Det underlättade ju inte heller att det var dagen efter Lucia och jag bävade för kirurgens alkoholvanor. Larvigt givetvis för få hjärtkirurger festar kvällen innan de ska operera, om ens någon.

Jag inställde mig på Karolinska Sjukhuset eftermiddagen före operationen som avtalat. Bara det var en bedrift kan jag berätta. Men personalen på avdelningen var mycket lugn och sansad, vana som de var vid nervösa patienter.

Ett antal undersökningar stod på menyn och genomfördes. Efter detta så skulle man raka mig på bröstkorgen. Inget större problem, men jag fick inte göra det själv. Att det inte utgjorde något problem har alltid fyllt mig med en viss sorg. Jag hade nämligen bara 11 hårstrån på bröstet varav 3 i flock. :-)

Undersköterskan som utförde rakningen sade: ”- Jahaja. Här får man minsann göra rätt för lönen..”

Sedan berättade hon för mig att den lettiskfödde kirurgen som skulle operera var den absolut duktigaste på hela KS. Något som jag senare upptäckte att sjuksyrrorna sade till varje patient, oavsett kirurg. Ett pedagogiskt tricks för att lugna oroliga patienter.. :-)

Senare på kvällen skulle jag duschas. Inte heller det fick jag göra själv för nu skulle gubben göras kemiskt ren. Alla som ska genomgå hjärtkirurgi tvingas tvätta sig med någon illaluktande vätska som ska ta kål på alla bakterier i huden och efter detta så får man på sig en speciell slags operationsskjorta.

Nästa steg är att man leds direkt till sängen och får instruktionen att där ska man bli kvar. Inget fnattande uppe på avdelningen på natten. För att förvissa sig om lydnad tvingas man dessutom peta i sig ett sömnpiller.. Med andra ord sov jag ordentligt den första natten på en vecka.

Frukost på sängen blev en spruta och ytterligare några blodprover som start på den nya dagen. Kaffe med ostmacka fick vänta lite sade de. Sedan bar det iväg upp till operation.

Operationssalen såg tämligen futuristisk ut. All personal grönklädd och de två-tre läkarna som var ansvariga liknade rymdgubbar, fast gröna. Jag fick inte flytta över mig själv till operationsbordet utan den saken sköttes av personalen som helt enkelt drog mig över med lakanet.

Jag har en minnesbild av att jag tyckte att det var väldigt högt i tak, men det kan vara fel. I varje fall var narkosläkaren fram och pratade lite med mig. Vi hade träffats dagen innan och han hade då frågat om jag ville vara försöksperson i hans forskning. De testade nämligen någon ny metod för varma operationer.

Jo det låter ju konstigt, men det har varit vanligt att operera lätt nedkylda patienter och sedan värma upp dem igen efter operationen. Sedan var det något med själva sövningen som de skulle testa. Bra tänkte jag. Ska de testa något så är de extra noga..

Det tog en bra stund att förbereda mig inför operationen. Det var många in- och utfarter som skulle monteras men halvvägs in i dessa förberedelser var det en kvinna som sade: – Nu kommer du att somna..

Forts följer..