Vi publicerade nyligen första och igår andra delen av en artikel av John Pilger, översatt av journalisten och skribenten Åke W. Bergh. Artikel som bland annan publicerats i Counterpunch med titeln ”Why the rise of fascism is again the issue” var mycket lång och är uppdelad på fyra blogginlägg. Detta inlägget med fokus på destabilisering av Sovjetunionen och Ryssland är en fortsättning på gårdagens inlägg. Pilger utvecklar inte vad han menar med fascism, men det är inte huvudsaken här.

John Pilger är en känd australiensisk 75-årig journalist. Han har varit krigskorrespondent för Daily Mirror i bland annat Vietnamkriget, Kambodja och Mellanöstern. Bland hans dokumentärfilmer återfinns Year Zero (1979) om Röda khmererna, Paying the Price (2001) om USA:s sanktioner mot Irak och Stealing a Nation (2004) om Diego Garcias hemlösa befolkning. Bland hans böcker kan nämnas ”Friheten får vänta, 2007, Det vi inte fick veta: Artiklar 1998-2001, 2001 samt Den dolda dagordningen, 2000.” Han fick Monismanienpriset år 2001 och Sofie-priset år 2003.

Åke W Berghs ingress.
Grytan kokar, i vart fall ilsket småputtrande. Tonen i debatten höjs, motståndets celebriteter allt aktivare. Paul Craig Roberts, från Vita Huset demonstrativt till Röda torget i Moskva, likt en gång de tusentals vietnamveteraner i Washington som förbannade den egna makten och skanderade för motståndarseger. Tariq Ali manar till palatsrevolution. Även Pepe Escobar har stramat upp sina tyglar. Vältalige Chris Hedges med sin kristna moral i farten mest varje dag – för att bara ta några. Och våra svenska dissidenter? De är med få undantag mest vi som släpper in de oppositionella utländska rösterna om den alltmer oroväckande tillskärpta slutkampen om världsherraväldet. Här i alla fall John Pilger igen, mer förbannad och beslutsam än någonsin att ”naila” den nya fascismen. Den som hotar oss alla. Läs och begrunda.

Nazistiska arvtagare .
Under 1990-talet blev tidigare sovjetrepubliker i Östeuropa och Balkan militära utposter för Nato. Och arvtagarna till en nazistisk rörelse i Ukraina fick en förnyad chans. Ansvariga för morden på tusentals judar, polacker och ryssar under den nazistiska ockupationen har nu den ukrainska fascism rehabiliterats som västs ”nya våg”, och hyllas som ”nationalister”. Detta nådde sin höjdpunkt 2014 efter att Washington satsat fem miljarder dollar på en kupp mot den valda regeringen. Deras stormtrupper var nynazister med sin Svoboda och Högersektor. Bland dess ledare finns Oleh Tiahnybok, som manar till en utrensning av ”Moskva-judiska maffian” och ”annat avskum”, inklusive homofiler, feminister och ohyra på den politiska vänsterkanten.

Dessa fascister är nu integrerade i Kievs kuppregering. Förste vice talmannen i det ukrainska parlamentet, Andrij Parubij, är ledare för och en av grundarna av det styrande Svoboda-partiet. Den 14 februari i år annonserade samme Parubij sin resa till Washington för ”att få USA att ge oss moderna precisionsvapen”. Om han lyckas kommer det att ses som en krigshandling av Ryssland. Ingen ledare har nämnt ett ord om den återupplivande fascismen i Europas hjärta – med undantag av Vladimir Putin, vars folk förlorade 26 miljoner i kampen mot den nazistiska invasionen, som till stor fann sin väg genom gränslandet till Ukraina.

Vid det senaste säkerhetskonferensen i München, skällde Obamas östeuropaminister Victoria Nuland de europeiska ledarna för dess motstånd till att beväpna Kievregimen. Hon utpekade den tyska försvarsministern som ”minister för defaitism”. Nuland var hjärnan bakom kuppen i Kiev, hustru till Robert D. Kagan, ledande ”neocon”-celebritet och en av grundarna av högerextrema PNAC, Project for a New American Century. Hon var tidigare utrikespolitisk rådgivare till Dick Cheney.

