Ny bok om kungen

Det har väl knappast undgått någon att det i dagarna utkommer en bok som behandlar kungens privatliv, en historia som handlar mycket om diverse supande med järngänget runt kungen, besök på svartklubbar och umgänge med andra damer än den äkta hälften. Det är i alla fall så jag tolkar morgonens två inslag i P1-morgon.

Att kungen gärna luktar på korken är väl tämligen allmänt känt, jag har givetvis ingen personlig erfarenhet men jag har hört historier om majestätet när han tillbringade några dygn på en skärgårdsö i Nynäshamns kommun. En av mina bekanta var på den ön samtidigt och berättade hur vilt det hade gått till. Egentligen inte speciellt märkligt, det är många yngre män som dricker för mycket, särskilt i ungdomsåren.

Men går kungen på klubbar som drivs av kriminella, klubbar där inte hans säpovakter släpps in, ja då börjar det bli lite märkligt. I radio gjorde någon gällande att boken delvis behandlar samma sak som Littorinaffären, och att allt sker i någon slags medieskugga, tidningarna skriver inte gärna om saken, dessutom riskerar de att bli stämda.

Hur det är med den saken vet jag inte, och även om kungen fortfarande luktar på korken i tid och otid så är det inte mycket att skriva om. Springer han däremot på illa beryktade klubbar utan att låta livvakterna vara med så finns det anledning att både skriva om saken och att protestera. Han är trots allt statschef i Sverige ända till den dagen vi inför republik. Det bästa för landet är givetvis att införa demokrati. När landets högsta ledning ärvs så kan vi inte kalla landet för en demokrati, möjligen skulle vi kunna det om folket valde kung i samband med valet till Riksdagen. Det skulle betyda att en dålig kung inte blev omvald samtidigt som en populär kung kan få sitta över flera mandatperioder.

Det skulle möjligen vara roligt, men egentligen är det riksdagens talman som ska vara den som axlar rollen som landets president, en person som fördelar ordet i landets lagstiftande församling och tar emot statsbesök på Arlanda. Att Sverige, som av omvärlden betraktas som en modern nation, har behållit denna styrelseform är minst sagt otidsenligt. Kungen själv har tagit sig ett valspråk, med Sverige i tiden, enda sättet att uppfylla det är att – avgå.

Förr var det folket som tillsatte och avsatte kungar vid Mora stenar, eller Mora sten som det också kallas, det vore på tiden att återinföra demokratin fullt ut. Det sägs att en majoritet av riksdagsledamöterna är republikaner, då är det också rimligt att de står för det och avsätter konungen. Eftersom det är arbetslinjen som gäller så ska de då erbjudas anställning som guider med avtalsenlig lön på de slott som tidigare kallats kungliga. Vill sedan vår blivande X-kung behålla något slott så får han köpa det till ett marknadsmässigt pris.

it , , , , , , ab123456789 ex123 svd dn1 svt

  12 comments for “Ny bok om kungen

  1. nature
    3 november, 2010 at 10:14

    Ja om monarkins: ”vara och ickevara” kan man diskutera hur mycket som helst och så fort kungens mindre lämpliga utflykter kommer på tal, så höjs rösterna om republikens införande.

    Men man skall ha klart för sig att när man närmar sig kungahuset, så dras man ofrivilligt in i en mängd olika sakfrågor som alla är helt olika varandra och har helt olika värden för olika grupper i samhället. Ta bara en sådan sak som vår nations historia; och för oss i Sverige, där vi har mer än en 1000årig historia, så är vår nationalkänsla så stark och självklar att vi inte behöver vifta med flaggan och gråta till ”Du gamla du fria”, med handen på hjärtat var gång en fotbollsmatch i division 5 skall spelas. Hur många länder har en sådan historia som Sverige med vårt kungahus, oberoende vad vi tycker om företeelsen som sådan. Ett lands långa historia imponerar på många andra länders vars historia inte alls har samma långa historia som vår. Vill vi verkligen kasta bort detta och rösta fram en sketen bonde eller varför inte dokusåpakändis som representant för Sverige inför internationella kontakter? Kungen har i vart fall tränats ett helt liv och KAN konsten att uppföra sig inför stadsbesök och Nobelmiddagar – något inte t ex Bert Karlsson skulle klara av något vidare bra.

    Och för övrigt vem skulle klara av att ha så otroligt långtråkigt som det måste vara att bara sitta och stirra och vara representativ med sina vackra kläder och medaljer världen runt över 100 dagar per år ett helt liv igenom? Kanske har vi svaret på kungens eskapader här? Kanske det finns en stor lust hos kungen att verkligen få rocka loss?

