Boken Hinsehäxan av Lillemor Östlin

(Återpublicering av bloggpost från 3 maj 2005)

Nu har jag just slagit ihop den senaste boken, Hinsehäxan av Lillemor Östlin. En bok som beskriver narkomanens vardag både inne på anstalt och utanför.

Lillemor Östlin fyller 65 år i år och jag vet inte om hon fortfarande har med kriminalvården att göra. Hennes bok är mycket angelägen, mer än vad jag hade förväntat mig. Hon beskriver hur hon började med legalt förskriven Preludin1 på 60-talet och fram till vad jag hoppas blev hennes sista fängelsevistelse. Jag är osäker på saken, men jag har hört att hon skrev delar av boken då hon fortfarande satt på Hinseberg.

Boken har uppmärksammats i media, mest därför att Lillemor sålde sin kropp regelbundet till Lennart Geijer, sådant intresserar kvällspress som bekant. I själva verket så är det en rätt ömsint skildring av vår gamle justitieminister. Hon berättar också om Christer Pettersson och hur polisens spanare Tore påverkade utredningen i en riktning mot att Pettersson skulle dömas för mordet. Om hon har rätt i det är omöjligt att bedöma, men hennes skäl för anklagelsen är intressanta.

Sedan början av 70-talet har jag själv arbetat inom den kommunala socialvården och nästan uteslutande på s.k. narkomanvårdsbaser. Det innebär att man har tät och nära kontakt med narkomanerna och försöker att motivera dem att gå in i behandling av olika slag. Det betyder också att jag känner igen de miljöer hon beskriver, och många av de människor hon skriver om.

Det innebär också att jag vet att hon utelämnat många händelser och detaljer eftersom det annars skulle bli för magstarkt för normalläsaren. Genom att välja bort vissa skildringar så har hon lyckats förmedla det faktum att det fattas åtskilligt när det gäller rättssäkerheten i våra domstolar.

Det är skrämmande att behöva konstatera att hon ett flertal gånger suttit av långa straff trots att hon varit oskyldig till det hon dömts för. Hennes tröst får väl vara att hon klarat sig 99 procent av de gånger hon begått brott så det jämnar ut sig. Men det får inte vara så att domstolar, åklagare och advokater har sänkta beviskrav när det gäller narkotikabrott. Och det är tyvärr så idag. Det vet alla i branschen och där gör Lillemor Östlins bok en riktigt rejäl nytta. Ska nyttan maximeras så ska du nu rusa iväg och köpa/låna boken så att du också ser bristerna. Det är den historia hon beskriver och berättar värd.

it Andra om: , , , , dn svd ab ex svt resumé

  1. amfetamin []

  6 comments for “Boken Hinsehäxan av Lillemor Östlin

  1. sophie
    22 mars, 2006 at 13:13

    extremt intressant bok! en riktig överlevare den där lillemor…och då vet vi inte ens allt….hör ingenstans ett uns av självömkan utan allt är skrivet ur ett stort realistiskt perspektiv vilket visar på hennes anpassningsförmåga och att det faktiskt var och kanske fortfarande är hennes och många andras verklighet! alla borde läsa denna bok! kram sophie

  2. Micke F
    10 januari, 2012 at 17:23

    Varför återpublicerar du den?

    • 10 januari, 2012 at 17:33

      Jag såg på räknaren att det var 70-80 som hade läst den idag, förstod att det beror på att det går på TV nu. Dessutom var den inte indexerad av Intressant/Nyligen (bloggportaler) så ja tänkte de den lite hjälp på vägen..

  3. 11 januari, 2012 at 11:19

    Jag såg TV-serien i går och i förrgår och den var verkligen sevärd, dessutom gjorde Vera Vitala huvudrollen så bra.
    Så nu ska jag också låna boken på biblioteket och även den andra hon skrivit ”Skäligen misstänkt för mord”.
    Jag hörde i en intervju i radion för något år sedan att hon inte hade slutat med amfetaminet men verkade fungera ganska bra ändå. Och att hon var märkbart stolt över att ha fått barnbarnsbarn och blivit gammelmormor.

    • 11 januari, 2012 at 11:23

      Jag har inte sett TV-programmen, men jag minns att boken gjorde intryck på mig. Dessutom har hon och jag gemensamma bekanta, vilkas namn jag inte kan nämna.. :-) Jag förstår dessutom att filmerna har gjort intryck med tanke att såpass många har googlat på hennes namn. Den andra boken har jag inte läst men jag antar att den oxo är klart läsvärd.

  4. manon buttan
    11 januari, 2012 at 13:43

    Jag förstod inte poängen med Hinsehäxan som miniserie, vad ville man säga? Det hade kunnat bli en vass uppgörelse med tidens Sverige men det klarade inte SVT. Sverige är ett land av skraja zombies.
    90 minuter långa avsnitt till långsamt berättande och för vad?

Comments are closed.