Sverige – Nu igen ??

Ja då, jag vet vem Tomas Tranströmer är men jag har aldrig läst något han har skrivit. Poeter och diktare har aldrig imponerat på mig i något avseende. Möjligen beror det på att mina första kontakter med skrået ifråga bestod av att lyssna på någon känd poet på ett bibliotek en gång, mannen ifråga verkade svårartat förvirrad och verkade vara i akut behov av hjälp av något slag.

Nästa poet jag lyssnade på i fem minuter var på någon av klubbarna i stan, jag minns inte vilken. Personen ifråga skulle också vara känd upplystes jag om av mitt sällskap, men även denne poet var obegriplig, eller i sanningens namn så misstänkte jag att han gjorde sig till för att verka obegriplig. Bägge dessa episoder utspelades någon gång på sextiotalet och efter det har jag alltid undvikit personer som sägs vara poeter eller diktare.

Guillou i Aftonbladet: ”– Det är genant. Det har inte med Tranströmers eventuella förtjänster att göra utan att han är en svensk. Akademien skämde ut sig genom att ge priset till två av de egna ledamöterna Harry Martinson och Eyvind Johnson 1974 och då trodde man att något sådant inte skulle upprepas. Man kan bara vara generad över att den Svenska Akademien, av världens alla poeter menar att det ska vara en svensk. Det är nämligen orimligt att göra en sådan bedömning.”

Samtidigt är jag glad för att Tranströmer fick priset. Jag slipper leta i bokhyllan, dessutom behöver jag inte kuta till biblioteket. Annars har jag alltid försökt läsa någon av den aktuella litteraturpristagarens böcker om jag inte redan har gjort det innan. En av de lyckträffarna var VS Naipaul. När jag läste hans bok ”Vid flodens krök” eller vad den hette så blev jag stungen av djungelns moskiter, var livrädd när vi paddlade över floden, höll andan när jag hörde mystiska ljud från träden. Jag har för mig att det var tio år sedan han fick litteraturpriset. (forts nedan..)

Men som sagt, somliga får ut en del av poesi, inte mig emot. Jag begriper inte riktigt vad, men är det bra för dem så är det ok för mig. Men jag tycker att det ligger en hel del i vad Guillou skriver, pinsamt att Svenska akademin berömmer en av sina egna, men kan norrmännen ge fredspriset till Obama så spelar väl priset ingen roll längre. En lång och varaktig devalvering av Nobelpriset är vad det handlar om. Det luktar svågerpolitik..

it Andra om: , , , , , ab1 ex1 dn1 svd Läs också; altruist, annarkia, 1, anders, 1, pamflett, k&å, 1, zaramis, 1

  38 comments for “Sverige – Nu igen ??

  1. Annika
    6 oktober, 2011 at 16:22

    Tillåt mig citera en dikt av Hjalmar Gullberg som du borde finna läsvärd:

    God sömn
    Det åskar och hingstarna skaka sin man.
    Förgäves! Ej väcks av skallet
    den sovande ryktaren Slentrian
    i det jordiska Augiasstallet.

    • 6 oktober, 2011 at 16:27

      Va? Varför skulle jag tycka det?

      • Annika
        6 oktober, 2011 at 16:35

        Jag har kanske tagit fel men jag hade fått intrycket av att du finner mycket i Sverige och världen vara i behov av ändring men att det sitter bl a beslutsfattare som inte verkar bry sig i vägen.

        • 6 oktober, 2011 at 16:37

          Jo, men varför skulle jag uppskatta ”Det åskar och hingstarna skaka sin man. Förgäves! Ej väcks av skallet” ??

          • Annika
            6 oktober, 2011 at 17:05

            Jag ger upp! Du och poesi hör nog inte ihop. Det är just att mycket skulle behöva ändras men att det sitter beslutsfattare m fl i vägen som dikten beskriver men som sagt du och dikt passar inte ihop. Men vi är alla olika och väl är väl det.

