Idag rapporterar Sveriges Radio och andra massmedia kl. 7 att Ryssland ska rusta upp/förbättra sin kärnvapenarsenal, dumt och förklarligt nog. USA har sedan några år tillbaka inlett en väldig modernisering av sin kärnvapenarsenal (se nedan) och beslutat att placera ut trupper och tunga vapen i de baltiska staterna, i strid med en överenskommelse 1997. Detta är en ingress till morgonens blogginlägg som utgår från en DN-artikel tidigare i veckan, och en reaktion på denna.

Från Leif Elinder fick jag nämligen kopia av mail till DN-journalisten Staffan Kihlström, som i förgår publicerat artikeln ”Färre kärnvapen – men de blir allt modernare”

Leif skriver: ”Bäste Staffan. I dagens DN läser jag en sammanfattning om stormakternas kärnvapenarsenaler mm.
Med DN:s rubrik och mot bakgrund till ländernas försvarsutgifter, de kärnvapenupprustningar som planeras och stormakternas hotbild så blir den bild som DN presenterar för läsarna mycket vinklad. (Se 3 punkter nedan).
Varför?

Bästa hälsn, Leif Elinder, Uppsala.”

Jag återger nu Kihlströms artikel. Den stora bristen är inte sakfel utan att viktig information utelämnas. Helhetsbilden blir därmed alltför vinklad, som Leif Elinder skriver. Därför detta blogginlägg. Efter Staffan Kihlströms artikel tar jag upp 3 punkter som Leif nämnde i mailet till Kihlström

Staffan Kihlströms artikel i DN.
Kärnvapnen blir färre men modernare. Antalet krig och konflikter i världen ökar. Antalet fredsuppdrag i världen ökar likaså. Men antalet personer som deltar i fredsinsatser minskar.

I Sipris, Stockholms internationella fredsforskningsinstituts, årsbok för 2015, som kommer ut i dag, konstateras att världens nio kärnvapenmakter fortsätter att minska sitt samlade innehav av kärnvapen. Ryssland drog ned sin arsenal mest, från 8.000 till 7.500 stridsspetsar, vilket jämförelsevis kan låta mycket men är i en betydligt långsammare takt än för tio år sedan. USA, den andra riktigt stora kärnvapenmakten, minskade från 7.300 till 7.260. Men man ska inte glömma bort att både Ryssland och USA har omfattande och långsiktiga moderniseringsprogram för sina stridsspetsar och för sina missilssystem.

Övriga sju kärnvapenländer har väsentligt färre kärnstridsspetsar men även de utvecklar nya system och nya vapenbärare. Indien och Pakistan utökar både sin produktionskapacitet för kärnvapen och sina missilsystem.

– ”Kärnvapenstaternas moderniseringsprogram tyder på att de är ovilliga att överge sina kärnvapenarsenaler inom överskådlig framtid”, konstaterar Sipris forskare Shannon Kile.

Det senaste i raden av kärnvapenländer och det som oroar många mest, Nordkorea, förefaller att ha ett mer avancerat kärnvapenprogram än man tidigare trott, men Sipri konstaterar att landets tekniska utvecklingsnivå är svår att bedöma.

Att antalet kärnvapen fortsätter att minska är en trend. En annan lika tydlig trend är att antalet krig och konflikter ökar.
Enligt preliminära uppgifter pågick fler krig förra året än någon gång sedan 2000. 2014 framstår som ett mycket våldsamt år.

Samtidigt noterar Sipri att i flera fall fanns mycket lite eller inget som året innan tydde på att vissa krig och konflikter skulle uppstå. Det gäller särskilt Rysslands annektering av Krim, och det ryska stödet till separatisterna i östra Ukraina. Detsamma, men i lite mindre grad, gäller för Boko Harams och IS, Islamiska statens, våldsamma brutalitet i Nigeria respektive Irak, och för Gazakriget.
Kommentar: Här nämns bland annat ej:
* den av USA och EU stödda fascistinspirerade statskuppen i Kiev i februari 2014 mot en folkvald president;
* den avgörande betydelsen av politiken från USA & Co för uppkomsten och utbredningen av IS(IS) och al-Nusra;
* det genom intervention av USA pågående kriget i Irak;
* det genom intervention av USA & Co pågående kriget i Syrien;
* kriget i Afghanistan

Som en följd av krisen i Ukraina försämrades inte bara de politiska relationerna mellan Ryssland och ett stort antal länder i Väst, utan även de organisatoriska relationerna mellan Ryssland å ena sidan och EU och Nato å den andra, skriver Sipri.

