer.
Assad är liksom Saddam Hussein och Khadaffi diktatorer i stater som strävat efter nationellt oberoende och självständighet från USA. De utgör ett slag av f.d. kolonier eller ”utvecklingsländer”. En annan vanligare typ är USA-stödda diktatorer som Saudiarabien, Egypten och tidigare alla de diktaturer som USA stödde eller etablerade i Sydamerika. Libyen blev under Khadaffi Afrikas rikaste land, med kraftigt ökat välstånd för folket, och med en tydlig strävan efter oberoende politik för Afrika. Resultat: En sönderslagen stat, en grogrund för al-Qaida, ISIS och flyktingströmmarna.
Vad har vi för fakta om omfattningen av ”förtryck av oliktänkande” i det multietniska Syrien med religiös frihet och samexistens före 2011?

I Syrien har tydliga steg tagits mot demokratisering, enligt den vanliga synen på detta (som bortser att plutokrati kraftigt reducerat demokratin vid val i USA, vilket jag ingående behandlat i tidigare blogginlägg). Det finns flera partier i parlamentet, inklusive sådana som vill ha bort Assad. Vid presidentval under suboptimala krigsförhållanden vann Assad för något år sedan. Detta val förhånades av väst, som genast accepterat statskuppen i Kiev och accepterade valet i Ukraina under krigsförhållanden. Av allt att döma har Assad betydande stöd av befolkningen – annars hade man knappast klarat av att stå emot det USA-ledda kriget. Dess syfte är att få kontroll över Syrien. (Bilden nedan är efter israeliskt bombanfall mot Damaskus)
Syrien skada efter Israels bombanfall 4RTR3D5PK
Jag försvarar Syriens rätt till nationell självbestämmanderätt och rätten för folket att i kommande val själva välja sin ledare. Jag tar förstås då inte ställning för eller emot Assad – det är syriernas sak att bestämma. Det är viktigt för folken i världen att USA:s brutala, odemokratiska politik möter motstånd och stoppas. USA vill, med stöd av ledande västmakter och Sverige ha bort Assad utan demokratisk process. I den meningen är faktiskt syriernas motstånd i alla demokratiska krafters intressen
Ang: Arabiska våren i Syrien
Massmedia har mest tigit om en rapport från Arabförbundet från början av 2012 som baseras på iakttagelser av 166 observatörer från 13 arabländer, vilka besökte 20 städer och distrikt i hela Syrien under en månad vid årsskiftet.

Arabförbundets observatörer kunde röra sig fritt och intervjua medborgare som var mot eller för regeringen. Man nämner också att enheter i Fria syriska armén (FSA) attackerade både regeringssoldater och civila, med vapen och bomber, dvs. man ger stöd åt den syriska regeringens rapporter om sådana attacker. Som exempel nämns bombning av en civil buss, av ett tåg med dieselolja, av en buss med poliser och att åtta personer dödats och andra sårats.
Arabförbundets rapport kritiserar också regeringen för att ibland använda onödigt våld. Observatörerna beskrev också fredliga demonstrationer både för och emot regeringen, som med ett begränsat undantag inte stördes. Enligt observatörerna förekom falska eller överdrivna medierapporter om explos-ioner och våld.
Rapporten godkändes av Arabförbundets ministerkommitté med röstsiffrorna 4-1, då Algeriet, Egypten, Oman och Sudan röstade för och Qatar röstade mot. Denna rapport har en helt annan empirisk bas än t.ex. rapporterna från den Londonbaserade Syrian Observatory for Human Rights (SOHR), med nära band till regeringen i Storbritannien, som gör sina beräkningar av dödsfall på osäkra uppgifter från bl.a. hörsägen, Youtube och Twittermeddelanden.
Hur startade kriget?
I ett blogginlägg nyligen (http://jinge.se/mediekritik/vem-startade-kriget-i-syrien-hade-assad-fel.htm) anför jag bl.a. ögonvittnesskildringar av hur väpnade protester började. Jag kompletterar med Avsnitt 4.1 ”De första protesterna” ur ”Vad händer i Syrien”? från 2013 De första protesterna.
Det finns många belägg för att USA och dess allierade redan i de första protesterna stött och beväpnat delar av oppositionen i Syrien, och därmed motverkat möjligheten till en fredlig lös-ning.
Negroponte untitled
USA:s ambassad i Damaskus öppnade åter i januari 2011 efter att ha varit stängd i 6 år. Am-bassadören Robert S. Ford är en lärjunge till den kände ambassadören John Negroponte som organi-serade dödsskvadronerna i El Salvador på 1970-talet och i Irak som ambassadör i Irak 2004-2005, med Robert Ford som nära medarbetare (http://www.globalresearch.ca/the-pentagon-s-salvador-option-the-deployment-of-death-squads-in-iraq-and-syria/2604). Robert Ford spelade en central roll i att söka och etablera kontakter med oppositionsgrupper efter sin ankomst, och två måna-der efter hans ankomst inleddes väpnade strider av rebellerna (The Salvador option for Syria. US-NATO Sponsored Death Squads Integrate “Opposition Forces, Globalresearch 28 May 2011, http://www.globalresearch.ca/the-salvador-option-for-syria-us-nato-sponsored-death-squads-integrate-opposition-forces/31096).