            • 6 oktober, 2011 at 17:18

              :-) Det var ju det jag försökte skriva i min bloggning. Men som sagt, det hade kanske varit bättre om jag diktat… :-)

  2. 6 oktober, 2011 at 16:54

    Augias, det var kungen som hade ett stall så täckt av träck att när herkules kom dit och svabbade rent det (jag vill minnas att en flod leddes om) räknades det som ett storverk?
    För att applicera dikten på samhället:
    Allt är skit i världen, och tiotusen varningsklockor ringer, men de som har makten är för lata/går på tomgång och låter sig hellre fotas av bingo rimer än göra något åt saken?

    • Annika
      6 oktober, 2011 at 17:26

      Herkules fick väl just detta stordåd underkänt eftersom han tog floden till hjälp. Dock, det finns många ställen bl a i Sverige som skulle må gott av att någon närliggande älv leddes in genom organisationen.

      Nu blev det visst lite off topic.

      • 6 oktober, 2011 at 17:27

        Fast nu är jag med på banan. Varför inte leda Stockholms Ström genom Rosenbad? :-P

  3. 6 oktober, 2011 at 17:41

    Tranströmer är väl värd priset i egenskap av poet, liksom Martinsson på sin tid. Och Tranis har blivit översatt till åtskilliga språk och är känd på många håll, även bland kinesiska poesi-afficionados. Tror han räknas till ”de dunkla” diktarna, de som kom fram där från slutet av sjuttiotalet. Fast han är ju inte krånglig att läsa, det är rena klara ord och meningar och inga obegripliga språkexperiment. Finns ingen anledning att skämmas över att en läsbar diktare på ett så poetiskt kanon-språk som svenskan får en bra belöning för det. Annars kan man ju tänka sig syriern Adonis som gjort en hel del för arabisk poesi, men han kanske lever några år till och kan få en ny chans.

    Språket är viktigt. För att citera Tranis:

    Språket marscherar i takt med bödlarna.
    Därför måste vi hämta ett nytt språk.

  4. KGH
    6 oktober, 2011 at 17:55

    Med tanke på att det är 37 år sedan man senast gav litteraturpriset till en svensk så kanske det är lite hårt att skriva ”nu igen” i rubriken. :) Jag måste dock erkänna att jag också har problem med poesi och poeter och inte i allmänhet ägnar mig åt att konsumera sådant. Men det är skönt att som omväxling ha både hört talas om och faktiskt läst något av pristagaren innan denne blev utsedd.

    • 6 oktober, 2011 at 18:08

      Åtta gånger har litteraturpriset gått till svenskar. Två gånger till medlemmar i sv akademien.

      • KGH
        6 oktober, 2011 at 18:28

        Det har faktiskt gått 6 gånger till ledamöter i akademin :) Selma fick det innan hon kom in i akademin, och Karlfeldt fick det posthumt men fyra har fått det medan de var medlemmar. Det är endast Nelly Sachs och Tomas Tranströmer som inte varit medlemmar i akademin av pristagarna så det talar till Tranströmers fördel.

        Men ja, vi är förmodligen överrepresenterade men det gäller även våra grannländer och vår ”egen” kultursfär i allmänhet.

  5. The Kurd
    6 oktober, 2011 at 18:13

    Jinge har du läst Carl Sagan någon gång? Jag skulle kunna kalla många av hans citat för poesi, poesi som poesihatare (som typ mig själv) beundrar.

    ”Consider again that dot. That’s here. That’s home. That’s us. On it everyone you love, everyone you know, everyone you ever heard of, every human being who ever was, lived out their lives…

    …There is perhaps no better demonstration of the folly of human conceits than this distant image of our tiny world. To me, it underscores our responsibility to deal more kindly with one another, and to preserve and cherish the pale blue dot, the only home we’ve ever known.”

    Hade han skrivit det ovan för några hundra år sedan så hade han väl idag kallats för profét.

    Tack för mig.

  6. Gösta Berling
    6 oktober, 2011 at 18:19

    Nja, kanske det är olämpligt av Svenska Akademien att ge priset till en svensk? Men å andra sidan, varför skulle just svenskar p g a nationaliteten vara diskvalificerade ? Sanningen är ju att det förmodligen finns hundratals författare som, var och en efter olika kriterier, är värda nobelpriset. Någon eller möjligen några få av dem är svenskar. Det kan bli en svensk pristagare, det kan lika gärna bli någon från en helt annan kultursfär (vilket det oftast blir). Den här gången blev det en svensk, jag kan möjligen se ett litet problem med det, knappast ett stort.

