Är våra massmedia objektiva?

Debatten om massmediabilden av Ryssland och USA aktualiserar bl.a. ett blogginlägg jag publicerade 6/8 2013, vilket återges med smärre ändringar. Den följdes av två artiklar om ”Massmedia” – sök i Arkivet på ”massmedia” vid intresse.

Artikeln
En person som bidragit till denna blogg genom (mycket) kritiska kommentar - vilket verkligen uppskattas – har via mail skickat följande bedömning om massmedia. Jag tar den som utgångspunkt för 3 blogginlägg.
Propaganda 150223
Kommentaren ”Med det sagt, här kommer vad jag menar är den stora vattendelaren mellan dig och mig och det rör massmedia. Jag ser till exempel inte att tidningar som Times, Washington Post, The Guardian, Aftonbladet och så vidare har någon världsbild de vill föra fram. Jag ser dessa som objektiva nyhetsförmedlare som för fram för allmänheten intressant information oavsett om denne är negativ eller positiv för USA. Dessa nyhetsmedier har inget primärt syfte att antingen rosa eller risa USA.”

Jag tror att de flesta i landet delar denna kommentators uppfattning. Dit hör inte jag. Frågan diskuteras allmänt i detta blogginlägg, och vidare i 1-2 blogginlägg, varav minst ett med konkreta exempel.

Man brukar säga att sanningen är ett av krigets första offer. Samtidigt är det svårt att hitta öppet cyniska makthavare. Man brukar säga att ”deras ideologi” bäddar in dem i ett synsätt, som möjliggör att de lever i en slags acceptans av situationen, trots krigens oerhörda konsekvenser, i form av offer. Det framstår heller inte som intressant att försöka avgöra om en makthavare, t ex en president, ljuger med berått mod. Det verkar mer fruktbart att försöka förstå de mekanismer som driver fram argumenteringen att ett anfall på ett främmande land är ett försvar. Vad är det för processer som formerar propagandan?

Herman & Chomsky (1988) skriver i sin bok om den propagandamodell som massmedia i USA huvudsakligen använder, och som fortfarande är aktuell ännu efter ett kvartssekel:

”Massmedia fungerar som ett system för kommunikation av meddelanden och symboler till allmänheten. Uppgiften är att roa, underhålla, informera, och inskärpa hos individerna värden, föreställningar och uppförandekoder för att integrera dem i samhällets strukturer av institutioner. I en värld med koncentrerad rikedom och stora konflikter kring klassintressen krävs systematisk propaganda för att den fullfölja denna roll. I länder där maktens spakar är i händerna på statsbyråkratin kompletteras mediamonopol med officiell censur, vilket visar att media tjänar den dominerande elitens mål. Det är mycket svårare att se ett propagandasystem i arbete när media är privatägda och en formell censur saknas. Det är särskilt påtagligt när media aktivt tävlar om att, periodvis attackera och avslöja felgrepp hos företag eller myndigheter, samtidigt som media starkt målar upp bilden av sig som talesmän för yttrandefrihet och allmänhetens röst. Vad som inte är påtagligt (och inte diskuteras i media) är den kritik som framförs är begränsad, lika litet betydelsen av de stora skillnaderna i resurser har för tillgången till privata media och dess utnyttjande.

En propagandamodell fokuserar i stället på denna skillnad i resurser och makt, och dess effekt på flera nivåer av massmedias prioriteringar. Den spårar rötterna till att pengar och makt har förmågan att filtrera nyheter, så att de passar att trycka, marginalisera missnöjet, och tillåta att regering och förhärskande privata intressen får igenom sitt budskap till allmänheten.”

Sammanfattningsvis bygger Herman & Chomskys (ibid.) modell huvudsakligen på förekomsten av ett antal ”filter”. Dessa är:
Chomsky 230px-Chomsky

(1) De dominerande massmediabolagens storlek, det koncentrerade ägandet, ägarnas rikedom, och inriktningen på att skapa vinster.
(2) Massmedias primära inkomstkälla är annonser, med allt vad det innebär av påverkan.
(3) Media förlitar sig på den information som tillhandahålls av regering och affärsliv samt deras experter och andra maktorgan.
(4) Negativ återkoppling; moteld, ”dementimaskiner”, påtryckningar från organisationer, företag, för att disciplinera media
(5) Propaganda i form av antikommunism/antivänster (och idag antiterrorism) som en nationell religion och kontroll mekanism
Propagana 1 untitled