    Sedan har vi kungen som dörröppnade för näringslivet större aktörer på säljresa runt om i världen, som har stor betydelse även för oss vanliga dödliga. Ty ju mer pengar som näringslivet omsätter via export, ju mer skattepengar kommer oss alla till godo. Sverige måste ju marknadsföras precis som alla andra länder och detta faktum kommer inte ifrån. I USA så kan en fattig B-skådespelare inneha presidentämbetet i USA, men det medför inte per automatik en viss prestige eller ens respekt.

    • Kuno
      3 november, 2010 at 15:34

      Landets långa historia existerar ju oavsett om dagens kungahus finns eller inte.

  2. Mumrick
    3 november, 2010 at 11:24

    Det finns också ett problem med en statschef utan makt. Meningen är ju att statschefen och riksdagen (och högsta domstolen) ska vara varandras motpoler, men sossarna har fixat det fint där man styr och ställer och ingen kan stoppa dem (historiskt).

    • 3 november, 2010 at 11:29

      Meningen är ju att statschefen och riksdagen (och högsta domstolen) ska vara varandras motpoler, men sossarna har fixat det fint där man styr och ställer och ingen kan stoppa dem (historiskt).

      Varför ska de vara varandras motpoler? Varifrån har du fått det??

      Har sossarna fixat?? Du menar att borgarna röstade mot ??

      Jag vill ha källhänvisningar till dina påståenden i svaret!

    • Robert
      3 november, 2010 at 11:47

      Att den lagstiftande, den styrande och den dömda makten ska vara skilda åt och balansera varandra är grunderna för det amerikanska statsskicket, inte det svenska.
      1809 års svenska regeringsform byggde på en maktdelning mellan kungen och riksdagen. Skälet till det var att man hade dåliga erfarenheter av såväl de karolinska och gustavianska enväldena som ”frihetstidens” korrupta adelsvälde. Högsta domstolen var aldrig inblandad i någon maktdelning. Det var inte för inte som den hette Konungens Högsta Domstol.
      1974 års regeringsform (beslutad av socialdemokrater och borgerliga tillsammans) hade en annan utgångspunkt. All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Man ansåg inte att den folkvalda representationen behövde balanseras av något annat maktcentrum.
      Om vi införde ett starkt presidentämbete i Sverige idag efter amerikansk modell, skulle det innebära att riksdagens makt minskade till förmån för en enda (förvisso vald) person. Den modellen skulle inte med nödvändighet vara mer demokratisk.

      • Robert
        3 november, 2010 at 11:48

        Äsch, ska vara dömande, inte dömda makten…

      • 3 november, 2010 at 11:49

        Presidenten ska bara ha en ceremoniell funktion.

        • Robert
          5 november, 2010 at 22:32

          Jaja, men jag svarade på Mumricks inlägg, där han skrev att det var ett problem om statschefen saknar makt.

    • nature
      3 november, 2010 at 11:57

      Det är lite svårt att förstå vad du menar och vill ha sagt egentligen? Klart att det INTE medför problem med en statschef utan makt; snarare är det väl önskvärt att just statschefen, alltså en stats högsta företrädare och formella överhuvud, inte har makt att sätta landets krigsmakt i rörelse i tid och otid, som tidigare skett! Skulle vi försöka att översätta den högsta företrädare och formella överhuvud i en monarki till en republik, så är väl en president vad vi får fram. Den amerikanska konstitutionen är delad i artiklar, som här motsvarar kapitel eller balkar i den svenska lagen samt sektioner som här motsvarar svenska paragrafer.
      Är det de tre första artiklarna som reglerar unionens tre maktorgan så som kongressen, presidenten samt högsta domstolen du är ute och far efter här? Högsta domstolens roll i USA är inte alls samma sak som i Sverige.

  3. mediebrus
    3 november, 2010 at 11:39

    Först, jag älskar den bilden! Har inte lyssnat idag på nyheterna, men det var uppe igår också på SR. Det märkliga är (kungen är som han är inte så mycket att göra åt – kan inte välja bort honom) att SR å ena sidan kan anställa en vän till Daniel Westling att bevaka bröllopet men att de inte kan behålla en journalist som skriver kritiskt om kungen. Medierna är helt klart kungens hov.

  4. AF
    3 november, 2010 at 13:04

    Kommentarsregler?

  5. Kamelsilaren
    3 november, 2010 at 13:56

    Om konungen jämt såg ut så där och även bar de övriga kronjuvelerna när han är ute och reser i världen skulle han bidra ofantligt till Sveriges exportinkomster, men som den hämmade torrboll han i vanliga fall ser ut och uppför sig som bidrar han inte med någonting, blir bara föremål för löje.

Comments are closed.