Den ekonomiska krigföringen – Rysslands alternativ


”Maggan” har berikat denna blogg med många intressanta kommentarer. Hon är en 60-årig pensionär som är bosatt i Tyskland sedan länge, men som inte vill förlora kontakten med den anti-imperialistiska rörelsen i hemlandet. Hon skriver
Lagen mot krig lagen_omsl_2
* Jag vill poängtera att ekonomiska sanktioner är en form av krigföring enligt FN.

Hon har nu sänt in en mycket intressant analys om den ekonomiska krigföringen mot Ryssland, som jag med tacksamhet publicerar i två avsnitt. Denna andra del bör läsas efter förra delen. Fokus är på alternativ för Ryssland och andra drabbade stater.
Ryssland sätter sig på tvären
och beslutar själv införa sanktioner:
Importförbudet för agrarprodukter från länder som är med på sanktionerna, blir ofta nedräknat till en mycket låg procentsats av EUs exportvolym. Men propagandakrig hör till kriget; och fiendens vapen som man inte vill ge vika för, påstås inte ha någon verkan. Det påstår samma politiker och opinionen som oroar sig över, om Polen, Grekland, de baltiska staterna och andra som inte kan ignorera exportförlusten, står till den enhetliga europeiska sanktionsfronten och grubblar om unionen kanske måste bekosta förlusterna.
För att Ryssland inte påverkas av den stegvisa avstängningen från den internationella krediten har sanktionen inte den önskade effekten. I stället bestraffar Moskva sanktionsmakarna och skärper så konfrontationen. Då måste sanktionsmakterna föra det ekonomiska kriget vidare med alla konsekvenser det kan ha.
Putin och Xin Jinping original

De ryska ledarna tillåter inte att deras storbanker tar skada av refinansierings-förlusterna och betalningssvårigheter: Centralbanken ingriper och sätter dem i stånd att fortsätta ge lån och betala sina internationella skulder genom att använda reservvalutorna, som landet hittills tjänat med energiexporten. Den måste nationalbanken offra, fast det är en praktik som den inte kan forsätta med i längden. Tillsammans med Sydkorea ska Kina desutom erbjuda teknologi. Turkiet, Chile och flera sydamerikanska länder säljer agrarprodukter.
Dessutom förbereder sig Ryssland och nästan alla ovannämnda länder på att skapa alternativa kredit- och valutarelationer i förhållande till dollarn och euron. De främjar handel och kapitaltrafik med sina egna valutor, inte längre förmedlat genom de västliga världsvalutorna.
BRICs-länderna tänker bilda en fond som – analog och alternativt till IMF – i krislägen ska stabilisera valutorna genom betalnings-balanskrediter. Det ska t.o.m. införas ett alternativ till Swift. Ryssland och Kina samarbetar med teknisk know how. Sedan Iran utestängdes från den internationella betalningstrafiken uppfattas Swift ha urartat till „ett politiskt instrument för väststaterna“. Sedan ryska VISA- och Mastercards-kunder i loppet av sanktionerna kopplats bort från betalningstjänsterna om de råkar ha sina konton hos fel bank, använder ryska banker det kinesiska „Unionpay-systemet“.

Ryssland har inte bara fått nya partner för att dessa tar chansen att utvidga sina affärer och gärna övertar den marknad som de västliga konkurrenterna inte längre expedierar. De vill även av politiska skäl inte gå med på att isolera Ryssland och binda sig vid den europeisk-amerikanska sanktionsfronten. Alla dessa länder har märkt att politiseringen av världens valuta- och kredittransaktioner är ett västligt styr- och kontrollanspråk, som även riktas emot dem.

