Detta gästblogginlägg i högst aktuella frågor av skribenten Sven Hofman återges med tacksamt och benäget tillstånd. Sven Hofman har tidigare bidragit till intresset för och kvaliteten i bloggens med inlägg i skilda frågor av historisk valör, inte minst i frågan om fascismens och dess karakteristika.
Sven Hofmans artikel.
Man bör kalla saker vid deras rätta namn. Striderna i Ukraina är ett inbördeskrig, inte ett krig, som Dagens Nyheters monomane chefredaktör Peter Wolodarski envisas med att kalla det (exempelvis i söndagsledaren 8/2). Och detta trots utländsk iblandning på ömse sidor. Finska inbördeskriget 1918 var också ett storskaligt brodermord – trots att den vita sidan knappast skulle ha vunnit en så snabb och grym seger utan Kejsartysklands intervention. Spanska inbördeskriget var en kamp mellan den lagliga republikanska regimen och de upproriska militärerna, falangismen, oaktat att legitimisterna fick militärt stöd utifrån. (Också det besinningslösa slaktandet av Pariskommunen 1871 var en intern fejd, trots att den borgerliga, vinnande sida
n fick stöd av preussisk militär.)
I intet fall var det fråga om ett krig mellan ont och gott, mellan ljus och mörker, mellan heligt och mindre heligt. Också det utdragna inbördeskriget i Ryssland var i allt väsentligt ett klasskrig, även om västmakterna och det återupprättade Polen gjorde vad de kunde för att ingripa i händelserna och störta den legitima bolsjevikiska regeringen.
De som idag talar om striderna i Ukraina som ett krig mellan stater – om man ska tala klarspråk: mellan en blodbesudlad regim i Kiev och en något mindre blodbesudlad regim i Moskva – har en speciell dagordning. De önskar att det ska framstå som en konfrontation mellan maktblock, när det noga beaktat rör sig om en kamp mellan fientliga intressen inom en och samma statsbildning. Säger man krig är det rimligt att båda sidor kan begära och påräkna ett yttre beskydd.
Nato-blocket kan nämligen, å andra sidan, inte gång på gång gå in i andra länders inre angelägenheter med vapen – som skedde i Jugoslavien, i Afghanistan, i Irak, i Libyen och möjligen, fastän inte helt öppet, i Syrien – utan att ”försvarsalliansens” anseende skadas i grunden. Därför måste inbördeskriget i den besynnerliga statskonstruktionen Ukraina (vars västliga delar historiskt sett har hört till både Polen och Österrike, och säkrades åt den ukrainska sovjetrepubliken genom Hitler-Stalin-pakten, men däremot varken till Ukraina eller till Ryssland) göras till utrikespolitik (vilket man trots allt inte lyckades fullt ut med i Syrien, förrän västmakternas skapelse IS kom på plats).
Och kunde man inte kalla det ett krig, så skulle man inte heller kunna godta att regeringen Porosjenko sätter in militär, inklusive tungt artilleri, mot delar av den egna befolkningen. Man har med all rätt angripit Assad-regimen i Damaskus för att den har tillgripit övervåld mot ”sina” upprorsmakare; men vilken statsledning skulle vara helt passiv om så kallade terrorister tog till vapen? Knappast Washington. Se på konsekvenserna av 11 september! Skillnaden är att vedergällningen i det senare fallet skedde utanför rikets gränser: andra länders folk, oskyldigt misstänkta fick betala priset.
Men ”kriget mot terrorn” är ju inte heller ett krig utan ett illegalt avrättningståg som Sverige tyvärr – genom Göran Persson-regeringens uppseendeväckande avsteg från den traditionella svenska non-interventionismen – blev delansvarigt för. Också angreppet på Libyen 2011 var en kriminell handling som fläckar Sveriges anseende som fredsmakt och medlare mellan stridande parter; man har svårt att se en svensk Folke Bernadotte, Dag Hammarskjöld, Gunnar Jarring ånyo gå in i förtroendeskapande aktiviteter på en internationella arenan inom de närmaste femtio åren.
