Jag tillhör gänget som läste Millenniumserien vartefter böckerna släpptes. Dessutom var Lisbeth Salander en tämligen overklig person i många avseenden, samtidigt var det omöjligt att sluta läsa. Böckerna var skrivna av en klar talang när det gäller ämnet Dramatik.
Hade Stieg levat idag så hade han kunnat hålla sig med ett hus i Söderhavet, ett i Stockholms skärgård och dessutom en stor våning på Östermalm. Nej, jag tror att han möjligen köpt sig och sambon en större lägenhet i SoFo, och enligt dagens Expressen så hade det säkerligen blivit ett hus i skärgården. Men så blev det inte, det blev istället en konflikt som breder ut sig i media, en konflikt som nästan alla har synpunkter på.
Vi kan alla konstatera att det var utomordentligt slarvigt av honom att inte skriva något testamente om hans mening var att Eva Gabrielsson skulle ärva honom om han blev överkörd av en långtradare eller mördad av rasister. Men nu gjorde han inte det vilket innebär att hans familj ärvde honom. Det är inget att ha synpunkter på, alla vuxna känner till dessa regler och familjen har tydligen erbjudit Gabrielsson tjugo miljoner av arvet för att få slut på stridigheterna. Det finns inte någon anledning att ha synpunkter på det heller, tjugo miljoner är en fruktansvärd massa pengar.
Hans familj har länge fått schavottera i pressen och det som har sagts har fått stå oemotsagt till stor del, därför har de nu startat en hemsida som du når om du klickar här. Vill du veta vad hans familj tycker och vilka invändningar de har mot den kampanj som riktats mot dem i pressen så bör du besöka den och bilda dig en egen uppfattning. Det har jag gjort.
it Stieg Larsson, Millennium, Lisbeth Salander, Arvet, Eva Gabrielsson, Böcker, Mediekritik, Expo ex123 ab1 dn1 svd svt
9 svar till “Stieg Larsson”
Jag läste bara sista delen när den gick som följetong i DN. Tyckte inte det var så enormt – Pippi långstrump i brottsåldern ungefär, inte så mycket mer.
Egentligen gäller den här frågan inte bara ovanstående parter, det gäller alla som har ett långvarigt samboförhållande. Med gemensamma bar så är läget lite bättre för sambon, men inte mycket.
Om ni föredrar att vara sambo, skriv alla tänkbara avtal som går, det är bäst för er själva.
Bar, jag menar barn.
Böckerna är som en mycket bra amerikansk actionfilm, man sitter där på helspänn, och något Dostojevskij-djup ska man väl inte begära i tid och otid. Men för att citera Guillou, för att göra en sådan helt osannolik dundersucce krävs det att man har dött. Ett högt pris, minst sagt.
Och om ni råkar gifta er med sambon så slutar samboavtalet att gälla!
Skriv alltså ett nytt avtal! (Äktenskapsförord).
Om Larson & Co har jag ingen åsikt,jag har inte läst böckerna och kommer inte att läsa dom heller.
Men när pengar kommer in i bilden så verkar ”folk” bli totalt utan hjärna…bara $-tecken i ögonen.
Skärpning! / Jinge
Den medialt omhuldade Eva Gabrielsson har fått hur mycket utrymme som helst i press och TV medan familjens version av det hela tydligen aldrig varit speciellt intressant så det är angeläget att även deras syn på saken får komma fram. Ska försöka sprida länken för i ett demokratiskt samhälle ska ingen ”korsfästas” utan att ha haft möjlighet att lägga fram sin egen syn på saken.
Jag lägger in en länk till en artikel i Sydsvenskan om samma ämne, du får väl stryka den om du vill.
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/kulturkritik/article1357186/Hur-lange-ar-det-synd-om-Eva-Gabrielsson.html
Sant. Nää, Sydsvenskan ÄR etablerade media…
Varför gifte de sig inte, det hade löst alla juridiska problem? De skäl som anförts för att de inte gjorde det (risk för förföljelser av högerextremister) är inte trovärdiga, det är fullt möjligt att gifta sig anonymt.
Överhuvudtaget, jag har aldrig förstått invändningarna mot äktenskap, om man menar allvar med att dela sina liv, bör man gifta sig. Äktenskapet är inte ett kapitalistiskt påfund, utan en urgammal sed grundad på sunt förnuft. Varför skulle annars homosexuella (med rätta) kräva samma rätt?
Att man undviker att gifta sig beror snarare på ansvarsflykt, den nya tidens främsta sjuka, man vill inte ”committa” sig som det heter på nysvenska.
Ett livslångt samboskap är egentligen detsamma som att leva i en livslång livslögn.
Från en som varit gift i 27 år..