Nulands kupp gick emellertid inte som planerat. Nato hindrades från att lägga beslag på Rysslands historiskt legitima flottbas på Krim. Deras enda i varmare vatten. Den mestadels ryska befolkningen på Krim – som obetänksamt nog fogats till Ukraina 1954 av Nikita Chrusjtjov – röstade överväldigande för en återförening med Ryssland, från vilka de skildes från så sent som på 1990-talet. Folkomröstningen var frivilligt, folklig och internationellt övervakad. Ingen rysk invasion behövdes.

Etnisk rensning
Samtidigt utsatte Kiev-juntan den ryska befolkningen i öst för grym etnisk rensning. Nynazistiska miliser som a´la Waffen-SS bombade och belägrade städer. Massvält användes som vapen, avskuren elförsörjning, frusna bankkonton, stoppade utbetalningar av pensioner och andra medel för social trygghet. Mer än en miljon flydde över gränsen till Ryssland. Enligt västmedia skedde massflykten av dessa ”ickemänniskor” (premiärminister Jatsenuks benämning) av skäl orsakade av den ”ryska invasionen”. Natos befälhavare, General Breedlove – vars namn och handlingar måtte ha inspirerats av Stanley Kubricks Dr. Strangelove – rapporterade ”anhopningar” av 40.000 ryska trupper. I tider då satelliter kan avläsa bilars registreringsskyltar erbjöds inga bildbevis.

Dessa rysk- och tvåspråkiga folk i Ukraina – en tredjedel av befolkningen – har länge sökt en federation som speglar landets etniska mångfald, och är både självständiga och oberoende av Moskva. De flesta är inte ”separatister” utan medborgare som vill leva tryggt i sitt hemland och motsätter sig Kievs maktövertagande. Deras revolt och etablering av autonoma ”stater” är en reaktion på Kievs angrepp. Lite av detta har förklarats för den västerländska allmänheten.

Den 2 maj 2014 brändes 41 etniska ryssar levande ihjäl i Fackföreningarnas Hus i Odessa medan polisen tittade på. Högersektorns ledare Dmytro Jarosj hyllade massakern som ”en ny ljus dag i vår nations historia”. I amerikanska och brittiska medier redovisas detta som en ”en oklar tragedi ”som följd av sammandrabbningar mellan ”nationalister” (nynazister) och ”separatister” (människor som samlade in namnunderskrifter för en folkomröstning om ett federalt Ukraina).

Förbannade offren.
New York Times begravde berättelsen, avfärdad som en ryska propagandploj om fascistiska och antisemitiska odåd utförda av Washingtons nya klienter. Wall Street Journal förbannade offren: ”Dödlig ukrainsk eldgivning sannolikt utlöst av rebeller, säger regeringen”. Obama gratulerade juntan för dess ”återhållsamhet”. Om Putin provocerats att komma till offrens hjälp, hade hans redan spikade pariaroll i väst bara befäst lögnen att Ryssland invaderat Ukraina. Den 29 januari kom Ukrainas högste militära befälhavare, general Viktor Muzhemko, att närmast oavsiktligt att dementera själva grunden till USA och EU:s sanktioner mot Ryssland. Detta på en presskonferens där han med eftertryck hävdade: ”Den ukrainska armén slåss inte mot reguljära enheter ur den ryska armén”. Motståndet består av ”enskilda medborgare”, medlemmar av ”olagliga väpnade grupper”, men alltså ingen rysk invasion.

