Det här är det andra av två inlägg om viss ekonomisk teori och dess praktik. Den har tydlig koppling till den svenska diskussionen om arbete, bidrag och om arbetslinjen. Förra inlägget publicerades igår, och har lett till en hel del debatt, som vi gärna ser fortsätta. Inläggen är skrivna av Björn Nilsson, tidigare industritjänsteman, på senare år politices magister, bloggare, med mera. Han publicerade nyligen ett annat gästblogginlägg om copyright och kapitalism här. Hans huvudblogg heter Björnbrum, http://bjornbrum.blogspot.se/. Detta blogginlägg är en bearbetning av en artikel som tidigare publicerats i Clarté. (Länk se nedan). MMT är för läkaren känt som förkortning av Mini Mental Test, ett snabbtest vid misstanke om demens, men kan tydligen betyda något annat.
Professorn i nationalekonomi, Bill Mitchell, som nämndes i föregående inlägg är en av de främsta förespråkarna för Modern Monetary Theory (MMT). Den verkar intressant. Kan MMT vara befriande exempelvis genom att skapa den frihet som ligger i att veta att man alltid kan få arbete?
Jag kan inte alla vinklar av MMT som teori men ytterst är det teorins utsikter att lösa praktiska problem som är viktigast. Här följer en blandning av vad jag läst mig till och egna reflektioner.
MMT:s förutsättning är att staten (som Sverige) har en egen valuta av fiat-typ, det vill säga pengarna är inte bundna till något yttre värde (exempelvis guld). Staten kan producera hur mycket eller hur litet pengar den vill. Det brukar kallas att ”trycka pengar”, men numera handlar det om elektroniska konton. Argumentet ”det finns inga pengar” förlorar därmed i styrka. Grundfrågan blir ”finns resurser och behov?”, penningfrågan blir sekundär.
En stat med egen valuta kan förmodligen inte gå i konkurs. Av detta följer att staten inte kan spara pengar. En stat som ”sparar” under lågkonjunktur, trots att den har möjlighet att skapa pengar ur intet, tolererar förstörelse av mänskliga förmåga och materiella resurser. Detta ”sparande” förvärrar i själva verket krisen genom att ytterligare sänka den totala efterfrågan. Är det däremot högkonjunktur låter man helt enkelt bli att skapa nya konton eftersom det inte finns så mycket underutnyttjade resurser.
Utifrån grunden med valuta-oberoende kan man ställa ett krav som kan ses som moraliskt och förnuftigt: staten ska garantera full sysselsättning. Hur?
Staten utfärdar en jobbgaranti, alla som vill arbeta ska få arbete, och så skapar man konton som betalar arbetena. I den här världen skulle alltså Fas 3 inte existera utan vara normalt avlönade arbeten. Man kan tolerera den lilla arbetslöshet som uppstår exempelvis när ny teknik gör att vissa verksamheter minskar och människor tillfälligt är utan arbete, däremot inte permanent hög arbetslöshet.
Denna intolerans borde kunna utsträckas till oanvända samhälleliga resurser som fabriker, maskiner och annan utrustning. Finns skäl för att använda dem är det slöseri och kapitalförstöring att inte göra det. Kanske MMT bör kompletteras med lagar om vanhävd för att få ytterligare bett.
Under dåliga tider är många resurser oanvända. Bedöms det som olämpligt skapar staten pengar ”ur intet” och får dem i rörelse. Mängden pengar ökar, men det gör också produktiva aktiviteter. Jobbgarantin bör inte medföra inflation. De som omfattas av garantin finns i samhällsekonomin och torde bidra med produktivitet. Det är ju inte så att pengar öses ut hur som helst, utan de riktas mot intressanta områden. Ett system med riktade insatser just mot stillastående sektorer bör vara mindre inflationsdrivande än generella insatser.
Den verkligt stora invändningen mot MMT är snarare denna: Om staten tar kommandot över sin egen penningproduktion och dessutom använder den på ett sätt som gynnar flertalet medborgare så är det kört för företag som vill ha en billig reserv av arbetslösa att ta till samt permanent arbetslöshet som gör att lönekrav blir svåra att driva.
De kan inte heller profitera genom att låna pengar till staten. Staten behöver inte låna, den blir sin egen finansiär och ser till att ekonomin går bra där vi demokratiskt beslutar att den ska gå bra. Det är en fråga om makt och klass om man tillgriper MMT, upplåning, skattehöjningar eller åtstramningar för att bekämpa kriser.