”Dessa element interagerar och förstärker varandra. Råmaterialet till nyheter måste successivt passera filter, vilka endast lämnar en tvättad återstod som duger att trycka. De lägger fast förutsättningarna för diskussioner och tolkningar, och definierar i första hand vad som är värt att trycka som nyheter. De förklarar basnivån och vilka operationer som propagandamaskinen måste svara upp mot.”
Genom de mekanismer som Herman & Chomsky (ibid) beskriver etableras en medial hegemoni, en förhärskande syn. Denna världsbild hamras in med sådan kraft i huvudena på USA:s medborgare att många tar den för given. ”Så är ju situationen, det vet ju alla. Det är bara avvikare och extremister som hävdar något annat”. Dessutom är information från regeringsorgan den dominerande källan. Därmed har USA:s regering och närstående kretsar lyckats etablera en härskande ideologi, en hegemoni. ”Det finns i stort sett bara en världsbild, och det är den ”vi” beskriver för er.”
gilly informationskriget

I en senare, omfattande analys av mediasituationen i USA framkommer att ingen väsentlig har ändring skett (DiMaggio, 2008). För den New York Times var källan till nyhetsinformation om Irak under perioden april 2004- juli 2007 i 66 % regeringskällor, i 12 % allierade regeringar, i 6 % militären och i 6 % händelser i Irak. DiMaggio visar i en särskild analys hur de ledande massmedia felrapporterar och reducerar betydelsen av en viktig antikrigsdemonstration 15 september 2007.

”On nearly every major point, the mainstream press distorted the news and conveyed serious misinterpretations of the reality on the ground”. CNN och andra media rapporterade ganska noga dödsfall bland USA:s soldater i Irak, och de framställdes inte sällan som hjältar. Mycket sällan rapporterar man om de mångdubbelt fler som dödats av USA:s trupper i Irak. Man erinrar sig att president Obama i sitt tack till de soldater som vänt hem från Irak nämnde dödsfall bland USA:s soldater i Irak, men inte berörde ett ord om de upp mot 1 miljon dödade irakier till följd av kriget, ungefär 200 gånger fler än antalet dödade soldater från USA. DiMaggio nämner också att progressiva kritiker av USA:s massmedia vanligen möts med fientlighet inom akademiska kretsar, där man inte gärna vill höra att det kapitalistiska ägandet av media är skadligt för demokratin. Han visar också att tidningar som ägs av multinationella bolag har en mer positiv skildring av USA:s krig i Irak än andra tidningar.
Argo untitled

En viktig orsak är nog att ägarna av de stora massmedia värderings- och klassmässigt står det ekonomiska och politiska etablissemanget nära, eller snarare är en del av det ekonomiska etablissemanget. Det har under senare år skett en väldig koncentration av ägandet av massmedia till få aktörer. I USA äger 2011 6 bolag 90 % av mediamarknaden, jämfört med 50 bolag år 1983. De sex bolagen är General Electric (NBC, Universal), Newscorp (Fox & Wall Street Journal), Disney, Viacom (Paramount & MTV) och Time Warner (CNN, Time, Warner Brothers) och CBS. De är börsbolag som strävar efter största möjliga vinst, bl.a. åt mäktiga aktieägare. Man kan inte vänta sig att deras massmedia, och journalister, bedriver någon oberoende journalistik, även om intressanta uppgifter då och då kommer fram.

Mats Svegfors påpekar i ett väl underbyggt debattinlägg på DN Debatt 10/2 2013 att ”Kvalitetsjournalistiken på snabb reträtt i Sverige” att ”Efterfrågan på kritisk, självständig journalistik avtar i snabb takt”. Under 1990-talet var det självklart för svenska kvalitetstidningar att jämföra sig med Financial Times och New York Times. I dag utmanar en sådan jämförelse löjet”., skriver Mats Svegfors. Han skriver, liksom vi marxistinfluerade att ”Efterfrågan på kritisk, självständig journalistik avtar i snabb takt. Kommersialiseringen och ekonomismens primat råder i varje por av samhället.”

intressant.se , ,,, , , ,

Sven Hirdman DN 19/6 DN 22/6 DN 23/6 Aftonbladet 21/6

DN 22/5 Pierre Gilly 6/4 DN 10/2 Dagens Arena 16/2 SvD 27/5 Aftonbladet 24/5Expressen 27/5
SvD 6/4 The Golani spy DN 6/4 SvD 6/4 Aftonbladet 2/10Svenska Dagbladet 20/9 DN Debatt 2/10 2012, DN Debatt 3/10 2012, DN Debatt 2/10 2012,

  7 comments for “Är våra massmedia objektiva?

  1. wikander
    24 juni, 2015 at 16:52

    Jinge, du har inte försökt få in insändare i större tidningar? Typ aftonbladet som ibland släpper fram mer kritiska artiklar, på deras hemsida?

    • 24 juni, 2015 at 18:36

      För få försök. Ser det som uppmuntran att försöka igen. Kan som meriter anföra att bloggen utsågs till bästa politiska blogg 2014 av stora multinationella kommunikationsföretaget Cision, baserat på angivna kriterier, och att den kom på andra plats i år.

      En artikel om ökning av cancer och dödlighet bland barn och vuxna i Irak, med USA:s användning av utarmat uran som sannolik orsak skrevs tillsammans med några professorskolleger och publicerades i Ab och GP.

