Robert Whitaker och Pillerparadoxen


Som gästbloggare kan jag idag välkomna min kollega Leif Elinder som är barnläkare i Uppsala med intresse för miljö, mänskliga rättigheter och öppenhet inom forskning. Han har tidigare publicerat inlägg om att leva under drönare, ett och om att döda barn och ”Släpp Guantanamo-fångarna loss – till Sverige”, om bra beslut i Svenska Amnesty, om fängelseförhållanden och mänskliga rättigheter i USA samt ”2013 – ett ödesår för demokrati och mänskliga rättigheter” och 30 mars om ”Vår skuld till Irak”. Han har 28/4 och 7/6 förra året diskuterat situationen på Guantanamo, som USA:s president år 2008 lovade att stänga. ”Ett demokratisk Amnesty stödjer whistleblowers” kom 9/5 och 15/5 publicerades här ”Strategiska mål för Amnesty” , en förening där han är medlem. 24/5 publicerades ”Svenska UD stoppar Edward Snowden och Glenn Greenwald”.

Artikeln.
”Den amerikanske vetenskapsjournalisten Robert Whitakers bok – Anatomy of an Epidemic – har nyligen kommit ut i en svensk översättning med titeln ”Pillerparadoxen”. Boken skulle även kunna sammanfattas som – ”En manipulerad epidemi av psykiska sjukdomar”.

Boken är en genomgång av psykofarmaka som antipsykotika, antidepressiva, och centralstimulerande läkemedel. Författarens huvudbudskap är att dessa preparat har en effekt på kort sikt men att långtidsanvändning ofta ger en förvärrad eller kronisk sjukdomsbild. Det handlar om iatrogena effekter – medicinska konsekvenser som uppkommit genom för omfattande diagnostik och genom en felaktig medicinsk behandling. Man påstår att medicinerna blivit bättre. Om detta vore sant borde antalet drabbade minskat. Istället har antalet personer med psykiska problem ökat och i takt med den ökande medicineringen.

Boken har kraftigt kritiserats av företrädare för det psykiatriska etablissemanget men den har vunnit flera utmärkelser. ”Investigative Reporters and Editors”, IRE, tilldelade 2010 boken utmärkelsen bästa grävande journalistik i bokform med följande motivering: ”Denna avslöjande undersökning av läkemedelsindustrin och dess kopplingar till vårdsystemet presenterar oroväckande belägg för att samma mediciner som skrivs ut mot psykiska sjukdomar kan bidra till att förvärra problemen”. Den fd medicinske chefredaktören Marcia Angell skriver i ”New York Review of Books” att argumenten genomgående är väl underbyggda – synpunkter som understöds av psykiatriprofessorer och experter som David Healy, Daniel Dorman, Sami Timimi samt Joanna Moncrieff, David Cohen, Paula Caplan mfl

Robert Whitaker har visat att ett ökat antal sjukskrivningar och förtidspensioner i USA kan kopplas till psykiatrisk diagnostik och behandling. När det gäller diagnosen schizofreni har det visat sig att patienter i utvecklingsländer som Indien, Nigeria och Colombia, där mediciner sällan finns tillgängliga, hade klart bättre prognos än patienter i USA och andra västliga industrialiserade länder.

Även om medicineringen i ett kort perspektiv kunde ge symptomlindring, hade medicinerna i långtidsuppföljningarna försämrat patienternas livskvalitet. I stället för att återställa en felaktigt påstådd rubbad balans i hjärnans funktion orsakar medicinerna i själva verket en kemisk obalans, som kroppen med svårighet och kopplad till en biverkningsproblematik söker kompensera. Allvarligaste är de rapporter, som beskriver hur biverkningar på en medicinering uppfattas som symptom på något annat psykiatriskt sjukdomstillstånd, och resulterar i ytterligare en medicinering. Genom bruk av olika definitioner, avgränsningar och genom att ställa de rätta frågorna kan ett företag ganska lätt att få fram det svar man vill ha. Fördelaktiga resultat ger man stor publicitet, ogynnsamma resultat undanhålls.. (Sök ”Publication bias”, Irving Kirsch – The Emperor’s new drugs – Placebo white-wash.)