Att USA och EU handhar världens finanssystem som sin ägodel, som de tillåter andra länder vara med i eller utestänger dem ifrån, degraderar andra stater till medlöpare, även om de inte är direkt drabbade: För om de inte utan frågor vill fungera som hantlangare till sanktionspolitiken, så måste de bojkotta den, alltså välja annan sida i konfrontationen.
Vilken position det största och viktigaste landet i denna grupp, Kina, kommer att inta, är i vilket fall avgörande. Andrew Small, författare vid German Marshall Fund, varnar för de slutsatser som Kina kan komma fram till i fråga om USAs och EUs Rysslandpolitik:
„But Russia is a different case from Iran or North Korea. It is the first time that these sophisticated financial sanctions have been applied to a major economy and global power, and the trade-offs for China are by no means the same. „
„Before the Crimea annexation, targeted financial sanctions had only been directed at states engaged in classic “rogue” practices, illicit nuclear programs, terrorist financing, proliferation, and counterfeiting. Now they are being used against a power whose economic size and membership in virtually every important global club — the P5, the G8, the WTO, and a host of others — might have been thought to protect it. It is a leap to imagine sanctions being applied to China — another five times Russia’s economic size, many times more deeply integrated with the fabric of the global
economy, and with vastly greater retaliatory capacity — but the precedent has been set.“

Nu står sanktionsmakterna inför frågan
hur länge och hur radikalt framför allt EU kan fortsätta att derangera den globala krediten, innan de själva drabbas på ett sätt som de inte räknat med när de beslutade om sanktionerna. I den utsträckning som Ryssland avkopplas, uteblir inte bara de kreditaffärer som europeiska banker och investerare är inblandade i – med dem kunde man ju tjäna mera än på hemmamarknaden med den nuvarande räntenivån. För den spekulativa branschen är dessutom de skador som hittills förorsakats, samt framtida sanktioner ett hotfullt scenario. Ironin är, att börsianerna i de länder som kapar av Moskva från det internationella kreditsystemet, lyssnar på Putins ord och ögonblickligen ändrar kurstendensen när de tycker sig motta avspännande eller hotfullare signaler – förstämning i börser och banker, förorsakad av det geo-politiska läget. Så tillkännager även medierna, att sanktionerna i den nuvarande tillväxt-krisen i EU, kan ha konsekvenser för krediten, som kan leda till oöverskådliga och okontrollerbara faror för ekonomin i Europa.
FED untitled
Utifrån Rysslands framgångar med att skaffa sig alternativa handels- och finanspartner, ställs sanktionsmakterna dessutom inför frågan, hur långt de vill driva sin avsikt att splittra världen och bilda fientliga fronter. Att de hål de rivit upp, kan fyllas, betyder ju att deras sanktioner kringgås, och då tänker de straffa dem som bojkottar deras bojkott – och därmed motsätter sig sanktionsmakternas befogenhet att fördöma och straffa andra deltagare i världsmarknaden.
Sydamerikanska stater, som på grund av de ryska mot-sanktionerna nu säljer mer kött, frukt och grönsaker till Ryssland, klandras; EU-staterna insisterar på att deras sanktioner ska gälla för resten av världen, den som inte vill vara fiende, måste vara medhjälpare. På det viset splittrar de världens stater och delar upp världsmarknaden i segment.

Att EU vill klaga till WTO på grund av Rysslands motsanktioner, visar att det inte bara kommer an på att de stater som använder sanktionsvapnet mot ohörsamma stater, innehar världsvalutan som alla andra nationer behöver, och har banker och finanscenter och betaltrafikens infrastruktur på sina territorier; utan att de kan kontrollera världsmarknadens politiska kontrollorgan och med hjälp av dessa institutioner kan göra anspråk på att deras politiska intressen blir internationell rätt. USA-kongressen vet mycket väl varför den vägrar att gå med på IMF-reformen – den skulle nämligen fördela staternas rösträtt på nytt sätt, nämligen enligt „tröskelländernas“, alltså BRIC-staternas starkt växande andel i den globala handeln. ”About 6% of the fund’s voting shares would shift to emerging markets, in particular China, Brazil and India, along with two seats on the IMF’s board currently held by European countries.). The Economist skriver också i slutet av januari ”Moreover, the giants of the emerging markets—Brazil, China and India—have only 8% of the voting rights, even though they account for 19% of global output.”
Om den globaliserade världsmarknaden kan stå pall för den motsättningen sätts just nu på prov genom USAs och Eus ekonomiska krig: Förstör inte världsmarknadens politiska segmentering basen till dollar- och euro-hegemonin, vars globala valutamakt hittills behövs för den världsomfattande handeln, och därmed utgör grundförutsättningen till kreditmakten som dessa stater besitter?
Kan de allierade makterna isolera ett land av Rysslands kaliber och ta bort det från världsmarknaden utan att förstöra världsmarknadens universalitet? Framför allt: kan de göra det, även om andra, betydande nationer sätter sig emot att världsekonomin används som politiskt vapen att isolera Ryssland?
Andrew Small menar till och med att den ekonomiska världsordningen hotas, om Kina beslutar „that its interests are best served by a move toward “de-dollarization,” extend well beyond the long-term sustainability of the Russia sanctions to encompass the basic architecture of the global economy.“
BRICS Durban untitled
För last not least
„At present there is the risk that the EU and the United States will end up with the worst of all worlds: sanctions that are not strong enough to change Moscow’s behavior or to deter China from further military assertiveness in its own neighborhood, yet just potent enough to push Russia into a closer relationship with China, and to persuade Beijing that it needs to immunize itself against exposure to the Western financial system.“

