Idag är det inte Lars Ohlys vara eller icke vara som står överst på den mediala menyn, det är Miljöpartiet som bereds utrymme i den ambitiöst orkestrerade Mosa Mona-kampanjen. Och att (MP) och Wetterstrand blir till rubriker beror helt och enbart på vissa socialdemokraters- och vänsterpartisters oförmåga att förstå vad klockan är slagen.
Vänsterpartiet har tillsatt en kommission som ska utreda vad man ska göra åt det faktum att partiet har backat varje år som Lars Ohly varit partiledare. Det är ett grandiost misstag, att partiet skulle gå kräftgång efter att Gudrun Schyman lämnat var vi nog många som insåg, men idag växer skaran som också inser att partiet är på väg ut ur Sveriges Riksdag. Det finns idag ingenting som talar för att partiet kommer att få mer än 2-3 procent av väljarkårens stöd i valet 2014. Den enda chansen är om partiet genomgår en radikal förnyelse, och bägge dessa ord befinner sig så långt ifrån dagens vänsterparti som det någonsin är möjligt.
Radikal, hur många hundra vänsterpartister har vi i landet som ens vet vad det betyder? Och Förnyelse, jo jag vet att det finns i vissa kommuner, men dessas framgångar skylls internt på någon slags revisionism som oftast sammanfattas i skällsordet ”VVV-
Nissar”, där VVV inte är en markering för något nytt på nätet utan står för Vägval Vänster.
Idag redogör Svenska Dagbladet för kända fakta, miljöpartiets riksdagsgrupp är i ökande grad är negativ till det rödgröna samarbetet, och för ovanlighetens skull är det knappast en politiserad nyhet trots att Expressen är snabba att hänga på. Man ser givetvis chansen nu när Reinfeldt inte vågade byta ut miljöministerattrappen, dennes inställning när det gäller kärnkraft och jakt på utrotningshotade djur som valar och vargar kommer att flytta ut Centerpartiet från Sveriges Riksdag i nästa val, då hjälper det inte längre med stödröster från moderaterna.
Och kvar finns då plötsligt ett parti som faktiskt är ett miljöparti, och dessutom ett borgerligt sådant.
De chanser som Ohly och Sahlin haft att få ett positivt eftermäle har runnit ut i sanden, motståndet mot att släppa den egna makten och kalla till en kongress med det uttalade målet att byta ut partiledningen är orsaken. Det är beklagansvärt, och extra tråkigt eftersom dessas bägge partier är det som vi vanligen brukat kalla för arbetarrörelsen. För bägge partierna behövs, men när man måste klamra sig fast vid makten på partiernas egen bekostnad, ja då försvinner man själv liksom en stor andel av väljarskaran.
Visst finns det möjliga efterträdare till Ohly och Sahlin, men det finns inga självklara namn, orsaken är förstås att respektive partis maktstruktur och bunkermentalitet automatiskt sätter upp hinder för unga nykomlingar att nå så långt fram att de syns. Kritik av partilinjen tolkas negativt, interna kritiker tystas, och i den jordmånen tillåts inga blommor att blomma. Den enda blomman med växtkraft har blivit Hepatica nobilis, Blåsippan.
Och ska vi utrota den växten så krävs det ett utbyte av de ledande figurerna i bägge partierna och en kopiös massa koskit för att använda som gödsel för dem som ska växa upp och leda bägge dessa partier in i en framtid där partierna växer istället för att gradvis smulas sönder och falla i glömska.
it Miljöpartiet, Vänsterpartiet, Socialdemokraterna, Extrakongress, Bunkermentalitet, Internkritik, Förnyelse svd ex dn ab1
23 svar till “Sänkena Ohly och Sahlin”
Bra skrivet JInge! Den här fyrbåken behövs!