Internationellt ansedda experter som Elliot Valenstein (USA) och Nancy Andreasen (USA) menar att psykiatrins fångstarmar blivit för stora (”overinclusive”). I en uppmärksammad offentlig skrivelse (1998) till ordföranden för den amerikanska psykiatriföreningen APA (American Psychiatric Association) begärde Loren Mosher – välkänd psykiatriprofessor – sitt utträde från förbundet. Skälet var det skadliga beroendet av industrin. Samma missförhållanden har uppmärksammats av flera ansedda medicinska chefredaktörer – Richard Smith, Richard Horton, Dr Marcia Angell, Dr Jerome Kassirer – personer vilka knappast kan beskyllas för att vara antipsykiater eller konspirationsfanatiker.
Halsa 2 untitled

I slutet på 90 talet konstaterade ledande svenska barnpsykiater följande – att ”120 000” (10 %) svenska barn hade ”neuropsykiatriska problem” (DAMP ”4-7 % ”, ADHD”3-5 %.”) att ”tillstånden antingen var ärftligt betingade eller uppstod till följd av skador i nervsystemet”, att ”det rör sig om medicinska diagnoser, som enbart kan ställas av läkare”, att ”de är livslånga funktionshinder som om de ej erkänns, blir diagnostiserade och om de drabbade ej får adekvat hjälp omöjliggör en positiv utveckling.” (Se C Gillberg m.fl. ”Skolan knäcker 120.000 barn”, DN debatt 1997-03-20).( http://www.informath.org/apprise/a6400/b2024.pdf)
En av granskningsnämnden kritiserad dokumentär ”Fördärvet” (SVT april 2008) beskrev hur den svenska DAMP/ADHD-forskaren C Gillberg med medarbetare förstörde DAMP – forskningsmaterialet på 100 000 sidor…….

Vad har hänt sedan dess? Alla dokument om DAMP – forskningen blev olagligt förstörda och DAMP – diagnosen försvann. En av granskningsnämnden kritiserad dokumentär ”Fördärvet” (SVT april 2008) beskrev hur den svenska DAMP/ADHD-forskaren C Gillberg med medarbetare förstörde DAMP – forskningsmaterialet på 100 000 sidor. Detta skedde när två tvivlare (Undertecknad + docent Eva Kärfve) med stöd av beslut i domstol begärde få kontrollera forskningens trovärdighet. C Gillberg dömdes och förlorade i samtliga instanser. (Han överklagade ända upp till Europadomstolen). Antalet uppskattade neuropsykiatriska diagnoser – (ADHD + DAMP) halverades när DAMP diagnosen försvann – dvs den uppskattade sammanlagda förekomsten av neuropsykiatriska tillstånd nedskrevs från 10 procent till 5 procent.
Men trots detta behandlas idag tiotusentals barn i onödan och med betydande negativa långtidseffekter med ADHD mediciner – en minst 10-faldig ökning de senaste 10-15 åren.

ADHD-medicinerade barn drabbas ofta av biverkningar som humörsvängningar vilket i sin tur kan leda till ytterligare diagnoser som ”bipolär sjukdom” som kan leda behandling med ytterligare doger. I USA står hundratusentals barn och ungdomar på medicinska kombinationsbehandlingar dvs s.k. medicinska ”cocktails”. Under 1990-talet startade USA:s nationella institut för psykisk hälsa, NIMH, en så kallad MTA – studien. En av de deltagande forskarna, William Pelham, summerade MTA-rönen enl. följande: ”Vi trodde att ju längre tid barnen medicinerades desto bättre utfall skulle vi se. Så var inte fallet. [Medicineringen] medförde inga som helst fördelar. På kort sikt hjälper medicinerna barnen att uppföra sig bättre, på längre sikt gör de det inte. Och detta faktum bör föräldrarna få tydlig information om.” Andra långtidsstudier från Australien (2009) och Canada (Quebec-studien) har dragit liknande slutsatser.

Amerikanska hälsoinstitut uppskattar att var femte person drabbas av en mental störning. Diagnostiken grundas på en amerikans diagnosmanual DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) som vi också använder i Sverige. Komplexa sociala svårigheter omformuleras till medicinska problem. Den generösa diagnostiken har blivit grund för den rundhänta medicineringen

Vi har skapat ett samhälle som söker enkla lösningar och piller för alla svårigheter (”a pill for every ill”). Med diagnosen som referensmall projiceras illusoriska samband. Informationen stöps om för att passa sjukdomskategorier som definieras av sina egna symptom. Bakomliggande sammanhang försummas. Avgränsningen normal/icke normal blir godtycklig. Diagnostiken anger ingen specifik orsak och kan därför inte heller anvisa någon specifik behandling. Allt som är störande infångas. Resultatet ser vi i form av en våldsam ökning av antalet diagnostiserade och medicinerade människor av vilka fler och fler förlorar kontrollen över sin identitet och sina liv.

