Ulf Karlström som har skrivit detta gästblogginlägg är fil dr, miljöexpert (Macoma Miljöutredningar), och skriver facklitteratur. Han var ordförande i de förenade FNL-grupperna efter Sköld Peter Matthis. Ulf har tidigare publicerat inlägg här i flera olika ämnen. De har behandlat miljö och ekonomi, och så kallad ”humanitär intervention”, ”Är du teknikberoende min vän?”, om Borgs budget, om Södertäljerättegångarna, om religion. Han har skrivit om Willy Silberstein och AS i Sverige, om ”Det själviska samhället” och om ”Den irrationella kapitalismen”. Han har skrivit om EU, tex. ”Varför angriper David Cameron EU”?. Han har skrivit om kanon, unga vuxna och tidigare om privatisering av vården om science och fiktion och om miljöfrågor, om integrationens svåra frågor”. Dagens artikel handlar om miljö och dess bestämningsfaktorer och här kan Ulf förena sin sakkunskap inom miljöområdet med sin politiska klarsyn.

Artikeln.
FN:s gamla Milleniemål skall ersättas med nya. Finansieringen av de nya målen, fram till 2030, diskuterades och beslutades, i en första instans, vid en FN-konferens nyligen i Addis Abeba i Etiopien. Konferensen hette ”Third International Conference on Financing for Development”, och gick av stapeln 13-16 juli, med deltagande från 193 stater (SvD 17/7). Tågordningen är att resolutionen från denna konferens skall ligga till grund för beslut vid två ytterligare FN-konferensen, i september i New York och i december Paris, den senare specifikt om klimatet. (Bilden nedan visar delegater då slutdokumentet antagits).

Slutdokumentet benämns ”Outcome document of the Third International Conference on Financing for Development: Addis Ababa Action Agenda”, och är på 39 sidor (http://www.un.org/sustainabledevelopment/blog/2015/07/countries-adopt-addis-ababa-action-agenda/). Antagandet av dokumentet hade föregåtts av månader med förhandlingar. FN svävar inte på målet utan säger i ett pressmeddelande att resolutionen representerar en viktig händelse (milestone) “in forging an enhanced global partnership that aims to foster universal, inclusive economic prosperity and improve people’s well-being while protecting the environment”. Inga dåliga grejer, eller hur?

Nå, lever de det högstämda orden upp till sina löften, eller är det bara retorik? Låt oss därför studera resolutionstexten.
Texten består av 134 artiklar, fördelade på tre övergripande avsnitt: Global framework for financing developement, Action areas och Data, monitoring and follow-up. Avsnittet Action areas upptar huvuddelen av texten, med artiklarna 19-124. Här behandlas i stort allt mellan himmel och jord, som berör ekonomi, dvs handel, finans, skulder, hushållning, vetenskap och teknik.

Det som slår en omedelbart vid läsningen är en oändlig upprepning av ”we reaffirm the commitment to…”, ”we recognize” m m. Hänvisningar till konventioner, resolutioner vid internationella möten tycks aldrig ta slut. Det är naturligtvis kutym inom FN-systemet till sådana hänvisningar, men det säger inget om och när de skall genomföras. Det liknar lite av ”10 Guds bud” samtidigt som jag minns fotot av en tysk präst som 1914 välsignar en stor kanon (franska präster gjorde säkert samma sak).

Några få nedslag bland alla artiklarna får försöka illustrera innehållet i resolutionen.

Artikel 26 säger: Countries relying significantly on natural resource exports face particular challenges. We encourage investment in value addition and processing of natural resources and productive diversification, and commit to addressing excessive tax incentives related to these investments, particularly in extractive industries. We reaffirm that every State has and shall freely exercise full permanent sovereignty over all its wealth, natural resources and economic activity. Artikeln är bra, men rakt ut i det blå. I vår bok USA som världspolis (Information om boken finns på bloggsidan) ägnar vi hela kapitel åt att visa att dagens Västkapitalism gör precis tvärtom.

