Nyss hoppade min lilla kattsambo upp på diskbänken, gick fram till matskålen och
– kräktes. Nu var det inte äcklig mat som fick henne att må illa utan en geting.

Jag berättade givetvis för kattan att även husse emellanåt gillar att ta sig en geting eller två, men hon förstod inte vitsen utan såg bara plågad ut. I vanliga fall aktar hon sig för humlor och getingar men just denna gaddstekel var av någon ovanlig art som hade mycket smala gula ränder på bakkroppen. Hon kände helt enkelt inte igen den som en stickande, giftig och oätlig insekt.

Hon kräktes tre-fyra gånger i snabb följd och jag oroade mig givetvis för att hon skulle ha blivit stungen i halsen, men hon tycks ha klarat sig. Just nu har hon drabbats av ”Kattefnatt” och rusar runt huset som ett jehu, kunde hon skulle hon klättra på väggarna. Så fort jag rör mig så drar hon iväg som ett spjut in under soffan eller en fåtölj. Där ser man ett par ögon som spanar om hussen tänker jaga henne eller inte. Det handlar om ett inlärt lekbeteende från när hon var så liten att hon lekte med sina kullsyskon.

Att jag aldrig ställt upp och jagat henne tycks inte påverka hennes beteende ett dugg. Varenda gång hon drabbas av kattefnatt gör hon likadant. Beteendet är ett resultat av att hon är innekatt, hon får inte den stimulans som rått- och fågeljakt innebär. I normala fall leker jag med henne 15 – 30 minuter om dagen, det tycks räcka.

– Jag är världens farligaste rovdjur, passa dig!

Men spänning kan erbjudas även i en lägenhet. För ett par veckor sedan hade vi nämligen inbrott här klockan 03.00 på natten. Brottslingen ifråga var en honkatt i hennes egen storlek, men mer om den chocken för oss båda i en senare katt-
bloggning…

Andra bloggar om: Kattefnatt, Katt, Huskatt, Vildkatt, Falbkatt, Felis Catus, Felis Silvestri, Felis Lybica, Solitär

[tags]Kattefnatt, Katt, Huskatt, Vildkatt, Falbkatt, Felis Catus, Felis Silvestri, Felis Lybica, Solitär[/tags]