Det har skett spekulationer om Putins avsikter, varvat med tvärsäkra uttalanden om hans (illasinnade) avsikter, med föga fakta-belägg. Mot bakgrund av detta ett mycket tankeväckande, översatt inlägg av Israel Shamir (se nedan) om Putins avsikter. Först några morgonreflexioner av mig.
En överenskommelse om vapenvila har nåtts i Minsk. Detta är utmärkt. Regioner i östra Ukraina ska få ökad autonomi. detta kam man faktiskt överens om redan i tidigare samtal i Minsk i september. Vidare rapporteras att IMF ska nu låna 18 miljarder dollar till Ukraina med sedvanliga krav på privatisering och minskade statusgifter. Om folkvalde Janukovits överenskommelse med Ryssland fått råda, och en statskupp ej skett, hade Ukrainas ekonomiska situation varit mycket bättre, inget inbördeskrig hade skett och spänningarna till Ryssland hade varit mycket mindre. Ryssland lovade hösten 2013 Ukraina ett bidrag på 15 miljarder dollar, 25 gånger mer än EU.
Ett av kraven från IMF på Ukraina är minskad korruption. När Janukovits var president var det våldsam kritik mot Ukraina för korruption och inflytande av oligarker. Nu är en stor oligark president och korruption tydligen stor – men massmedia avstår från att kritisera detta, jämfört med tidigare.
Assad har reflexmässigt i massmedia våldsamt beskyllts för att använda våld och döda sin egen befolkning, med klart begränsad substans. I ett krig med utländsk intervention via USA:s allierade och andra. När nu Janukovits för tydligt krig och dödar landets invånare i ett tydligt inbördeskrig med 5000 -50.000 döda /Frankfurter Allgemeine/ så tiger massmedia. FN-stadgan förbjuder inte en sittande regering att bruka våld vid inbördeskrig. Men västliga massmedia kritik har så fokuserat överdriven kritik på Assad som för krig mot väsentligen utländsk intervention, vilket FN-stadgan tillåter, medan man tiger om att ”Poroshenko dödar sin egen befolkning”.
Israel Shamir som skrivit många artiklar om bland annat Ukraina har där 6/2 publicerat artikeln ”Ukraine: Putin prefers ”a bad peace”. Jag har översatt och något förkortat artikeln, som förmedlar viktig information om denna konflikt, som knappats publiceras i våra massmedia. Den förmedlar sannolikt en ganska riktig bild av Rysslands avsikter, vilket inte heller publiceras av våra massmedia.
Artikeln.
Rysslands president föredrar en dålig fred framför krig. För honom är Ukraina viktigt, men inte det enda problemet i världen. Denna uppfattning delar han med Obama.
Ryssland föredrar ett enat, federalt, fredligt och välmående Ukraina, amerikaner föredrar krig. Alternativet till fred är inte särskilt lockande. Donbass är starkt kopplad till resten av Ukraina, och har inte lätt att bryta sina band. Kriget hade redan skickat miljontals flyktingar från Ukraina till Ryssland. Putin kan inte skära av banden till Donbass – hans folk tillåter det inte. Som en försiktig man måste han navigera mot någon sorts fred.
Jag hade ett möte med en välinformerad och högt placerad rysk källa som förmedlade sin bedömning under villkor av anonymitet. Fast Väst verkar tro att Putin vill återställa Sovjetunionen, har faktiskt Putin gjorde allt han kunde för att rädda Ukraina från sönderfall och skapa fred:
• Ryssland stödde överenskommelsen mellan Janukovitj och oppositionen 21 Februari 2014 medan USA tyst genomdrev kuppen nästa dag eller ”förmedlade en maktövergång i Ukraina”, med Obamas ord.
• Efter kuppen underkastade sig inte sydöstra Ukraina den nya ordningen Kiev och genomförde en folkomröstning i maj, och bortsåg då från Putins vädjan.
• Moskva erkände val resultaten av Kiev regim i maj Poroshenko som president för hela Ukraina – fast riktiga val inte kunde genomföras i sydöstra Ukraina och trots att minst ett oppositionsparti förbjudits från att delta.
• Moskva erkände inte officiellt resultatet av valet i november i Donbass, till förtret för många ryska nationalister.
Dessa Putins steg var ganska impopulära i Ryssland, men Putin gjorde dem för att främja en fredlig lösning för Ukraina. Vissa krigiska ledare i Donbass övertygades om att dra sig tillbaka. USA och EU tog inte hänsyn till Putins agerande och intentioner.
