Idag har jag förmånen att presentera ett nytt gästblogginlägg av Maj Wechselmann. Det är det tal hon höll vid evenemanget i Rålambshovsparken igår kväll. Maj är en av landets främsta vänsterprofiler och har gjort i mitt tycke storstilade insatser i decennier. Hon tilldelades Kurt Linder-stipendiet 1973 för sin dokumentärfilm Viggen 37, Eldh-Ekblads fredspris 1978, samt Rydöpriset 1990 ”för den fria tanken till Olof Palmes minne”. Hon fick ekumeniska priset vid Berlinfestivalen, Berlinale 1998, där hon visade 3 filmer. Hennes filmer har visats på festivaler i alla världsdelar. 2011 belönades hon för sina insatser i filmskapandet av Jan Myrdal-sällskapet med 100 000 kronor och Leninpriset. För ett par år sedan kom boken ”Kärnkraft-farlig och förlegat”. Hon har en särskild anknytning till Ukraina.
Maj Wechselmanns tal.
Eftersom jag talar för Folkkampanjen mot kärnkraft och kärnvapen tänker jag tala om båda delar: Som ni vet har produktionen av plutonium i kärnkraftverk sedan 1948 varit den mest nödvändiga förutsättningen för kärnvapen, utan kärnkraft blir plutoniumproduktionen oerhört kostsam.
År 1950 – när jag var 8 år – stod jag med mina föräldrar på gatan i Köpenhamn. Mina föräldrar samlade in underskrifter för den så kallade Stockholmsappellen som uppmanade till totalförbud mot kärnvapen. I allt skrev 273,5 miljoner människor under på appellen.
Vi stod där på gatan och samlade in underskrifter medan Koreakriget pågick och den amerikanska generalen Mac Arthur som ledde de amerikanska styrkorna just hade begärt att få bomba de 300.000 frivilliga kineser som deltog i kriget på Nordkoreas sida – med atomvapen – Vår underskriftskampanj bidrog till att President Truman avskedade MacArthur.– Annars hade vi säkert inte stått här idag.
Men under Koreakrigets 3 år, dog 2,5 miljoner civila, främst bombade med napalm av USAs flygvapen.
Efter Koreakrigets slut kom amerikanska doktrinen om massiv vedergällning, och ”preemptive strike” rätten att slå till först med atomvapen.
6 år senare 1956 kom en utställning om Hiroshima till min hemstad Köpenhamn, den bestod av långa målade svartvita friser av människor på väg ned i Otafloden, för att söka lindring för sina brännskador den sjätte augusti 1945 på kvällen. Huden hänger i trasor på dem och de drunknar. Av fotografier såg vi inga, för USAs militär hade bortcensurerat varenda ett.
Det skulle dröja 23 år, tills 1968, innan fotografier från det bombade Hiroshima fick lov att visas.
Den sjätte augusti 1945 fanns, så som vi alltid ser det på bild, i Hiroshima enbart skelettet av Genbakudomkyrkan kvar och Röda-Kors-Sjukhuset. Där bomben slog ned var det lika varmt som på solens yta, bomben utplånade 100 000 människor, innan året hade gått hade i allt 140.000 Hiroshimabor dött av strålningsskador. Men bombningarna av Hiroshima och Nagasaki med 60.000 döda, ingår i ett större mönster av grymheter som oftast inte nämns, – som USAs napalmbombning av Tokyo 9 mars 1945 där 100 000 Tokyobor dog och runt en miljon blev hemlösa. Det var den unga energiska forskningsassistenten, senare amerikanska försvarsministern, Robert McNamara, som hade kommit på idén att fylla napalm i bomberna, han kom just från bilindustrin där han hade uppfunnit bilbältet.
Långt senare kom jag till Hiroshima i journalisten Barbro Alvings fotspår, (hon var där 1947) och filmade inne på (Peace and Memorial Museum – Freds- och hågkomstmuseet). Jag minns bäst fotografierna av små klungor människor som står tillsammans, deras kläder är trasiga och sotiga, deras hår är tovigt och svedd, de ser ut som sömngångare. Deras ögon frågar: Var är min stad? Var är min familj? Finns det ingen sjukvård?
Från 1946 fram till 1996 gjordes över 1000 kärnvapensprängningar högt uppe i luften- så kallat atmosfäriska – eller under jorden, redan 1963 var förekomsten av radioaktivt kol i världen 200 gångar högre än innan sprängningarna började. De utfördes främst av stormakterna USA, Sovjet, Storbritannien och Frankrike och ägde oftast rum i avlägsna områden med ursprungsbefolkningar, som blev svårt sjuka, i Australien, Sibirien och på Stillahavsöarna. 1963 kom pakten om begränsning av atombombstester.
