Washington Post rapporterade i onsdags att Israels President Benjamin Netanyahu (med smeknamnet ”Bibi” i omsvärmande dominerande massmedia i USA) gjorde stor succé vid sitt tal inför USA:s kongress i tisdag. I artikeln ”Benjamin Netanyahu vs. President Obama on the most important measure of all: Standing ovations” kan man läsa att USA:s folk- eller rättare sagt mer plutokratvalda kongressmäns käre ”Bibi” fick 22 stående ovationer, eller omkring en stående ovation varannan minut, under sitt tal, nästan som president Obama vid sitt ”State of the Union”-tal.

Talet var tydligen i mycket en fortsatt svartmålning av Iran, och tolkas av många som kritik av Obamas försök till förhandlingar med Iran om dess kärnenergiprogram – alltmedan USA, och hovsamma massmedia tiger om att Israel av allt av döma har kärnvapen! Sådant hyckleri applåderas i USA:s kongress, dominerad av en krigisk och krigshetsande församling som accepterar USA:s apartheidpolitik. Och med en historik av brutala krig och störtandet av demokratiskt valda regeringar för att ersätta dessa med diktaturer – se nedan. Israel för en politik för att i samarbete med USA splittra och försvaga sina grannländer och därmed också stärka USA:s inflytande i Mellanöstern.

DN skriver ”Den israeliska premiärministerns framträdande i kongressen har varit en källa till stor irritation hos Vita huset, dels eftersom Netanyahu tackat ja till en inbjudan som kom från kongressens republikaner, dels på grund av meningsskiljaktigheterna mellan Netanyahu och Obamaadministrationen i fråga om Iran. … talet bojkottades av över femtio demokratiska kongressledamöter”

Jennifer Loewenstein skriver insiktsfullt i Counterpunch ”En äkta spricka i de USA-israeliska relationerna skulle manifestera sig i en konkret politik där USA skulle kräva:
* ett omedelbart slut på byggandet av illegala judiska bosättningar på alla ockuperade palestinsk mark;
* erkännande av östra Jerusalem som huvudstad i en framtida palestinsk stat;
* ett fullständig moratorium av pågående stöld och användning av naturresurser utanför den gröna linjen, eller gränser som fanns före 4/6 1967;

* ett fullständigt tillbakadragande av alla militära vägspärrar och hinder inom ockuperad palestinsk mark;
* ett omedelbart stopp för blockaden av Gazaremsan, undanhållande av skatteintäkter från den palestinska myndigheten, och stängningen av övergångsställen till och från Västbanken och Gazaremsan.
Det skulle innebära slutet för alla begränsning av rörelsefriheten för palestinier till och från Västbanken, Gazaremsan och östra Jerusalem, och rätten för varje palestinier att återvända till det landet erkänns nu av en majoritet av världens länder som en palestinsk stat.

Israels apartheidvecka.
Enligt meddelande från Palestinagrupperna i Sverige pågår ”Israeli Apartheid Week” nu i städer runt om i hela världen. Genom föreläsningar, filmvisningar och aktioner uppmärksammas israels ockupation och apartheid. Syftet är också att stärka och öka kunskapen om BDS-rörelsen. I Stockholm ordnar Palestinska ungdomsrörelsen ett samtal om läget i Palestina. Khaled Barakat (palestinsk aktivist och författare) ger en lägesrapport och pratar om vad omvärlden, med fokus på EU, kan göra. Charlotte Kates (aktivist bosatt i Beirut aktiv i nätverk för solidaritet med de palestinska fångarna) kommer att tala om situationen för de palestinska fångarna. Efter föredragen kommer det finnas tid för publikfrågor och fika. Tid: 14:00 lördagen den 7 mars Plats: Göran Terrassen, St Göransplan 1 Språk: Engelska Facebook: Israeli apartheid week”

Gunnar Olofsson, ordförande i Borås Palestinagrupp har också påmint den israeliska apartheidveckan. Han skriver i ett meddelande till bland annat mig:

”Veckan är till för att erinra om att Israel inte är någon gullig demokrati av västerländskt snitt, som man hela tiden försöker inbilla oss, utan en apartheidstat av gammal sydafrikansk modell – med olika fri- och rättigheter för judar och icke-judar. Och för palestinierna på Västbanken ingenting annat än en brutal militärdiktatur.

Den Internationella Konventionen om brottet Apartheid definierar apartheid ”em>som ett system av rasåtskillnad, där en eller flera grupper människor systematiskt förnekas rätt till liv och frihet, utsätts för kroppslig eller mental skada, förnekas rätt till arbete, facklig organisering, rätten att lämna eller återvända till sitt land, rätten till nationalitet, till rörelse- och yttrandefrihet, till organisationsfrihet och att gifta sig med vem man vill. I brottet ingår även beslagtagandet av land av en grupp på bekostnad av en annan.”