    Tomas Tranströmer har ju nämnts som tänkbar i många år så det är inte oväntat och inte oförtjänt heller. Annars hade jag gärna sett Bob Dylan som nobelpristagare. Och jag tycker det var synd att Graham Greene aldrig fick detta pris.

    • 6 oktober, 2011 at 18:21

      Åtta svenskar har fått litteraturpriset. Tycker du inte att det är liiite märkligt?

      http://sv.wikipedia.org/wiki/Nobelpriset_i_litteratur

      Selma Lagerlöf
      Verner von Heidenstam
      Erik Axel Karlfeldt
      Pär Lagerkvist
      Nelly Sachs + sv + tyskl
      Eyvind Johnson
      Harry Martinson
      Tomas Tranströmer

      Åtta gånger sedan 1945, och då ska man vara klar över att priset inte utdelats i alla år…

      • KGH
        6 oktober, 2011 at 18:39

        Säg sedan 1901 så blir det rätt, de tre första fick sina pris 1909, 1916 och 1931.

        • 6 oktober, 2011 at 18:42

          Ja jag såg det nu. Åtta procent av litteraturpristagarna räknas som svenskar.

          Är vi åtta procent (7,4%) av jordens medborgare? :-)

          • KGH
            6 oktober, 2011 at 18:49

            Kolla på våra nordiska grannländer också… Tre norrmän, tre danskar, en finne och en islänning. Sedan har man fyra polacker (eller 4.5 då en skrev på Jiddich), fem ryssar och 13 tyskar. (inklusive Nelly Sachs)

            Det är bara att inse att vi är mycket provinsiella och kulturellt inskränkta. På senare år så har också engelskan blivit kraftigt överrepresenterad vilket beror på att vi underordnat oss den anglosaxska kultursfären.

      • ianto
        6 oktober, 2011 at 18:40

        Den stora skandalen är att August Strindberg inte fick priset i stället för Heidenstam.

        http://www.svd.se/kultur/understrecket/litterar-strid-gav-en-seger-med-bismak_4631695.svd

        • Annika
          6 oktober, 2011 at 19:11

          Strindberg är alldeles förskräckligt överreklamerad. Det finns passager i det som han skrivit som är exempel på god litteratur men i det stora hela är han inget att hänga i julgranen. Att han dessutom slog åtminstone en av sina fruar sönder och samman gör ju inte det hela bättre. Det sätt som han hängde ut sina grannar på Kymmendö är bedrövligt och detta för att han behövde skriva något snabbt för att få pengar.

          Nobelpriset borde för övrigt ses över, tycker jag och då speciellt det i litteratur. Det är faktiskt patetiskt att dela ut detta pris till en enda författare per år. Det finns säkerligen tusentals författare som skulle platsa i skaran. Men när Nobelprisen instiftades var världen liten och gripbar. Det var i princip Europa och Nordamerika samt eventuellt Ryssland.

          Jag finner det rimligt att se om det är mäjligt att ändra på reglerna så att dagens verklighet bättre speglades än verkligheten för över hundra år sedan. Varför inte använda i alla fall halva litteraturpriset varje år till att stärka någon skola någonstans i världen där det är långt mellan skolorna eller stärka flickors rätt att få gå i skolan och lära sig att läsa och skriva?

          Ungefär samma resonemang kan göras om de övriga prisen. Som det är nu befäster prisen det stora försprång som statusfyllda universitet i USA redan har. Tänk om pengarna spreds till delar av världen som håller på att bygga upp egen forskning i stället.

          • Anders Sjölander
            7 oktober, 2011 at 10:27

            Litteraturpriset ges för litterära förtjänster och att liksom fredspriset skita ner det genom att politisera det vore ett svårt brott. Och att hundra år i efterhand tala illa om en av Sveriges största författare på grund av någon missriktad klichéartad feminism är rätt tramsigt och så politiskt korrekt att man blir illamående.