Fred i Ukraina kan nås via federalisering berättade min källa. Vi hör aldrig om de två viktigaste parametrarna i Minsk-avtalen (mellan Kiev och Donetsk) konstitutionella och socioekonomiska reformer. Ryssland vill säkra Ukrainas territoriella integritet Ukraina (exklusive Krim) men det kan endast uppnås genom federalisering med ökad självständighet för regioner. Ukrainas västra och östra delar talar olika språk, dyrkar olika hjältar, har olika ambitioner. De kunde hantera detta om Ukraina var en förbundsstat, som USA, Schweiz eller Indien.
I förra vårens Minsk-samtal kom parterna överens om att inrätta en gemensam kommission för konstitutionella reformer, men Kiev-regimen tog tillbaka det. Istället bildade de ett litet och hemlighetsfullt konstitutionellt utskottet i Ukrainas parlament. Detta fördömdes av Venedigkommissionen, ett EU-organ för konstitutionella frågor. Representanterna från Donetsk ville inte heller acceptera det.
I Minsk-överenskommelsen i våras kom man överens om att åter integrera Donbass i Ukraina, men Kiev avbröt tillträde till bankerna i Donbass, slutade att köpa kol därifrån och slutade betala pensionerna. Kievs trupper beskjuter dagligen Donetsk, med en miljon invånare i fredliga tider. Istället för amnesti för rebellerna, enligt Minsk-överenskommelsen vällde regeringstrupper österut.
Ryssarna gav inte upp Minsk-avtalen, som kunde leda till fred, om de tillämpades. Kanske president Poroshenko vill, men krigsaktivisterna i Kiev med stöd från USA kommer avsätta Poroshenko om han är för tveksam. Paradoxalt nog är kanske krig enda sättet att tvinga honom till fred, fastän Ryssland inte vill det. Rebellernas offensiv mot Mariupol vid Svarta havet var enormt framgångsrik och Poroshenko föredrog att åka till Minsk för att kunna behålla Mariupol. Sedan dess har Kiev och Donetsk haft några vapenvilor, de har utbytt krigsfångar, men Kiev vägrar att genomföra konstitutionella och socioekonomiska ändringar enligt Minsk-överenskommelse.
Vapenvilla är inte meningsfullt om Kiev (eller separatisterna) använder den för att omgruppera och attackera igen. En vapenvila axel borde leda till en konstitutionell reform, sade min källa. Utan en reform som förhandlats fram i en öppen dialog kommer Donbass att fortsätta kriget. Debaltsevo-operationen kan betraktas som ett sätt att tvinga Poroshenko till en fredlig lösning.
Ryssland har inte för avsikt att delta i kriget, sade källan. Ryssarna vill orubbligt stanna utanför, medan amerikanerna är lika orubblig att presentera Ryssland som en part i konflikten.
Ryssarna är upprörda över historieskrivningen om den malaysiska Boeing-planet MH-17. I varje möte på hög nivå möte med amerikanerna påminner de om de hysteriska anklagelserna om att planet sköts ned rebellerna med ryska missiler. Sex månader gått sedan tragedin och USA har inte lagt fram några bevis för rysk eller separatistinblandning. De har inte presenterat bilder från sina satelliter, eller uppgifter om sina AWACS flygplan som svävar över Östeuropa. Min källa sa till mig att amerikanska höga tjänstemän inte längre insisterar på ryssar eller är rebeller är inblandade, men de vägrar envist att be om ursäkt för sina tidigare grundlösa anklagelser.
Fortfarande vill amerikanerna spela bollen. De insisterar att de inte söker rysk ”kapitulation”, alltmedan USA behöver Rysslands stöd för att hantera iranska kärnkraftsprogram, borttagande av syriska kemiska vapen, Palestina-frågor. Ryssarna säger att de hört alla detta under Libyen-kriget och att det inte imponerade.
Meningsskiljaktigheter mellan Ryssland och USA är i betydande på praktiskt taget varje område. Det finns en gemensam nämnare: från Syrien till Donbass, ryssar stöder fred, amerikaner verka för krig. Nyligen inbjöd ryssarna några företrädare för oppositionen den syriska regeringen för samtal i Moskva. De kom, pratade, for hem och kommer igen. Konflikten kan förmodligen lösas men de amerikanska representanterna säger att det aldrig kommer att acceptera Bashar Assad som president (Försynt fråga, A Romelsjö: Har den syriska befolkningens uppfattning någon betydelse?) och kommer att kämpa tills han faller.