MMT upphäver inte kapitalismen. Det är ju fortfarande staten som sköter kapitalismens gemensamma affärer. Men i ett läge av allmän systemkris kan även rätt anspråkslösa reformkrav få revolutionära följder.
i MMT,copyright, politik, arbete, bidrag,utbildning, kapitalism, Fas 3, arbetslöshet,jobbcoacher, socialklass Bill Mitchell Anders Borg Arbetslinjen arbetsmarknaden
Clarté-artikel Gruppblogg om MMT Bill Mitchells blogg Länk till Mitchells inlägg Svenska Wikipedia om Fas 3.
DN Om arbetslinjen 16/8 SvD 15/8
27 svar till “MMT – vad är det?”
Att folk i stort har mer pengar på fickan borde rimligtvis inte betyda inflation i samtliga fall. För hur skulle annars utrymme för att handla nya produkter och tjänster någonsin kunna uppstå om så vore fallet? Om detta utrymme endast kan tillåtas uppstå genom att det vi handar idag blir billigare och skapar utrymme för nya produkter och tjänster, eller genom att en ny produkt substituerar en gammal. Men är inte det att sätta en oerhörd strypsnara på den materiella utvecklingen?
Om vi gör ett experiment och tar på oss den nyliberala tanke-mössan kanske svaret på ditt antagande blir följande: om fattiga människor får mer pengar blir det inflation, om rika får mer pengar blir det inte inflation. (Det kanske kan förklaras med att de dumma fattiglapparna köper saker som ingår i Konsumentprisindex KPI, medan de rika ägnar sig åt hedervärd och icke-KPI-beräknad spekulation som dessutom inte bidrar till så mycket materiell utveckling.) Detta är ungefär analogt med det geniala nyliberala resonemanget om att lågavlönade jobbar bättre om de får sänkt lön, medan högavlönade jobbar bättre om de får höjd lön! Nöjd med svaret??
Med den nyliberala tanke-mossan blir svaret snarare att okar man andelen pengar utan att ekonomin okar minskas vardet av pengarna, dvs man far inflation.
Speciellt om det ar staten som skapar extra pengar i forsok att finansiera sin egen verksamhet.
Detta leder till att priserna pa varor okar, vilket i sin tur ar inflationsdrivande.Framfor allt sadant som handlas med utlandet.
Drivs denna ypen av politik for langt kommer alternativa ekonomier att uppsta, tex en svart ekonomi baserad pa en utlandsk valuta. Kanske att vissa varor inte gar att kopa for de inhemska Kalle Anka pengarna utan man maste ha tillgang till utlandsk hardvaluta.
Du skriver:
”Med den nyliberala tanke-mossan blir svaret snarare att okar man andelen pengar utan att ekonomin okar minskas vardet av pengarna, dvs man far inflation.”
Björn svarade på det i blogginlägget:
”Mängden pengar ökar, men det gör också produktiva aktiviteter.”
Men då talar du om det jag länge hävdat. Att det är företagens prissättningsmodeller som skapar inflation. Men det verkar bara vara de arbetandes prissättningsmodeller som angrips av politik och företag.
Nja, en obalans i efterfran och tillgang av varor och tjanster kan leda till okad inflation. Vilken till viss del kommer fran foretags prissattningsmodeller.
Men for en valuta av fiat-typ (namnet har inget med det Italienska lagpris bilmarket att gora) ar det framst fortroendet for garanten av vardet av valutan som spelar roll for inflationen.
I Bjorns inlagg ovan ska staten dvs garanten for valutans varde varje manad trycka helt nya pengar utan att for den delen ekonomin vaxer. For att forhindra att inflationen okar ska staten overtyga alla anvandarna av valutan att vardet ar bestandigt. Vilket jag tror kortsiktigt ar mycket svart och langsiktigt omojligt.
Termen ”ekonomin växer” kanske inte fungerar så bra när det handlar om att ta hand om just oanvända resurser och se till att de kommer till användning? Aktiviteten växer inom existerande ramar. Det är just därför det är viktigt att påpeka att det rör sig om ”oanvända resurser”, inte om resurser som inte existerar. Minskar a-kassa, socialbidrag och liknande och ersätts med löner borde det inte vara inflationsdrivande – såvida inte de inflationsskrämda gör att företag vågar höja priserna just med hänvisning till att ”nu är det ju inflation så vi måste höja priserna!” Med lön får ju arbetslösa en inkomstökning, men den ökar ju inte från noll.