            Allt jag läst av Strindberg har varit fantastiskt bra. Sen att hans kvinnosyn var åt helvete var väl snarare symptomatiskt för tiden han levde i, och otäcka fördomar är väl något som en och annan författare haft…

            • Annika
              7 oktober, 2011 at 11:20

              Feminist är jag definitivt inte! Men jag tycker faktiskt att Strindberg är starkt överreklamerad oavsett om han slagit sin fru eller ej. Ett par fina saker har han skrivit, t ex Ett halvt ark papper. Att det skulle ha varit ett gängse beteende av män att slå sina fruar på den tiden stämmer inte. Selma Lagerlöf finner jag vara en suverän berättare. Beställningsverk kommer dock aldrig upp i samma nivå som sådant som kommit till på annat sätt. Nils Holgerssons underbara resa undantaget.

          • Anna
            7 oktober, 2011 at 12:55

            ALMA-priset delas ut varje år, det är världens största pris till barnlitteratur i någon form. Det kan vara författare, illustratörer, organisationer som arbetar för barns rätt till böcker och läsning, skolor mm.
            Nu kan jag inte kolla tidigare pristagare, men häromåret fick en palestinsk organisation priset för sitt arbete med läsfrämjanden åtgärder för barn och ungdomar.

        • Kamelsilaren
          7 oktober, 2011 at 00:12

          Den största skandalen är att det överhuvudtaget delas ut priser i konst- och litteratursammanhang. Sådant ska delas ut till fotbollslag och 100-meterslöpare. Jean Paul Sartre struntade i att hämta ut sitt nobelpris. Bra gjort av honom.

          • Anna
            7 oktober, 2011 at 12:49

            Skandal? Det står dig naturligtvis fritt att tycka att det är onödigt, men skandal?

  7. artie
    6 oktober, 2011 at 18:54

    Poster:

    Vy utdrag från gruppterapi Gökboet, (ratched) bildmanipulation, mun Margrete av Danmark, skalle Kristina Lugn, Harding som Karl 12, uppe i ena krysset på montaget Anders Paulsrud blickande ner från St Per.

    Kommentar ur Ratched:s mun: ”Skönt, nu slipper vi tjatet om Dawit Larsson det närmsta
    halvseklet.”

  8. *
    6 oktober, 2011 at 21:05

    http://jinge.se/allmant/hur-tanker-journalister-pa-dn-svd.htm

    Skulle vara intressant om denna händelse är samma person som nu dödat vårdaren på samma häkte. Kan vara en utlösande faktor att han återigen va på det taket, alla dessa år senare. Hans dåvarande dom kom sommaren 2006, men han ska enligt rykten på nätet ha suttit häktad flera månader efter det innan han förflyttades till sin anstalt.

    • 6 oktober, 2011 at 21:07

      Du kan utgå ifrån att det inte är samma person.

  9. Joakim
    6 oktober, 2011 at 23:47

    Av världens alla diktare, varför skulle inte personen kunna var svensk någon gång emellanåt? Varför skulle en sådan bedömning vara omöjlig att göra? Det handlar ju bara om finkulturella tyckanden? Och nu tyckte man tydligen så. Förresten borde det kunna delas ut postumt till Astrid för Brothers Lionheart, det är ju den ultimata barnsagan. Någon bättre saga har väl aldrig skrivits någonstans? Fast det är det ju för ”fölkligt” att tycka förstås, det är nog inte ”ansvarsfullt” (det utrycket börjar förresten vara ett kräkmedel…´)

  10. 7 oktober, 2011 at 09:35

    Visst är Tranströmer en bra diktare (läser litet poesi ibland och även av Kristina Lugn, för 40 år sedan kamrat i Uppsala FNL-grupp) och visst kan han skapa förtätade bilder att reflektera över, som de beundrande litteraturkunniga i olika tappningar sa i te.x. TV-programmet Babel igår.
    Ett par reflexioner:
    Antag att han i sina diktera ibland kommenterade en del frågor i tiden som rasism, Palestina-Israel, arbetslösheten, bankernas girighet, Vietnamkriget utifrån ett humanitärt demokratiskt rättvisepatos.
    Hade han då varit mer eller varit mindre intressant?
    Haft fler eller färre blivit engagerade eller berörda?