Jodå, de håller ihop i bunkern. I Norrbottens län blev Sven-Erik Bucht inkryssad i riksdagen för socialdemokraterna. Att han på det sättet ändrade i den lista som partiet sammanställt var givetvis inte populärt. Hur togs han då emot i riksdagsgruppen? Han fick en suppleantplats i finansutskottet. Någon ordinarieplats var inte att tänka på till en person som hade folkets, inte partiledningens, stöd. Jag vet egentligen ingenting om Bucht, men om man inte vågar ta hand om kandidater som har väljarnas stöd kommer problemen att fortsätta.
Som norrbottning och moderat kan jag säga att S-E Bucht varit ett bra kommunalråd i Haparanda som lyckats bra med att lyfta sin kommun mycket tack vare att han övertygade Ingvar Kamprad att öppna ett Ikea på gränsen mot Finland. I och med att sossarna tyckte att östra Norrbotten hade nog representanter på valbar plats med en kvinna från Överkalix som man placerat först på listan så valde man att sätta ner S-E på en som man trodde säker icke valbar plats.
Om jag skulle ha röstat efter kompetens på personen så hade jag eventuellt kunnat tänka mig en röst på S-E men med tanke på att det hade inneburit en indirekt röst på Mona så var det aldrig ett riktigt alternativ. Däremot så kryssade 17674 norrbottningar honom (den stora majoriteten från utanför Haparanda där han fick 2100 kryss eller nästan 80% av kryssen).
Frågan är hur sossarna kommer att behandla honom nästa gång man sätter samman en lista… Har man lärt sig något?
S och V är otidsenliga med sin arbetarpolitik. Vi lever inte längre i ett industriellt samhälle där folk slavar i fabrikerna för fabrikören. Inom SoV lever man fortfarande på att man slog blå dunster i ögonen på sina trogna väljare och sedan regerade i majoritet i fyra (tre) år utan att bli ifrågasatt särskilt mycket eftersom ekonomin var relativt bra pga exporten, ingen konkurrens från Asien och det fanns en ”kassa” samt soliditet från och efter andra världskrigstiden.
Man måste reformera sig precis som kyrkan behöver reformera sig för att inte gå under. Ledningen är som ett gäng ortodoxa präster. Att bara ta hänsyn till en minskande skara övertygade betonghäckar och inte ta emot nya tankar och nytt blod är bakåtsträvande. Man kommer troligen inse detta efter nästa val för nu verkar det vara bomstop även i tanken.
“arbetarpolitik”?? Det har väl knappast bedrivits någon sådan åtminstone de senaste 20-25 åren… Det var ju precis när “arbetarepartierna” (i synnerhet s) började att anamma borgerliga idéer om privatisering, avreglering, EU-medlemsskap, folkhemmets skrotande etc som nedgången tog fart. Och du vill ha ännu mer av den varan ?
Visst behövs reformer men alla reformer är inte till det bättre. I synnerhet när man reformerar bort ideologin.
Särskilt hos s är det ju tydligt att det knappast finns någon ideologiskt medveten (det du kallar övertygade betonghäckar) kvar i partiledningen, allihop är ju ekonomiska liberaler. Och därför går det som det går.
Nonsens. Industriarbetare är inte de enda som är arbetare, och hur som helst så slavar dom åt fabrikören, även om fabrikören kanske inte är den samme som han en gång var.
Problemet är att det är borgerligheten som sätter dagens agenda. Vänstern agerar defensivt och finner sig således i underläge, ity högern vet var man kan spela på känslor rätt och väljer intelligent arenorna att kämpa detta slag. Vänstern har gått ner sig i högerns dynga och kan inte ta sig ur träsket. De enda ”vänster” som gör framsteg politiskt tycks vara de som inte länge är vänster alls och fullständigt kapitulerat för den fria marknadens logik; Stig Henriksson mfl.
Detta är resultatet av en långgående trend som, jag skulle säga, började någon gång under sjuttiotalet. Vänstern hade ett par starka år men motattacken från borgerskapets frontsoldater i SAF och besläktade organisationer för näringslivets brutalaste bestar lät inte vänta på sig. Och visst är dem inte dumma, deras kampanj började snart ge resultat; vid åttiotalet hade den förut så stolta vänstern blivit blott en spegelbild av högern själv, om än med kanterna lite mer otydliga och spretiga; högerns påståenden blev så småningom ”fakta” som accepterades utan motstånd, utan debatt, som naturlagar. Trots allt kom Kjell Olof-Feldt från Socialdemokratin, inte moderaternas, denna marknadens ängel.