Jag skulle havda att ekonomisk tillvaxt ar nodvandig for att du ska kunna oka mangden pengar utan okad inflation.
Det spelar ingen som helst roll om det ar fraga om oanvanda resurser eller nyskapade resurser, det du skapar med resurserna maste du fa avsnattning for, dvs ekonomin vaxer saledes da med automatik.
Det jag saknar i din argumentation ar just sjalva fundamentet for en fiat-valuta namligen garantin for dess varde. Det skulle vara intresant om du kunde gora en utlaggning om hur detta ska kunna uppnas nationellt och internationellt?
Sett från en synvinkel: Keynes’ ande kan spöka för dig om du hävdar att det finns risk för inflation innan full sysselsättning uppnåtts! (Det finns undantag, men då talar vi om länder som mer eller mindre slagits sönder och knappast fungerar.)
Från en annan synvinkel: blir inte detta att tidigare overksamma människor och materiella tillgångar nu arbetar den tillväxt du efterlyser? – Sedan kan man ju fråga hur mycket mer tillväxt i de redan rika länderna den här planeten har råd med?
1) Om valet star mellan lag arbetsloshet eller lag inflation valjer jag lag arbetsloshet utan tvekan.
2) Jag anser inte att inflation eller for den delen heller budget underskott i statsfinanserna ar ett problem sa lange de ar under kontroll.
3) Jag anser inte att varat ekonomiska system ar statiskt. Tillvaxt i ett land behover inte ske pa bekostnad av tillvaxt i andra lander.
Nu vore det intresant om du kunde svara pa hur vardet i valutan kan garanteras i en MMT ekonomi? Det skulle aven vara intresant om du kunde svara pa min fraga om dit SAAB exempel.
Nu har du ett gyllene tillfalle att salja in dit MMT koncept till mig.
Precis, inflation som uppstår till följd av ökade inkomster är den prisökning utanpå täckningsbidragsmodellens pris som sker till följd av löneökningen. Det är därmed 100% prissättningsmodellen tillgång och efterfrågan (eller om man så vill: shakedown-pricing) som skapar inflationen.
Den låginflations-politik som omfamnas över blockgränserna i Sverige & riksbanken fått i uppdrag att vakta omöjliggör alla former av verklig låg arbetslöshet, hur man än väljer att gå till väga. Politikerna har valt massarbetslösheten som ett intrument för att hålla tillbaka löneökningar, fast det vägrar man prata om med folket. Vad går genomföra i det läget: bidragsformer som inte förslavar. I riksdagen har man ju valt VILLKORSLÖS INKOMSTGARANTI som skyddsnät, man motiverar detta dessutom med att folk som slutar i riksdagen annars inte får några jobb! Därmed är ju grusgången närmast krattad för en folklig variant av denna lösning (men det krävs ju att någon driver detta & inte bara pratar smörja om att man vill ersätta åtgärderna med andra åtgärder..)
Intressant – Joakim antyder tankar om medborgarlön tror jag. För ett tag sedan såg jag att det tyska piratpartiet har detta bland sina politiska visioner. Svenska Miljöpartiet vågar inte tala om det längre tror jag, men det beror väl av karriärlängtan hos dess ledare. Man vill inte ha en jobbig diskussion.
’Åtgärder’ är ett så otäckt uttryck så det skulle jag vilja bli av med! De flesta kan utföra någon sorts arbete (om vi tar ordet arbete i bred mening) och då skall det kallas arbete och ersättningen kallas lön!
”MMT upphäver inte kapitalismen.” Precis, så kan vi inte bara glömma denna borgerliga ekonomiska teori?
Ett av de minsta problemen med att organisera en planerad ekonomi utifrån människors behov, d.v.s. en socialistisk ekonomi, är problemet att skapa pengar digitalt eller med tryckpressarnas hjälp.
Kan man inte säga att somliga teorier är MER och andra MINDRE borgerliga? Och att MMT är av den mindre borgerliga typen, och faktiskt kan ge en viss föraning om hur ekonomin under socialism kan skötas?
Jag är inte helt med i vad MMT är trots försöken till att förklara ovan.
I viss mån ”trycks” det väl massor med pengar av centralbanker världen över just nu, FED är väl de som är värst med sina Quantative Easing?
Vidareutveckla gärna, vore också intressant om ni omnämnde Zimbabwe och Weimarrepubliken för att slå hål på eventuella associationer.
