|
Jo jag är fullständigt medveten om att detta är ett av de fånigaste blogg-inlägg som finns att läsa på denna blogg. Men jag måste ut med det, det bara är så. Igår transporterade jag min älskade kamera, en Nikon D70, till Nikon i Upplands Väsby. Det var något slags minnesfel på den och serviceteknikern på Nikon såg tungsint ut och sade att jag skulle få den efter tio dagar. Det kostar gratis trots att garantin har gått ut eftersom det är ett känt fel. Och nu på morgonen, 19 timmar efter att jag lämnat den fick jag beskedet. Min kamera är frisk och färdig att avhämta… :-) Att vara utan kamera är en mycket plågsam upplevelse. |
 i
[tags]foto, kamera, nikon[/tags] |
4 svar till “Min älskling är sjuk”
Fånigt? Verkligen inte. Det här är ju ytterligt allvarligt. Jag känner med dig. Jag har också börjat fatta tycke till min EOS 350D och skulle sakna den enormt om den blev sjuk. Skönt att höra att din kamera är frisk igen…
;)
Tack! Ja det är lite konstigt när kameran inte ligger i min rygga som den brukar göra. Jag har den ALLTID med mig när jag är ute. Den måste vara med för annars hamnar jag i situationer då jag saknar den, det vet jag. Den ska vara med, liksom zoom-telegluggen.
När sedan kameran har ett fel som helt omöjliggör fotografering blir man orolig dessutom. Skönt att Nikons servicefolk insåg att det tarvades en snabb insats för att kunden skulle behålla sinnesfriden… :-)
Här är det samma sak, gäller även min filmkamera :-) Mina kameror är alltid med mig, oavsett vart jag går/åker.
Jag är full av förståelse, min nya kamera vägrar att fokusera med de halvmanuella objektiven (de som har en ring för bländarinställning), måste lämna in den efter semestern. Har bestämt mig för att inte sälja den gamla utan ha kvar den i reserv, det är trist med en alltför lätt ryggsäck.