Och idag har detta kommit ännu längre. Högerpolitiken genomsyrar samhällsuppfattningar på alla håll, även inom vänster- och socialdemokratin. Vänstern lider under högerpiskornas vinanden men ter sig inte engagera sig självt, ger sig inte ut och lanserar någonting nytt; allting vänstern kläcker ur sig är blott svar på tal från borgarnas sida. Den svenska vänstern har urvattnats och blivit en del av det rådande ideologiska klimatets härskartropp, Moderaternas lilla medlidande.
Bra att du kritiserar vänsterpartiet trots att du är medlem, det känns trovärdigt, andra skulle kanske bara hålla med och säga att allt är så bra så bra. (v) och (s) får skylla sig själva om de inte ser tecknen i tid.
Omvärlden har blivit lite krångligare att orientera sig i politiskt för Vänsterpartiet och Socialdemokraterna efter baksmällan i riksdagsvalet. Lägg till det magraste valresultat i mannaminne och kanske Vänsterpartiet åker ut ur riksdagen för att aldrig komma tillbaka igen i nästa val?
Men samtidigt så finns där fler politiska frågor att kämpa för än någonsin tidigare. Vårdcentraler säljs ut får några hundra tusen kronor men ger flera miljoner i vinst på år? Utförsäljningen av statlig egendom bara ökar och ökar. Försämringarna, eller hålen, i trygghetssystemet är nu så alvarliga att man blir sjuk av att ens komma i närheten av Försäkringskassan eller Arbetsförmedlingen. Naturligtvis så finns det MASSOR av frågor om makt och vanmakt som vänstern kan skapa opinion kring, men vad händer? Nada!
JAG vet inte vad som skall till? Kanska att man går bort ifrån vänster- och högerfrågor för att enbart rikta in sig på rättvist samt orättvist?
När det gäller (s) så kan väl vilket litet kommunalråd från vilken bortglömd kommun som helst ta över? Jag vet inte vad de s.k. vänsterblaskorna resonerar när de påstår att ”inga efterträdare finns!”. Svårt att förstå hur man kan anse det. Faktiskt en gåta som man önskar att lärda i Lund kunde fundera kring & sedan förklara.
Vänsterblaskorna? Huh?
Vilka menar du då?
Den där mätta, nöjda stora vänstertidningen (som man ofta tror är tryckt i ett soligt allmogekök i något välmående, avskilt villaområde där alla har dubbel eller trippelgarage som standard) brukar väl ofta beskriva rekryteringsproblemen (då personförändringar i det största partiet är nödvändiga) nästan som en bestigning av K2 eller everest utan vare sig rep eller ishacka endast iförd pyjamas? Ett närmast omöjligt företag är det lätt att tro när man läser (smörjan).
Jag vet inte om du försöker vara rolig, men jag fattar inte vad du surrar om för tidning. Arbetarbladet kan det knappast vara, inte Flamman heller. Aftonbladet kommer inte på fråga eftersom det ägs av Shibstedt, så jag fattar inte VAD du far efter??
Medelklasstidningen aftonblajet, den har ju en så len ”vänsterprofil” på ledarplats (oavsett ägarförhållanden). Åtminstone när det gäller harmlösa symbolfrågor eller privata livsstilsval. Perfekt för en välbeställd strutstillvaro för den som väljer det borgerliga livet men vill framstå som ”anständig”, utan att behöva avstå något för egen del eller ändra maktbalansen i samhället. Mätt borgare OCH vänsterradikal, går det ihop? Ja om man kan blunda med ena ögat & inte ställer en massa plumpa följdfrågor när makten talat, och det är väl tjusningen med just aftonblaskan?