”utan de riktas mot intressanta områden. Ett system med riktade insatser just mot stillastående sektorer bör vara mindre inflationsdrivande än generella insatser.”
Stillastående sektorer är ju stillastående just eftersom de inte är intressanta!
Menar ni att staten t.ex. skulle printat upp 7-8miljarder och räckt över till SAAB?
Så att SAAB kunnat konkurrera ut andra bilmärken :). Fast då skulle ju andra regeringar också ge pengar till sin bilindustri, så då får SAAB ännu mer, o andra bilmärken ännu mer, SAAB bygger maaaassor av bilar som ingen köper, en fejkekonomi som inte är hållbar i längden.
Men som sagt, jag har nog inte fattat MMT.
Jag fattar inte heller alla aspekter av MMT, och jag tror det finns olika riktningar där som betonar olika aspekter. Skall försöka ge min syn på dina frågor:
QE är inte MMT eftersom med QE pengar just vräks ut i stället för att riktas dit de verkligen behövs. Just nu är många ekonomier snarare på gränsen till deflation, men QE fungerar ändå inte som konjunkturhöjare. Det är dock inte uteslutet att det kan komma en inflationssmäll om några år, men med en MMT-politik som stämmer av penningmängd mot behov borde risken vara mindre. Och lika väl som elektroniska pengar skapas kan de elimineras när de inte behövs längre.
Förutom Zimbabwe och Tyskland skulle man kunna nämna Ryssland efter revolutionen, Ungern strax efter Andra världskriget, och en del andra stater. Men drar man en sådan lista finner man gemensamma nämnare i form av krig, kolonialkrig, svåra interna kriser, usel intern styrning och liknande. Bör Sverige och de andra gamla industriländerna läggas till den listan utan eftertanke om hur det ser ut lokalt?
SAAB-exemplet är intressant. Nu får jag gissa igen hur en MMT-are med makt hade tänkt om detta för säg 10-15 år sedan. Alltså när krisen verkligen inte hade hunnit bryta ut men när det var klart att utsikterna för de svenska personbilsfabrikerna inte var bra. Finnes: anläggningar fulla med utrustning och tekniskt kunnigt folk för att konstruera och producera. Behov: nya transportsystem, miljöprylar, kraftproduktionsmojänger … då hade man kunnat i lugn takt dra ner produktionen av bilar för en vikande marknad, och i stället fasa över till annan produktion som kunde förväntas ha framtiden för sig. Detta medan andra regeringar faktiskt har öst in pengar i bilfabriker med tvivelaktig framtid.
Nu blev det ju bara kris och krasch. En del SAAB-arbetare har fått jobb i Norge. Bra för dem privat, men är det bra för Sverige att tappa kunnigt folk? Kanske hade varit bättre att fixa MMT-konton för att undvika onödig förstörelse av kapital och mänskliga kunskaper?
Man kan ta andra exempel: borde det finnas mer folk inom sjukvården (gäller såväl städare som vårdande personal)? Om svaret är ja, och det finns människor med kvalifikationer som dock går arbetslösa, medan vårdbudgetarna skärs ned till minimibemanning, borde en påfyllning med MMT-konton kunna förbättra situationen. Hellre att folk arbetar med hygglig lön än går på a-kassa, socialbidrag eller Fas3.
Jag tror inte att en MMT-politik är LÖSNINGEN med stort L. Däremot att den åtminstone bättre än nuvarande modeller kan lösa en del svåra samhälleliga problem. Den som letar efter den perfekta lösningen kommer aldrig att hitta den.
Jag kan inte annat an halla med angaende Zimbabwe, Tyskland, Ryssland och Ungern. Inflationen i dessa landerna har annan bakgrund an bara vanskott ekonomi. En sak har de dock gemensamt och det ar den totala misstron av vardet i valutan, bade bland landets egna medborgare samt potentiella utlandska handelspartners.
Vilket tar oss igen till pudelns karna, det jag saknar i din argumentation ar just sjalva fundamentet for en fiat-valuta namligen garantin for dess varde. Det skulle vara intresant om du kunde gora en utlaggning om hur detta ska kunna uppnas nationellt och internationellt?
Vidare, ditt exempel med SAAB ar valdigt intresant. For att lyckas med vad du beskriver ovan kravs om inte planekonomi ett valdigt stort inflytande av politiker i privat industri. Hur ska detta astadkommas? Framfor allt har kan man sakerstalla att politikerna ska kunna veta vilka produkter som efterfragas i framtiden?