Under kalla kriget blev kärnvapenrustningarna mitt inne i Europa absurda. Jag åkte 1979 till Tyskland för att dokumentera denna upprustning. På båda sidor av tyska gränsen stod den här tidpunkten kärnvapenmissiler med en räckvidd från 70 – till 900 km. Planen var att bygga bärbara atombomber som soldaterna kunde ta med sig i en ryggsäck. Vi visade dessa bärbara atombomber i vår film 1979.
26 September 1983 nådde det kalla kriget sin kulmen. USA- NATO – Mot Sovjetunionen och Warszawapakten de interballistiska kärnvapenbärande missilerna pekade på varandra – med en överdödlig kapacitet. De kunde ta död på allt levande på klotet 12 gångar om. President Reagan hade hållit sitt berömda tal där han kallade Sovjetunionen för ”ondskans imperium”.
26 september 1983 kunde vi alla ha dött, vi blev räddade av överstelöjtnant Stanislav Petrov. Den natten fick han ordern – Tryck på knappen! På sin skärm – En amerikansk interkontinental missil var på väg – det skulle ta 12 minuter innan den nådde Sovjet. Men de ryska varningssatteliterna tog fel – de hade bara registrerat moln på hög höjd – och som tur tryckte inte Petrov på knappen.
Förhandlingar och avtal om nedrustning avlöste den sinnessjuka kapprustningen (ABM and SALT I hade redan tillkommit 1972) 1987 kom den dittills största nedrustningspakten mellan USA och Sovjet: INF Intermediate-Range Nuclear Forces Treaty).
Men redan 1986 kom världens största kärnkraftolycka Tjernobyl i Ukraina. Det var den som skulle få Sovjet på fall. Enligt våra inhemska kärnkraftälskare dog enbart 30 personer, men enligt ukrainska statliga rapporter Fram till 2004 förlorades 500 000 människoliv, som en följd av försämringen av hälsan och på grund av olyckan. 2006 hade 2,6 miljoner medborgare i Ukraina hälsoproblem som en följd av katastrofen, mer än 160 000 medborgare har drivits bort från sina ägor. Olyckan och hemlighetsmakeriet omkring den var som sagt förmodligen den främsta orsaken till Sovjets fall –
Och efter Sovjets fall påbörjade de kommande åren en kärnvapennedrustning av okända mått, det såg faktiskt ut som om stormakterna hade fått för sig att undan för undan förstöra sina kärnvapen.
Nu ser det tyvärr inte lika glatt ut längre. President Obama föreslog redan hösten 2012 att USAs kärnvapenarsenal och dess bärare skall uppdateras för 348 miljarder dollars över de nästa trettio åren- och räknenissar räknat ut att prislappen kan bli så hög som en trillion dollars.
Putin skall även uppdatera sina kärnvapen och redan i år ska ryska armén ta 40 nya stora kärnvapenmissiler i bruk. – Han är inte helt så storvulen som USA – Han har ju bara 8% av USAs och NATOs militärutgifter
Men går vi med i NATO – så kan till och med lilla Sverige få sådana fantastiska missiler installerade – och sedan blir allting mycket säkrare och modernare???? Eller?
Eller också så kanske vi alla måste ställa oss på gatan åter en gång och be folk underskriva en ny Stockholmsappell som kräver omedelbart förbud av alla kärnvapen. Fundera över saken!
i Andra om: kärnvapen, Hiroshima,sanktioner, FN, FN-stadgan,Andra om: kärnkraft, Israel,imperialism, Krig, USA, Politik, EU, massmedia IAEA desinformation
Global Zero DN 6/8 SvD 11/5DN 23/11 DN 24/11DN 25/11 DN 24/11 Pierre Gilly i FIB-K 23/11 DN 24/11 Israels kritik DN 25/11 Björnbrum 24/11 Pierre Gillys blogg 23/11Fotolasses blogg DN 24/9 Counterpunch DN 18/6 Blogg -politisk jordbävning Per Jönsson DN 14/6 DN 14/6 SvD 14/6 Globalresearch 7/6 Annarkia Globalresearch 25/3 Gunnar Westberg Newsmill 2011-11-10Björnbrums rescension 2/4 Pierre Gillys hemsidaBjörnbrums rescension av boken ”Bombdiplomati” Verbal förlag Globalresearch 22/9 2012 Globalresearch 27/5 2012 Nils Bowie Russia Today 8/4 2013 Björnbrum 13/4DN1
DN2
Svenska Dagbladet
Expressen
Aftonbladet
Dokument utifrån 30/9 FIB-Kulturfront DN 22/8 Economy Watch 24/8 Globalresearch 21/8 SvD 22/8 Aftonbladet Expressen 23/8 New York Times 3/8 SvT GP Pierre Gilly
9 svar till “Risk för kärnvapenkrig 70 år efter Hiroshima- tal av Maj Wechselmann”
Yalta-överenskommelsens tidsfrist på 3 månaders väntan för Sovjet höll på att rinna ut. Därför hade Usa så bråttom med den andra bomben. Som antyds i kommentaren innan var det för att hindra Sovjets vidare territoriella anspråk, förutom avskräckningen. Men bombens existens var ju redan känd och Sovjet hade sedan flera år fått Usas ritningar på kärnvapen, och tom en del höganrikat Uran. Om det berättar den som levererade, Major Racey Jordan i en bok.
