[column width=”49%” padding=”2%”]
Varje gång det drar ihop sig till Olympiska spel står spekulationerna som spön i backen. Man gissar på vilket lag Tre Kronor ska få möta i finalen och om hur många guldmedaljer de svenske ska kunna bära med sig hem. Det är en sorts patriotism som är både rörande och stötande på en och samma gång.

Då spelen går på en annan kontinent så drabbas många av kroniskt trötthetssyndrom, det kostar på att följa idrottstävlingar på nätterna om man arbetar på dagarna. Vissa kan dölja sin trötthet genom att stänga dörren till kontorsrummet, men ytterst få kan dölja de mörkblå skuggorna under ögonen. Men nu är det snart över, ja till och med mycket snart. Idag går spelens tyngsta deltävlingar. Femmilen halv sju och sedan hockeyfinalen klockan nio, hockeyfinalen spelas mellan de lag som undertecknad redan från början förklarade som finallag, Kanada och USA.

Framåt småtimmarna följer också avslutningen men jag tippar att den bara kommer att ses av svenskar som är bosatta i Kanada. Medaljskörden har varit god och vi har fått ett par nya fixstjärnor inom skidåkningen, sådant är alltid skojigt men kuligast av allt är förstås att spektaklet är över från och med ikväll. Vardagen normaliseras och svensken i gemen lägger sig för att sova på nätterna, till skillnad från hur de senaste veckorna har varit.

När spelen avslutats inatt så innebär det att klockan sätts igång igen och nedräkningen till nästa OS börjar, sommarspelen i London år 2012, ett OS där vi kommer att få se en hel del nya grenar, vad sägs t.ex. om mixdubbel i tennis? Dessvärre saknas svenska paradgrenar som kast med liten stövel, pinn- och yxkastning, men vi kan inte få allt, eller hur?

Jag medger gärna att jag tycker att det är både spännande och roligt att följa vissa grenar under OS, samtidigt så är det skönt att vardagen åter visar upp sitt grå nylle. Om inte annat så känns det stressande att behöva kolla efter vilka tävlingar man egentligen skulle vilja se klockan tre på natten. Det bekymret försvinner eftersom endast nattradion i P3/P4 och programmet vaken kan hålla en vaken, vilket inte är riktigt sant, men ändå..

Medieindustrin kan nu i lugn och ro avpollettera ett antal sportjournalister, ingen kommer att sakna dem förrän ett halvår före London. Tidningarna kan dessutom fila på sina egna TV-avdelningar. Alltfler vill sända rörliga bilder och allt färre kommer att besöka deras hemsidor. Tidningsmakarna har inte förstått att svara upp mot läsarnas nyfikenhet på slutresultat, häromdagen när jag vill se resultatet i en hockeymatch på Aftonbladet så var jag tvungen att läsa igenom en murvels

[/column]
[column width=”49%” padding=”0″]

”direktbloggning” som fanns arkiverad. Den laddades så långsamt att jag tvingades gå till konkurrenten som inte heller hade skrivit resultatet på internetlöpsedeln. Även där var jag tvungen att läsa igenom deras medarbetares ”direktbloggning” varför jag helt enkelt struntade i resultatet.

Jag är inte motståndare till att tidningarna försöker sig på vissa nymodigheter, men var och en som vill veta hur det gått för Zlatan i en match vet att enda sättet är att läsa någon flåshurtig journalists direktrapportering trots att det gått timmar sedan matchen slutat. Men vill tidningarna fortsätta grävandet av sina egna gravar så är det upp till dem.

När det gäller vårt SVT så får vi väl hoppas på att de nu pensionerar Niklas Wikegård. Jag undrar vad det är för mekanism som gör att de inte förstår att hans medverkan drar ner sportjournalistiken, nu när han t.o.m. har gått och blivit DO-anmäld för sin rapportering om damkronorna. Förra gången var det väl småkronorna? Han är möjligtvis rolig att lyssna till ibland, men ska SVT tvingas sända hockey med fördröjning så borde de fråga sig om det verkligen är rätt medarbetare de har.

intressant Tags : Tags : Curling, Hockey, Kanada, Livebloggning, London-OS, Medaljer, Mediekritik, Mediestrategi, Niklas Wikegård, OS, SVT, Tre Kronor, Vancouver dn1 svd1 ab12 anna, annarkia, röda b, kjellberg r o s t
[/column]