Barnfattigdomen och Moderaterna



Själv har jag arbetat inom den kommunala socialvården som socialsekreterare och som arbetsledare, på den tiden så var det två partier som hade en socialpolitisk vision, det var socialdemokraterna och moderaterna. Givetvis hade även mindre partier det, men de var inte tillräckligt stora för att spela någon avgörande roll.

Min uppfattning var att det egentligen var egalt vilket parti som hade makten i kommunerna, de hade en i stort sett likvärdig syn på medborgarna och deras behov av samhällelig hjälp. Detta har förändrats radikalt sedan de ”nya Moderaterna” kom till makten, från att ha varit ett parti som värnade om de flesta så har de gått till att bli ett parti som värnar endast om dem som redan har det bra.

AB: ”220 000 barn lever i fattiga hem i Sverige. Det är mer än vart tionde barn. Det handlar inte om rätten till en ny Iphone eller dyra märkesjeans. Det handlar om barn som stängs ute från fotbollsträning för att skorna är för dyra, barn som inte kan följa med på skolresan eller ens äta sig mätta hemma. I tolv dagar har Aftonbladets Kristina Edblom och Andreas Bardell skildrat detta i Barnfattigbloggen. I dag lämnar de sin första rapport från framgångslandet Sveriges baksida: Frälsningarméns läger för fattiga mammor och barn i Nacka.”

Klasskillnaderna förstärks i en takt som är rent skrämmande. Föräldrar som drabbats av sjukdom eller arbetslöshet har inga ekonomiska möjligheter att ens köpa de billigaste fotbollsskorna, det som tas upp i tidningens ingress. Många tvingas att vända sig till den lokala församlingen för att tigga ihop till en matkasse, eller ett par hundralappar till nya kläder, eller som i exemplet, Frälsningsarméns läger för fattiga barn. Det illustrerar det ”nya Sverige”.

Det handlar om det s.k. utanförskapet, folk som hänvisas till fattigdom därför att själva fattigdomen ska motivera dem att skaffa ett arbete trots en ökande arbetslöshet, eller ett jobb som ändå inte går att få på grund av sjukdom eller andra arbetshinder. Istället för att ge alla en skälig levnadsnivå så skär man ner för dem som saknar pengar, det handlar om sjukskrivna, arbetslösa eller pensionärer. Dessa pengar flyttas istället till dem som redan har det bra ställt, något som givetvis ökar skillnaden dramatiskt mellan dem som har och dem som inte har.

Det är självklart att det drabbar ensamstående föräldrar och deras barn. Tidigare hade (M) en socialpolitik som, liksom socialdemokraternas, ville att samhället skulle stå för en sorts minimiskyddsnät. Nu har man tagit bort detta skyddsnät till största delen, och använder avsaknaden av det som ett redskap att förmå sjuka och arbetslösa att skaffa ett arbete. Det är klart att en politik som innebär att döende cancerpatienter tvingas att arbeta också avspeglas tydligt i moderaternas inställning till barnfamiljerna.

Vi måste så fort som möjligt göra oss av med de politiker som verkar för att öka klassklyftorna i stället för att öka jämlikhet och en grundtrygghet för alla medborgare. Folk som kan arbeta ska givetvis göra det, men genom att öka skillnaderna så skapar man ett helt annat samhälle, och det samhället tror jag inte att någon egentligen vill ha. Man bygger upp motsättningar av ett slag som ger främlingsfientliga partier säte i Sveriges Riksdag, vilka fler konsekvenser som kommer av denna politik vet vi inte än, och jag tror inte att vi vill veta det heller.

it Andra om: , , , , , ab1234 ex12 dn12 svd sr1

  47 comments for “Barnfattigdomen och Moderaterna

  1. JL
    7 juni, 2011 at 12:27

    Med den definition av barnfattigdom som EU och rapportförfattarna använder är barnfattigdomen som minst i Nordkorea. De flesta inser det absurda i det resonemanget. Rädda Barnen, Tapio Salonen, Juholt, TT/Ekot, Aftonbladet med flera gör de som verkligen har sociala problem i Sverige en otjänst genom sin cyniska kampanj.