Persson/Lindh har, liksom Reinfeldt/Bildt, har förspillt mycket av vårt lands utrikespolitiska förtroendekapital. Bildts och Sikorskis fräcka försök att utifrån fälla Janukovskij-regimen slår tillbaka mot Sveriges egen nationella säkerhet. Löfven och hans ministrar har nu en tung uppgift i att reparera de skador som deras närmaste föregångare har åsamkat oss alla. De måste först och främst stå emot locktonerna från russofober och aktivister inom medierna och militärapparaten som gör allt de kan för att förstora skeendet i Östukraina och inbilla oss att det där primärt handlar om rysk expansionism.
Det är inte Ryssland som har ritat om statsgränser i Europa efter kalla krigets slut (betrakta utbrytningarna ur Sovjetunionen, Jugoslaviens upplösning, Tysklands så kallade återförening!). Men om Putin et consortes inte kan utmålas som aggressorer, då blir det svårare att få med en fredligt och förnuftigt folk som det svenska i Nato-familjen av kärnvapenmakter och villighetskoalitioner.
Man måste nog också i detta falla tala klarspråk: Peter Wolodariski och hans mediepolitiska följeslagare – på ledarside- och nyhetsplats – är vår tids suveräna krigshetsare, och däri ligger deras alldeles speciella farlighet.
intressant.se Ukraina, Ryssland, fascism, politik, USA, statskupp krig, desinformation ekonomi imperialism, kapitalism NATO EU, Ryssland Merkel, Hollande,
Britta Ring i Kunut Lindelöfs blogg 10/2 Peter Wolodarskis ledare 8/2 DN 8/2 Intervju med Merkel Lavros uttalande Hollandes uttalande Sveriges Radio 7/2 Pål Steigan Globalresearch 6/2 Robert Parry 6/2 Parrys bok Huvudstadsbladet 5/2 E Zuesse på Globalresearch 31/1 Åtta dagar 29/8 2014DN 24/1 The saker Globalresearch 22/1 Globalresearch 23/1 OSSE:s hemsida Hans lilla gröna Oliver Stone på FacebookNyhetsbanken Ryssland fördömer USA & EU:s nej till resolution mot nazismen Talesman för Ryssland Nej från USA & Co mot nazism-resolution FN-resolutionen 2012 DN 23/11 SvD 23/11 Orangea revolutionen Michael Roberts blog Från Poroshenko till Putin – en nedförsbacke Pål Steigan 15/11 DN Debatt 13/9 M Hudson i CounterpunchPål Steigan Counterpunch om USA:s UkrainapolitikYatsenjuk och Nuland DN 30/7DN 23/2
Rozoff i Globalresearch
19 svar till “Svenska krigshetsare och deras följeslagare”
Anders, om du går tillbaka så måste du inse att du fortfarande inte har svarat på frågan. Jag hoppas det beror på att min fråga var svårt formulerad. Därför väljer jag att omformulera frågan så du bara behöver svara ja eller nej och där USA inte behöver nämnas en enda gång.
Tycker du inte Ryssland bör straffas för sitt brott mot folkrätten?
Första måste man ha ett fungerande rättssystem, vilket inte är fallet. Bush, Obama, Blair är t.ex. inte prövade inför rätt för sitt angreppskrig mot Irak med hundratusentals dödade. Då det gäller inbördeskriget i Ukraina bör Obama (som i CNN indirekt medgivit att USA stod bakom statskuppen i Kiev 22/2) och EU-ledare prövas för stöd till statskuppen och för olagliga
Pröva och straffa först de större skurkarna som gjort (större) brott tidigare detta millenium- sedan de mindre. Så fungerar nog ”rättvisan” i allmänhet.
Ställer du upp på detta. Ja eller Nej
Christians fråga är retorisk på så sätt att den är omöjlig att besvara. Om jag formulerar om frågan utan vare sig USA eller Ryssland, undrar jag hur Christian svarar:
”Tycker du att rånare och mordbrännare ska gå fria medan ficktjuvar ska bestraffas?”
