Jag kan inte rå för mina egna tankar när jag ser ut över min nya utsikt. Sprängningarna är under avtrappning och vibrationsvältarna är igång.

Jag tänker på alla smågrabbar som med möda bygger vägar och hus i sandlådan och som oförtrutet kämpar vidare när deras olika byggen raseras av kamrater eller för torr sand.

Männen på bilden leker inte, tror jag..

Det ser ut som om de har lärt sig knepen men alla är inte imponerande. Tre rådjur har trots avspärrningarna lyckats ta sig in så i gryningen ska kanske ett uppbåd dras ihop för att driva ut dem. Om de inte själva lyckats ta sig ut innan förstås..

Tyvärr blir det nog så pass tidigt att fotografering är omöjlig, den som lever får se..