Vanligen börjar folkliga protester i större städer, som i Tunis i Tunisien 2010, i Kairo i Egypten 2010, i Paris vid franska revolutionen 1789 och i St. Petersburg vid ryska revolutionen 1917. I Syrien började protester 17/3 2011 med deltagande av en beväpnad opposition i staden Daraa med 75 000 invånare nära gränsen till Jordanien.

Det finns olika uppgifter om vad som skedde i Daraa. Enligt oppositionen inled-des protesterna med att säkerhetsstyrkor tillfångatog tonåringar som ritade slagord från upproret i Tunisien på väggarna, och sedan inte ville släppa dessa tonåringar. Enligt Syriens regering sköt opposit-ionen mot säkerhetsstyrkor och dödade flera män innan säkerhetsstyrkorna besvarade elden. Enligt Israel National News Report så sköts sju polismän och minst fyra demonstranter (Gavriel Queenann. Syria: Seven police killed. Buildings torched in protest. Israel National News, Arutz Sheva 21/3 2011).
Den libanesiska tidningen Ya Libnan uppgav under hänvisning till Al Jazeera att demonstranter bränt högkvarteren för Baath-partiet och rådhuset i Daraa. Michel Chossudovsky diskuterade detta 3/5 2011 på Globalresearch (http://www.globalresearch.ca/syria-who-is-behind-the-protest-movement-fabricating-a-pretext-for-a-us-nato-humanitarian-intervention/24591) och menar att rapporterna tyder på att det inte var en fredlig protest som västerländska massmedia rapporterade. Flera av dem som demonstrerade hade vapen och sköt mot polisen. Han påpekar att enligt den initiala rapporten från den israeliska tidningen dödades fler polismän än demonstranter.

Slutsats: Starka belägg finns för att kriget i Syrien främst beror på intervention av USA & Co enligt väl kända Pentagonplaner från år 2001, att detta gynnat framväxten av ISIS, att president Assads utsagor var riktiga och för att Syriensolidaritets analys 2013 är riktig.

Statskupper mot demokratiskt valda regeringar efter Andra Världskriget.
Det finns inget land i världen som stött tillnärmelsevis så många militärkupper i demokratiska länder som USA. Utrikespolitiskt har USA tydligt visat att landet inte är för demokrati. Man kan kritisera och angripa diktaturer som står självständiga i förhållande till USA, som Irak, Libyen och Syrien men inte andra
(Egypten, Tunisien, Bahrain, Saudiarabien, Pinochets Chile och alla de militärdiktaturer som USA stött/etablerat i Sydamerika och även i Sydostasien.)
Några demokratiskt valda regeringar som USA störtat/stött störtandet av/försökt störta i statskupper.
-Mossadeq i Iran 1953;
-Arbenz i Guatemala 1954;
-Sukarno i Indonesien 1965;
-Allende i Chile 1973;
-Sihanouk i Kambodja 1970;
-USA invaderar militärt och störtar den demokratiska Bishopregeringen i Grenada 1983;
-USA understödjer statskupp en i Venezuela 2002, och erkänner, omedelbart och officiellt, kuppmakarna som de nya representanterna för landet. Problemet för USA var att kuppen misslyckades;
-Den folkvalde presidenten Aristide kidnappas i Haiti av USA 2004 och skickas till Afrika. En statskupp genomförs, med USA:s stöd och många Aristide-anhängare mördas eller fängslas;
-Zelaya i Honduras 2009;
-Stödet till den egyptiska militärens statskupp mot Morsi 2013.
-Stödet till statskuppen i Ukraina i februari 2014
-Statskuppsförsök i Venezuela 2015.