    • 7 juni, 2011 at 12:41

      Det var den allra sämsta högerförklaringen jag någonsin har läst. Du tar priset, bottenpriset.
      Genom denna bortförklaring så visar du betydligt mer än du själv anar vilken politik du själv förespråkar.
      Fast det är klart att det är en fördel för oss som läser, ingen tar dig på allvar.

      Att prata om Nordkorea är knappast speciellt adekvat när det handlar om den svenska barnfattigdomen. Det är bara ett sätt för högern att agera gås, att låta allt rinna av… Det ÄR ett problem om föräldrarna inte kan låta barn följa med på aktiviteter i skolan, köpa gympaskor och vinterkläder. Det är ett problem som har accelererat under den borgerliga regeringen.

      Jag tror dessutom att JL är identisk med en moderat i landstinget, för vad det kan vara värt…

      • Martin
        7 juni, 2011 at 12:52

        Klassisk liberal debatteknik: Definier definiera!

        OCH undvik för allt i världen att säga något konkret eller erbjuda alternativ.

        JL misslyckades dock kapitalt med att förklara hur barnfattigdom som ökar är bra, för det bör man väl ändå göra, helt oavsett vad definitionen är? Det är en trend som pekar uppåt hur man än vrider och vänder på det, kan JL förklara hur det är något annat än dåligt?

        • Hazze
          7 juni, 2011 at 17:37

          Det kan ju trots allt vara intressant att notera VAD det är som ökar. Så att alla vet vad vi pratar om.

          ”EU har antagit en relativ definition av fattigdom. Det innebär
          att den är kopplad till levnadsstandarden i respektive land.
          I pengamässiga termer är fattigdomsgränsen angiven till
          60 % av genomsnittlig nationell inkomst.”

          Om det innebär att Nordkorea har minst barnfattigdom har jag ingen aning om (men tycker knappast det verkar helt omöjligt i alla fall). Att det är bra att den ökar tycker väl å andra sidan ingen? Oavsett hur den definieras.

          Men, och jag antar att det var JL’s poäng, måttet som definierats av EU säger väldigt lite om hur fattig man är i absoluta termer. Dvs om man fortfarande har det väldigt bra men alla andra får det väldigt mycket bättre så blir man ’fattig’ utan att nödvändigtvis bli Fattig.

          • 7 juni, 2011 at 17:42

            Fast – att prata om Nordkorea är knappast speciellt adekvat när det handlar om den svenska barnfattigdomen. Det är bara ett sätt för högern att agera gås, att låta allt rinna av… Det ÄR ett problem om föräldrarna inte kan låta barn följa med på aktiviteter i skolan, köpa gympaskor och vinterkläder. Det är ett problem som har accelererat under den borgerliga regeringen.

            Jag tror dessutom att JL är identisk med en moderat i landstinget, för vad det kan vara värt…

          • Martin
            7 juni, 2011 at 20:44

            ”Dvs om man fortfarande har det väldigt bra men alla andra får det väldigt mycket bättre så blir man ‘fattig’ utan att nödvändigtvis bli Fattig.”

            Detta har inte hänt. Vilket gör JL:s invändning ohederlig, det kan läggas till listan av brister hos JL.

          • Marcus R
            7 juni, 2011 at 20:45

            Är 60% av genomsnittlig nationell inkomst verkligen den enda definitionen? Det måste ju vara en lekmannasiffra för annars är den väldigt förenklad. Jag tror Hans Rosling skulle gå i taket om han var tvungen att arbeta med en sådan definition.

            60% disponibel inkomst i Sverige 2005 är nästan dubbelt så mycket som 100% disponibel inkomst i Polen 2005…
            http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_per_capita_personal_income

            För de som undrar vem Hans Rosling är så kan det vara värt att kolla hans TED talk om statistik här (den går förövrigt in på just fattigdom): http://www.xxxxxxxxx alt. läsa på wiki här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Hans_Rosling

            • Anna-Karin
              7 juni, 2011 at 22:42

              Men det blir ju svårt för de svenska föräldrarna att köpa gympaskor eller middag för polska priser.

