Finns imperialism – vad säger man i USA?


*Detta inlägg kan ses som en fortsättning av diskussionen med Niklas Lindgren om imperialismens roll.

Som framgått av bloggens hemsida är det möjligt att köpa boken ”USA som världspolis. Amerikansk utrikespolitik efter 1945.” Boken innehåll sammanfattas där. Den lilla imperialistmakten Sverige behandlas inte. Boken kan beställas från macoma.karlstrom@telia.com.
Sammanfattning finns i sluten av varje kapitel och som sista kapitel för hela boken. Därpå följer avsnitten Ordförklaringar, Förkortningar och Register A–Ö.

Nu återges dispositionen för kapitel 10, samt ett av avsnitten i detta inlägg.
Framsida Untitled-1-Recovered

Kapitel 10 • Är USA imperialistiskt? Sid 282
10.1 Inledning Sid 282;
10.2 Även i USA talar man om imperialism och imperium Sid 283;
10.3 Imperialismbegreppets historik Sid 286;
10.4. Uppfattningar om imperialism sedan 1970 Sid 293;
10.5 Diskussioner om imperialism under 2000-talet Sid 294;
10.6.Ett alternativt synsätt Sid 298;
10.7 Problem kring imperialismteorier Sid 298;
10.8 USA-imperialismen idag – kännetecken Sid 305;
10.9 Sammanfattning Sid 307;
10.10 Litteratur 308-311.

Avsnitt 10.2 Även i USA talar man om imperialism och imperium.
Det finns flera skäl att diskutera begreppet imperialism, och USA-imperialism. Detta begrepp kan ge bättre förståelse för USA:s ekonomi
och politik. Det är tämligen etablerat om än med olika tolkningar. För det tredje används det då och då av företrädare för eller
förespråkare av USA:s politik, dock inte officiellt av de högst uppsatta politikerna och ämbetsmännen. Imperialism ger hos många negativa associationer till krig, erövringar och kolonialism, och begreppet används säkert medvetet med försiktighet. Vi ger några exempel på användningen av termen »imperialism« eller »empire« i USA.
AR Soradbild imagesCA1MXXPN

Efter attacken på World Trade Center i september 2001 hörs frasen »ett amerikanskt imperium« både hövligt i akademiska sammanhang och i den offentliga debatten. Det slående var att inte alla de som nu
öppet använda termen »imperiet« gjorde det nedsättande. Den 11 november 2000 hölls ett föredrag i Atlanta av Richard Haas – medlem
av nationella säkerhetsrådet under president George W Bush och senare direktör för policy planning i utrikesdepartementet – med
titeln »Imperial America« (Bellamy Foster 2006:97). Han menade att det var nödvändigt att USA med sitt överskott av makt (»surplus
of power«) omvärderar sin roll från en traditionell nationalstat till imperialistisk makt. Han använde termen »imperial« i stället för »imperialism«, kanske för att termen »imperialism« upplevdes ge negativa associationer till exploatering och territoriell kontroll.

Michael Ignatieff, professor i mänskliga rättigheter vid John F Kennedy School of Government vid Harvard skrev 2003 i New York Times Magazine (Ignatieff 2003, Bellamy Foster 2006) att begreppet/ordet imperialismen haft dålig rykte. Några citat illustrerar synsättet.

”Men imperialismen upphör inte att vara nödvändig bara för att den är politiskt inkorrekt. Imperium under 2000-talet är ett imperium
lite [»lätt«], en global hegemoni* var utsmyckning är fria marknader, mänskliga rättigheter och demokrati, understött av den mest respektingivande militärmakten som världen någonsin skådat. Denna nya imperialism är humanitär i teorin men imperialistisk
i praktiken – den skapar begränsad suveränitet där stater äger oberoende på pappret, men inte i praktiken. Faktum är att Amerikas hela krig mot terrorismen är en övning i imperialism. Det kan komma som en chock för många amerikaner som inte gillar att tänka på sitt land som ett imperium. Men vad annat kan man kalla Amerikas legioner av soldater, agenter och specialstyrkor som förgrenar sig över världen.”