Och att Islamiska staten så snabbt kunde etablera sig militärt och ta kontroll över stora områden i Syrien och Irak, kom också överraskande, liksom att flera mord i europeiska länder utfördes av personer med koppling till konflikterna i de båda länderna. Den utvecklingen ledde till att gränsen mellan intern och extern säkerhet i Europa är på väg att ”erodera” som Sipri uttrycker det.
Dock noterar Sipri att antalet fredsbevarande insatser i världen ökar även om färre personer deltar i dem.
– I många konflikter är de det bästa krishanteringssystem som står till buds, kommenterar Jair van der Lijn, Sipris chef för Sipris forskning om fredsuppdrag.

Leif Elinders tre punkter/ämnen i mailet till Staffan Kihlström:
1. U.S defense spending compared to other countries. http://pgpf.org/Chart-Archive/0053_defense-comparison

USA spenderar mer på militären än de sju därpå följande länderna tillsammans, enligt officiella uppgifter. (Som framgår av bl.a. boken ”USA som världspolis” kan de reella uppgifterna vara nästan dubbelt så stora). Närmare 20 % av budgeten går till militären, nästan lika mycket som socialförsäkringsutgifterna, eller de sammanlagda utgifterna för Medicare och Medicaid.

2. US plans to invest $1 trillion in nuclear weapons arsenal. https://www.wsws.org/en/articles/2014/09/23/nucl-s23.html
http://www.democracynow.org/2014/10/24/obama_promised_a_world_without_nuclear
New York Times rapporterade i september att USA ska satsa 1000 miljarder dollar på att modernisera sina kärnvapen! DN har tidigare rapporterat om USA:s stora satsning under Obama.

3. Breaking the promise to Russia.
Vid Sovjetunionens upplösning lovades Gorbatjov att NATO inte skulle utvidgas österut. Men detta har skett, redan under Bill Clinton, och det finns USA-kärnvapen i Europa, nära Rysslands gränser. Den ledande amerikanske diplomaten Georg Kennan menade att detta var ett stort misstag av USA. ”It shows so Little understanding of Russian and Soviet history. Of course there is going to be a bad reaction from Russia, and then NATO expanders will say that we always told you that is how Russians are – but this is just wrong”.

TFF PressInfo # 325 – Breaking the promise to Russia

Bakgrund (Anders Romelsjö).
Icke-spridningsavtalen (Nuclear Non-Proliferation Treaty, NPT) trädde i kraft 1970 och är underskrivna av de flesta staterna. De tre grundpelarna är icke-spridning av kärnvapen, kärnvapensavrustning och möjlighet till fredlig användning av kärnteknologi. NTP-avtalet ska underlätta fredlig användning av kärnkraft, särskilt för utvecklingsländer. Detta har inte skett. Enligt avtalet har alla stater rätt till utveckling och användning av kärnkraft för fredliga ändamål, alltifrån anrikning av råmaterial till anrikning och klyvning av kärnbränsle. Varje stat är skyldig ”att inte tillverka eller på annat sätt förvärva kärnvapen eller andra kärnladdningar”. NTP-avtalet tillåter att en stat blir en ”tröskelstat”, dvs. en stat som utvecklar förmåga att tillverka sådana.
Att motivera sanktionerna mot Iran med dess kärnvapenprogram är olagligt.

En betydande brist är att de tre kärnvapenstaterna Indien, Israel och Pakistan inte har skrivit. NPT-avtalet säger att anslutna kärnvapenstater ska genomföra: ”allmän och fullständig avrustning under strikt och effektiv internationell kontroll”, vilket inte skett i någon nämnvärd grad.

USA:s upprustning av kärnvapen.
Dagens Nyheter skrev 16/9 2012 ”Trots rasande ekonomisk kris och hårda sparkrav även för militären ska USA storsatsa på en modernisering av sin nukleära arsenal, skriver The Washington Post. Kostnaden över den kommande tioårsperioden beräknas till enorma 352 miljarder dollar, 2,3 biljoner kronor.”

USA:s hycklande kärnvapenpolitik.

USA ingick visserligen ett nytt START-avtal med Ryssland i april 2010, som många tolkade som en framgång. Antalet kärnvapen skulle minska med 30 % under ett antal år. Samtidigt infördes ett nytt sätt att räkna kärnvapen. Om ett plan tidigare hade 5 kärnvapen räknades detta just som 5 kärnvapen, men nu började man i stället att räkna antalet kärnvapenbärare och får då i stället ett kärnvapen. Enligt avtalet ska USA och Ryssland få ha kvar 1 500 kärnvapen, tillräckligt mycket för att utplåna livet på jorden flera gånger om.

