Vid några tillfällen har jag här publicerat artiklar om ”petroyuan” och ”petrodollar”. Kina och Ryssland vill knäcka dollarn med Petroyuan knuten till guld och

Nu (26/3) har den äntligen lanserats, på Shanghai-börsen.

För USA och dess strävanden för global hegemoni har dollarns ställning avgörande betydelse.
Det beror på dess roll som petrodollar, dess ställning som reservvaluta och Nixons beslut 1971 att inte längre göra dollarn konvertibel till guld.

Det viktigaste valutabeslutet skedde 1973 med avtalet mellan OPEC, Saudiarabien och USA att sälja olja uteslutande i dollar.
Saudiarabien fick miljarder dollar att satsa t.ex. i USA, vilket stärkte USA:s ekonomi och dollarn. I utbyte kom Saudiarabien och andra OPEC-länder under amerikanska militärskydd. Det påminner om ett arrangemang i maffiastil: Saudi tvingas bedriva verksamhet i amerikanska dollar enligt USA:s villkor och i gengäld får de generöst skydd.

Den andra faktorn är att dollarn ännu är världens reservvaluta och har en dominerande roll i IMFs valutapolitik sedan 1981. Dollarns roll är uppenbarligen kopplad till petrodollarhandeln och den har nästan alltid en andel på mer än 40% av korgen Special Drawing Right (SDR), medan euron har behållit en stabil andel på 29-37% sedan 2001. Yuanen ingår nu i SDR, med en initial andel på 10% som är något högre än yenen (8,3%) och pundet (8,09%) Långsamt blir Kinas yuan-valuta allt mer använd i global handel.

Den globala efterfrågan på dollar är kopplad till andra länders behov att äga dollar för att kunna köpa olja och andra varor. Till exempel, om ett bolivianskt företag exporterar bananer till Norge, kräver betalningsmetoden användningen av dollar. Norge måste därför ha amerikansk valuta för att betala och ta emot de inköpta varorna. På samma sätt kommer dollar som Bolivia mottar användas för att köpa andra nödvändigheter som olja från Venezuela. Det kan tyckas otroligt, men praktiskt taget alla länder har använt dollar för att handla mellan varandra, till och med länder som var mot USA:s imperialistiska politik.

Denna fortsatta användning av dollarn har haft förödande effekter. Först och främst skapade den intensiva användningen av USA:s dollar innebar en ekonomisk standard där dollarn snart ersatte ädla metaller som guld, som tidigare hade varit standard för världsekonomin. Detta har lett till stor instabilitet och till en katastrofal ekonomisk politik, som krascherna år 2000 och 2008. Detta stora skifte där dollarn inte var kopplad till guld gör det möjligt för Federal Reserve att trycka dollar praktiskt taget utan gränser. Detta stimlerade ett globalt ekonomiskt system baserat på finansiella instrument som derivat och andra värdepapper i stället för reella, materiella varor som guld. Genom att göra detta för egen fördel har USA skapat förutsättningarna för en ny finansiell bubbla som kan påverkan hela världsekonomin när den brister.

Förenta staterna kan alltså skriva ut papperssedlar utan täckning av guld. Washington uppnår därmed en oöverträffad strategisk fördel gentemot dess geopolitiska motståndare (ursprungligen Sovjetunionen, nu Ryssland och Kina), nämligen en praktiskt obegränsad utgiftskapacitet för dollar, även om den ackumulerat till en astronomisk offentlig skuld (cirka 21 biljoner dollar). Den destabiliserande faktorn för den globala ekonomin har bl.a. berott på Washingtons förmåga att ackumulera enorma mängder statsskuld utan att behöva oroa sig.

Pål Steigan skriver
”Som Bloomberg skriver, er petroyuan en direkte utfordring mot dollaren, i første instans på oljemarkedet, men i neste instans mot det USA-baserte globale økonomiske systemet. Anne Lee, som er professor i økonomi og finans ved New York University mener at innføringa av petroyuan kan være opptakten til ei dollarkrise. Mange land kan bestemme seg for å dumpe dollaren. Det vil skape en overflod av dollar, som vil tape i kurs og det vil bli vanskeligere for USA å finansiere sin gjeld.

Det som gir Kina og yuan den nye styrken overfor dollar er naturligvis det faktum at Kina nå er en større oljeimportør enn USA. Som man sier i Italia: Chi paga la pasta decide il menù – Den som betaler måltidet bestemmer menyen.
Oljeimport

I 2015 begynte Kina og Russland å tegne kontrakter i yuan og andre asiatiske valutaer. Rett etterpå gikk Iran over til å selge olje i yuan i stedet for i dollar. Venezuela har gått den samme veien. Kina har også tatt omfattende tiltak for å backe opp sin petroyuan med gull, og en gullbasert verdensvaluta vil være noe nytt etter at president Nixon bestemte seg for å oppheve dollarans tilknytning til gull i 1971. Mange land kan se seg interessert i en gullbasert valuta i stedet for papirdollaren.

Kina og Russland har de seinere årene kjøpt opp store mengder gull på verdensmarkedet, samtidig som Kina er nummer èn og Russland nummer tre som gullprodusenter.

Handelskrig og valutakrig
Innføringa av petroyuan skjer samtidig med at USA har innledet handelskrig mot Kina. Kina har kritisert dette trekket fra regjeringa Trump og sagt at landet ikke ønsker noen handelskrig, men dersom denne krigen kommer vil de føre den til slutten, og det er ikke Kina som vil tape mest.

Et kort Kina kan spille i denne krigen er å dra til skruen ytterligere mot petrodollaren og effektivt slå beina under den. Den vil ramme amerikansk økonomi på en måte USAs politikere i dag vil ha vanskelig for å forestille seg. Og det vil suge verdiene ut av det norske oljefondet fortere enn vi kan si Brent. Oljefondet er som kjent blitt omdannet til en kassakreditt for Wall Street og er totalt avhengig av en sterk dollar.

Verdien av oljefondet har falt fra 8.488 til 7.930 milliarder kroner på grunn av fall i dollarkursen. På papiret er det altså et tap på 550 milliarder dollar på et kvartal.

CNBC skrev i oktober 2017 at Kina har en plan om å detronisere dollaren, og det ser faktisk ut som om Beijing er i ferd med å iverksette denne planen.

Donald Trump kan komme til å angre bittert at han lanserte en handelskrig mot Kina, en krig Pentagon allerede i 2009 hadde funnet ut at USA måtte tape.

i valuta, dollar, Yuan, krig, politik, sanktioner, Ryssland, USA, SWIFT, ekonomi, imperialism, EU, demokrati, Kina, kapitalism, Iran, Nordkorea