Det är meningsfullt för dem: varje krig stärker den amerikanska dollarn och stärker Dow Jones, dit kapitalet då söker sig.
De tänker inte på ödet för syrier som flyr till Jordanien – eller på ukrainare som fly till Ryssland i allt större antal. Vad synd för två underbara länder! Syrien var fredligt och välmående, diamanten i Mellanöstern, innan den förstördes av USA-stödda islamister. Ukraina vad den rikaste delen av Sovjetunionen, innan den började förstöras av USA-stödda högerextremister och oligarker.
Viss bakgrund om Ukraina.
* USA:s och EU:s stöd till den fascistinfluerade statskuppen dagen efter Janukovitj’s överenskommelse med oppositionen ifrågasätter verkligen stödet till de vanliga demokratiska principerna.
* De ekonomiska sanktionerna mot Ryssland strider mot FN-stadgan och internationell rätt.
* I Ukrainas regering efter statsuppen 22/2 fick fascistpartiet Svoboda 4 ministerposter, bl.a. som vice premiärminister och mer extrema Högersektorn har också män på ledande poster.
* Men Rysslands annektering av Krim med överväldigande befolkningsstöd är brott mot FN-stadgan.
* USA:s långvariga intervention i Ukraina via ursprungligen CIA-avläggaren NED är det sannolikt också.
* Statskuppen och Svoboda har hyllats av bland andra naziststämplade ”Svenskarnas parti”.
* USA och EU har helt avstått från att kritisera fascismen i Ukraina och i stället talat om nationalister.
* I det nya parlamentet sitter minst 29 fascister, bland 410 ledamöter
* En nazist är nu polischef i Kiev.
* Nazister från olika länder, bl.a. Sverige strider tillsammans med Ukrainas armé i östra Ukraina.
intressant.se Ukraina, Ryssland, fascism, politik, USA, statskupp krig, desinformation ekonomi imperialism, kapitalism NATO EU, Ryssland Merkel, Hollande,
Israel Shamirs artikel DN 8/2 Intervju med Merkel Lavros uttalande Hollandes uttalande Sveriges Radio 7/2 Pål Steigan Globalresearch 6/2 Robert Parry 6/2 Parrys bok Huvudstadsbladet 5/2 E Zuesse på Globalresearch 31/1 Åtta dagar 29/8 2014DN 24/1 The saker Globalresearch 22/1 Globalresearch 23/1 OSSE:s hemsida Hans lilla gröna Oliver Stone på FacebookNyhetsbanken Ryssland fördömer USA & EU:s nej till resolution mot nazismen Talesman för Ryssland Nej från USA & Co mot nazism-resolution FN-resolutionen 2012 DN 23/11 SvD 23/11 Orangea revolutionen Michael Roberts blog Från Poroshenko till Putin – en nedförsbacke Pål Steigan 15/11 DN Debatt 13/9 M Hudson i CounterpunchPål Steigan Counterpunch om USA:s UkrainapolitikYatsenjuk och Nuland DN 30/7DN 23/2
Rozoff i Globalresearch
14 svar till “Putin föredrar en ”dålig fred” framför krig”
Elin Jönsson uppger i Rapport kl 19.30 att Ryssland är den stora vinnaren vid Minsk-mötet, då landet ej kritiserats som angripare etc. Skälet till detta är att Ryssland sannolikt inte är en angripare eller krigförande land eller tillgängliga uppgifter. Elin Jönssons uppfattning (liksom tidigare Carl Bildts i radioprogram kl 17) baseras på deras tro, ej på fakta. Detta innebär inte att jag hävdar att det inte kan finnas vapen eller stridande från Ryssland i östra Ukraina. Många i området upplever också dubbel tillhörighet.
När ska vi få kommentatorer som är faktainriktade och hyggligt objektiva?
De får vi som sagt när de fruktar oss mer än att mista jobbet.
Obefintligt snarare. (Två olika kommentarer).
En intressant och helt (?) oberoende undersökning gjort på Krim i januari, av ukrainska delen av GFK, Tyska samhälls forskningsorganisation, tillsammans med Fri Krim initiativet:
”The attitudes of Crimeans were studied in January 2015. This representative sample included 800 respondents living on the peninsula, from all age and social categories. The poll had an error margin of 3.5%.
In answer to the most important question: “Do you endorse Russia’s annexation of Crimea?” 82% of the respondents answered “yes, definitely,” and another 11% – “yes, for the most part.” Only 2% gave an unambiguously negative response, and another 2% offered a relatively negative assessment. Three percent did not specify their position.