WTO demonstrationer untitled size-full wp-image-99558″ />

Max Boot, ledande nykonservativ ideolog och redaktör på Wall Street Journal skrev en månad efter den 11 september 2001 att »en dos USAimperialism kan vara bästa svaret på terrorismen« och vidare: »Det är slående och ingen tillfällighet att USA nu står inför militära operationer i många av de områden där generationer av brittiska kolonialkrigare gick ut i fälttåg.« (Boot & Kirkpatrick 2003, Boot 2003).
Fareed Zakaria, inflytelserik redaktör på Newsweek 2000–2010, och därefter på Time skrev två månader efter intåget i Bagdad att »I
Washington finns en växande bransch av nya imperialister, människor som argumenterar för att Amerika bör anamma sin roll som liberal imperiemakt« (Newsweek 23/6 2003). Niall Ferguson, den välkände konservative och inflytelserike professorn vid New York University och Oxford menar att USA är ett imperium, och anser att detta är en bra sak (Bellamy Foster 2006:157).
Ulf Karlström 8428759907_ac0a6a61ce_o
Officiellt förnekas att USA är ett imperium. President George W Bush sa under sin presidentvalskampanj år 2000 att »Amerika har aldrig varit ett imperium. Vi har kanske varit den enda stormakten i historien som haft chansen och avböjt«. Förnekande kan vara en primitiv försvarsmekanism, men också en genomtänkt strategi. Det är därför kanske naturligt att styrande kretsar i USA ihärdigt förnekar
landets imperialistiska karaktär, menar Ferguson.

Att använda termen imperialism och empire som något positivt var närmast omöjligt politiskt under decennier efter andra världskriget, då många kolonier och andra beroende stater gjorde sig fria, inte sällan i befrielsekrig (och då Sovjetunionen fanns). Under 1990-talet försvann termen i stort sett, även inom vänstern, trots interventioner av USA i flera länder, vilket kanske kan ses som ett uttryck för en initial framgång för en nyliberal ideologi och ekonomi.

I september år 2000, dvs. ett år före 11 september 2001, utkom rapporten »Rebuilding America’s Defenses« från nykonservativa Project for the New American Century (PNAC 2000), grundad 1997, vilken pläderade för att det var nödvändigt för USA att bevara sin starka ställning och bygga baser runtom i världen (se kapitel 8). Man skriver bland annat USA har i decennier sökt att spela en mer permanent roll i Mellanöstern. Medan den olösta konflikten med Irak utgör ett omedelbart skäl utgör behovet av en substantiell amerikansk styrka i området en fråga som går längre än att kontrollera Saddam Hussein.

Irak hade då i ett decennium varit föremål för stränga sanktioner med uppskattningsvis 500 000 döda barn (se kapitel 5). Tankarna var inte nya vid millennieskiftet. Dick Cheney gav under sitt sista år som förvarsminister 1992 sin undersekreterare Paul Wolfowitz i uppdrag att utarbeta hemliga riktlinjer för Pentagons försvarsplanering (»Defense Planning Guidance«, DPG), som var knutna till PNAC. Främsta målet var att hindra att en ny rival uppkom, vilket enligt kritiker gjorde denna plan till en mall för permanent global USA-hegemoni* (Bacevich 2002).

Under senare år verkar termerna imperialism och »empire« ha använts offentligt av företrädare för USA:s politiska elit, fastän politiken i stort sett är oförändrad. Dock i februari 2013 hade Time en stort uppslagen artikel med titeln »Neo-Imperialism and the Arrogance of Ignorance«(2013) som fokuserade på Afrika »De flesta amerikaner inser inte i vilken utsträckning US har involverat sig militärt i Afrika«.


intressant.se, ,, , , , , , , , ,, , , , , , ,, ,

DN 4/11 DN 2 4/11 ICIJ:s rapport DN 4/4 SvD 4/4 Ab 2/4 Flamman

Hurun Report Intervju med Noam Chomsky Data från VärldsbankenDN 2/3 Dokument utifrån USA-bloggen DN 13/2 DN 2 13/2SvD Expressen 13/2 Ab 13/2Annarkia Clartes Kinannummer Ab 17/1 Kritikerstorm mot Janne Josefsson DN 7/11 DN 8/11 SvD AB Expressen SvT SR Stiglitz i SvD 4/11Wolodarski i DN 4/11 DN1 17/10DN 2 17/10 DN 3 17/10DN 4 17/10DN 5 1/10 DN 6 17/10 SvD 17/10 SvT Rapport 24/9 SvD 26/9 Equality Trust DN recension DN 20/9 recension av Nina Björks bok
SvD
Occupy Wall Street 4/9