Titta på det här brandtalet som en ukrainsk kvinna håller mot Kiev juntan!
http://original.antiwar.com/justin/2015/02/08/kievs-bloody-war-is-backfiring/
skulle vara evigt tacksam om du ville skicka videon till SVT och MacCain
Kiev har sedan länge struntat i sina åtaganden emot folk i östra Ukraina, de betalar inte ut pensioner och andra sociala åtaganden och kontrakt som Kiev har med befolkningen. Detta sätt att strunta i sina nationella åtaganden har sträckt sig utanför områden kontrollerade av NVA, så som Debaltsevo. Kiev har alltså inte längre skuggan till legitimitet i de områden där man inte uppfyller sina kontrakt. Därför vill jag inte ens kalla det inbördeskrig, utan Kiev bedriver invasionskrig emot defakto-oberoende landmassor, land som Kiev övergivit och vägrar uppfylla sina åtaganden emot. Kiev har frånsagt sig ansvar för stora landmassor i östra Ukraina och ägnar sig åt att bekriga dem. Skamligt.
Ryssland är ingen ficktjuv utan för deras självständighet vitala intressen står på spel.
Us/Uk har en infernalisk makt att förfalska alla väsentliga fakta i sina lejda eller frivilliga medhjälpares ögon. Us/Uk har aldrig själva följt några spelregler och leder ett groteskt internationellt brottssyndikat. Det enda de förstår är våld och det är bara viljan att försvara sig mot dessa odjur som hindrar dem att förslava alla.
Eftersom de nämnda odjuren tvingar på oss lögner via sina ohederliga medhjälpare i medierna sätter de demokratin ur spel. Ryssland måste av diplomatiska och psykologiska skäl delta i skendebatten om folkrätt mm men de har inga illusioner om de anglosaxiska eliternas ondska. Deras enda regel är att det finns inga regler. Som Lord Palmerston sade: varthelst brittiska undersåtar reser kan de strunta i lagarna i förvissning om att den brittiska flottan kommer att undsätta dem.
Jag skulle tro att ryssarna kan sin Solzjenitsyn utantill och därmed har ett stort övertag över västeuropéer och amerikaner vad gäller förståelsen för dagens konflikter och maktspelet i Ukraina och världen. Det förklarar också Putins stora popularitet bland det ryska folket.
Den ofattbara sionistiska framgången med omstarten av Israel efter 2000 år inspirerar förstås till nya äventyrligheter. De ukrainska oligarkernas urhem Khazaria gick ju under för bara 1000 år sedan. Tydligen dags att återställa ordningen efter Svjatoslavs I av Kiev framfart i historieböckerna. Eller kan vi hoppas på en ukrainsk Putin som tar och sanerar upp efter västvärldens generösa support till fascister och oligarker?
Knut Lindelöfs blogg återger nu ett inlägg som utgörs av ett mycket bra brev av Britta Ring till Studie Etts redaktion igår kväll (http://www.lindelof.nu/jag-anklagar-er-for-att-svika-ert-ansvar/), där jag återger utdrag efter godkännande av Knut Lindelöf:
Britta Ring skriver bland annat:
”När började ”problemen” med Rysslands – och den av USA utpekade skurken Putins – aggressivitet? De började i och med USAs inblandning i Ukrainas inre angelägenheter via National Endowment for Democracys infiltration för ett antal år sen, som kulminerade i det stora upproret på Maidan och den högerextremistiska väpnade kuppen 22 februari, som fällde den sittande regeringen och installerade en kuppregim med starkt nazistiskt inslag. Som omedelbart godkändes av USA och väst, trots den fredliga överenskommelse om regeringsskifte under ordnade former som hade slutits dagen innan. Observera: hårda fakta, som därefter har mörkats, bl a av public service. Avskyn mot de gamla oligarkerna och korruptionen var stor. I stället har demonstranterna fått nya korrumperade oligarker, en ekonomi i kaos med EU-styrt kommande stålbad och ett inbördeskrig. Ingen revolution direkt.”
Allt handlar om upptrappning. Och nu senast insinueras utan invändningar i svensk public service att Ryssland/Putin av uppblåsta storhetsdrömmar skulle vara berett att invadera vilket land som helst i sin omgivning – senast idag en viss Karlis Neretniekis, en gammal krigisk fördetting från Försvarshögskolan. Det finns ingen som helst logisk anledning till sådana misstankar. Studio ett medverkar till ren och skär krigshets.
Röster som manar till nykter eftertanke, avspänning och försök att hävda gemensamma intressen av fredligt samarbete mellan de europeiska länderna är inte välkomna till Studio ett, som nu förväntar sig krig.
