På tåget på väg till Nordiska fredssamtal i Degerfors fick jag en pratstund med Jan Myrdal, som satt och läste en bok av den kände brittiske genetikern Dawkins. Vi talade något om genetik men mest om fredsfrågor och han berättade en del från det tal han höll senare. Jan framför sina synpunkter med viss emfas, men han lyssnar väl på en annan och det blir ett givande och mycket intressant samtal. Vid 85 års ålder gjorde han i talet sin väl strukturerade presentation närmast utan att snegla på manus. Han har en intellektuell vigör som man hoppas att själv ha vid 70 års ålder!

Han gav väsentligen en historisk expose med exempel på både framgångar och motgångar i fredsarbetet som en bakgrund för andra mer specifika inlägg. Jag återger detta för alla er som ej kunde komma till Degerfors.

Jan Myrdal betonade den stora segern 1905 då arbetsrrörelsen, tillsammans med ungdomsrörelsen och en del liberaler kunde motverka strävanden att Sverige skulle gå i krig för att behålla Norge, som ville ha självständighet. Han nämnde även stödet i väst-Sverige för den norska motståndsrörelsen ”Hjemmefronten”. Men Jan Myrdal talade också uppskattande om den avvisande hållningen som kung Gustav V visade trevare från Tyskland att gå i krig 1914, och betonade att även högermän kunde göra viktiga insatser i fredsarbetet. Han talade uppskattande om statsminister Per Albin Hanssons (S) fasthållande till neutraliteten under andra världskriget.

Jan Myrdal påminde om att alla partier (alla kallade sig socialdemokratiska) i Andra Internationalen före kriget enats om att ej stödja ett eventuellt krig. Men 4 augusti 1914, för 98 år sedan, röstade det största och starkaste vänsterpartiet i världen, tyska socialdemokraterna, för stöd åt krigskrediter i den tyska riksdagen.
De svek under hänvisning till att man måste tänka på sina 11 000 funktionärer och liknande.

Han menade att Stockholmsapellen mot kärnvapenkrig i början av 1950-talet med 273 miljoner namnunderskrifter verksamt bidrog till att motverka planer i USA att använda kärnvapen mot Kina och senare mot Korea
I opinionsarbetet mot Vietnamkriget menade han att demonstrationen på FNL:s 7-årsdag 20 december 1967 innebar en omsvängning i S-regeringens syn. Demonstrationen slogs ned ganska brutalt av polis – men i nästa demonstration gick Sverige statsminister Olof Palme i täten. ”Palme var klok”, sa Myrdal.
Han menade att vi är inne i en farlig period. ”Imperialismen är en papperstiger” som Mao sa, men det är också en papperstiger med vassa klor.
NATO har blivit en angreppspakt ledd av en supermakt på nedgång, som försöker få stöd får ”humanitär intervention” (i strid med FN-stadgan).
Men Jan Myrdal menade avslutningvis att det är möjligt att förhindra krig och att vi måste utveckla arbetet för fred.

i fred, politik, krig, USA, Sverige, krig, kriser, Vietnam, information, utrikespolitik, militärer, Afghanistan, korruption, kärnvapen,

FIB-Kulturfront NWT 6/8 NWT ETC 2/8 Lärare för fred Kommunistiska Partiet