            • Hazze
              7 juni, 2011 at 23:38

              Jag blev nyfiken på just EUs definition på barnfattigdom och googlade ’eu definition på barnfattigdom?’. Den första länken som dyker upp är en broschyr om fattigdomsbegreppet i vilken det jag citerade står. Därefter står (intressant just med Polen indraget i diskussionen): ”I Polen är därför
              månadsinkomsten för människor som löper risk att hamna
              i fattigdom mindre än 200 euro, medan den i Storbritannien och Finland är 900 euro”.

              Vad Hans Rosling tycker om detta vet jag inte, men jag är rätt säker på att JL tycker att måttet är en smula suspekt.

              • Ensamstående
                8 juni, 2011 at 06:40

                900 euro är inte så långt från det jag betalar i hyran varje månad för vår rätt så trista lägenhet. Jag skulle känna mig fattig även med det dubbla som månadslön därför att våra kostnader här inte alls påminner om de i Polen.

              • Martin
                8 juni, 2011 at 08:48

                Att acceptera fattigdom för att andra är ännu fattigare är knappast ett bra argument. Det går alltid hitta nån som är fattigare om man får använda hela jordgloben. Var slutar det?

                • Hazze
                  8 juni, 2011 at 10:31

                  Du har helt rätt! Och det är väl det som är kärnpunkten i kritiken som finns mot EUs relativiserande fattigdomsbegrepp.

                  ’Man blir inte rikare av att andra är ännu fattigare. Men inte heller fattigare av att andra är rikare’.

                  Eller, min bil blir inte plötsligt sämre när grannen köper en ny…

                  • Martin
                    8 juni, 2011 at 10:44

                    Inom nationsgränser så är det faktiskt så att du blir fattigare av att andra blir rika. Det har med prismekanismerna i den nationella kapitalismen att göra. Därför är relativt fattigdomsbegrepp det enda vettiga, ett absolut tal i kronor är fullständigt irrelevant särskilt i ett internationellt perspektiv.

      • Lotta
        7 juni, 2011 at 14:46

        Tyvärr anser jag att vi måste ta såna extremt otrevliga människor som JL på allvar. Det är när man tror att ingen rimligtvis kan vara så cynisk, känslokall och hänsynslös som nazisterna vinner valen. Hitler sa ju redan på 20-talet att det vore en god idé att utrota judarna, men ingen tog honom på allvar. Högern har sagt, i det tysta, på den ekonomiska seminarierna, sagt att lönerna ska sänkas ÅTMINSTONE sedan 80-talet. (Handelshögskolan hade den devisen på t-shirts redan 87.) Nu säger man det öppet. (Dn i söndags, efter Timbros rapport.)
        Det finns inga som så har främjat utanförskapet som den sittande regeringen. Och folk VALDE den. Medvetet. TROTS att de sa ”nu ska vi göra det riktigt jävligt för fattiga och sjuka”. (Alliansens valmanifest) Och det har de gjort!

      • Leif D
        7 juni, 2011 at 15:00

        Läs reglerna för kommentarer! / Jinge

  2. Alfons
    7 juni, 2011 at 12:30

    vi har ju 4 år till med detta att ”se fram emot” men borgarna kanske kommer svara med att det blir bättre när latmaskarna kommer ut i jobb och bidrar till samhället?

  3. Christer
    7 juni, 2011 at 12:40

    Bra sparform har alldrig taget ut barnbidraget sparat dessa pengar som barnen får när de flyttar till eget boende

    • 7 juni, 2011 at 12:50

      Har man den ekonomin så.. Andra ger pengarna till ungarna som månadspeng, typ. Men en ensamstående undersköterska med två illbattingar kan INTE göra det.

