8 Mars är den Internationella Kvinnodagen, men det firas också idag – se affischen. Tidningar och massmedia har gott om artiklar om hur kvinnor på olika sätt är diskriminerade i världen. (Senare idag kommer nog ett inlägg om Saudiaffären).

Jag återger här en bearbetad version av ett föredrag av en indisk socialist, Anuradha Gandhy. Hon var av ledarna för naxaliternas kvinnorörelse. Hon dog för några år sedan i sviterna av malaria och hade under många år kämpat för att lyfta fram kvinnofrågan inom arbetarrörelsen: Det hålls årliga minnessammankomster där hennes verk diskuteras. Den kända socialistiska författarinnan Arundhati Roy talade förra året på en av dessa.

”År 1910 föreslog socialisten Clara Zetkin i Tyskland, inspirerad av kvinnorörelsen bland arbetarkvinnor i USA, vid den andra internationella konferensen för arbetande kvinnor inom Socialistinternationalen i Köpenhamn att en internationell kvinnodag borde anordnas bland annat för att hedra rörelsen för kvinnors rätt och att hjälpa till att uppnå allmän rösträtt för kvinnor. Förslaget godtogs enhälligt av konferensen med över 100 kvinnor från 17 länder. Inget bestämt datum bestämdes dock.

Den första Internationella Kvinnodagen (IK) hölls sedan den 19 mars 1911 i Österrike, Danmark, Tyskland och Schweiz, där mer än en miljon kvinnor och män deltog. Förutom rösträtt, krävde de rätt till arbete, yrkesutbildning och slut på diskriminering på arbetsplatserna. Datumet valdes av kvinnor från Tyskland, eftersom den preussiske kungen dagen 1848 hade lovat många reformer inför hot om väpnat uppror, bland annat ett ouppfyllt löfte om kvinnlig rösträtt.

År 1913 ändrades datumet till 8:e mars för att fira viktiga händelser som inträffat den dagen. Den 8 mars 1857 hade kvinnliga textilarbetare i New York City för första gången protesterat mot inhumana arbetsvillkor, 12-timmars arbetsdag och låga löner. De protesterade attackerades och skingrades av polisen. I mars 1915 bildade dessa kvinnor sin första fackförening. 8 mars 1908 demonstrerade 15.000 kvinnor i New York för kortare arbetstid, bättre lön, rösträtt och slut på barnarbete. De antog parollen ”Bröd och rosor”, med bröd som symboliser för ekonomisk trygghet och rosor förbättre livskvalitet. I maj samma år utsåg socialistiska partiet i USA sista söndagen i februari till nationell kvinnodag som för första gången hölls över hela USA 1909.

Snart började kvinnor i Europa firar kvinnodagen samma dag och det var då som Clara Zetkin lade fram förslaget om en internationell kvinnodag. Den 25 mars 1911 dog över 140 arbetande flickor dödades i en tragisk brand i USA, vilket hade en långtgående effekt på arbetsrätten i USA och gav kraft åt IK.

1913 arrangerade kvinnor i Ryssland sin första internationella kvinnodag. Runtom i Europa år 1914 protesterade kvinnor antingen mot kriget eller för att visa solidaritet med förtryckta kvinnor. De mest kända IK ordnades 8 mars (24/2 i rysk tideräkning) 1917 i Ryssland som en strejk för ”bröd och fred” av kvinnorna i S: t Petersburg. Både Clara Zetkin och Alexandra Kollontaj deltog. Denna strejk blev en del av februarirevolutionen som tvingade tsaren att abdikera.

I Sovjetunionen blev 8 mars en nationell helgdag och som en hyllning till ”de heroiska kvinnliga arbetarna”. Sedan dess har 8 mars vuxit i betydelse och dagen har markerat en växande medvetenhet om kvinnors rättigheter runtom i världen. De stora framsteg som skedde för kvinnors rättigheter i Sovjetunionen blev en inspirationskälla för kvinnor i hela världen. Den kinesiska revolutionen 1949 visade hur kvinnor kan väckas till förändring även i en av de mest efterblivna länderna i världen, med feodala värderingar och patriarkaliskt tänkande. De gigantiska framstegen bland kvinnor i socialistiska Kina var ett levande exempel på kvinnor i hela tredje världen. Särskilt den stora proletära kulturrevolutionen, och dess konsekventa angrepp på feodalt konfucianskt tänkande var betydelsefull för ytterligare frigörelse för kvinnor i Kina.

1960-talet och början av 1970-talet såg ett starkt demokratiskt uppsving i de kapitalistiska länderna och kraftfulla nationella befrielserörelser i tredje världen vitaliserade kvinnorörelsens utveckling. Rörelsen hade en sådan enorm inverkan i hela världen att imperialisterna försökte förstöra den genom samarbetesalternativ och avleda den till för dem acceptabla kanaler. Detta medförde att stora företag eller statligt finansierade frivilligorganisationer häftigt angrep socialismen och i stället förde fram en borgerlig form av feminism. Denna process kulminerade i att FN officiellt erkände 8 mars som Internationella Kvinnodagen 1977. Sedan dess har de mest borgerliga och reaktionära organisationer också kommit att ”fira” 8 mars och berövat dagen dess revolutionära innehåll och fina historik av kamp för bättre villkor, som var internationella kvinnodagens ursprung.

Denna process ytterligare katalyserades då socialismen upphörde i Sovjetunionen, och senare i Kina. Ett första offer var förnekandet av rättigheter som uppnåtts av kvinnor under socialismen.

Ändå fortsätter den internationella kvinnodagen att leva på bland de förtryckta kvinnor i världen. Det tillfälliga bakslaget för den kommunistiska rörelsen och socialismen och återupprättandet av kapitalism och imperialism har drabbat kvinnorna hårt. Globaliseringen och den krassa konsumism, har medfört en kraftigt ökad kommersialisering av kvinnor. Den kosmetiska industrin, turismen och borgerliga media har exploaterat kvinnokroppen som aldrig förr, utan respekt för individualitet. Detta, tillsammans med massfattigdom, har lett till att stora grupper kvinnor har tvingats vända sig till prostitution i östra Europa, Ostasien, Nepal, etc. Samtidigt har det skett en ökning av religiös fundamentalism. Olika sekter i hela världen driver kvinnor tillbaka till ett medeltida tillstånd. Pressad mellan dessa två ytterligheter känner dagens kvinnor, mer än någonsin tidigare, behov av uppskattning, självrespekt och jämlikhet med sina manliga motsvarigheter.

8 mars har därför egentligen ännu större betydelse idag.
Revisionister och borgerliga liberaler försöker dämpa kvinnor frihet och kompromissar med patriarkala värderingar, feodala traditioner och fruktar kvinnans frigörelse. De firar naturligtvis också kvinnodagen, som en rutin, och utfärdar vanliga hycklande uttalanden.

Det är de revolutionära krafterna i hela världen som försöker återskapa den verkliga kvinnodagen som symbol för frihet, självrespekt, jämlikhet och frigörelse från patriarkala värderingar och exploatering. Det är denna revolutionära anda som tänder ett nytt hopp bland förtryckta kvinnor i Indien och världen.”

i Andra om: Syrien, Iran, Storbritannien,folkrätt imperialism, desinformation, krig, USA, Politik, FN, massmedia infiltration al-Qaida, utrikespolitik NATO opposition, unconventional warfare, demokrati,fred, desinformation, terrorism, unconventional warfare, terrorism, Irak,