I Tv-programmet igår nämnde en Japan som var med att de kände till vad som väntade och hade 5 timmar på sig att kalla upp stridsflygplan som om än med viss svårighet kunnat skjuta ner B29-an men att ingen order kom. Vore intressant att få veta mer om saken.
Intressanta synpunkter om varför bomberna fälldes (Basler Zeitung):
”Manche Kritiker behaupten, es hätte genügt, eine Bombe im Niemandsland, aber gut sichtbar zu zünden, womöglich im Meer vor Tokio, um den Japanern vorzuführen, wozu man fähig wäre. Vielleicht. Auf diese Idee waren auch die Amerikaner gekommen. Man diskutierte im Juli 1945 diese Möglichkeit. Man machte es sich nicht leicht. Doch zu jenem Zeitpunkt verfügten die Amerikaner nur über zwei Bomben. Hätte man eine zu Demonstrationszwecken verbraucht, ohne dass die Japaner einlenkten, wäre man auf eine einzige angewiesen geblieben. Was, wenn diese nicht zündete? Was, wenn sie zwar einschlug, aber die Japaner nicht beeindruckte? Bis man eine dritte gebaut hätte, wäre die Invasion unumgänglich geworden. Das Risiko war zu gross.
Übrigens lag man richtig, was die Reaktion der Japaner anbelangte: Die erste Bombe, die am 6. August auf Hiroshima fiel, reichte nicht aus. Erst nach der zweiten, die drei Tage später am 9. August über Nagasaki abgeworfen worden war, hatten die Japaner ein Einsehen, und der Kaiser kapitulierte. Die Generäle waren immer noch dagegen. Wäre es nach ihnen gegangen, wären sie lieber mit ihren Inseln und ihrer Bevölkerung im Pazifik versunken, als den Krieg zu verlieren.”
http://bazonline.ch/ausland/amerika/Die-schreckliche-Bombe/story/18234776
Truman erkände ju efter kriget att bomben inte avgjorde. Japan var redan krossat.
Den tidsfrist som förhandlats fram i Yalta var nästan slut och Sovjet kunde nu angripa vilket tom gav Japanernas ledning ett motiv för att släppa fram bomben vilket ju tycks ha skett enligt den Japan som intervjuades i den dokumentär som visades i svt.
Jag blir gärna emotsagd men kommet inget annat fram verkar det vara en realistisk förklaring: någon i Japans högsta ansvariga militärledning, ville övertrumfa den nationella stoltheten för att minimera territoriella förluster till Sovjet. Och såg inget snabbare sätt än att släppa fram bomben.
I programmet ondgjorde man sig för att Sovjet inte ville sluta fred med Japan. Det är förståeligt. Men man glömde nämna i programmet att Japan tidigare hade anfallit Sovjet.
Jag såg också programmet i SVT och noterade liksom du att Japan inte svarade, att man inte utnyttjade observationer om annalkande B20-or och att flyglarm ej gick i tid i Hiroshima. Mycket märkligt kan man tycka. Din förklaring måste vara spekulativ, men är inte orimlig. De som undvek att handla behövde inte veta att en atombomb skulle fällas.
Den japanen sa ju att de förstod att det var ngt speciellt med den bombgrupp som Enola Gay ingick i. En speciell bomb sa han att de trodde. Inför Nagasaki visste de vilken sort.
Det var nog äldre japanska militärer som kom överens med Usa. Dessa militärer hade antagligen nära förbindelser med Britterna sedan tidigare. (Britter både byggde och finansierade Japans krigsfartyg från slaget vid Tsushima och drev igenom en ensidig amerikansk nedrustning av flottan i mellankrigstiden, vilket ökade Japans möjligheter att stå emot Usa i Stilla havet. Britterna gav också Usa dåliga strategiska råd i förhoppningen att framkalla ett långt krig mellan Japan och Usa. I linje med den brittiska taktiken att liera sig med sin näst starkaste konkurrent mot den starkaste.)