  4. Anneli N
    7 juni, 2011 at 13:15

    Fram för ett större föräldraansvar. Sätter man barn till världen så ska man också se till att de har mat för dagen och kläder på kroppen. Det gäller _både_ mammor och pappor. Tycker att det alldeles för ofta talas om ensamma mammor, men ganska få av dem är faktiskt änkor. Det finns i nästan alla fall två försörjare, bosatta i två olika bostäder, men det bör inte hindra dem att försörja sina barn. Båda föräldrarnas inkomst, inte bara den enas, bör räknas in innan man drar slutsatsen om barnet har det fattigt eller ej. Jag skulle gärna vilja sett att de intervjuat ”de fattiga barnens” båda föräldrar och inte bara den ena, som om den andra inte fanns. Har man barn så borde pengar dras automatiskt från kontot till deras försörjning där någon god man eller liknande kunde se till att barnen fick det bra, om föräldrarna inte klarar av att sköta det.

    • isen
      8 juni, 2011 at 15:27

      Problemet är väl att det inte funkar så i verkligheten. Säger den ena föräldern nej, så kommer inte barnet få ta del av pengar från honom/henne. Det oavsett om föräldrarna fortfarande är gifta.

  5. Härj
    7 juni, 2011 at 13:24

    Det är ju rätt listigt av moderaterna att vända delar av arbetarklassen mot varandra som vapen i kampen för att radera välfärdsstaten. Förhoppningsvis kommer folk att inse att sossarnas kompromiss- och reformpolitik inte funkar i längden när det gäller att skapa ett vettigt samhälle.

  6. helene
    7 juni, 2011 at 13:29

    Innan skolan segregerades (när vi alla – i stort sett alla -) gick i samma skola så träffades barn och föräldrar ur olika socialgrupper vilket gjorde det svårare att blunda för ojämlikheter. Och – man visste att även ”de andra” var ok. Idag är vi på väg att bli främlingar för varandra vilket gör det betydligt lättare att nonchalera andras behov.

  7. 7 juni, 2011 at 14:29

    Det är meningslöst att ”göra sig av med politiker” – sanningen är att det inte finns någon som skulle kunna fylla deras plats! Politiker måste ha ett kollektiv bakom sig som säger vad de ska göra, och det kollektivet är sönderslaget. Alla sitter och ”satsar på sig själva” och skiter i hur det går för andra. Att i det läget ”göra sig av med politiker” bäddar för s.k. starka män, typ Berlusconi och Sarkozy. Dvs såna som gör allt ännu värre.

    Det enda som håller är att börja om från början och bygga upp kollektiven igen. Men hur det ska gå till vet jag inte.

  8. Jonas
    7 juni, 2011 at 14:41

    Nazister hamnar direkt i spamfiltret… / Jinge

  9. 7 juni, 2011 at 14:53

    Varför är inte barnbidraget behovsprövat? Dessutom borde ju fattiga föräldrar få ett större barnbidrag än rikemännen. Rikemännen som badar i pengar och därmed kan spara dessa icke behövda slantar på ett konto till barnen flyttar.

    • 7 juni, 2011 at 20:01

      När barnbidraget infördes ville inte sossarna att det skulle vara behovsprövat, för det vore att peka ut vissa familjer. Dessutom skulle de rikas skattemoral raseras, om de själva inte fick del av kakan.
      Men nu när Alliansen vräkt lastflaksvis med pengar över den rikare delen av befolkningen är det på sin plats att behovspröva barnbidraget och samtidigt plussa på det kraftigt. För nu blir ju verkligen de fattiga familjerna utpekade, när deras barn inte kan följa med på utflykter, delta i idrottsevenemang, osv. och även måste snåla på både mat och kläder.

      • Hazze
        7 juni, 2011 at 23:47

        Syftet med barnbidraget var ursprungligen inte på något sätt att underlätta för fattiga barnfamiljer utan att stimulera alla att skaffa fler barn. Dvs att minska den ekonomiska smällen det innebar/innebär att få barn, jämfört med att inte ha/få dem.

        Stödet till fattiga, barnfamiljer eller inte, är/var väl socialbidraget tänkt att vara.

