|
Det är en bok som handlar om Mellanöstern efter Kolonialismen. Per Wirtén arbetar som chefredaktör på Arena och har sedan lång tid tillbaka skrivit ett antal böcker i olika aktuella ämnen. Han gick tidigt med i Palestinagrupperna och boken handlar om den sortens berättelser vi inte får oss till livs genom israeliska propaganda och desinformations-organisationer som Memri och liknande..
Den är hälsosamt uppfriskande och ger bakgrunden till det stöd som Israel haft i Europa fram till 1967 års krig. Man får också en inblick i Fredrika Bremers, Tingstens och Ahlmarks agerande och vilken koppling det har till kolonialismen. Det kan delvis vara tämligen omskakande därför att man inser hur färgade glasögon vi Européer haft genom åren, och hur osynliggjorda palestinierna varit på grund av detta. Kopplingen till kolonialismen blir väldigt tydlig och man skäms över dem som varit Pro-Israeliska genom åren.. Spåren efter kolonialismen känner vi igen som folkmord, ödelagda sociala strukturer och hela regioner våldtagna och förödda. Och det är spår som ristas än idag och än så länge ser vi inte slutet på konflikten. |
Därför existerar det ingen position där man kan låta bli att ta ställning och inte bry sig. Vad som är rätt eller fel berör oss alla.
Denna bok kom ut 1996 vilket är lång tid med tanke på utvecklingen i mellanöstern. Men den är fortfarande aktuell. Och det är en viktig bok om man ska försöka förstå de händelser som dagligen utspelar sig i regionen. |
6 svar till “Per Wirténs bok om Mellanöstern, Berättelserna.”
Jinge!
Du kan väl ändå inte mena att palestinierna har varit OSYNLIGA i Sverige? Vår regering och många medier har väl vurmat för dom så länge jag kan minnas. Persson åkte (som enda västeuropeiska regeringschef) t o m på Arafats begravning.
Nää.. Efter 1967 har de blivit synligare och synligare. Men boken handlar, som jag skriver, om Mellanöstern efter kolonialismen. Men de glasögon man hade på den tiden gjorde att palestinierna var ett ”icke-folk” och det skapades myter som hängt med långt in i våra dagar.
Att dessa myter idag är bortsopade beror bla på Wirtén, Guillou och Palestinagrupperna. Men än idag så verkar Göran Persson ha svårt att markera mot Israels aggression och ockupation av palestinska områden.
Till viss del säkert av samma skäl som andra intellektuella åldringar har svårt att ta ställning i konflikten.
Du skriver också att ”Därför existerar det ingen position där man kan låta bli att ta ställning och inte bry sig. Vad som är rätt eller fel berör oss alla.”
Jag håller inte med. Med den logiken borde alla ta ställning i varenda väpnad konflikt som pågår i Afrika o Asien. Så är det ju försås inte. Intresset för en konflikt ökar istället i takt med USA:s inblandning och vips hamnar den svenska vänstern alltid på motsatt planhalva.
Tommy:
Ditt resonemang håller inte! Ser du på de olika konflikter som finns i världen så varierar engagemanget, givetvis. Långt ifrån alla konflikter får den uppmärksamhet de förtjänar. Men din antydning om att vänstern enbart drivs av något slags USA-hat i sitt engagemang faller på sin egen orimlighet.
För det första så har det genom åren varit vänstern i störst utsträckning som engagerat sig i konflikter även där USA inte har varit direkt involverat, eller ens huvudaktör. Exempel på sådana konflikter där vänstern har varit aktiv har varit stödet till Charta 77 efter Sovjetunionens inmarsch i Tjeckoslovakien 1968, Afghanistankommitténs framväxt efter Sovjets inmarsch 1979 samt konflikten mellan det sovjetstödda Etiopien och Eritrea under 1970- och 80-talen. Mer nyligen har Erik Wijk skrivit en debattartikel i Aftonbladet om Rysslands krig i Tjetjenien.
För det andra så finns det ingenting som hindrar högern från att engagera sig för de konflikter som de menar att vänstern blundar för eller glömmer bort. Men var ser vi det stora engagemang för konflikter i olika delar av världen där moderater eller folkpartister är aktiva? Jag lovar dig, att om du skulle föra statistik över antalet aktiva i olika frivillig-organisationer med humanitär inriktning så skulle du finna ett kraftigt överskott av vänstermänniskor. Vänstern bryr sig – högern gnäller bara men engagerar sig inte själv.
Tommy:
Det är till att ha en förenklad världsbild!
Erik!
Jag har inte antytt att vänsterns engagemang bara drivs av USA-hat, det finns säkert andra bevekelsegrunder. Dock är det så att den riktiga glöden hos vänstern infinner sig först när USA blandar sig i leken.
Jag kan inte komma på en enda konflikt där vänstern och USA skulle ha varit på samma planhalva. Kan du?