      Leif Elinder som just kommenterade på föregående blogginlägg fick in en artikel på DN Debatt för något år sedan.

      Leif, prof Marcello Ferrada deNoli och jag har fått in ett par artiklar om visselblåsare i Västerbottenskuriren och Nya Wermlands Tidning (se blogginlägg i början av juni)

      Som alkoholforskare och senare professor i alkohol- och drogforskning vid Stockholms universitet och senare vid Inst folkhälsovetenskap på Karolinska Institutet har jag publicerat flera artiklar på DN Debatt, SvD Brännpunkt och framträtt i ledande nyhetsprogram som TV-Rapport, TV-Aktuellt (som doktorand), radion och deltagit i TV-program med Alice Bah Kunke, Bengt Bedrup och (mycket trevliga) Anitra Sten, samt haft radiodebatt med dåvarande socialministern Margot Wallström om alkoholpolitik.

  2. 24 juni, 2015 at 23:09

    Ibland undrar man över företags prioriteringar. Aftonbladets satsning på hygglig kvalitet under 80-90-talen ledde till upplageframgångar, nysatsningen på kändisskvaller därefter har lett till bakslag. Ungefär som Se:s och Fib Aktuellts satsning på porr på 60-talet snabbt ledde till att kvartsmiljonupplagorna sjönk till nästan ingenting. Folk vill tydligen ha mer kvalitet än medierna tror att vi vill ha, på annat sätt kan jag inte tolka det.

  3. Åke W Bergh
    25 juni, 2015 at 00:53

    ”Mats Svegfors påpekar i ett väl underbyggt debattinlägg på DN Debatt 10/2 2013 att ”Kvalitetsjournalistiken på snabb reträtt i Sverige” att ”Efterfrågan på kritisk, självständig journalistik avtar i snabb takt”. ”
    Så talar inte en företrädare för ”Israels Vänner”! Det blev hans avskedsord som chef för svenska licensbetalarnas Sveriges Radio – till sommaren erattes han av en äkta Israels dotter. Innan hans mandattid ens gått ut! Följt av ett kort meddelande att någon Cilla Benköö alias Cecilia Langborn ersatt honom. Det var allt. Sedan dess råder samma vulgärpropaganda i ”vår” radio som i den sionistägda pressen med sitt eviga rysshat. Ta en titt i Bonniers fackpress såsom Dagens Industri och Veckans Affärer. Maken till neolib/neocon-cirkus får man leta efter. Bli entreprenör, spekulera och bli rik och hjälp USA att vätebomba Putin är temat i korthet.

  4. Leif Elinder
    25 juni, 2015 at 08:12

    Effektivaste propagandavapnet: Skapa fruktan och manipulera media.

    ”The U.S. Government, media and various anti-Muslim polemicists relentlessly, aggressively exaggerate “the terror threat”
    https://firstlook.org/theintercept/2015/06/24/greatest-obstacle-anti-muslim-fear-mongering-bigotry-reality/

  5. aa
    25 juni, 2015 at 17:59

    Aftonbladet idag:

    Putins metod – kriga utan krig
    Ryssland har övat på att inta Gotland
    En del av amerikansk informationskrigföring
    Undersökning: 4 av 5 är rädda för ryssen

    osv..

  6. Zokrates
    26 juni, 2015 at 10:08

    Intressant att man pratar om Rysslands Hyrbrida krigföring; Gerimasovdoktrinen, etc. men man har märkligt nog svårt att den ”egna sidans” [väst] högst systematiska och väldokumenterade hybridkrigföring som dessutom utövas (till förbannelse) av en fullständigt dominant västhegemoni.

    På samma sätt anställde Frankrike gamla naziofficerare (som man uppskattade för sin kontrarevolutionära expertis på plats i Algeriet) Samma mekanismer och ”korsbefruktning” ledde till motsvarande rekrytering till de lågintensiva ”småkrigen” i Sydamerika; där fanns tyska ex nazistofficerare som nu fick CIA lön. Fransk militär/civil säkerhetstjänst ”hämtade” enorm ”inspiration” från den före detta ockupationsmaktens egen militära underrättelsetjänst. Men alla ”länder” studerade och lärde sig av de tyska ”erfarenheterna”.

    Genom liknande dynamik har även Ryssland och Kina ”anpassat” sig till detta kontinuum där det de facto är Väst som har varit vägledande i såväl vapenteknologi, utvecklande av ny taktik och absolut vägledande inom civilt/militärt underrättelsearbete och inte minst inom lukrativa och ytterst högteknologiska delarna av”civil” säkerhetsindustri och militär industri (som återkopplar till den civila med ”dual use-produkter”.

    Journalisternas hemmabias är patetiskt att skåda när man ”återberättar” de som ska ”förankras” gentemot allmänhetens uppfattning. Man liknar mer betalda företagsinformatörer än journalister, särskilt på ”känsliga” områden.

Comments are closed.