    Han är inte med i Svenska Akademin i motsats till flera tämligen okända diktare och ”litteraturpersonligheter” – säger detta något om denna Akademin?

    • 7 oktober, 2011 at 12:15

      det skulle förmodligen gjort honom till en omöjlig pristagare med tanke på att Peter Englund ska presentera vinnaren

  11. Anna
    7 oktober, 2011 at 12:45

    Själv går jag runt sedan ett dygn (nästan, skriver detta fredag kl 12.35) och mår alldeles förträffligt. Är väl inte direkt en stor lyrikläsare, men just Tranströmer passar både poesiälskare och oss som föredrar prosa. TT har stått på den korta listan i många, många år och det är väldigt välförtjänt att han får årets pris.

    Att han råkar vara svensk kan ju inte diskvalificera honom och som påpekats ovan, han är inte medlem i Akademien. Tidigare svenska pristagare kan inte den nuvarande Nobelkommittén lastas för heller.
    Själv tycker jag att Lagerlöf, Lagerkvist, Johnson och Martinson alla har de kvaliteter som krävs för ett pris. Sachs har jag inte läst, så hennes produktion kan jag inte uttala mig om. Heidenstam och Karlfeldt, nåja, de känns mer provinsiella.

    Men visst, pinsamt är bara förnamnet att Johnson och Martinson fick priset när de själva satt i Akademin.

    Men om man ska utgå från att svenskar och skandinaver öht inte kan få Nobelpris, då blir det kanske lite problematiskt även för övriga kategorier, inom fysik, kemi, medicin. Visserligen utgår man ju inte från ev språkkunskaper, den forskningen är mer internationell, men resp kommittéer finns i Sverige och risk för jäv finns trots allt. Forskarsverige är inte så värst stort.

    • 7 oktober, 2011 at 12:48

      Åtta gånger av drygt hundra. 7,75% av litteraturpristagarna är svenskar. Provinsiellt och partiskt, och dessutom pinsamt.

  12. Anna
    7 oktober, 2011 at 12:51

    Man får väl anta att kunskaperna i kinesiska, arabiska, ryska … inte var så värst utbredda första hälften av 1900-talet. Så, jag undrar om man kanske inte ska ta och se på hur priset har delats ut fr o m säg runt 1950 (?).

    • 7 oktober, 2011 at 12:54

      Det var väl samma sak oavsett vilket nobelpris det gällde då?

  13. Lord
    7 oktober, 2011 at 12:57

    Latuff kanske borde få priset för sin förmåga att belysa obehagliga (för en del) sanningar och för att moraliskt hjälpa förtryckta. Fast serier och karikatyrer räknas nog inte riktigt som litteratur.

  14. Max B
    7 oktober, 2011 at 17:43

    Alla behöver inte vara poesiälskare, jag har dock JRR Tolkien att tacka för att jag kan finna tycke i språk och hur ord används.Och tills i somras kände jag inte till Tomas Tranströmer. Men morsan tyckte jag var bra på att skriva dikter(gjort det ibland som födelsedagspresent) så hon gav mig Tranströmers diktsamlingsvolym från detta året. och sen i somras har jag bläddrat i den där boken ett par gånger. Och den dikt som jag gillar mest, kanske du också skulle fatta. Tänkte att det kanske var värt ett försök.

    Misstänker nämligen att du gillar kaffe, och Tranströmer har skrivit en dikt som heter just Espresso :)

    Det svarta kaffet på uteserveringen
    med stolar och bord granna som insekter.
    Det är dyrbara uppfångade droppar
    fyllda med samma styrka som Ja och Nej.
    Det bärs fram ur dunkla kaféer
    och ser in i solen utan att blinka.
    I dagsljuset en punkt av välgörande svart
    som snabbt flyter ut i en blek gäst.
    Det liknar dropparna av svart djupsinne
    som ibland fångas upp av själen.
    som ger en välgörande stöt: Gå!
    Inspiration att öppna ögonen

    :) trevlig helg på dig!

Comments are closed.