Anders Romelsjö på jinge.se

Boktipset Katerina Janouch, Sommarbarn

Nu har jag lagt ifrån mig en självbiografisk roman som heter Sommarbarn, skriven av journalisten Katerina Janouch.


Boken handlar om hennes uppväxt i Tjecko-
slovakien och stämningen efter Pragkuppen 1968, förtrycket från kommunistregimen och den långa flykten till Sverige. Det är en vuxen kvinna som skriver om sina upplevelser, fantasier och minnen ur den lilla flickans perspektiv. Boken handlar mycket om hennes släkt, vänner och skolkamrater som hon mot sin vilja tvingas lämna bakom sig. Flykten går via Danmark för att efter något år avslutas i någon av norrförorterna i Stockholm.

Boken handlar också om främlingskap och den utsatta situation som invandrare hamnar i när de kommer hit. Man inte bara lämnar sin historia och sin släkt, man lämnar alla dofter, minnen och hela sin kultur. Det blev en blandning av sorg, utanförskap, förpubertal upptäckarglädje och en historia om – ett dockskåp.

Katerina Janouch har enligt Wikipedia en brokig journalistisk bakgrund och lär idag skriva en daglig rådgivningsspalt i tidningen Expressen. Boken präglas av hennes journalistiska färdigheter för den är lättläst och välskriven som om det vore Astrid Lindgren som var författarinnan.

Själv sträckläste jag boken och lät mig villigt imponeras. Ett självklart tips för regniga sommardagar, ett tips som säkerligen kan leda till en och annan aha-upplevelse.


Wikin om Katerina Janouch

Andra bloggar om: , , , , ,

[tags]Bok, Katerina Janouch, Sommarbarn, Boktips, ISBN 13:978-91-642-0238-3, Lästips[/tags]

Jinge

5 svar till “Boktipset Katerina Janouch, Sommarbarn”

  1. Katerina Janouch har skrivit en mängd böcker. Jag har bara läst ett par – bl.a en bok om ett ytterst påfrestande äktenskap med en alkholiserad och kokainsnortande man.
    Den andra handlar om en nära på fanatisk och långdragen dröm om att få en dotter, men bara begåvas av söner.
    En önskan som både tär på relationen och de levande barnen och nästan slutar i totalt sammanbrott för alla.
    Jag kan inte annat säga än att jag upplever henne som tämligen överdriven, något av en Liza Marklund med samma rappa journalistiska stil och entusiasm för
    ytterligheter.

    Men jag ska låna Sommarbarn, så snart biblioteket öppnar på måndag. Vi kan inte få nog med skildringar av hur det är att bryta upp från sitt land och försöka rota sig i ett främmande. I Sommarbarn kanske man kan lära sig förstå hur separationen har påverkat och forma barnet och den vuxna kvinna Katerina Janoush.

  2. Tack för tipset. Den vill jag läsa. Jag vill också rekomendera hennes bok Anhörig. Där skriver hon om hennes relation med sin man som är alkoholist, numera är han nykter. Även om man lever ett annat liv än vad de gjorde, så ger den en bra bild av just anhörigperspektivet, hur det är att vara medberoende. Den bör läsas av alla som lever nära en alkoholist, eller som känner någon som gör det. Det vill säga typ alla.

  3. Själv som f.d anhörig så vill jag påstå att boken Anhörig mera beskriver klasskillnader än medberoendeproblematiken.
    Huvudpersonerna är mycket privilegierade och har till synes obegränsat med pengar och nätverk. Hon annonsmakare och han festfixare.
    När han blir trött på henne åker han till New York, slafar hos goda vänner eller tar in på Grand Hotel. Deras val begränsas aldrig av pengar. De sociala myndigheterna duperas av det vackra och stilfulla hemmet i ett mysigt
    och välbärgat område.
    Det är en bok som handlar mer om en människas rädsla för seperation och förändringar än är medberoende.
    Det har ingen som helst likhet med det liv jag fick uthärda under fem år för mer än trettio år sedan…
    Katerine Janouch bok Anhörig gjorde mig både arg och ledsen eftersom det så tydligt går att så självupptaget kommersialisera
    ett så tungt ämne på det sätt hon gör.

  4. Jag håller med om det du skriver – att deras värld känns väldigt främmande, till och med språket de använder. Men den är ändå sann och visar hur mycket lögner och olycka det kan finnas bakom en sådan fasad, att pengarna inte kan skydda mot detta. Även kvinnor (och män) inom den trendiga jetsetvärlden blir medberoende.

  5. Du har en poäng, Anna , det medges.
    Medberoendet ser nog rätt så lika ut oavsett klass, det måste jag nog trots allt erkänna – trots att det tar emot.
    Men det har sina fördelar att ha god ekonomi och många vänner som stöttar. Vissa oöverkomliga problem som penningbrist finns bara inte. Barnen behöver aldrig sakna mat och kläder.
    Dessutom, utsatta kvinnor i en lägre klass har det betydligt svårare och får sällan adekvat hjälp. Istället stigmatiseras de…
    Mannen i romanen hade tillgång till kvalificerad vård under flera år – och det är få förunnat.