|
Nej titeln på detta inlägg är korrekt. Mankell brukar vara en hyfsad dramatiker när han skriver om sina Ystadspoliser, inte mer. När han skriver om Afrika är han mästerlig. Men denna gång kom jag bara bokens första 100 sidor cirka, sedan stod jag inte ut längre. Jag hade tvingat mig att komma vidare från sidan 30, jag tänkte att boken blir väl bättre. Men icke. Jag får en stark känsla av att Mankell har någon sorts prestationskontrakt där han förbundit sig att producera ett visst antal böcker och att denna bok var något han var nödd och tvungen att få ur sig. |
En jätteflopp enligt mitt sätt att se saken. |
3 svar till “Bokvarningen – Mankell Kennedys hjärna”
LItar på ditt omdöme och låter bli. Har nämligen hört liknande reaktioner från andra.
Jag tar senaste Umberto Eco istället.
Låter som Guillous senaste.
Du har rätt. Mankells Afrikaskildringar är de bästa han skrivit. Mocambique kan han och det märks. Läste ”Djup” i somras och gillade den inte alls. Den i mitt tycke bästa bok han skrivit är ”Comedia Infantil”, som inte alls fått samma uppmärksamhet som hans övriga böcker.