        F.ö. ligger det nog mycket i legitimitetsargumentet, dvs tanken att även de som har det bra ställt, betalar mycket skatt etc ska känna att de får något tillbaka.

    • Gösta Berling
      8 juni, 2011 at 00:34

      Ja, det sticker i ögonen att vissa får barnbidrag trots att de har så god ekonomi att de knappast ens märker pengarna, medan det för andra utgör en påver räddning från rena misären. Men i beaktande av nedanstående punkter kan jag inte se annat än att vi måste behålla det nuvarande barnbidragssystemet. Av både praktiska och rättvise-skäl

      * Man har gjort 2 (två) utredningar som båda visar att det skulle bli dyrare att bygga ut en kontrollfunktion som skulle sortera ut vilka som ska få barnbidrag än att dela ut lika till alla. Skulle det behovsprövade barnbidraget dessutom bli differentierat (vilket i så fall är närmast självklart) skulle det bli ännu kostsammare för samhället.

      * Indragning av barnbidrag ovanför en viss inkomstgräns får med största säkerhet vissa oönskade följder : Man vill inte jobba mer eller ta större ansvar i arbetslivet, ty då ryker barnbidraget … Alternativt avstår dessa mskor från att skaffa barn. Ingetdera är bra för samhället

      * För att en lag / förordning / bestämmelse skall få allmän acceptans i samhället, måste den gälla lika för alla. Ur den synvinkeln är det olyckligt att det heter barnBIDRAG, ty det leder tankarna fel. Det är ju inget “bidrag” om alla barn får samma, oavsett om familjen är rik eller fattig. Vi gör ju inte heller skillnad i annat heller, det är t ex lika förbjudet för fattiga som för rika att t ex stjäla (även om vi kan ha en förståelse för den som skulle svälta ihjäl om han inte snattade en korvring på affären …) Vi har också samma rösträttskriterier för fattiga o rika, även fast man kunde tänka sig att det är viktigare att den fattige får rösta, ty den rike har så många andra sätt att påverka samhället.

      * Allt tyder dessutom på att de som driver linjen om behovsprövat barnbidrag gör det inte för att måna om de fattiga utan för att försöka riva ännu en hörnsten i Folkhemmet så att klyftorna ska öka ännu mer. Precis i linje med den Timbro-bloggare som nyligen kom med förslaget att rätt till semester skulle slopas.

  10. Hans-Olov
    7 juni, 2011 at 15:26

    De svenska väljarna visade i valet vad priset för solidariteten var. För några hundralappar mer i plånboken ”jobbskatteavdraget” som egentligen blir minus enligt ekonomers beräkningar var majoriteten av väljarkåren positiv till att vissa samhällsmedborgare inte fick mat för dagen.

    • 9 juni, 2011 at 00:00

      I radio idag sa en samhällsekonom att det 5:e jobbskatteavdraget motsvarar ungefär den summa det skulle kosta att avskaffa barnfattigdomen, såsom den definieras av EU. Snart blir Juholt tvungen att sätta ner foten, och visa att han inte är det 5:e hjulet under Alliansvagnen.

      • 9 juni, 2011 at 00:26

        Det tvivlar jag på att han gör…

        • 10 juni, 2011 at 01:57

          Visst kan både Juholts utseende och grandiosa ordström föra tanken till en politikens Raskenstam, men ändå tycker jag inte hans empati känns grundfalsk.

  11. Ensamstående
    7 juni, 2011 at 16:31

    För mina egna pengar, alltså pengar jag skulle levat på själv, betalar jag sonens idrott, musikskola, etc. Och det funkar än så länge. Men jag VET att det finns massor av människor som inte har något alls att ta av. De lägger de pengarna som skulle gått till dem till mat och annat nödvänidgt hemma. Har man att välja mellan att betala 1300 för medicin eller lika mycket till en idrottsförening så går medicinen först i de flestaq fall.