Enligt Obamas SSM-plan ska många miljarder US dollar spenderas varje år i c:a 15 år för att söka förlänga användningstiden för kärnvapen.
USA:s militärutgifter uppgår till enligt svenska fredsforskningsinstitutet SIPRI till 40 % av de totala och landet har mer än 700 militärbaser i mer än 100 länder. Vem tror fortfarande att USA, den i särklass mest aggressiva staten efter andra världskriget, rustar upp kärnvapnen för fred?
Senare har framkommit (SvD 11/5 t.ex.) att USA ska satsa motsvarande 10 000 miljarder kronor på (nästan halva USA:s BNP) på kärnvapenupprustning.

SvD skrev 11/5 ”Barack Obama sa 2009 att han drömde om en kärnvapenfri värld och stod samma år värd för ett toppmöte om nödvändigheten av att stoppa produktion av klyvbart material. Han och dåvarande ryske kollegan Dmitrij Medvedev undertecknade ett avtal om att begränsa antalet strategiska kärnvapen. Och strax efteråt meddelade den norska Nobelkommittén att Obama skulle tilldelas fredspriset. Men nu, när Ryssland rustat upp i flera år, tycks det i stället som att Obama kommer att gå till historien som presidenten som förnyade kärnvapenarsenalen. Det handlar om enorma belopp som ska investeras i de ”laboratorier” där stridsspetsarna tillverkas, i 100 nya bombplan och i ett dussintal nya kärnvapenbestyckade ubåtar.”

* Och krigsorganisationen NATO:s verksamhet vilar i slutändan på kärnvapeninnehavet.

Även Ryssland ska nu alltså förstärka sitt kärnvapeninnehav. Förklarligt och dumt nog. Massmedia rapporterar att ”President Vladimir Putin lovar rysk kärnvapenupprustning – vilket i sin tur fördöms av Nato. ”Det här året kommer våra kärnvapenstyrkor att öka med över 40 nya interkontinentala ballistiska robotar som kommer att kunna övervinna alla, till och med de mest teknologiskt avancerade, robotförsvarssystemen”, säger Putin.”

Det internationella stödet för kärnvapennedrustning ökar då under nedrustningsmötet i FN:s generalförsamling i oktober förra året då 126 stater krävde kärnvapennedrustning utifrån ett humanitärt perspektiv. Sverige la ned sin röst. 14/10 stödde 155 stater detta initiativ – även Sveriges nya regering, enligt tidningen ”Läkare mot kärnvapen.”. De fem kärnvapenstaterna (USA, Ryssland, Kina, Frankrike och Storbritannien) som undertecknat NTP stretar emot, liksom Indien, Pakistan, Israel och Nordkorea som står utanför NPT är också emot.

Låt oss stärka arbetet för att bilda en mäktig opinion för att avskaffa kärnvapen i världen!
Vem tror inte att minst 90 % av jordens befolkning ställer sig bakom?
I en värld med utökad demokrati skulle en världsomfattande folkomröstning ordnas i denna centrala fråga.
Alla stater med kärnenergiprogram och kärnvapen måste behandlas lika – stoppa diskrimineringen av Iran

i Andra om: kärnvapen, Iran,sanktioner, Ryssland, FN-stadgan, imperialism, Krig, USA, Politik, EU, massmedia IAEA desinformation

Militärutgifterna i världenDemocracy Now Rysk kärnvapenupprustningLöftesbrott mot Ryssland SvD 11/5DN 23/11 DN 24/11DN 25/11 DN 24/11 Pierre Gilly i FIB-K 23/11 DN 24/11 Israels kritik DN 25/11 Björnbrum 24/11 Pierre Gillys blogg 23/11Fotolasses blogg DN 24/9 Counterpunch DN 18/6 Blogg -politisk jordbävning Per Jönsson DN 14/6 DN 14/6 SvD 14/6 Globalresearch 7/6 Annarkia Globalresearch 25/3 Gunnar Westberg Newsmill 2011-11-10Björnbrums rescension 2/4 Pierre Gillys hemsidaBjörnbrums rescension av boken ”Bombdiplomati” Verbal förlag Globalresearch 22/9 2012 Globalresearch 27/5 2012 Nils Bowie Russia Today 8/4 2013 Björnbrum 13/4DN1
DN2
Svenska Dagbladet
Expressen
Aftonbladet
Dokument utifrån 30/9 FIB-Kulturfront DN 22/8 Economy Watch 24/8 Globalresearch 21/8 SvD 22/8 Aftonbladet Expressen 23/8 New York Times 3/8 SvT GP Pierre Gilly