Aftonbladet är en borgerlig tidning, att den politiska chefredaktören utses av LO liksom kulturchefen är möjligen förmildrande omständigheter men det är likafullt en borgerlig tidning.
Den härskande kast som äger alla företag och alla banker – globalt och nationellt – har nu beslutat att sopa bort vänsteroppositionen ur alla samhällen. Utraderingen gäller både socialdemokrati och mer radikal vänster. Kampanjen mot vänstern och vänsterideologier sköts från deras allt dominerande media. En heltäckande propagandamaskin. Ett politiskt-ekonomiskt läge vänstern helt enkelt inte tycks inse. Inte vill inse. Tror att den normala politiska diskussionen ännu gäller. Under denna blindhet är det svårt skapa en verklig motståndsrörelse. Högerns propaganda har även förblindat oss medborgare så att vi i politiska val röstar fram de högerpartier som tänker krossa oss. “Fattiggöra” oss. Ingen socialistisk teoretiker – som ändå kanske är varse detta – har kunnat ta fram en strategi för motstånd. I detta katastrofläge är en diskussion om att kasta ut Mona Sahlin och Lars Ohly ur ledningen för sina partier inte den bästa motståndsplanen. Det kloka i att låta “Vägval vänster” ta över ledningen i Vänsterpartiet bör vi alla tvivla på. I den katastrof vänstern befinner sig i är varken den ene eller den andre någon storhet att lita till. Vänstern ser i nuläget ut att vara besegrad. – Det “demokratispel” som makten iscensatte efter andra världskriget har nu upphört. Vem och vilka (vilken typ av organisation) har kraft att leda vänstern i detta läge?
Ja tyvärr så har du rätt Ulla! Enklast vore att helt vända samhällsengagemanget ryggen och enbart ägna sig åt det lilla livet.
Jaja, Jinge. Du håller diskussionen igång, och det är väl bra.
Frågan är bara vilken omvälvning du vill åt. Förutom de rena personfrågorna alltså.
Om det nu är politik det hela handlar om. Och det är det väl…?
”Frågan är bara vilken omvälvning du vill åt. Förutom de rena personfrågorna alltså. Om det nu är politik det hela handlar om. Och det är det väl…?”
Omvälvning? Nej, det har gått bakåt i fem val i rad nu, oavsett det faktum att en borgerlig press givetvis skulle såga varenda vänsterledare så har vänsterpartiets nuvarande ledning misslyckats. Frågorna om förändring motarbetas och tystas ner, och det förekommer en bunkermentalitet i partiet som är ett ständigt debattämne inom Stockholmsvänstern.
Din insinuation om att min kritik eventuellt inte skulle handla om politik är intressant, den måste du utveckla eftersom jag reagerar med att bli förbannad även om jag håller tillbaka här. Så vad menar du egentligen?
Min formulering var klumpig och orättvis. Jag ber uppriktigt om ursäkt för den.
Men jag undrar lika uppriktigt VAD det är partiledningen misslyckats med. Är det att torgföra partiet som Sveriges mest konservativa, mest defensiva parti?
I sådana fall är svenska folket just nu att gratulera.
Misslyckandet att tillsammans med S & MP hamna i regeringsställning är också på sätt och vis en lättnad. V:s partiledning som socialdemokratisk gisslan hade nog varit en plågsam syn och riskerat partiet för all framtid.
Dessvärre tror jag att det till stor del var de djupa partileden som pressade ledningen mot det rödgröna kletet. Att partiet skulle föra en ”ansvarsfull” politik och inte alltid vara i opposition.
Precis som om en ansvarsfull vänster i ett kapitalistiskt system skulle kunna vara något annat än opposition…
Vänstern skall inte tala om hur det var förr utan om hur vi vill att det skall vara. Hur ett rättvist och solidariskt samhälle skall se ut, inte hur ett taskigt fungerande system såg ut för 15 år sedan. Hur ett rättvist skattesystem utan kryphål skall vara organiserat, inte hur man återinför ett omöjligt förmögenhetsskattesystem.