i Andra om: , ,, , Syrien, , , , , , , , ,

Anders Svenssons blogginlägg Pål SteiganIntervju med general Flynn Pål Steigan 3/8 Senator Black Todayszaman Aftonbladet 28/7 EU-observer 28/7 Pål Steigan 27/7 Al-monitor Pål Steigan 29/7 Globalresearch om DIA-rapporten Zero-hedge om DIA-rapporten Om DIA-rapporten Pål Steigan 25/5 Daily Mail 26/5 DN 13/5 Pål Steigan 5/5 Clarkes CNN-intervju Newsweek 12/1 Globalresearch 19/2 om ”kriget mot IS” DN 26/2 Joe Bidens medgivande New Eastern Outlook Sveriges radio 20/11 Reuters 7/11 ABC 21/11 Globalresearch 30/9 Daniel Ellsberg SvD 6/10 DN 11/9
Pål Steigans blogg
M ChossudovskyTehran Times DN Debatt 27/8Daniel PipesIndependent 24/8Ron Pauls artikelRune Lanestrands blogg
DN 8/8 DN 13/8 Tampa Bay News 12/8 Svensson-bloggen 26/7 New York Times 27/6 2013 New York Times 27/6 DN 26/6 SvD 26/6 John Kerry i Kairo Russia Today om ISIS DN 24/6 Globalresearch 18/6 2014 Globalresearch 11/6 DN 12/6 Iraksolidaritet Mike Powers, Iraksolidaritet DN 14/4 Seymour Hersh Blogginlägg om gasattacken 5 april Daily Star Dailykos om Turkiet

  5 comments for “Syrien, Assad och kriget. Demokrati och diktatur.

  1. 14 september, 2015 at 17:43

    Stefan Lindgren i 8 dagar idag http://www.8dagar.com/2015/09/4-miljoner-syriska-skolbarn-till-skolan.html

    ”Fyra miljoner syriska skolbarn återvände till omkring 15 000 skolor, när det nya skolåret började idag 13 september 2015 i landet.
    Syrien - skolbarn
    Här i Sverige sprids myten att det är Syriens regering som driver ut befolkningen med bensinfatsbomber. I själva verket kämpar de syriska soldaterna ensamma tillsammans med den libanesiska motståndsrörelsen för att hålla stånd och behålla befolkningen.

    Den tyskinitierade flyktingvågen är ett försök att lamslå Syrien genom brist på utbildade experter. Kansler Merkels egen inrikesminister går nu emot Merkels politik, när flyktingförläggningarna i München redan är fulla.

    Idag förklarade Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov att det finns säkra uppgifter om att USA har kunskap om var IS har sina fästen i Syrien, men deras bombningar riktas inte dit.

    I själva verket samarbetar IS och västmakterna i ett försök att största Assad-regimen. Arvfienden Israel gnuggar händernas. Vore det inte för Ryssland, skulle IS redan ha intagit Damaskus, säger den svenske Mellanösternexperten Per Jönsson på Utrikespolitiska institutet.

    Syriska websidor som SANA är fulla av rörande bevis för hur befolkningen arbetar för att upprätthålla normaliteten när deras demokratiska, sekulära samhälle står under attack från nästan alla håll. Är det inte de människorna vår solidaritet ska riktas till? undrar jag. Vad svarar världen när Syriens premiärminister vädjar att inte dränera landet på utbildade kadrer?

    Det tycks som om den medmänskliga sympatin med flyktingarna i Europa överskuggat den större solidariteten, med de syrier som fortsätter kampen mot IS och all sorts terrorism.

    Inledningen av det nya skolåret betonar syriska folkets vilja att möta kriget terror förde mot sitt hemland, säger utbildningsminister Hazwan al-Waz i ett brev publiceras på undervisningsministeriets webbplats.

    Al-Waz tillade att landets lärare gör allt för att säkra skolmiljön för eleverna, inklusive närbelägna lokaler, böcker och pedagogiska hjälp medel.

    Samtidigt bad han om förståelse för att klasserna på sina håll är mycket stora på grund av terroristernas förstörelse av skollokaler och fördrivning av civilbefolkningen.

