Anders Romelsjö på jinge.se

Ondskan av Jan Guillou

Bättre sent än aldrig kan jag ju säga om Jan Guillous bok Ondskan. Jag har just läst klart den trots att det var över 20 år sedan den skrevs tror jag.

Skälet till att jag inte läst den tidigare är att den behandlar pennalism i internatskolemiljö och det ämnet intresserar mig helt enkelt inte. Men eftersom jag gillar Guillou som författare så plockade jag med mig den från bibliotekshyllan sist jag var där.

Min tveksamhet kvarstod dock så den blev liggande på bordet oöppnad. Fram till igår..

Och jisses vad bra boken var. Jag blir alldeles matt. Som vanligt så blir Guillous hjälte lite väl schablonmässig, men dramatiken är det sannerligen inget fel på.

Att det förekommer ondska vet ju alla människor, men just den ondska som beskrivs i boken är särskilt otäck. På samma sätt som bokens huvudperson är en tämligen otäck personlighet.

Jag trodde mig veta att boken skulle vara självupplevd, men efter att ha läst den så tvivlar jag starkt på den saken. Att det finns onda människor vet jag, men kan de verkligen agera i grupp utan att omgivningen reagerar? Och med så mycket ondska?

Egentligen behöver man bara se tillbaka på historien så är frågan besvarad. Tyvärr finns också ondska på närmare håll än Tyskland på 40-talet. Under alla omständigheter är de som inte läst boken än värda en gratulation. Det är en jättebra bok.

Och till ämnet ondska kommer jag tillbaka..

Jinge

9 svar till “Ondskan av Jan Guillou”

  1. Ondska är oerhört bra. Har du läst ”Det stora avslöjandet” av samma författare. Om inte: gör det!
    Den boken handlar om när Jan G jobbade på FibAktuellt tillsammans med Arne Lemberg. Den senare blev sedemera chefredaktör på Lektyr och senare reporter på Expressen samt till sist skjuten av Idi Amin i Uganda tillsammans med en annan reporter på SvD.
    Halva boken är dessutom granskad av Säpo eftersom den till stor del skrevs när Jan G satt fängslad på Långholmen.
    Det är en oerhört rolig bok, man skrattar så man ylar nä rman läser den, speciellt när man kommer ihåg de situationer som skildras i boken. Att han också gör ett elakt porträtt av fotografen Anders Engman gör den inte mindre rolig.
    ”Det stora avslöjandet” är helt enkelt ett måste!

  2. Jag minns bara att Lemberg blev skjuten i Afrika, eller vad det var. Jag har säkert läst den, men jag minns inte. Är han elak mot Engman, min idol..? Är det inte i den boken han avslöjar storyn om Expressens ”korre” som Aftonbladet tog livet av? Handlar rätt mycket om Tennstopet va?

  3. Tennstopet skriver han om, men den handlar inte om krogen, han bara skriver att man satt där och och då.
    Korren du tänker på och som blev avlivad var en korre på Damernas värld eller någon annan veckotidning som sagda blaska hänvisade till när man skrev om hovet. Nej han är inte elak mot Andes, däremot skriver han ett kul litet elakt porträtt om när de tillsammans gjorde en grej på Svenne och Lotta. Framförallt beskriver han litet lustigt Anders pedanteri med sin bil. Läs den! Skitkul!

  4. Jag har läst den. Det var när de åkte ner till Småland (typ) för att göra en grej på Svenne och Lotta och de inte hade förstått att Lotta var en svart kvinna? Men visst var det Expressens låtsasperson som nackades? Jag måste kolla så jag inte har boken i hyllan..

  5. Jodå jag har boken. Möjligt att storyn i boken handlar om DV men den som först berättade den för mig var nog Tommy Mardell (eller Per Björn?) 1972-3 nånting. Och i den berättelsen var det AB-Expressen, eller iaf ngn av de stoora drakarna.

  6. Inte förstått att Lotta var svart? Du har dåligt minne. :-)
    Jodå, det visste dom. Däremot gick de inte fram direkt utan avvaktade litet. Varför? Ja, läs boken en gång till.

  8. 0.02€:
    någon ren ondska tror jag inte på – lika lite som motsatsen. har det inte lite Star Wars och pojkboksromantik över sig? Nej, vanligtvis är det vi kallar ondska ren dumhet, anser jag.

  9. Ondska är ju ett svårdefinierat begrepp Henrik. Dumhet må vara, men onda människor finns, i alla fall människor som kan göra onda saker. Men sedan blir ju frågan om psykisk sjukdom går att jämföra och likna. Knepigt..