Artikel 35 säger: We acknowledge the diversity of the private sector, ranging from micro-enterprises to cooperatives to multinationals. We call on all businesses to apply their creativity and innovation to solving sustainable development challenges… Private international capital flows, particularly foreign direct investment, along with a stable international financial system, are vital complements to national development efforts.
Det är fullständigt groteskt att jämföra mikroföretag med jättekoncernerna (TNC).

Artikel 46 säger: We note with concern that many least developed countries continue to be largely sidelined by foreign direct investment that could help to diversify their economies, despite improvements in their investment climates.
Det är den vanliga ”busines-as-usual”, enligt WTO (World Trade Organization) som kavlas ut. Icke-symmetrisk handel tycks inte vara något problem, vilket är en direkt lögnaktig framställning.

Artikel 79 säger: International trade is an engine for inclusive economic growth and poverty reduction, and contributes to the promotion of sustainable development. We will continue to promote a universal, rules-based, open, transparent, predictable, inclusive, non-discriminatory and equitable multilateral trading system under the World Trade Organization (WTO), as well as meaningful trade liberalization.
Se föregående kommentar.

Artikel 86 säger: We reaffirm the right of WTO members to take advantage of the flexibilities in the WTO Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights (TRIPS) and reaffirm that the TRIPS Agreement does not and should not prevent members from taking measures to protect public Health.
Notera att TRIPS framställs som helt neutral och oproblematiskt, vilket är de facto lögnaktigt.

Artikel 97 säger: We reiterate that debtors and creditors must work together to prevent and resolve unsustainable debt situations.
Varför inte fråga grekerna vad de tycker om detta samarbete?

Kritiken mot resolutionen (beslutsdokumentet) har inte låtit vänta på sig. En organisation som försökt lyfta den orättvisa beskattningen av TNC (Transnational company) är CIDSE (http://www.cidse.org/newsroom/press-release-the-anti-climactic-addis-ababa-action-agenda.html). De pekar ut att beskattningsfrågorna sopades under mattan av Västvärlden, och att resolutionen t o m backat i förhållande till tidigare konferensförslag.
I stället för framsteg om internationell beskattning så innebär resolutionen en försvagning.

De allmänna och svepande fraserna har t o m fått SvD N (20/7) att publicera en kritisk artikel av reportern Peter Alestig. Denne för fram konkret kritik vad gäller biståndsvolymen, beskattningen och framhaussandet av privata investeringar (”privata pengar”). Alestig anför: ”Men i jakten på privata pengar har de privata vinstintressena tagit över, samtidigt som de mest utsatta glöms bort enligt kritiker”. Artikeln citerar Oxfam som säger att ”vi har lämnat över agendan till den privata sektorn, utan tillräckliga kontrollmekanismer”. Känns det igen i frågan om privatiseringen av välfärdens institutioner i Sverige?

Slutsatsen får bli som följer. Det är naturligtvis inte fel att spika ett antal välmenande teser. Det kan ju skapa debatt och på så sätt fylla en positiv funktion. Samtidigt är FN-systemet fullt av dessa till intet förpliktigande resolutioner. Den orättvisa och destruktiva. ekonomiska världsmaktordningen upprätthålls av ”Washington consensus”, dvs USA-imperialismen och Västvärlden. Utan att delar av detta komplex angrips och bryts ned lär knappast någon större ekonomisk förändring ske.

I vår bok ”USA som världspolis” pekar vi ut BRICS, inte som en lösning, men väl som en viktig motkraft till ”Washington consensus”. I en multipolär värld kan andra spelregler göra sig gällande än i dagens unipolära. Idag har BRICS hamnat i vissa svårigheter, men det är svårt att föreställa sig att de inte är annat än övergående. Nog måste åtminstone BRIC av de fem länderna kunna svara för en gigantisk potential? I ett sådant läge kan rimligen en skarpare Action Agenda se dagens ljus än den som klubbades i Addis Abeba.

i Andra om:arv,miljö, kapitalism, Politik, massmediasocialism