Allt detta stämmer väl in på Israel där:

* Lag om frånvarandes egendom (1950) gör egendom tillhörande de som flydde kriget 1948 – och aldrig tillåtits återvända – till egendom som den israeliska staten förfogar över, och kan använda efter eget godtycke.
* Lag om återvändande (1950) tillåter varje jude att immigrera till Israel, och automatiskt bli medborgare. Fördrivna palestinier, däremot, tillåts alltså inte att återvända.
* Radio-och TV-lag (1965) anger att ”program skall förstärka den sionistiska identiteten av Israel som en judisk och demokratisk stat”.
* Lag om politiska partier (2002) förbjuder partier som i sin plattform em>”förnekar existensen av staten Israel som en judisk och demokratisk stat” och i sina mål och aktioner, direkt eller indirekt, ”stöder väpnad kamp av en fiendestat eller terrororganisation mot staten Israel”.
* Lag om medborgarskap och inresa (2003) förbjuder återförening i Israel mellan makar där den ena är israelisk medborgare och den andra från ockuperat område (undantag judisk bosättare).
* Lag om förmåner för soldater (2008) fastställer att varje student som fullföljt sin militärtjänst och är bosatt i ett ”nationellt prioriterat område” – inklusive en illegal judisk bosättning på Västbanken – skall belönas med ett ”paket” innefattande fria utbildningsår, bidrag till boende och andra förmåner. Palestinier i Israel är ”befriade” från militärtjänst – och därmed från alla förmåner.
* Nakba-lagen (2011) förbjuder högtidlighållandet av palestiniernas dag för minnet av fördrivningen 1948.
* Lag om mottagningskommittéer (2011) legaliserar lokala kommittéer i olika samhällen med uppgift att acceptera eller avvisa personer som önskar bo där. Grund för avvisande kan vara att man anses ”olämplig för det sociala livet” i gemenskapen eller sakna ”sionistiska visioner”.
* Lag om utländskt ägande (2011) hindrar utlänningar att äga eller hyra land för mer än fem år, eller att övertaga testamenterad egendom. Gäller inte om utlänningen är jude.
* Anti-bojkottlag (2011) förbjuder öppet stöd för bojkottaktioner mot Israel, inklusive mot illegala bosättningar på Västbanken.
* Skatteförfattning (2012) garanterar en 35% skattereduktion för donatorer och institutioner som främjar ”sionistisk bosättning”, inte minst på ockuperad mark.
* Lag om civila skador (2012) fritar Israel från ansvar för skador på palestinier och palestinsk egendom orsakade av israelisk militär på ockuperat område.

Över 50 lagar diskriminerar den icke-judiska befolkningen i Israel. På de ockuperade områdena är Israel dessutom en militärdiktatur, som styr med militära dekret. Som beslagtar och förstör egendom, hindrar och försvårar människors rörelsefrihet, och fängslar och torterar oppositionella – även barn! – som protesterar mot ockupationen.

Under den israeliska apartheidveckan lägger vi särskild omsorg på att inte köpa israeliska produkter, inte deltaga i kulturella, idrottsliga eller vetenskapliga sammanhang där Israel medverkar och i övrigt inte resa till eller samarbeta med Israel. Den dag när apartheid i Israel liksom i Sydafrika avskaffats, demokrati för alla medborgare införts och ockupationen upphört, kan vi ändra oss och börja umgås med Israel igen. Men där är vi alltså inte ännu…

Statskupper mot demokratiskt valda regeringar.
Jag vill uppmana till ytterligare reflexion hos de som tror att USA:s Israelspolitik främst är en tveksam fläck på ett i övrigt fint baner vill jag uppmana till begrundan av följande:
Det finns inget land i världen som stött tillnärmelsevis så många militärkupper i demokratiska länder som USA. Utrikespolitiskt har USA tydligt visat att landet inte är för demokrati. Man kan kritisera och angripa diktaturer som står självständiga i förhållande till USA, som Irak, Libyen och Syrien men inte andra (Egypten, Tunisien, Bahrain, Saudiarabien, Pinochets Chile och alla de militärdiktaturer som USA stött/etablerat i Sydamerika och även i Sydostasien.) Några demokratiskt valda regeringar som USA störtat i statskupper.
-Mossadeq i Iran 1953;
-Arbenz i Guatemala 1954;
-Sukarno i Indonesien 1965;
-Allende i Chile 1973;
-Sihanouk i Kambodja 1970;
-USA invaderar militärt och störtar den demokratiska Bishopregeringen i Grenada 1983;
-USA understödjer statskupp en i Venezuela 2002, och erkänner, omedelbart och officiellt, kuppmakarna som de nya representanterna för landet. Problemet för USA var att kuppen misslyckades;
-Den folkvalde presidenten Aristide kidnappas i Haiti av USA 2004 och skickas till Afrika. En statskupp genomförs, med USA:s stöd och många Aristide-anhängare mördas eller fängslas;
-Zelaya i Honduras 2009;
-Stödet till den egyptiska militärens statskupp mot Morsi 2013.
-Stödet till statskuppen i Kiev i februari 2014.
-Stöd till misslyckat statskuppsförsök i Venezuela i februari 2015.

i Andra om: Israel, apartheid,
kongressen, kärnvapen,folkrätt imperialism, Palestina, krig, USA, Politik, FN, massmedia bombningar Gaza, utrikespolitik demokrati,fred, desinformation, terrorstater, vapen,PLO,