    Jag tycker att ensamstående som tjänar under 200 000 per år ska slippa betala idrott, musik och andra aktiviteter för sina barn. Kommunen kan gott gå in och betala eller avstå från att ta betalt för musikskolan. Trots att dessa barn är fattiga så måste de få göra någonting som normala barn gör. Annars handikappar fattigdomen under barndomen dessa barn hela livet.

  12. Marcus R
    7 juni, 2011 at 20:55

    Orsaken till barnbidraget från början är ju inte att fattiga barn ska få det lättare utan för att människor skulle skaffa fler barn då barnafödandet var lågt. Flerbarnstillägget skulle spä på det syftet.

    I en värld där det enda land som tar ansvar för överbefolkningen är Kina, borde vi kanske ta bort barnbidraget helt och hållet istället, för inte fanken vill vi att fler barn ska födas egentligen, eller?

    • Martin
      7 juni, 2011 at 22:10

      Håller med om Kina. Men är inte du samma Marcus R som citerade Rosling ovan? Hans syn på befolkningsutveckling är så positiv att några Kina-metoder inte skulle behövas.

      Eller inkomstpröva det, nu är det ett incitament att skaffa barn, det skulle kunna vara en insats där barn är illa ute. Något som rimligen borde tilltala Moderaterna. (Ta bort det helt skulle beröva staten (oss) ett verktyg för att hjälpa barn till ett bra liv, vilket jag skulle tycka var synd.)

      Invändningen som S hade tidigare på 30-40-talet finns inte riktigt idag, när en ansökan kan fyllas i och skickas in, ingen blir utpekad.

      • Hazze
        7 juni, 2011 at 23:53

        En något cynisk åtgärd kunde ju vara att i första hand avskaffa barnbidraget för mindre bemedlade, och därmed ta bort incitamentet för dem att skaffa de barn de inte kan försörja med fotbollsskor, musikskola, utflykter och annat…

        • 8 juni, 2011 at 05:38

          Har du trollambitioner?

          • Ensamstående
            8 juni, 2011 at 09:22

            Troll är för snällt och för hederligt ord för det resonemang som Hazze för fram. Oavsett hur Hazze ser på världen så kommer han förr eller senare att vare beroende av dessa barn, oavsett om de har rika eller fattiga föräldrar, för sin överlevnad. Vi får hoppas att han sköter sig då, så att han får en värdig behandling när han ligger på långvården.

        • Martin
          8 juni, 2011 at 08:04

          Man blir lätt förvirrad i det kapitalistiska samhället och får för sig att alla pengar är en sporre (får för sig att människan är en slags termodynamisk storhet som dras till pengar). Det är såna tankar som får Moderater att bete sig som de gör. Det är naturligtvis inte sant, barnbidraget som det är utformat nu är en sporre, pengar man kallt kan räkna med, behovsprövade pengar kan man inte kallt räkna med, de tar tid att anskaffa osv. De fungerar då inte alls som en sporre.

          Det är det Moderater inte kan förstå, det är därför de tror att folk blir friskare av att göra livet surt för sjuka.

        • S
          8 juni, 2011 at 09:27

          Om du tror att folk skaffar barn därför att de är ute efter 1050 riksdaler så är det något fundamentalt fel på ditt sätt att tänka. Kan bara lägga till: Ingen människa skaffar barn i förhoppning eller vetskap om att man kommer att bli ensamstående, änkling, sjuk eller arbetslös. Hoppas av hela mitt hjärta att du själv inte har några för du verkar inte förstå vad barn är.

          • Hazze
            8 juni, 2011 at 10:24

            Jodå, jag har två stycken och vet nog mer än de flesta om vad det innebär att ha barn som kräver mer än det vanliga. (Hur och varför tänker jag inte berätta här – tro mig eller låt bli).

            MEN, om man (vilket många kommentatorer här verkar göra) accepterar tanken att barnbidraget ska ses som en sporre för att få fler barn gjorda (i alla fall avseende flerbarnstillägget är detta ett faktum), ligger det väl inte så långt borta att även acceptera att BORTFALLET av barnbidrag skulle fungera som en sporre att INTE skaffa barn?

