När Fredrik Reinfeldt och hans regering ska skapa nya jobb så lyckas de med uppgiften genom att tillsätta nya ministrar, skapa nya departement.
Nu är det väl oklart om det i praktiken blir nya departement, men det blir i alla fall nya portföljer med tillhörande departementssekreterare och administrativ personal. Det mest anmärkningsvärda i sammanhanget är att de inte tillsätts för att de behövs utan orsaken är att koalitionspartierna inte vill ställa upp på att ha färre ministrar trots usla resultat i valet. Det är en metod som skulle ge oss tusentals ministrar om det nya högerpartiet fick sitta i regeringsställning i tjugo år.
Jag förstår inte varför Reinfeldt är så ängslig så att han inte kan göra antalet ministerposter proportionerligt med antal mandat i Riksdagen. Har ett parti 20 mandat och ett annat 100 så är det en enkel ekvation. En för det första och fem för det andra, men det tycks inte statsministern driva utan han utökar regeringen istället. Och av den expansionen följer större kostnader för skattebetalarna som ofta nog tvingas försörja ett antal gamla avlagda statsråd under lång tid efter att bäst före-datumet har gått ut.
Regeringen har ett antal usla statsråd, och den uppfattningen bygger inte på politisk färg, den bygger på att de faktiskt inte duger till det arbete de har att utföra. Kommer de att försvinna idag, tänk jag tvivlar på det, Fredrik Reinfeldt är uppenbarligen för feg för att sätta ner foten.
it Reinfeldt, Högerregeringen, Arbetsmarknadspolitik, Politikerförakt, Högerregeringen, Ministrar ab12 ex123456 dn123 svd234
9 svar till “Reinfeldts arbetsmarkandspolitik”
Han utökar regeringen för att samtidigt kunna markera att M har vunnit (de får ju de nytillkomna posterna) men håller samtidigt de mindre partierna på gott humör genom att ändå inte ta av dem någon ministerpost …
I nuvarande situation är det ju smått genialt (ur borgerlig synvinkel) men det går förstås inte att fortsätta metoden hur länge som helst, någonstans finns förstås ett tak för hur många ministrar och departement det kan finnas !
Den borgliga konflikträdslan blottad.
Framförallt Reinfeldts…
Konflikträdd? Och det är inte Mona Sahlin som klammrar sig fast vid ett rödgrönt sammarbeta som uppenbart inte funkar. Med tanke på att Persson hade samma antal ministrar i sin regering när han avgivk så är dte ju knappast sensationellt, eller hur?
Det är förstås inte sensationellt att högern först pekar finger för sedan göra likadant. För visst minns vi att man från högerhåll kritiserade antalet ministrar Perssons regering hade, eller hur?
Och då kritiserade du S-regeringen för det, eller?
Det sjukaste är att dessa bägge ministrar kostar oss skattebetalare skattepengar utan att nödvändigtvis tillföra särskilt mycket nytta. Varje minister har med ett helt entourage av tjänstemän som kostar pengar så det blir några miljoner om året som vi får betala för att de inte kan enas. Diskutabelt borde man rimligen ha tagit bort en minister istället eftersom EU-ministern i praktiken är överflödig nu när vi haft vårt ordförandeskap – såvida EU-ministern inte ska vara stand in i ministerrådet för andra ministrar. Det är ett underbetyg åt regeringen att inte kunna kompromissa och jag tror faktiskt att det här retar upp många borgerliga väljare som betalar för eländet. Man gick till val på färre myndigheter för att effektivisera och spara skattepengar. Istället har man startat en ny – för vapenexport av alla saker – och utser två nya ministrar. Dagisnivå
Nja. Jag antar att det är bara nya ministrar och inte nya departement. Det är de senare som har kadrar av tjänstemän. En minister behöver väl en sekreterar och lite annat men så dramatiskt lär det inte vara. Sen gör dom ju förhoppningsvis nåt som ändå behöver göras.
Tharand: Du har absolut en poäng.