Framtiden är socialistisk. Det är därför vi har svaren.
”eftersom jag reagerar med att bli förbannad”
Sådan är jag med:-)
Anmäler avvikande åsikt:
Jag anser att Ohly är en bra partiledare, men han har ju hela Mediasverige mot sig och har därmed inte en chans – och det kommer varenda vänsterpartiledare att ha, och i intensifierad utsträckning ju sämre folk får det och ju hårdare de ekonomiska kriserna slår – gissa varför?
Nu hade V ett historiskt sett fantastiskt starkt väljarstöd under Schyman, annars har väl V legat omkring 5% under alla år, så just nu ligger man på för det partiet närmast normalt väljarstöd. Varför det skulle betyda att partiet försvinner vid nästa val förstår jag inte. Det har ju inte försvunnit tidigare trots ungefär samma storlek på väljarstödet.
Jag tycker att Ohly är en skicklig politiker och retoriker och har respekt för honom som person och politiker. Problemet är att han ofta förknippas med en alltför gammaldags vänster (läs: kommunism). När han väl får tala till punkt är hans förslag ofta genomtänkta och retoriskt väl presenterade men det saknas trovärdighet i hur hans stora idéer ska kunna realiseras eftersom han står för en politik som i stora drag inte erkänner att vi lever i en globaliserad marknadsekonomi och är medlemmar i EU. Det kan man tycka vad man vill om men att låtsas som om lilla 9 miljoner Sverige som nationalstat kan strunta i att omvärlden för en hårdare politik kommer inte att fungera – ej heller att låtsas som att svenska fackföreningar kan stå upp i EU när man inte ens kan samarbeta med fackföreningar från alla EU-länderna. Ska vänstern ha en chans måste man lyfta den internationella solidariteten igen. Det fungerar inte att bara kämpa för rättigheter i Sverige samtidigt som vi struntar i vad som händer på semestern i Thailand eller vilka villkor arbetarna i Kina och Indien har.
Problemet med Sahlin är som du var inne på i ett annan bloggpost att hon är själva sosseadeln förkroppsligad. Hon är symbolen för ett parti som är toppstyrt av ett gäng ryggdunkare från SSU som i avsaknad av formella meriter (utbildning, arbetslivserfarenhet eller andra kompetenser som intelligens och språkkunskap) ensamma styr partiet uppifrån. En sådan toppstyrning fungerar endast om skillnaden mot alternativet är så avgörande att folk inte vågar rösta på andra partier för att få bort impopulära politiker. I det här valet vågade folk missnöjesrösta både blått, grönt och brunt. Det är inte Sahlins fel ensam men hon förkroppsligar en sjuk partikultur för uppenbart har hon ett stort internt stöd trots att stödet bland gemene man är rekordlågt. Det om något visar att partiledningen inte har kontakt med väljarbasen längre. Att sätta dit t.ex. Ibrahim Baylan skulle knappast lösa problemen, för han är sprungen ur samma sosseadel, utan sossarna måste demokratiseras och gå tillbaks till sin ideologiska bas om de ska ha en chans 2014.
Wetterstrand är en duktig och smart politiker men framförallt tillåts hon att lysa som stjärna eftersom de flesta andra politiker i Sverige är högst mediokra, för att inte säga rent pinsamma (Sahlin, Olofsson, Hägglund, Björklund). Även Reinfeldt framstår som en statsman trots att han aldrig säger någonting och endast använder media till att se statsmannamässig ut. Till och med Jimmy Åkesson måste erkännas kan framstå som statsmannaaktig (även om jag avskyr hans politik) just eftersom partiledarna är så svaga i flera av de andra partierna. Att låta Mona Sahlin eller Maud Olofsson ta en debatt med honom är rent ut sagt farligt. Med rejälare politiker hade både Reinfeldt och Åkesson genomskådats och fått svara för sig på ett helt annat sätt. Reinfeldt har knappt ifrågasatts den här valrörelsen.
Bra skrivet och väl formulerat!