Jag anklagar er för att svika ert ansvar. Det är en allvarlig anklagelse, eftersom ni har stor makt över den information som vi i egenskap av medborgare i ett demokratiskt land behöver för att kunna förebygga ett krigsutbrott i vårt närområde, som vi mycket väl själva kan dras in i. ”
Studie Etts chef svarar;
”Jag är ledsen över att du reagerar så starkt och tycker att vi svek vårt ansvar, men jag är säker på att olika röster har kommit fram i debatten över tid och vi fortsätter att bevaka Ukraina med nya inslag och nya samtal framöver.
Med vänlig hälsning
Margareta Svensson”
Jag undrar: Vad vet hon egentligen om inbördeskriget i Ukraina? En förutsättning för att framträda i strömlinjeformade massmedia är väl att man inte framför avvikande uppfattningar, hur väl grundade dessa än är. Har jag fel?
Det tycker inte jag att du har fel i på något sätt. Man kanske skulle kunna tänka sig att de fyra programledarna i Studio ett har någon slags egenintresse i att gå Usa:s intressen i sin våldsamt partiska rapportering i Ukrainafrågan. Numer omtalar de ämnet som om det vore etablerade sanningar som ingen motsäger, vilket naturligtvis inte ens nära sanningen.
Jag har länge blivit rosenrasande över att lyssna på det programmet där de i sin arroganta överlägsna ton basunerar ut frågeställningar och ämnen och intervjuar gäster i den mest reaktionära anda.
Ukraina, islomofobisk hetsning, den totala undermineringen av förra sommarens tågstrejker. Hetsningen mot islam har på sistone blivit rent läskig inte bara i Studio ett. Häromdagen var frågeställningen i ett annat P1-program om islam och terrorism verkligen var så väsenskilda.. egentligen. Alltså om muslimer egentligen är terrorister innerst inne. Och med muslim menas förstås arab, kort och gott. Är det konstigt att högern går framåt när Public Björntjänst är som den är?
Hela SRp1 är likadant (märks inte minst på RingP1:s programledare) men Studio ett är esset i leken, flaggskeppet. Parhästarna är SVT nyheter och DN.
Frågan jag alltid funderar på, för det personliga ansvaret kan man aldrig undkomma. Dessa programledare och skribenter, är de dumma eller onda?
Eller är de bara snobbiga lufthuvuden som vet precis vad som skall sägas och skrivas för att inte få sparken? Alla som någon gång haft en chef vet väl vad denna uppskattar och inte.
Mycket bra skrivet brev av Britta Ring! ! Mycket förväntat svar av chefen – kvalificerat struntprat. Det räcker för chefen med att säga att Brittas korrekta konstateranden är upplevelser och att SR är världens mest nyanserade och bästa, rejälaste, rekordeligaste och hederliga radiokanal så är saken biff! Frågor på det? Alla antiryska uttalanden som gjorts i SR har ju vägts upp att ett antiamerikanskt uttalande! eller hur?
På tal om Public Björntjänst; NRK:s morgonsändningar börjar alltid med en vinjett av olika ljudbitar varav en är: ”USA er vår fremste allierte”
Hej Anders!
Tack för en jättebra blogg och idogt arbete!
[…] jinge.se – Svenska krigshetsare och deras följeslagare […]
Enligt morgonnyheterna kl 6 tecknar utrikesminister Wallström en mörk bild av läget i världen. Hon är orolig för ”rysk aggression” mot Ukraina. Hon anser det vara det största hotet mot fred i Europa. Hon träffade nyligen USA:s utrikesminister Kerry i Washington och är desinformerad. Jag hittar ej deklarationen på nätet. Väntar vi oss att hitta skrivningar (i diplomatisk form) om statskuppen i februari förra året? Om USA:s aggressiva hållning i Ukraina och annorstädes? Om undermineringsarbete via NED, om Obamas medgivande i CNN att USA låg bakom statskuppen i Kiev, om Kievs överträdande av Minsk-avtalet i vår? Om USA:s intervention i Syrien? Om Putins försiktiga hållning? Om faran med NATO:s uppladdning runt Ryssland med kärnvapenbestyckade baser?
Viss bakgrund om Ukraina.
