IPRED-lagen, bakslag på bakslag

Datainspektionen har en liten gratistidning som heter Direkt som var och en kan abonnera på, man kan också ladda hem den via deras hemsida.


Föga överraskande så behandlar den ämnen
som är aktuella på myndigheten och idag skriver man lite om erfarenheterna med IPRED-lagen. Erfarenheter som inte är odelat positiva för piratjägarna, och än så länge kan man till och med hävda att de är klart negativa. Man refererar det ärende där ett stort antal ljudböcker fanns upplagda på en server, men där hovrätten tillbakavisade kraven på att lämna ut IP-numret eftersom servern var lösenordsskyddad.

Sedan tar man upp Danmarks erfarenheter av samma typ av lag som IPRED, erfarenheter som tyder på att det är förhållandevis riskfritt att ägna sig åt fildelning.

Direkt: ”I det första målet enligt Ipred-lagen var det fem ljudboksförlag som gemensamt förde talan. Tingsrätten beslutade att en Internetleverantör skulle lämna ut namn och adress på abonnenten som hade en viss IP-adress. Men operatören överklagade och hovrätten upphävde beslutet. Ljudböckerna fanns på en lösenordsskyddad server och rätten ansåg att det inte kunde bevisas att filerna hade gjorts tillgängliga för allmänheten…

…Danmark har haft en liknande lag under längre tid och inte heller där har antipiraterna haft framgång. Fyra fall har dragits i domstol och i tre av dem har piratjägarna förlorat eftersom rätten inte ansett att IP-nummer räcker för att knyta nerladdningen till en person. Flera personer kan ju använda samma IP-adress och dessutom kan någon utifrån komma åt anknytningen via trådlös förbindelse. (I det fjärde målet erkände nerladdaren).”

Skälen är solklara och borde rimligen ge samma sorts utslag här i Sverige. Det ska vara ställt utom allt rimligt tvivel att innehavaren av IP-numret själv har laddat hem upphovs-
rättsskyddat material, bara möjligheten att det är veder-
börandes kamrat eller kusin ska räcka för att domstolen ska avvisa ett krav på att lämna ut abonnentens identitet.

ipred
Just detta har varit väldigt tydligt i den svenska debatten, vill man slippa piratjägarna så räcker det med största sanno-
likhet att skaffa sig en router som möjliggör en trådlös förbindelse. Det finns således ett flertal scenarios som på ett avgörande sätt motverkar lagen.

Direkt: ”I början av december beslutade Södertörns tingsrätt att Telia Sonera måste lämna ut en misstänkt fildelares namn och adress till fyra filmbolag. Telia har överklagat. Se vidare www.domstol.se, pressmeddelande 09-12-04. Därefter har också Ifpi, skivbranschens intresseorganisation, vänt sig till domstol och begärt ut personuppgifter bakom ett svenskt IP-nummer som uppges ha använts för att sprida musikfiler.”

Nu redogör man inte för de närmare omständigheterna i de två senaste fallen, men som jag förstår räcker det med att fildelaren ifråga säger att han hade en trådlös router vid tillfället men att den gått sönder och därefter slängts. Det är fullt möjligt att ett sådant svar är osant, men såvitt jag förstår så är man inte tvungen att medge brott, det ankommer på den som åtalar att bevisa brottet ifråga.

intressant Andra om: , , , , , , , , ab1 svd d
n1 t

  1 comment for “IPRED-lagen, bakslag på bakslag

  1. Sniff
    15 januari, 2010 at 00:15

    När vi var 12-13ton kopplade vi om i hyreshusets teleplint och ringde kompisar i USA. Vi tog olika varje gång så det inte hamnade på samma räkning. Troligen var det ändå någon som klagade för en dag så var plintlocket mycket väl fastskruvat. ;-)
    Om någon skulle koppla in sig på min telelinje och begå brott inte sjutton skulle jag automatiskt vara den som blev anklagad/dömd för brottet bara för att jag råkar ha telefonnumret? Man kan få en fet teleräkning men inte binda en teleabonnent till ett brott på så lösa boliner.
    Om någon skulle stjäla min bil som står på en långtidsparkering och använda den vid ett bankrån inte sjutton gör mitt bilinnehav mig till föraren vid bankrånet? (bilstölden hände min vän, dessutom kom det en hög med p-böter som blev snabbt strukna).
    Om någon i panik dumpar ett halvt kilo hasch under friggeboden gör det inte mig till en knarkhandlare bara för att jag äger friggeboden och marken den står på. (Hundpatrullen hittade förresten paketet och även skunken som stoppade dit det.)
    Skivbolagen och dess feta katter och deras advokater hör hemma på historiesopptippen.

Comments are closed.