Detta var ingen nyhet. Vadym Prystaiko, Kievs vice utrikesminister, uppmanade till ”fullskaligt krig” med kärnvapen mot Ryssland. Den 21 februari inlade senator James Inhofe, republikan från Oklahoma, ett lagförslag som tillät amerikanska vapen för Kievregimen. I sin senatspresentation använde Inhofe fotografier, vilka han hävdade föreställde ryska trupper invaderande Ukraina. Bilder sedan länge avslöjade som förfalskningar. Det hela utgör repriser av Ronald Reagans falska bilder av en sovjetisk installation i Nicaragua och Colin Powells falska bevis på massförstörelsevapen i Irak, hos FN i New York.

Media viktigaste vapnet.
Intensiteten i förtalskampanjen mot Ryssland och avbilden av dess president som en pantomimskurk liknar inget jag tidigare upplevt som reporter. Robert Parry, en av USA:s mest framstående undersökande journalister, han som avslöjade Iran-Contrasskandalen, skrev nyligen: ”Ingen europeisk regering sedan Hitlertyskland har ansett det lämpligt att skicka nazistiska stormtrupper i krig mot sin egen befolkning, men Kiev-regimen har gjort det, medvetet. Ändå har man över hela det politiska spektret av västmedier arbetat flitigt för att dölja denna verklighet. Även till den grad att man ignorerar redan väl kända fakta… Om ni undrar hur världen kan komma att snubbla in i ett tredje världskrig – såsom i det första för hundra år sedan – allt ni behöver göra är att betrakta galenskapen i Ukraina, så totalt ogenomträngligt för allt vad fakta heter”.

År 1946 citerades Nürnbergdomstolens åklagare i tyska medier enligt följande: ”Att nazistiska konspiratörer använt sig av psykologisk krigföring är välkänt. Inför varje större attack, med några få undantag beroende av omständigheterna, inleddes först en presskampanj kalkylerad att försvaga sina offer samt förbereda det tyska folket psykologiskt för attacken… I Hitlers nazistat var dagspressens och radions propaganda det viktigaste vapnet.”

I Guardian den 2 februari manade historikern Timothy Garton Ash praktiskt taget till världskrig. ”Putin måste stoppas”, röt rubriken. ”Och ibland kan bara vapen stoppa vapen.” Han medgav att krigshot kan ”ge näring åt rysk inringningsparanoia”, men det var bara bra. Han namngav militär utrustning som krävdes för jobbet och upplyste sina läsare att USA har de bästa vapnen – ”America has the best kit”. Redan 2003 ekade Oxford-professorn Garton-Ash propagandan som ledde till slakten av Irak. Saddam Hussein, skrev han, ”har som Colin Powell dokumenterat lagrat stora mängder hemska kemiska och biologiska vapen, och gömmer återstoden. Han försöker alltjämt anskaffa kärnämnen.” Han hyllade Blair som en ”kristen liberal intervenerare i Gladstones anda”.

År 2006 skrev han ”Nu står vi i väst inför nästa stora test efter Irak: Iran”. De utbrott – eller som Garton Ash föredrar att kalla det, sin ”torterade liberala ambivalens” – är inte otypiska den transatlantiska liberala elit som tecknat kontrakt med djävulen. Krigsförbrytaren Blair är deras förlorade ledare. Samma Guardian publicerade även en helsidesannons med en amerikansk Stealth-bombare. En hotfull bild av Lockheed Martins monster garneras av texten: ”The F-35. Perfect for Britain”. Bara en del av detta amerikanska ”kit” kan kosta brittiska skattebetalare 1,3 miljarder pund, dess F-föregångare har slaktat världen över. I samklang med sin annonsör krävde Guardian i en ledare ökade militärutgifter.

Kontroll av Ryssland.
Återigen, i allvarligt syfte. De styrande i väst vill åt Ukraina inte bara som missilbas; de vill åt dess ekonomi. Kievs nya finansminister, Nataliwe Jaresko, tidigare högt uppsatt amerikansk UD-tjänsteman med ansvar för amerikanska ”investeringar” i utlandet, gavs hastigt ukrainskt medborgarskap. Man vill åt Ukraina för dess latenta gasreserver; vicepresident Joe Bidens son sitter i styrelsen för Ukrainas största olje-, gas- och frackingföretag. Tillverkarna av genetiskt modifierat utsäde, företag som ökända Monsanto vill åt Ukrainas rika svarta jordar.