            Emellertid, min kommentar var ironiskt menad och jag kan väl i efterhand konstatera att ironi inte funkar så bra på nätet. Ens om man skriver uppenbart och underbart stolligt.

    • Ensamstående
      8 juni, 2011 at 06:43

      Tyvärr Marcus, hur stor och stark du än känne dig idag så är det min son och hans generation som kommer att arbeta och försörja dig när du är gammal och sjuk. En värld utan barn är ingen värld. De är själva ryggraden i samhället även om det är svårt att förstå för unga sturska hannar.

  13. Marcus R
    7 juni, 2011 at 22:47

    Fast om man ska inkomstpröva det så är ju fattigdomsdefinitionen åter igen frågan; är den där 60% disponibel inkomst verkligen den enda definitionen eller ej?

    Ska man dessutom ge människor med lägre inkomst högre barnbidrag än människor med hög inkomst så kommer ju frågan om progressiv skatt garanterat att tas upp (som motargument alltså). Dvs betalar man redan mer, ska man verkligen få ut mindre av skattepengarna då också?

    Borde inte lösningen vara bättre att i så fall höja skatten för förmögna och sänka den för låginkomsttagare men behålla t ex barnbidrag lika?

    • Martin
      8 juni, 2011 at 08:39

      Då kan man förklara för dessa att det inte finns vattentäta skott i samhället, de tjänar mest på att vara en del av samhället därför får de bidra mest till samhället. När man isolerar fenomen inom samhället och diskuterar dem som om de uppträdde i ett vacuum, då blir det ofta fel (tror Rosling håller med om det). De rika skall ha klart för sig att de tjänar mest på ett fungerande samhälle. Bara det faktum att de får ut mest nytta av polisvåldet som skyddar egendom, det skyddar inte den fattiges egendom för denne äger inget. Varför skall den fattige betala massa skatt för polis, när de inte får ut lika mycket av beskyddet av egendom?

  14. Xenite
    8 juni, 2011 at 00:52

    Ja, Anneli N – den verkligheten finns inte för oerhört många av oss faktiskt. Jag har 2 barn med min före detta man och inte hade jag räknat med att han när barnen var 6 respektive 9 år skulle lämna sin fru och barn. Och jag hade definitivt inte räkna med att han när barnen var 9 och 12 skulle flytta till andra sidan jorden för att ”leva sitt liv som han ville det” och ”varför skulle han låta barnen stå i vägen för hans lycka – var jag riktigt från vettet”. Det är liksom inte med den intentionen man gifter sig och skaffar barn – i mina ögon men tyvärr är det rätt många som gör så och lämnar sina barn helt vilket innebär att man får ett underhållsbidrag på 1173:- i månaden och det är det ENDA som deras pappa någonsin bidragit med. Alla andra kostnader har jag fått stå för helt själv – nästan alltid – både innan han flyttade men definitivt nu. Jag hade inte heller räknat med när jag fick barnen att jag skulle bli sjuk i en kroniskt, reumatisk sjukdom som det till råga på allt inte finns någon som helst medicin till då det är en typiskt kvinnosjukdom och dom är inte högprioriterade inom forskarvärlden. Vad gäller andra kommentarer – jag har aldrig haft den lyxen att kunna sätta in barnbidraget på mina barns konto – varje krona är dyrbar när du lever på existensminimum. Jag funderar fortfarande vad Korea har med ”det hela att göra”, det känns inte liksom relevant i fallet, vi kan väl åtminstone hålla oss till likvärdiga länder.

    • 8 juni, 2011 at 05:40

      Nordkorea används bara för att förringa kritiken mot moderaterna, inget annat.

      • Ensamstående
        8 juni, 2011 at 06:49

        Jag uppfattar det som att Nordkorea är den modell som moderaterna arbetar för att uppnå. Jämför man oss me Nordkorea så förstår vi att de är inte färdiga med oss ännu och vi förstår vad det är vi har att se fram emot.

Comments are closed.