We feel that this study fully validates the results of the referendum on reunification with Russia that was held on March 16, 2014. At that time 83% of Crimeans went to the polling stations and almost 97% expressed support for reunification.”
http://www.globalresearch.ca/the-annexation-of-crimea-to-russia-opinion-poll/5430781?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=the-annexation-of-crimea-to-russia-opinion-poll
Joaquin Flores, politisk analytiker från ”Center for Syncretic Studies” om det senaste Minsk mötet
http://fortruss.blogspot.se/2015/02/notes-on-normandy-4-meeting-in-minsk.html
EU och USA föredrar krig mot Ryssland i form av kvarvarande sanktioner. Sådana betraktas som en form av krigföring och saknar stöd i internationell rätt och i FN-stadgan. Har någon noterat FNs fullständiga passivitet? Viktigt för USA att ha en följsam generalsekreterare i FN som tillåter dess brutala, omstörande politik. Vi vill ha en revolt från världens fredsälskande folk mot detta! För fred och reell demokrati.
Den ryska duman har enligt pågående morgonnyheter gått ut med brev om samararbete i Ukraina-frågan. Radio P1 intervjuar Centerpartiets utrikespolitiska talesperson Kerstin Ljunggren. Förfärligt att höra. Smutskastar helt initiativet och att Ryssland vågar nämna kamp mot fascismen (som dominerande massmedia och politiker i Väst blundat för helt i Ukraina). Vår demokrati är ofullkomlig.
”Smutskastning”? Det var väl bara att sätta in dokumentet i dess rätta sammanhang? Som en del i den ryska krigföringen. No more no less. Kampen mot fascismen är ju mest en ploj eftersom all verksamhet som Ryssland inte gillar kallas för fascism. Låter dessutom väldigt bra inför hemmaoppinionen.
Du menar den ryska krigföringen mot den av USA och Väst accepterade fascismen. Minns detta:
20/2 2014 ingick en överenskommelse mellan demokratiskt vald president och opposition med stöd av USA, EU. Överenskommelsen hade kunnat bana vägen för minskade spänningar mellan olika sociala och etniska grupper, minskat inflytandet från högerextremister, och gett bättre utvecklingsmöjligheter med Rysslands ekonomiska stöd som var 25 gånger större än EU:s bud. Dagens Nyheter skrev på bästa nyhetsplats ”Det lät för bra för att vara sant. President Viktor Janukovitj accepterade på fredagen oppositionens främsta krav. Landet ska återgå till tidigare författning med en vingklippt exekutivmakt. En övergångsregering ska styra i väntan på nyval i höst av både president och parlament. oppositionsledaren Julia Tymosjenko friges ur fängelset. Alla anklagelser mot övervåld skulle utredas. Presidenten verkar inte ägna sig åt nya finter. Det blir mycket svårt att svika de givna löftena. Undertecknandet bevittnades av utrikesministrarna från Tyskland, Frankrike och Polen. ”
Det var för bra för att vara sant. Överenskommelsen accepterades inte av högerextremisterna bland alla demokratiskt sinnade på Maidan, när den presenterades där. Följande dag skedde en statskupp, där presidenten flydde, hotad till livet. Statskuppen stöddes genast av USA & EU, som därmed svek demokratin, liksom dominerande massmedia.
Under trycket av massvåld lämnade 72 ledamöter från Janukovitjs Regionernas parti partiet. Diverse omröstningar skedde i radan, Ukrainas parlament med decimerad numerär på omkring 326 av 450 ledamöter. Man kan ifrågasätta hur fria de var då beväpnade män stod utanför dörrarna. Ny riksåklagaren kom från fascistpartiet Svoboda, liksom vice talmannen. Parlamentets talman Rybak misshandlades tills han gick med på att avgå, och flera andra folkvalda parlamentariker har också misshandlats, fått bostäder brända eller har hotats. Rabbi Azman i Kiev bad snabbt Kievs judar att lämna staden och om möjligt Ukraina, då han fruktar våld mot Ukrainas 200 000 judar han bad Israel om assistans med säkerheten. Propaganda för nazism avkriminaliserades. I den nya regeringen fick fascistpartiet Svoboda 4 ministerposter, bl.a. som vice premiärminister och än mer extrema Högersektorn fick också män på ledande poster. Den nye riksåklagaren kom från en av dessa partier, där ledande företrädare uttalat sin uppskattning av Goebbels.