Framför allt vill man åt Ukrainas mäktiga granne Ryssland. Man vill balkanisera eller lemlästa Ryssland och exploatera dess största naturgaskälla på jorden. Vartefter de arktiska isarna smälter vill de ha kontroll över Ishavet och dess energirikedomar. Till detta Rysslands långa arktiska landgräns. Deras man i Moskva var tidigare Boris Jeltsin, som i fyllan och villan överbringade sitt lands ekonomi till väst. Hans efterträdare Vladimir Putin har återupprättat Ryssland som suverän stat; det är hans brott.
Det sammanfattar amerikanismen, världens idag dominerande ideologi. Att den ännu inte öppet demaskerats som en aggressiv ideologi är resultatet av smygande hjärntvätt. Försåtlig, odeklarerad och fyndigt presenterad som upplysningstidens ideal på marsch, utgör det den redan så förhärdade västerländska kulturen. Jag växte upp på en filmisk diet av amerikansk glorifiering, nästan allt en snedvridning. Jag hade ingen aning om att det var Röda armén som krossade det mesta av den nazistiska krigsmaskinen, till en kostnad av så många som 13 miljoner soldater. Amerikanska förluster, inklusive dem i Stilla havet, inskränkte sig till 0,4 miljoner. Hollywood vände på steken.

Vårt eget ansvar.
Ansvaret för oss andra är tydligt: att identifiera och avslöja de våghalsigt lögnaktiga krigshetsarna och aldrig samverka med dem. Att återuppväcka de stora folkliga rörelser som en gång införde en bräcklig civilisation i moderna imperialistiska stater. Viktigast av allt är att förhindra erövringen av oss själva: våra sinnen, vår mänsklighet, vår självrespekt. Om vi förblir tysta är segern över oss säkrad, och en förintelse väntar oss.

intressant.se Ukraina, Ryssland, fascism, politik, USA, statskupp krig, desinformation ekonomi imperialism, kapitalism NATO EU, Ryssland Merkel, Hollande,

John Pilger i Counterpunch John Pilgers artikel annorstädes Jan Öberg DN 8/2 Intervju med Merkel Lavros uttalande Hollandes uttalande Sveriges Radio 7/2 Pål Steigan Globalresearch 6/2 Robert Parry 6/2 Parrys bok Huvudstadsbladet 5/2 E Zuesse på Globalresearch 31/1 Åtta dagar 29/8 2014DN 24/1 The saker Globalresearch 22/1 Globalresearch 23/1 OSSE:s hemsida Hans lilla gröna Oliver Stone på FacebookNyhetsbanken Ryssland fördömer USA & EU:s nej till resolution mot nazismen Talesman för Ryssland Nej från USA & Co mot nazism-resolution FN-resolutionen 2012 DN 23/11 SvD 23/11 Orangea revolutionen Michael Roberts blog Från Poroshenko till Putin – en nedförsbacke Pål Steigan 15/11 DN Debatt 13/9 M Hudson i CounterpunchPål Steigan Counterpunch om USA:s UkrainapolitikYatsenjuk och Nuland DN 30/7DN 23/2 DN 19/2 SvD 19/2 Moscow Times Youtube-klipp Artikel med bild av Nuland och oppositionsledaren Globalresearch DN 23/1 Nyhetsbanken 26/1 DN 25/1 Kildén & Åsman Infowars 23/1 AB-intervju med Bildt omkring 25/1 DN 19/12 2013 Globalresearch Nyhetsbanken 5/12 Nyhetsbanken 11/12 Proletären 20/12 SvD 5/1 2014 Sveriges Radio 17/12
Rozoff i Globalresearch