  2. Manfred
    14 september, 2015 at 22:36

    Att de är imperialister vill Europas statsmakter inte veta något om. Men att hela världen skulle behöva deras värderingar – freedom and democracy – och att de bär ansvaret att lära världens folk vilka värden som gäller (om de nu inte vill foga sig i sin fattigdom frivilligt), det utgår den fria världens valda ledare ifrån.
    De satsar nationens pengar på att hela världen ska fungera som kapitalets tillväxtkälla . De utövar politiskt inflytande. Om det inte fungerar skyr de inte heller krig – helst per ”leading from behind”. Då hetsar man olika folk på varandra i den regionen.
    Resultatet är nya uppgifter för ledarmakterna: de får nämligen mycket att göra med nya fiender, som med blodtörstiga dåd och selfies bevisar att de nog måste tas på allvar av de mäktiga.
    Andra människor som blivit drabbade av den härskande världsordningen (flyktingar) dyker nu ofrågade upp i världspengarnas, kampdrönarnas och yttrandefrihetens fosterländer utan att vara beställda, och söker en chans att överleva där. Det tillstås inte alla. För Europas regeringar hör det till omkostnaderna de fått för att de har tagit ansvaret för de moderna staternas öde, som de i alla fall bara vill dela med varandra och med den transatlantiska partnern och inte med någon annan.

  3. Paul
    14 september, 2015 at 22:45

    skrivet 2013: http://motargument.com/?p=147
    Syrien har sedan länge varit en störfaktor för USA och den ”arabiska våren” var ett välkommet tillfälle att forcera Assads avsättning:
    Den första uppgiften för ledarmakten gällde att säkerställa att det överhuvudtaget existerar ett folkuppror. För det är ju ingen självklar automatik. Ett religöst, etniskt eller vilket missnöje som helst med Assad-regimen, är ju inte samma sak som beslutet att organisera motståndet.
    USA måste alltså radikalisera missnöjet och massorna. De båda golfmonarkierna Katar och Saudiarabien tog sig an krigspropagandan med omnipresenta satelliter och allestädesnärvaro i internet, med religiösa sändebud osv. får syrerna klart för sig, att den gudlösa regimen är dömd till undergång.Islamisk religiös fanatism är för USA fortfarande ett träsk där al-qaidas militanta antiamerikanism gror. Men i Syrien är den ett dugligt medel att förorsaka den sorts hänsynslöshet mot varje kalkulation, som vore nödvändig, om man är underlägsen och vill ställa maktfrågan mot den statliga våldsapparaten.Dödsoffren, nödvändigtvis i allt större antal, gör sitt för att den önskade stämningen Amerika ombesörjer med sin diplomatisk-propagandistiska adoption av upproret för vissheten, att man är på den riktiga sidan med protesten och kampen mot Assad. Att oppositionen resp.de olika tridspartierna blir erkända och att den amerikanska ambassadören gör blixtbesök i oppositions- högborgar o.dy. gynnar saken. Och i övrigt är varje avhoppad militär eller civil ledarperson ännu en spik i regimens likkista.
    Oppositionen ska ha klart för sig, vilket program den måste ha – alla krav måste lyda riktlinjen, att de inte kan uppfyllas under Assad-regimen. Därför varnas de oppositionella, som menar att de kan komma framåt med sitt ärende om de förhandlar med Assad-regeringen. Alla reformer, alla förhandlingförslag, som kommer från Assad eller från tredje sida, avvisas som skenmanöver.
    USA sörjer för att inbördeskriget inte tar slut: Assads regeringstrupper är ju militärt överlägsna och skulle kunna kväva uppståndet. Motsvarande till varje eskalation som Assad anser nödvändig, ställs vapnen till oppositionens förfogande: Peu a peu har rebellerna, som enligt propagandan ju bara är civilister eller desertörer, modern kommunikationsteknik, pansar-brytande vapen och förfogar även över mobilt flygförsvar.De kan inte besegra Assads trupper, men den nyttiga effekten är att inbördeskriget eskaleras, och att Assads regim numera enbart kämpar om sin överlevnad.Med fortsättningen av kriget blir läget för befolkningen mer och mer katastrofalt. Och alla människor i landet hardragits in i konfliken, om de så ville eller inte, för tillhörigheten till en konfession eller etnie betyder numera att man ansvarar för detta med sitt liv.

  4. Olof
    14 september, 2015 at 22:50

    För att få en klar bild över vad som händer gå in på följande länk:

    http://www.4thmedia.org/2015/09/syria-the-russian-air-cavalry-is-coming/

  5. Olof
    14 september, 2015 at 22:54

Comments are closed.