Med den biologiska förklaringsmodellen har den trojanska hästen släppts in genom bakdörren. Freuds teorier var åtminstone begripliga för vanligt folk. På 60-talet var det den gamla hederliga penisavunden som gällde. Mot dylika påfund kunde vem som helst framföra invändningar. Nu handlar det om spekulativa hypoteser om påstådda kemiska obalanser i hjärnan. Vidlyftiga medicinska tolkningar och lösningar marknadsförs i symbios med läkemedelsindustrin. Vanligt folk, som inte är uppdaterade på senaste forskning om hjärnans signalsubstanser, finner det svårt att få sina invändningar bli tagna på allvar.

DSM – diagnoserna (med enstaka undantag som demenstillstånd, missbruk mm) säger ingenting om orsak. Oberoende undersökningar som bekräftar diagnoserna saknas. Det idoga skapandet av nya diagnoser underlättar för läkemedelsindustrin att söka nya marknader för redan existerade mediciner snarare än att uppmuntran dem till att utveckla nya produkter.

Sociala sammanhang och relationer försummas. Människors livserfarenheter minimeras och maskeras. På ett raffinerat sätt diskvalificeras 99 procent av befolkningen från samtalet om orsakerna till de psykosociala problemen i samhället. Därmed utestänger man också befolkningen från en öppen debatt om kanske en av våra viktigaste samhällsfrågor, nämligen allmänhetens insyn över samhällsinstitutioners ambitioner att med medicinska ingripanden styra sociala problem och avvikelser.


intressant.se, , , , , , , , , , , , , , , , , , ,, , ,, ,

SvD 27/2DN 28/2 DN hästkött DN Uppdrag granskning 27/2Bilderblogg AnnarkiaSvenssonbloggen 28/2 AnnarkiaSvT SvD 5/2 Cochrane – om hälsoundersökningar BilderbloggCochrane Dagens Medicin 12/12Cochrane-rapporten SvT Uppdrag Granskning 12/12 Expressen 12/12 Ab 12/12 Bilderblogg DN 12/12 Svd 12/12 AB 12/12 DN 20/9

SvD 20/9 Aftonbladet 20/9 Expressen 20/9SvT 20/9DN 7/9 SvD 7/9 Aftonbladet Expressen 7/9
SvT 7/9
Sveriges Radio 7/9
DN 6/9 ,
Occupy Wall Street 4/9 ,SvD 6/9 , Expressen 6/9 , Aftonbladet 6/9 , SvT 6/9 , Sveriges Radio 6/9 , DN 2/9 , Aftonbladet 2/9 , SvD 2/9 ,
Observer BBC undersökning 2009 Läkartidningens arkiv

  1 comment for “Robert Whitaker och Pillerparadoxen

  1. 7 juli, 2014 at 12:44

    I Läkartidningen nr 25-26 diskuterar överläkarna Herman Holm och Bo Knutsson under rubriken ”Överdiagnostik och överbehandling inom psykiatrin?”. De påpekar att ”Sättet att diagnostisera ger en risk för falskt positiva diagnoser”;personer som säker psykiatrisk hjälp saknar i långt större utsträckning än genomsnittsbefolkningen yrke, sysselsättning ochb har mer missbruk och trauman; ”Att kunskapen om nervtransmission ökar har lett till hypoteser om förmycket eller för litet av signalämnen – hypoteser som fortfarande inte är belagda;det vi saknar är ett systemaitsikt arbete kring de psykosociala faktorer som utlöst, bidragit eller underhållit det psykiatriska illamående”

    Holm ”Diagnosmanualer som både DMS-IV och nu DSM-5 som successivt för många tillstånd sänkt tröskeln för diagnos och också kommit med helt nya diagnose, exempelvis »mild neurocognitive disorder«, som definitionsmässigt i ett slag gjorde väldigt många »sjuka«. Eller den omdiskuterade diagnosen »disruptive mood dysregulation disorder« där tre eller flera ordentliga raseriutbrott i veckan hos barn både kan föranleda denna diagnos och behandling.

Comments are closed.