Inom väststaterna finns det olika uppfattningar om vilka konsekvenser sanktionspolitiken kan ha för ekonomin i deras länder. Det är många, som menar att ett ekonomiskt krig nog inte räcker.


intressant.se Ukraina, , , , , , , , , ,

G Rachman i Financial Times 12 maj 2014 A. Small, Ukraine, Russia and the China Option, GMF Paper Mai 2014 Economist januari 2015 UNZ 1 UNZ 2 Common Dreams Foreign Affairs NATO-mötet i London 19/3 FIB-juristernas hemsida Tidskrift för Folkets Rättigheter NSNBC DN 13/1 DN 8/1 SvD 30/11 2014 Värdlandsavtalet Wiseman’s Wisdom – ledande NATO-vänlig militär bloggare Sten Tolgfors, DN Debatt 10/1 DN 30/11 DN 23/11 SvD 23/11 Orangea revolutionen Michael Roberts blog Från Poroshenko till Putin – en nedförsbacke Pål Steigan 15/11 DN Debatt 13/9 M Hudson i CounterpunchPål Steigan Counterpunch om USA:s UkrainapolitikYatsenjuk och Nuland DN 30/7DN 23/2 DN 19/2 SvD 19/2 Moscow Times Youtube-klipp Artikel med bild av Nuland och oppositionsledaren Globalresearch DN 23/1 Nyhetsbanken 26/1 DN 25/1 Kildén & Åsman Infowars 23/1 AB-intervju med Bildt omkring 25/1 DN 19/12 2013 Globalresearch Nyhetsbanken 5/12 Nyhetsbanken 11/12 Proletären 20/12 SvD 5/1 2014 Sveriges Radio 17/12
Rozoff i Globalresearch

  7 comments for “Den ekonomiska krigföringen – Rysslands alternativ

  1. Benny
    25 mars, 2015 at 14:56

    Läste att Löfven och Wallström vägrar kalla Kina för diktatur trots att Kina de facto är en partidiktatur! Nu är ju knappast Kina ensamt om att vara partidiktatur, i USA har man också partidiktatur med två väldigt lika maktpartier. S-regeringen? har däremot inga problem att kalla Ryssland för skräckvälde, diktatorisk m.m trots att det i Ryssland är fritt att starta partier! Man har även vart fjärde år val som är väl så rättvisa som i något EU-land. Ja, märkliga är svenska politiker som inte märker att det i Europa håller på att blåsa upp till storm mot Bryssel och Washington. Läser ”våra” politiker bara vad som står i MSM-media eller sticker man bara huvudet i sanden precis som med invandringspolitiken, SJ, bankskojarna, Nuon, Northland osv. Vad är det som händer med Sverige? Varför ställer man upp på USA:s och EU:s galna utrikespolitik? Det finns ju andra EU-länder där politiker protesterar mot sanktionerna och krigsretoriken mot Ryssland. Även Hollande verkar fått upp ögonen (även om det tog tid), nu är det bara Merkel kvar som ska vakna, sedan är det nog dags att få stopp för USA:s subversiva planer i Europa. Utan Tyskland och Frankrike är ju USA:s inflytande i Europa slut och avhängt på det bankrutta Storbrittanien, men även där så börjar folk protestera. UKIP går starkt framåt t ex! Visserligen har USA några fattiga EU-länder som Polen och Litauen i sitt hägn men det är bara eliten och vissa politiker i dessa länder som driver på ryssfientligheten. Polen och Litauen är dessutom maktlösa inom EU vilket ju är tacksamt med tanke på att dessa länder kom med i EU efter intensiv lobbyverksamhet från USA-lakejer som Bildt.