Statskuppen och Svoboda har hyllats av bland andra naziststämplade ”Svenskarnas parti” samt av ”Nationaldemokraterna”.
”Du menar den ryska krigföringen mot den av USA och Väst accepterade fascismen.”
Fascismen var ju faktiskt en gång en accepterad allierad och vapenbroder till det kommunistiska Sovjet. Nej, jag menar den ryska krigföringen mot väst – fascismen är ju enbart ett svepskäl och någon sort av anständighetsförkläde för ryska stormaktsambitioner.
Tycker detta citat ur Economist är en utmärkt sammanfattning:
”Last year Mr Putin lopped off Crimea, redrawing Europe’s map by force. The war he hallucinated into reality in eastern Ukraine has killed thousands. Even if the ceasefire scheduled for February 15th holds (unlikely, on past form), he seems certain to get what he wants there: a wretched little quasi-state in the Donbas, which he can use to stall and warp Ukraine’s development.”
http://www.economist.com/news/leaders/21643189-ukraine-suffers-it-time-recognise-gravity-russian-threatand-counter?fsrc=nlw|hig|12-02-2015|EU
Sovjetunionen vara den i särklass viktigaste staten i krossandet av fascismen och nazismen under Andra Världskriget. Inför detta bedrev England m.fl. en eftergiftspolitik mot Hitler, i hopp att han skulle ge sig sin proklamerade huvudfiende Sovjetunionen som Väst också avskydde. Man avvisade Sovjetinviter till anti-Hitlerfront, så Sovjet kände sig tvungen till icke-angreppspakt med huvudfienden.
Men du har inget att säga om fascimens viktiga insatser i Ukraina senaste året, med tystnad eller stöd från USA och Väst.
Det är intressant men inte överraskande att du återger Economists historieförfalsknining och demonisering av Putin. Poroshenkos aggressivitet , med USA:s stöd eller krav bakom, har medfört många tusen dödade av den egna befolkningen, samt ännu sämre ekonomi. Han skulle naturligtvis genast beviljat ökad autonomi, och en fredlig lösning i stället för att tala om ”icke-människor” i östra delen av Ukraina. Men då hade han sannolikt fått USA emot sig och ersatts av någon annan.
Thomas Åkerblad, lästips
The British Origins of Nazi Eugenics by Molly Hammett Kronberg
https://sites.google.com/site/thecampaignerunbound/home/the-british-origins-of-nazi-eugenics.
Molly samarbetade 25 år med Lyndon Larouche och kritiserar honom för girighet och för att vara kultledare men inte för den intellektuella halten efter vad jag förstår. Hon sökte få Larouche straffad för att han uppmanade hennes make att begå självmord vilket han gjorde.
The Horrifying American Roots of Nazi Eugenics by Edwin Black
http://historynewsnetwork.org/article/1796
Thomas, du kanske skulle skaffa flera informationskällor än MSM-media! Och det är ju så att i Ukraina gör högermilisen ingen hemlighet av att man är nazister och facister, tvärtom man skryter med det på t ex youtube. Sen kan du välja att tro på sagorna i MSM-media av politiska skäl men verkligheten är helt annorlunda än den propaganda du valt att tro på.
Det vi ser i Ukraina är kanske en generalrepetition till vad som komma skall i den så kallade civiliserade världen. Med hjälp av massmedia tar NWO:s agenter över regeringsbyggnader och parlament medan folkvalda politiker hotas, misshandlas och tvingas avsäga sig sina uppdrag. De nya regimerna, finansierade och styrda från City of London och Wall Street, säger upp samhällskontrakten, bryter utbetalningarna, stänger bankerna och sätter in militär mot en oförstående befolkning som propagandamaskineriet beskriver som terrorister. Många gissar att den stora premiären ska sättas upp i USA inom en snar framtid. Det ska bli spännande att ta del av recensionerna i bl a DN och SVT.
Dmitro Jarosj, ledaren för den fascistiska gruppen Högersektorn uppger att man inte tänker respektera vapenvilan. Enligt honom är avtalet ett brott mot Ukrainas grundlag. Högersektorn spelade en central roll vid massakern i Fackföreningarnas hus i Odessa 2/5 2014, då flera tiotal människor brändes inne. Jarosj var den som gick upp på podiet på Maidan 21-22/2 och fördömde kompromissen som ingåtts mellan den folkvalde presidenten Janukovitsj och partiene i parlamentet 21.2.2014, vilket bidrog till att utlösa statskuppen.
(Från Pål Steigans blogg)