Japans konstitutionella delning (splittring) mellan en civil och militär maktpolitisk bas, är givetvis en stor faktor. Den förstnämnde hade politiska ambitioner som knappast matchades av den förres militära.. Intressant är att eftervärldens och samtida historiker går propagandaärenden och gärna beskriver och flagrant överdriver den fascistiska anstrykningen av Kwantung och Fastlandets post-feodala militärkonstellation. Japan är en uråldrig militär nation med extremt komplicerad hierarki och maktfördelning. Historisk kontext och japans egna trevande efter en ”egen monroe doktrin” är mer instruktivt i sammanhanget än diverse diffusa högnivå-konspirationer. Visst ville ”generalerna” och de civila makthavarna till en början följa Väst uppdelning i den Co Prosperity Sphere som senare rasade sönder i Stillahavskrigsteatern [I alla fall den Japanska CPS] , samtidigt var expansionen i Manchuriet ytterst vital för att säkra råvaror för det av handelsblockaden totalt isolerade Japan. Denna var designade och orkestrerad av de allierade makterna. Vilken de facto var vattendelaren som drev den redan hårt splittrade -Nationen in i händerna på en fanatisk militaristisk nationalism.
Dessa årtionden av diplomatisk krigföring där Japan ömsom blidkas, straffas och förödmjukas påminner om dagens realpolitik – gentemot ständigt nygamla fiender- som egentligen aldrig upphört. Japan själva spelade givetvis också dessa spel i IR. Under den långvariga och mycket invecklade upprinnelsen till Japans närmande mot axelmakterna ”backades” Kina upp av det big 4, samtidigt som Sovjet usurperade och infiltrerade den Kinesiska Revolutionen. Som ett av många led i denna ”diplomatiska krigföring” och långt innan andra världskrigets utbrott hade ”Väst” utverkat en militär impotens I japans eget sjöterritorium (en politik som idag projiceras gentemot Kina).. Bland annat hade Washington Konferensen 1921-22 utverkat ett sjöstridskraft ratio: 5:5:3 (Amerika, England, Japan). Åter igen i Japans eget territorialvatten. Den kejserliga falangen och den”militaristiska” linjen stärktes av dessa interventioner och diplomatiska manövrar (exemplet är bara ett av många liknande ”fördrag”] som flyttade den inhemska opinionen som vändes mot den civila delen av den maktpolitiska basen.
Då har vi bara skrapat på skuggan av ytan..
Zokrates
Vet inte vad du syftar på med ’diffusa högnivåkonspirationer’. Om du syftar på min kommentar så handlade det enbart om hur beslutet togs av Japanerna om att släppa fram planet till Nagasaki. I TV-programmet hävdade en Japansk insider att det var möjligt att stoppa planet. Det innebär att B29an var oskyddad. Vet ej om jaktplan hade för kort räckvidd eller varför de stora planen kom utan eskort. Fanns det underhandskontakter mellan japaner och andra misstänker jag att det vore med äldre militärer som tidigare haft kontakter med britterna. Gemensam vilja att stoppa ryssarna. Definitivt en högnivåkonspiration om det är sant att planet hade kunnat stoppas. Och definitivt ett trovärdigt motiv.
Och den ensidiga nedrustningen av Usas flotta visar på hur mycket inflytande britterna hade över Usa. Balansen förskjöts till britternas fördel. De ville senare under WW2 få Usa att packa ihop sig i ena hörnet av Australien(där de viktigaste brittiska egendomarna fanns förmodligen) och vänta på Japanerna där ist för att ta striden på öarna i norr.
Det rådet hade varit katastrofalt att följa för Usa men helt i linje med britternas jämviktsstrategi. Det angloamerikanska etablissemanget dominerades av britterna som anspelade på deras etniska gemenskap, den kungliga brittiska resp demokratiska amerikanska grenen.
”In the afternoon of August 14, 1945, thousands of people died during a protracted and intensive aerial bombardment of an arsenal in Osaka. I was a witness to the tragedy. I saw dozens of corpses — loyal subjects literally consumed by service to a government which had already decided to accept the Potsdam Declaration’s demand for unconditional surrender. The only reason these people died was because they happened to have been in the arsenal or environs at the time of the air raid. After what seemed an eternity of terror and anguish, we who were fortunate enough to survive emerged from our shelters. We found the corpses — and the leaflets which American bombers had dropped over the destruction. The leaflets proclaimed in Japanese, ”Your Government has surrendered. The war is over!”
Journal of Social and Political Ideas in Japan, Vol. 4 (Augusti 1966)
Det var inte bomberna som fick japanerna att ge upp. Det är en myt som det är hög tid att avliva. Anledningen till att japanerna kastade in handduken var den sovjetiska krigsförklaringen.