    • M
      25 mars, 2015 at 18:54

      Polacken Donald Tusk är president i EU rådet

      • Benny
        25 mars, 2015 at 20:59

        Visserligen är Tusk president i EU-rådet men han har inget att säga till om mot Merkel och Hollande!

  2. Ove
    25 mars, 2015 at 17:31

    Bankiren vill fortsätta behålla makten om världens ekonomi. De som utmanar bankiren skall straffas. Dock har världen också vaknat till londonbankirens lömska spel. Alternativa finans och banksystem, som londonbankiren inte har kontroll över, är på väg att inrättas. Vad kommer londonbankiren att göra? Krig. Det är bäddat för ett stort, förödande och sista krig. Apré mois le deleuge säger bankren

  3. 25 mars, 2015 at 19:37

    Nyhetsbanken rapporterar (utdrag) ”EU bestraffar Ryssland för vad?”

    EU:s ledare enades 19/3 att förlänga de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland fram till slutet av 2015.
    Först bestraffades Ryssland för påstådd aggression mot Ukraina och nu för att det med Minsköverenskommelserna framtvingat en fredsprocess i Ukraina.

    Ursprungligen var sanktionerna kopplade till nedskjutningen av det malaysiska MH-17-planet i juli 2014, en utredning som har mörklagts sedan bevisen för ukrainsk delaktighet i nedskjutningen börjat bli besvärande.

    Sedan har de bara rullat på och orsakat oerhörd skada på EU:s ekonomier. Finland, som har Ryssland som en av sina tre största handelspartner, står inför en recession.

    EU-ordföranden Donald Tusks påståendet att sanktionerna nu ska vara kopplade till tillämpningen av Minsköverenskommelserna är missvisande eftersom EU inte har reagerat på Kievs brott mot Minskavtalen och avtalen inte innehåller några åligganden för Ryssland.

    Det faktum att 11 EU-stater levererar vapen till Kievarmén vittnar knappast om fredsvilja.

    Beslutet att förlänga sanktionerna till måste närmast godkännas av alla 28 EU-medlemmarnas ledare, troligen i juni. En växande grupp stater kräver att sanktionerna upphävs.

    Samtidigt pågår ett arbete i FN för att förbjuda unilaterala sanktioner, som är ett sätt för imperialistiska makter att blanda sig i andra länders inre angelägenheter och i sista hand åstadkomma regimskiften. Sanktioner bryter i många fall mot mänskliga rättigheter. (http://www.nyhetsbanken.info/news/view.asp?ID=2207)

  4. ola
    26 mars, 2015 at 00:12

    Det har kommit ut en ny bok som kan intressera:
    Methodical Illusion Paperback – November 3, 2014
    by Rebekah Roth (Author)

    Den har fått närmast högsta betyg på Amazon
    Det går att ta del av 132 läsarreaktiner. Här är en:
    This book is a very good read. I think that the fiction approach may help those who are experiencing cognitive dissonance. Many of the documented facts regarding 9/11 are presented to refute the Government’s fairy tale ”official story”. The facts presented in the book can be verified by the interested reader.

    Det går också att höra en intervju med henne:
    No Lies Radio, 9/11 – Rebekah Roth & Tony Szamboti
    https://www.youtube.com/watch?v=2WENF2txFHk

    Boken har rönt ett varmt mottagande.
    Den har fått närmast högsta betyg på Amazon
    Boken borde översättas till svenska så att var och en får avgöra.

  5. Thomas Åkerblad
    26 mars, 2015 at 02:10

    Ett scenario lika troligt som något annat: http://euromaidanpress.com/2015/03/22/gotland-the-danzig-of-our-time/

Comments are closed.