..och den heliga motorcykeln. Sven Lindqvist behöver knappast någon mer ingående presentation så jag avstår den.

Efter en hostig natt har jag tagit mig igenom hans senaste essäsamling. Och till gruppen essäister hör verkligen denna ordekvilibrist. Boken består av ett antal kortare berättelser i olika ämnen. Bland annat finns en som handlar om omöjliga böcker.

Och en omöjlig bok är det. Främst därför att den är oemotståndlig samtidigt som jag anar en underton av författarens mentala grubbel inför sitt eget skrivande. Men som läsare kan jag inte annat än fascineras. Lindqvists språk lever och hans delvis sparsmakade berättande kastar ut läsaren i tankerymden med jämna mellanrum.

Som läsare undrar jag över hans teknik, hur förmår han sparka ut mina tankar i en omloppsbana för att sedan landa dem som på ett bomullsbolster? Jag vet inte, det enda jag vet är att det är ytterst få författare som lyckas ta ett dubbelt krysstag på mig utan att jag ens märker det.

Titeln är en travesti på Pirsigs motorcykelresa tvärs igenom USA i mitten av förra århundradet och Sven Lindqvist har gjort om den. Och för att berättelsen ska bli en berättelse så gör han den i en hyrbil.

16 essäer på 200 sidor, kan det vara något? Absolut. För ovanlighetens skull så ger jag denna bok en ren och ograverad femma i betyg.