Genom historien har planekonomier varit notoriskt daliga pa just detta. Det enda undantaget jag kommer pa ar Volkswagen.
Det är ju redan så att valutan inte är fixerad till något värde så det är ingenting jag behöver försvara. I princip försvann guldmyntfoten med Första världskriget, levde kvar under olyckliga omständigheter ytterligare några år, men försvann sedan. Vad MMT gör, är att man drar slutsater av detta. Det finns en del människor som vill återinföra metallbaserade valutor, ”guldbugs”, men jag vet inte hur mycket stöd den idén har.
Jag kanske inte är rätt person att tala med om offentlig planering eftersom jag då och då under årens lopp var inblandad i prognosarbeten på ett större industriföretag … . De historiska erfarenheterna av omfattande planering är blandade och grundas på krigsplaneringen under Första världskriget. Samtidigt har de lågt värde. Världen och dess möjligheter förändras. Hur är det om många av de inblandade ”politikerna” i själva verket är folk som dagligen arbetar i berörda branscher och sitter uppkopplade i dagens nätverkssamhälle? Eller om man skall kalla det ”demokrati”?
Jag har aldrig pastatt att en fiat-valuta skulle ha en guldfot, och jag har aldrig bett dig forsvara en guldfotsbas.
Vad jag daremot pastatt ar att vardet av fiat-valutan garanteras av utgivaren. Utgivaren sjalv bestammer hur mycket pengar som ska vara i omlopp.
Din MMT-politik skulle endast kunna fungera om den inte leder till hyper-inflation och for en fiat-valuta sa ar det fotroendet for valutan som forhindrar just detta. Sa hur tanker du dig att detta ska ske nar du manad efter manad okar antalet pengar i omlopp utan att ekonomin okar?
Varför skall mer pengar skapas varje månad om det inte finns behov av det? Man kan ju lika gärna studera den aktuella ekonomiska situationen och dra slutsatsen att för tillfället finns inga resurser och behov som bör kombineras med en frisk insats av pengar, och då blir det inga nya pengar. (För övrigt finns det något som kallas omloppshastighet för pengar, så mängden avgör inte allt. Det är också hur många betalningar som en viss penningsumma kan göra under en viss tid som är intressant. Ännu mer intressant blir det när allt större del av ekonomin hanteras utan att några handfasta pengar alls är inblandade. Men det får nog bli en separat fundering om det.)
Till slut kanske man tycker att det går alldeles för livligt till i ekonomin, det är hejdlös överhettning, och då kanske de som styr anser det lämpligt att dra in en del pengar någonstans i stället. Sådant har man faktiskt försökt med tidigare i svensk ekonomi, när finansministern hette Sträng. Det gick väl si och så. Jag har en känsla av att med bättre metoder och kunskaper än vad som fanns på den tiden borde man kunna komma längre.
Nja, det som gör det till viss del svårt med förståelsen är det faktum att vi numera i USA såväl som Sverige lever i en näst intill fullständigt kreditdriven ekonomi, dvs fiat-pengar utgivna av staten utgör en försvinnande liten del och består mestadels av mynt och sedlar. Den absolut största delen av penningmängden (~3000 miljarder SEK) utgörs av privatbankskrediter, resten mestadels mynt och sedlar (~100 miljarder) . När USA har skickat sina kvantitativa lättnader så är det resever (hos FED) som har ökas hos bankerna (vilket enligt nyliberal teori då leder till att bankerna skapar fler lån till företag och konsumenter). Det viktiga är alltså att privata banker skapar samhällets betalningsmedel i form av räntebärande krediter och inte använder centralbankspengar för detta. Dessutom är det så att kvantitativa lättnader brukar beskrivas som att ”trycka på ett snöre”, av den anledningen att banker (i den verkliga världen utanför de nyklassiska trosuppfattningarna) skapar krediter först i form av lån, skapar insättningar i processen och först därefter försöker samla på sig reserver – det förutsätter alltså att det finns kreditvärdiga låntagare som är villiga att skuldsätta sig!