* USA:s och EU:s stöd till den fascistinfluerade statskuppen dagen efter Janukovitj’s överenskommelse med oppositionen ifrågasätter verkligen stödet till de vanliga demokratiska principerna.
* De ekonomiska sanktionerna mot Ryssland strider mot FN-stadgan och internationell rätt.
* I Ukrainas regering efter statsuppen 22/2 fick fascistpartiet Svoboda 4 ministerposter, bl.a. som vice premiärminister och mer extrema Högersektorn har också män på ledande poster.
* Men Rysslands annektering av Krim med överväldigande befolkningsstöd är brott mot FN-stadgan.
* USA:s långvariga intervention i Ukraina via ursprungligen CIA-avläggaren NED är det sannolikt också.
* Statskuppen och Svoboda har hyllats av bland andra naziststämplade ”Svenskarnas parti”.
* USA och EU har helt avstått från att kritisera fascismen i Ukraina och i stället talat om nationalister.
* I det nya parlamentet sitter minst 29 fascister, bland 410 ledamöter
* En nazist är nu polischef i Kiev.
* Nazister från olika länder, bl.a. Sverige strider tillsammans med Ukrainas armé i östra Ukraina.
Apropå upprepningar…..
De ukrainska trupperna och legosoldaterna från Blackwater, Polen, Litauen får duktigt med stryk vid Gorlovka och är helt inringade. Bara en tidsfråga innan de kapitulerar. Därav Porkys skyndsamma resa till Minsk…han är desperat och vill förhindra att alla blir krigsfångar eller stryker med. Det mest patetiska är att Porky vill att kvinnor ska ersätta alla värnpliktiga som rymt från tjänstgöring enligt ett nytt dekret. Verkar som Poroshenkos dagar vid makten är räknade…
Jo och Turchenko lär vara pretendent på att ta över och var och arrangerade en bluffseger vid Mariupol tillsammans med inte alltför entusiastiska azov krigare.
ARD , den tyska motsvarigheten till SVT, anordnat en intressant ”Talkshow” om Ukraina, med deltagare från alla ”parter”, pro ryska, neutrala och emot/hökar.
Deltagare:
Harald Kujat : hög tysk militär och fd NATO chef
Gabriele Krone-Schmalz frilansjournalist
Martin Schulz EU parlamentets president
John Kornblum fd amerikansk ambassadör i Berlin
Då det inte finns någon videoöversättning till engelska, och inte heller västmedia tagit upp detta program, lånar jag sammanfattningen från den holländske bloggaren:
CITAT:
”Summary: Kornblum wants to keep the option on the table for the US to deliver weapons to Kiev, Kujat was against that. Schulz scored points with the public by saying that Europe was the neighbor of Russia, the US is not. Europe should deal with this problem, not the US. Kornblums dry remark: in the end of the day, power lies in Washington. Our equally dry rebuttal: not if you manage to antagonize the entire world against you, mr ambassador and you some day find yourselves in a conflict with Russia, China, Islam and Europe at the same time. Schulz accused Washington of cynical mind games and completely ruled out German participation. Kujat went as far as saying that it was ‘idiotic’ to even contemplate a military solution and added that Russia could end the war in 48 hours (by invading Donbass) and even said that president Putin was modest when he had threatened he could reach Kiev in twee weeks, where military NATO expert Kujat said that one week would suffice, but that Putin did not act upon that, because he did not want escalation. Kujat said that the civil war in Donbass should not debouch into a battle for who owns Ukraine (which of course is the intention of the Americans, listen again to what Nuland said shortly before her staged CIA coup: [2:28]). However, at the end of the discussion even Kornblum had to admit with a sigh that there will be no war between the West and Russia.
The rift between the US and Germany (Europe) is obvious. Europe is not interested in escalation.”, slut på citatet.
https://deepresource.wordpress.com/2015/02/09/prominent-german-talkshow-about-ukraine/
Utöver situationen i Ukraina, man kan konstatera att detta är ett starkt underbetyg för europeiska politiker, som inte själva klarar av att lösa ett europeisk problem utan måste inhämta USAs godkännande. Det handlar även om politikernas totala illojalitet/svek mot sina medborgare.
[…] http://jinge.se/mediekritik/svenska-krigshetsare-och-deras-foljeslagare.htm […]