Under en ekonomisk depression och tillika skulddeflation (folk sparar, amorterar och minskar mängden nya lån) så är problemet att det inte finns tillräckligt många som är villiga att skuldsätta sig – i det läget så är det snarare kvantitativa lättnader för allmänheten som gäller, dvs att allmänheten förses med skuldfria pengar så att de kan börja spendera. Alternativet, som visat sig empiriskt bäst på att återskapa förtroendet i ekonomin är att staten som är den enda tillräckligt stora aktören med stora och långsiktiga satsningar får fart under hjulen och därmed även drar med sig hushållens konsumtion och kapitalisternas investeringsvilja.
Bra att du pekar på den verkliga handfasta penningmängdens, krediternas och bankernas betydelse.
Att det är meningslöst att köra ut pengar till bankerna för utlåning om de ändå bara stannar där, det är ju klart. Antingen så tar bankerna själva hand om tillskotten för att stärka sina egna kassor och för att de är rädda för att låna ut till en marknad som verkar skakig, eller också inser mängder av potentiella låntagare att lån är något man bör akta sig för i det aktuella läget. Och då blir det inte mycket push i ekonomin pga QE-påhitt. Då är offentliga investeringar ett bättre sätt att få folk på bättre humör. Och medan man gör det kan man ju försöka se till att det inte uppstår nya bubblor och kreditkaruseller, men det tror jag är svårt att uppnå inom nuvarande ekonomiska system.
MMT, eller neo-chartalism, väldigt grovt förenklat: staten agerar som om ett lands samlade ekonomiska resurser, både privat och offentligt ägda, är en enda resurs. Om pengar behövs till något spenderar man dem helt enkelt, utan att behöva bekymra sig om att först låna upp dem eller ta in dem i form av skatter. Tesen är att, rätt spenderade, återvänder pengarna ändå till den gemensamma resursen.
Hyperinflation anses kunna undvikas så länge man håller sig inom de gemensamma resursernas gränser. MMT-anhängarna menar att Zimbabwes, etc, problem berodde på att både staten och privata sektorn ville konsumera för mer pengar än vad landets samlade ekonomi skulle ha kunnat producera. I en ”MMT-ekonomi” konsumerar staten istället för vad exempelvis ett antal privatkapitalister skulle göra om de, teoretiskt sett, plötsligt lättade på sina plånböcker.
Allt detta är givetvis bara teori, och dessutom ganska radikal sådan. Jag är själv skeptisk och det finns många bra invändningar mot den. Men man måste komma ihåg att invändningarna oftast kommer från ekonomer som själva fått sina teorier och teser krossade under de senaste åren.
Tack, bra sammanfattning, kan du ta över det här ämnet och skriva vidare kanske:-)! Det finns ju så många aspekter av chartalismen att det nog krävs kilometerlånga blogginlägg för att möjligen täcka in dem, och jag funderar på om det finns problem med teorin. Frågan är om pengarna återvänder till den gemensamma resursen, exempelvis. Har inte klart för mig hur en ekonomi där pengarna egentligen inte finns längre, annat än som elektroniska konton, kan förväntas uppträda i alla lägen.
Det som du skriver om som en enda resurs avser väl, antar jag, den väldigt bokföringsmässiga inställning som MMT:arna har. Debet och kredit måste gå ihop. Om den privata sektorn går med underskott (det är lågkonjunktur) måste den offentliga sidan kompensera detta. Om däremot, som det sker nu under ’austerity-regimen’, det stramas åt på både offentlig och privat sida leder det bara till en fördjupad kris genom bortfallet av efterfrågan på båda sidor.
Nu skriver professor Bill på en lärobok om MMT. Den kan vara intressant att lägga vantarna på någon gång!
Man får nästan en känsla av att du valt några delar ur den engelskspråkiga artikeln om chartalism på wikipedia.
Hur som, här bemöter Bill Mitchell en del av kritiken som nämns i wikipediaartikeln: http://bilbo.economicoutlook.net/blog/?p=15842
Mkt bra och lättfattlig artikel även om den till viss del missar teorin bakom och kritiken av nuvarande penningsystem.
I USA har konkressledamot Dennis Kuchinics skrivit en motion (HR2990) i MMT:s anda tillsammans med American Monetary Institute i syfte att reformera penningsystemet. Alltfler ekonomer inser att detta är det enda hållbara varför det är så viktigt för även oss andra att sätta oss in i frågan (som på ytan kan verka lite komplex).
För den intresserade så rekommenderar jag starkt att följa AMI:s arbete och konferensen i september där bla ”kändisekonomen” Steve Keen (postkeynesian och stark kritiker av nyklassisk ekonomisk teori) och Michael Kumhof (från IMF) deltar:
http://www.monetary.org/